Ishockey, längdskidor, nyår och sjukdom... Gott nytt år!
Kombinationen kanske är lite udda. Men för mig gör det inget att människor
tycker det. För många människor handlar nyår om fest, alkohol, party, alkohol
och så lite mer alkohol. Det handlar om raketer, och överförfriskade människor
som ska skjuta upp dem, varav en del misslyckas och förlorar fingrar eller andra
kroppsdelar. Det handlar även om ytligheter såsom nyårklänning
och dylikt. Tycker verkligen att tjafset kring nyårklänning är så uttjatat. Jag
spyr nästan på det. Jag förstår att människor vill vara fina till nyår och så. Men
måste vi köra samma tugg år ut och år in? Köp klänningen, håll käften och
använd den på nyår. Det måste inte bli noveller om klänningen varje dag från
det att man köpt den (kanske på mellandagsrean) fram till the doomsday.
Den snyggaste outfiten jag haft på sista nyår var en snygg svart kjol, strumpbyxor,
vit topp och svart väst. Det var 2008. Då ville jag vara extra fin då jag firade nyåret
med en person som jag tycker väldigt mycket om. Och jag fick höra då att jag var
väldigt fin med :) Jag känner att man behöver inte konstla till det en massa för att
vara fin.
Jag ska fira nyår hos min kompis ikväll. Det blir bara hon och jag. Hade velat
ha personen jag tycker om hos mig på nyår. Men det fungerade inte på grund
av en del saker. Så blir jag och min kompis. Det blir nog bra det med. Jag ska
gå i joggingbyxor, en megastor t-shirt, utan bh, osminkad och okammad, bara
för att strejka mot normen om nyårsklänning. Haha. Skämt åsido. Men kan nog
bli att jag går i joggingbyxor i alla fall. Men i övrigt kommer jag klä mig ganska
vårdat och bra. Jag måste faktiskt säga att jag har ganska bra klädsmak och
att jag kan se bra ut även om jag har en degardag :) hehe. För min handlar
nyår om vänskap, sjukdom... men framför allt om idrott. När jag skriver detta
sitter jag klistrad framför tv-apparaten och första etappen av Tour de Ski. Det
är något visst över denna lilla tour de skin varje år. Jag vet inte riktigt vad man
ska säga om tour de ski. Vissa brukar säga att mästerskapen är de som visar
vem som är bäst och så. Men jag skulle vilja säga att det inte riktigt är sanningen,
utan att tour de ski är mera det som visar vem som är bäst. Nu behöver jag
antagligen förklara hur jag tänker. Men det är ju så att touren håller på under
flera dagar, det är många lopp på ett par dagar och så. Det visar ju lite vem som
är bäst tränad och kan återhämta sig bäst. Kanske konstigt att jag ser det så,
men det gör jag i alla fall. Det finns ju dessutom lite svensk tradition över det.
Ni minns väl hur Charlotte Kalla som ett ångande lokomotiv gick som en raket
uppför den avslutande etappen, där de åker slalom uppför en slalombacke.
Kalla slaktar Kuitunen i slalombacken...
Sen ikväll klockan 22.00 ska jag inta soffan hos min kompis och ta över tv:n.
Det är nämligen hatmatch i Junior-VM; Sverige-Kanada. Då hette spelarna
Pääjärvi-Svensson, Markström, Petersson, Lander, Josefsson och Tedenby.
Iår heter de Lander, Nemeth, Lehner, Järnkrok och Landeskog. Det går inte
att missa kvällens match. Dock kommer jag inte kunna se hela, då vi ska ut
strax innan tolv och fyra av lite raketer och skåla i lite billigt, vitt mousserande
vin vid namn Asti Cinzano. Men jag tror på en rolig match ikväll i alla fall.
Hoppas verkligen inte att jag har fel. (se denna video med Niklas Klingberg där
han skvallrar om sina lagkamrater i årets junior-VM-lag.)
Niklas Klingberg skvallrar om lagkamraterna
I övrigt hade jag kanske hoppats att jag skulle ha hunnit blivit lite friskare från
min förkylning jag drabbades av i helgen som var. Och det har det. Men jag är
inte helt frisk, har en visdomstand som gör fruktansvärt ont, så känns som att
det finns en del detaljer som hade kunnat vara bättre. Jag sa till min kompis igår
att jag inte skulle dricka speciellt mycket. Då frågade hon mig om jag tänkt bli
nykterist på nyår, en fråga som faktiskt gjorde lite ont att hon ställde. Tyckte inte
det kändes helt okej, med tanke på att hon vet att jag inte mått bra de senaste
dagarna. Tycker hon faktiskt borde ha kunnat ha lite förståelse för att jag inte vill
dricka en massa när jag är sjuk, speciellt eftersom jag inte hade någon röst kvar
igår kväll. Jag mådde riktigt risigt igår kväll. När jag kom hem från innebandy
gjorde jag ångbad med oleum basileum. Det kändes bra. Men sen inatt var mina
ögon helt svullna och röda, sved och rann. Var jättejobbigt. Vet inte varför de
gjorde det.... känns lite jobbigt i ögonen idag med. Men jag mår bättre och är
inte lika nästäppt längre, så känns i alla fall lite positivt.
Såhär såg jag ut igår kväll/natt. Var extremt ljuskänslig med...
Jag hade tänkt att göra en åretslista eller summera året med mina egna
ord och tankar lite. Men jag får se om jag kommer på något bra sätt att göra
det på. Det kommer definitivt inte handla om modet iår. Tycker inte om alla ytliga
bloggar med: "Jag älskar att shoppa, O-M-G. Åh titta titta, kolla den här köpte jag
idag. O-M-G. Kolla vad snygg den är. Jag kommer bli så sjukt jävla snygg i den
och äga på festen...." Jag spyr tror jag. Är bara så less på ytliga bloggar. Det är
ingen kvalitet på de bloggarna alls. Skulle de skrivas på papperblad i tidningar
skulle jag lätt lägga dem på toaletten och kunna använda det och torka mig i
arslet med. Haha, jag sitter just och kollar på orden jag just skrev. Jag kanske
inte menar det bokstavligt, utan det är mer vad jag känner över de ytliga bloggarna.
Jag är för bekväm för att använda något annat än ordentligt toapapper. Haha.
Detta nyår kan summeras lite som sjukdomarnas nyår. Jag är själv lite dålig, förkyld.
Men jag är långt ifrån ensam. Jag har läst att flera på min facebook drabbats av feber.
Peppar peppar ta i trä, så har jag klarat mig ifrån febern, dock inte från snuvan, täpptheten
och halsvärken som också slagit till. Kräksjukan har också slagit till efter julbordena ute
på restaurangen och det verkar som att den sprider sig som en löpeld genom landet just
nu. Peppar peppar ta i trä, så har jag ALDRIG drabbats av vinterkräksjukan. Peppar
Peppar ta i trä, så drabbades jag inte heller av svininfluensan trots att jag valde att inte
vaccinera mig. Jag är själv på väg att bli frisk, medan jag läst att många tvingas fira
nyår nedbäddade under täcket. Krya på er allíhopa! Ingen förtjänar att vara sjuk på nyår.
GOTT NYTT ÅR!
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Kafka blåste liv i Balrog
det gäller deras existens i innebandyns finrum Superligan. Dock hade Botkyrka-
laget värvat till sig den tjeckiske landslagsmålvakten Tomas Kafka (som vid nyligen
avslutade VM utsågs till världens bästa målvakt). Klubben han också tills vidare
lånat Kristian Talme från AIK, som är tillbaka från skada och behöver matchträning.
Jag hade vunnit två fribiljetter på en utlottning på Sirius facebooksida inför matchen,
så jag och min kompis Ulla gick och såg matchen. Jag vet att man aldrig
ska underskatta ett lag eller ta ut en seger i förskott, men det kändes som
att allt annat än en klar siriusvinst skulle vara en överraskning.
Därför blev första perioden en chock för mig. Jag kände inte igen de blåsvarta;
svåra uppspel, bortslagna passningar osv.. Jag hade inte räknat med att
Balrog skulle ha sina forwards stående på motståndarplanhalvan vid försvar
och bryta uppspelen. Nu hade man det, och det är möjligt att det var en
liten chock även för Sirius. Jag var förvånad över Sirius spel eftersom jag
fått informationen om att killarna varit väldigt heta under de senaste tränignarna.
Det var enkla misstag, som gjorde att Balrog (i och för sig snyggt) kunde gå
ifrån till hela 0-5. Mikael Karlsson hade inte en chans, att ensam med två Balrogspelare,
kunna rädda några bollar. Jag vet inte hur mycket det finns att säga om
Karlssons insats i denna matchen. Det är lite svårt att bedöma riktigt. Kändes som
att alla skott som gick på mål gick in, men det har nog att göra med att Balrog
så enkelt kunde få in bollen i slottet och trycka in den. Försvaret i Sirius var under
all kritik i första perioden. När signalen för den första periodens slut gick,
fick jag nästintill gnugga mig i ögonen eftersom jag inte riktigt trodde mina ögon
då jag såg siffran 5-1.
Andra perioden blev dock bättre. Sirius satte fart och började att spela ut i
andra. Det gamla Sirius var tillbaka. Mot detta lag, blev Balrog genast bleka.
De blåsvarta bjöd på lite delikatesser. Dock tycker jag ibland att Sirius har
en tendens att spela för svårt. Det syns att killarna vill mycket, men det blir
ibland lite för mycket stilande i uppspelen. Man lyckades tappa bollen ett par
gånger genom detta. Som tur var är det inte backarna som tappar dessa bollar,
utan forwards eller center. Det gör att man kan rädda upp situationerna.
Trots att det kanske är en del "misslyckade" delikatesser finns det även många
mycket delikatesser som ställer motståndarna. Jag vet inte om det var det 2-5-
eller 3-5-målet som Sirius gjorde i andra perioden. Det var dock väldigt snyggt.
En blåsvart stod kvar vid bortre stolpen samtidigt som hela Balrog flyttade över
till andra sidan av planen där en blå-svart spelare hade boll. Det var upplagt
för en munsbit för SIrius, som lätt fick över bollen vid sin väntande gubbe vid stolpen,
som snyggt kunde trycka in den, bakom en lite för seg sidledsförflyttande Kafka.
Andra perioden slutade 3-1 till Sirius. Laget visade att Balrogs chocköppning i första
perioden inte punkterat matchen.
Inför den tredje perioden klev Sirius målvakt Mikael Karlsson av och lämnade över
stafettpinnen till årets stjärnskott Tobias Steineck. De 2-3 först minuterna av tredje
började jag fundera på om det verkligen skulle gå. Jag sa till min kompis som var
med att jag inte trodde de skulle kunna vinna. Sirius spel inledningsvis i den tredje,
visst det var inte lika katastrofalt som spelet i den första perioden. Men det var
samtidigt inte speciellt bra. Men efter ett par minuter kom de igång och lagkapten
Erik Svenson visade vägen för sitt lag genom att 05.08 in i den tredje perioden,
trycka dit reduceringen 5-6. Cirka tre minuter senare var det dags för matchen
gigant; Johan senior Eriksson, att trycka dit kvitteringen. Det stod 6-6. Jag har blivit
väldigt nervös av mig när matchen står och väger lite och resultatet är lika. Balrog
spelade inte dåligt, även om Sirius var snäppet bättre stundtals när man kom upp
i sin rätt kapacitet. Men Sirius hade en "dålig" kväll sett mot hur de brukar och hur
de kan spela. Balrog tog dock ledningen med 6-7 i elfte minuten i matchen.
Ett tveksamt mål tycker jag som egentligen inte borde ha godkänts, då Balrogs
Patrik Sinerius, veva extremt häftigt mot Steineck i Sirius mål. Personligen hade
jag som domare dömt frislag till Sirius för slag, istället för mål. Tycker det är dåligt
av spelare att stå och klappa på målvakten, oavsett hur het situationen än kan vara.
Men det var inte bara ett slag... så var med stor sannolikhet ingen olyckshändelse.
Jag är partisk i detta sammanhang, det vet jag, men Steineck hade bollen punkt slut.
Resten av tredje perioden blev en nervkittlande historia, då Johan Widh kvitterat
till 7-7. Sirius hade många målchanser och hade väl egentligen matchen, halva
sista perioden. Men Balrog fick en del målchansen och de var inte ofarliga när de
väl kom. Dock lyckades inget av lagen få in bollen och matchen gick till förlängning.
I förlängningen var det inget snack om vilket som var det bättre laget. Sirius tog
ganska snabbt kommandot och Johan junior Eriksson, gjorde 2.15 sitt första mål
för kvällen, vilket avgjorde matchen och gav Sirius extrapoängen. Jag vet inte
hur tankarna går i det blå-svarta lägret ikväll. Jedheim var dock inte alls nöjd
med spelet om man lyssnar på honom på Sirius egna Youtubekanal i en intervju
efter kvällens suddenvinst. Han säger att de spelet ikväll vsr sämre än någon
träning de någonsin gjort.
Jag är lite förvånad över att inte Sirius inte spelade bättre inledningsvis. Besviken
också tror jag. Jag vet ju hur de kan spela, jag och många andra har ju sett det.
Många av oss som var där och tittade (kanske fel att säga många med en publik
på cirka 400 personer) hade nog väntat sig 3 poäng ikväll. Nu blev det bara två.
Men förhoppningsvis är de blå-svarta tillbaka superstarka som de brukar i nästa
match, hemmamatchen mot Umeå City den åttonde januari.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Min dag i ljud och bild
Over and out!
Visdomständer är pain in the ass
tand (äntligen, förhoppningsvis) håller på att komma upp. Det finns risk att
jag har ont pga andra orsaker med; inflammation samt att tandfan bråkar
med tanden framför. Min sista visdomstand (de andra har kommit upp) hade
enligt min tandläkare, fastnat i den framför. När de kommer så växer de ju
jättekontigt. Det ä inte så att de växer rakt upp, utan kommer bakifrån på
högkant och vrider sig upp framåt och uppåt, så att de kommer rätt.
Min hade i alla fall fastnat i tanden framför. Så jag vet inte om det är så att
den bara håller på att tränga igenom, eller om det är så att det är ngt som
är pga att tanden fastnat.
Visdomtanden kommer ungefär som den på bilden när den
börjar växa (dock ska den börjat vrida sig uppåt)...
... Som på denn bilden. Men här har tanden fastnat, precis
som tandläkaren sa att min gjort.
Det är vanligt att visdomständer fastnar idag för att evolutionen gjort att vi
blivit trängre i käkarna, vilket är fallet för mig. I vissa fall vänder aldrig
tänderna upp utan förbli fasta intill tanden framför och då kommer den aldrig
upp. Vissa gånger kommer de upp och jag tror att det är fallet för mig.
Känns så.
Jag har försökt ringa tandläkaren idag för rådfrågning. Har nämligen haft
ont sedan dagarna innan jul. Har haft halsont och fått det efter värken
vid visdomstanden. Halsonda kan komma om man har inflammation vid visdoms-
tanden och kan krypa neråt i halsen. Så är en säkerhetsåtergärd att jag
kontaktar tandläkaren. Tror inte det ska vara något problem eftersom jag är
snorig. Så med stor sannolikhet är det en helt vanlig förkylning jag har som
snart går över...
Jag måste säga att jag har haft ganska tur med mina visdomständer. Bara den
nedre som redan är uppkommen, som varit lite jobbig under tiden den växte
upp. Men nu är det inget problem :) Ändå måste jag säga, pga att det är så
fruktansvärt jobbigt när man får ont i pga visdomständerna, att de är lite
pain in the ass med visdomständer.
Over and Out!
Idéetorka
inspiration senare. Just nu så har jag ingen inspiration. Jag känner mig lite
trött, efter att jag inatt mellan 01 och 03 satt och följde Junior-VM over there,
i Kanada. Var väl en ganska rolig match sett med svenska ögon, även om
jag känner lite skräck inför fortsättningen. Jag tycker inte att svenskarna
övertygade spelmässigt igår, även om det fanns en del situationer i matchen
då de stundtals spelade ut ryssarna. De visar att de kan, så jag hoppas de
visar ordentlig stake i matchen mot Tjeckien.
Nu ska jag kolla på OS-krönikan från Vancouver, ett program som inleds
med georgiens Nodar Kumaritashvili OS-debut, som slutade i en tidtagarstolpe
och som ändade georgiens liv. Något som kastade skugga över hela OS.
Bilderna nedan är en hyllning till en
person som dog alldeles för tidigt;
Nodar Kumaritashvili
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Junior-VM och Vättar
par nya joggingbyxor, ett vitt mousserande vin till nyår; Asti Cinzano (eller
champagne som vissa påstår att det är), en ljusslinga, en vättelykta och massa
julgrejer till mamma.
Jag har pengar kvar; ca 500 kronor tror jag, plus 100 kronor kvar på presentkortet.
Använde presentkortet för att köpa nya spring/tränings/slapparbyxor på Stadium.
De hade dock inte rea på ett enda par. Riktigt dåligt. Så fick köpa till ordinarie pris;
399 kronor. De är slimmade i benen. Trots att jag har "feta" lår, så syns hamstrings
riktigt bra, precis som vadmuskelaturen. Jag visste att jag var tränad. Men blev riktigt
snyggt med tajtabyxor :P Nu ska ja bara förlora några kilo i vikt så kommer jag se
riktigt slimmad ut :) Det får jag jobba med under 2011.
Min fina vätte jag köpte idag :)
Denna köpte
jag åt mamma...
När jag skriver detta sitter jag klistrad framför tv:n. Junior-VM i ishockey drog igång
i förrgårnatt. Idag är det första tv-sändningen och svenskarna möter Ryssland. Inlednings-
vis ser det lite halvskakigt ut. Det är smågrinigt, halvtafliga skott, lite dåliga passningar.
Sverigen VM-lag i denna turnering är inte lika bra som förra årets upplaga. Precis när jag
skriver detta gör Sverige 1-0 genom Anton Lander. Jag sitter och lyssnar på när Niklas
Wikegård och Chris Härenstam håller hov :)
Mitt... bara mitt :) Sitter och knaprar på detta nu. Jag är inte stolt över det.
Men man måste få käka något när man kollar på hockey...
Min kompis hade jättekul åt mig ikväll när vi pratade på facebook. Jag satt och försökte
fördriva tiden lite. Klockan var ca 23, och jag tänkte att hon kanske ville spela lite betapet
med mig. Vi brukar ha våra duster i det. Ibland sitter vi bredvid varandra i soffan med
datorerna i knäet och spela mot varandra via nätet. Se våran konversation nerdanför:
Vi hade en rolig konversation via sms med ikväll.
Jag: Det blir inget Uppsala imorgon. Skulle bli dåligt med tid och så,
blir troligen på lördag eller söndag.
Hon: Hoppas det fungerar då då.
Jag: Mmm. Vet du, mamma tycke om mina vättar. Så hon ska köpa
några till imorgon.
Hon: Får hoppas det finns kvar då :P Fast det gör det nog ^^
Jag: Mmm mina vättar är snyggast :)
Hon: Haha^^ Vättälskare:P
Jag: Haha. Men jag tycker vättar är fina :)
Jag måste visa min fina lilla USB-gran i led, som jag köpte i söndags på Net on net när
jag var där. Den kopplas in i datorn som ni säkert förstår. Den är jättefin :) Tycker om
min gran :)
Under tiden då jag skrivit detta har Sverige hunnit göra 2-0 genom Fasth, på en
väldigt snygg passning av Calle Järnkrok. Härlig fysik är det.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Låt hockeygrabbarna visa musklerna...
blivit tuffare spelare inom Elitserien. Något som jag bara tycker är positivt för svensk hockey.
Men många av domarna står fortfarande kvar på den nivå som Elitserien höll fysiskt, och vad
som ansågs okej, inför denna säsongen. Något som jag i vissa fall tycker förstör hockeyn.
Jag har länge, i ett par år, eftersökt lite tuffare fysiskt spel även om det inte får bli brutalt.
Men jag har tyckt att man mest varit framme och kramat och småduttat på varandra med
handskar och klubbor tidigare. För spelare i elitserien har det inte varit något problem. Men när
de eventuellt kommit mer i VM-/OS-tupper har det varit ganska tydligt att de inte tillåtits spela
fysiskt. Jag vill dock understryka att hockey fortfarande ska spelas på ett sjysst, regelrätt, snyggt
sätt även om de fysiska närkamperna bör bli lite tuffare och det även bör tillåtas lite tuffare tag.
Ett exempel är Per Ledins "överkörningar" i matchen mot Luleå. Den första tacklingen han utför
är jag ganska osäker på om den är osjysst eller regelrätt. Videon från den matchen gör det inte
möjligt att kunna urskilja det, även om jag tycker att utvisningen är lite billig. Tycker det ser ut som
lite axel mot axel (även om jag inte vet hundra procent säkert). I den andra tacklingen, så väljer
domaren att släppa, något som upprör publiken. Men domaren har sett något som in publiken sett,
att tacklingen är sjysst, men att Meier precis i samma ögonblick som tacklingen kommer, med flit
vänder ryggen till.
Per Ledin har fått mersmak av fysiskt spel och har blodad tand...
Det har förekommit idiotiska grejer inom svensk hockey under hösten, som Nils Ekmans utspel i
Brynäsmatchen. Och det är saker som naturligtvis ska straffas. Även jag som djurgårdssupporter
kan stå upp med handen på hjärtat och erkänna att Nils Ekman gjorde en jävligt dålig grej. Jag är
inte som vissa AIK-supportrar som inte kan erkänna att det är deras egna som startar slagsmål på
läktaren, utan försöker lägga över skulden på motståndares supportrar trots bildbevis, och dessutom
börjar kalla dem horungar. Jävlig omoget och barnsligt. Den personen tycker jag synd om som måste
använda sådana ord. Känns bara dåligt att AIK-supportrar inte kan inse att de har ett problem på
läktaren med sina egna supportrar.
Hockeygrabbarna måste få visa sina muskler. Men det är viktigt även om vi ska tillåta tuffare
fysiskt spel, att vi drar ordentliga gränser för tillåtet och inte tillåtet. Samtidigt är det viktigt att
domarna utbildas efter detta, så det blir att de följer med i utvecklingen av spelet. I NHL till
exempel där det oftast, trots tufft fysiskt spel, för det mesta sjysst saker som görs. Där släpper
domarna ganskamycket, även om det naturligtvis tas utvisningar emellanåt med. Det måste till
skärpa gränser om vi ska tillåta ett tuffare fysiskt spel, för att inte få det att bli brutalt. Föredetta
spelaren Todd Bertuzzis idiotöverfall på Steven Moore är ett exempel där domaren redan från början
borde gått emellan. Bertuzzi sökte bråk och det syns på videor precis innan överfallet. Att domarna
inte reagerade i den situationen kan kännas konstigt för min del. Det fanns nämligen en het potatis
mellan de båda spelarna, sedan den gången då Moore tacklade Marcus Näslund på ett idiotiskt sätt,
i en tidigare match under den säsongen. Jag säger inte i och med detta att det är domarnas fel.
Men jag kan tycka att de borde ha varit lite mer observanta på vad som försegick mellan dessa två
spelare. Oavsett det som hände, har Bertuzzi gång på annan stått upp för sina handlingar och medgett
att det han gjorde var helt fel. Jag kommer aldrig försvara Bertuzzi. Men jag måste ändå säga att det är
starkt gjort.
Bertuzzis överfall på Steven Moore
Todd Bertuzzi, presskonferens efter överfallet.
Jag måste bara slänga in en bild på Per Ledin och Emil Kåberg, som togs då de spelade tillsammans
när Färjestad tog SM-guld 2006. Jag gillar bilder på något sätt. Den känns skön på något sätt.
Under hela slutspelet 2006 hade Frölundasupportrarna riktat en ramsa mot Färjestads tuffingar
Per Ledin och Emil Kåberg som lät följande: "Kåbergs flickvän heter Per Ledin, Per Ledin..."
När Färjestad sedan bärgat SM-guldet kom Aftonbladet med idéen att de skulle posera halvnakna
pussandes på varandra, något som båda tyckte var en rolig idée. Läs hela artikeln HÄR!
Ledin kommenterade själv bilden på följande sätt i en artikel:
"Bra om bilden används i homodebatten"
Under åren har nämligen idrottare/domare som är homosexuell utsats för påhopp. En västeråsspelare
höggs till döds 1999, pga sin homosexualitet. Debatten om just homosexualitet inom idrotten har
pågått till och från i många år.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Mellandagsrea imorgon
på mellandagsrean är planerad tillsammans med Ulla. Vi ska även
handla inför nyår. Det blir lugnt på nyår, bara hon och jag... käka gott,
snacka massa skit, bara umgås som vi gjorde förr i tiden. Bästa kompisar
kallas det :) Jag hade gärna dock velat ha personen som jag tycker om hos
mig också. Just nu känner jag mig inte jättepepp på att åka eftersom jag är
lite sjuk och har halsont och snuva.
Bör man fundera innan man åker på rean vad man ska köpa och vad man
verkligen behöver? Jag tycker faktiskt från och med i år (jag vet inte om det
är en form av mognadsgrej) att man kanske ska göra det. Det är ju ofta jag
köpt på mig tonvis med kläder på mellandagsrean tidigare. Oftast använder man
ju nästan allting, men inte alltid. Så viktigt att om man nu ska köpa kläder,
köpa sådant man kommer att använda. Jag brukar sällan göra misstaget att köpa
något som jag inte använder. Men det har hänt.
I år kommer det nog inte bli så mycket kläder för min del. Har visserligen ett
presentkort och 800 kronor att spendera. Men det som jag känner att jag är
i verkligt behov av nu är ett par till joggingbyxor. Köpte ett par i somras.
De är fortfarande hela, men jag älskar dem och går jämt runt i dem, även
ibland när jag är i stan. Sedan känns det som att jag behöver skaffa en ny
bh. Fick visserligen en som min kompis inte använt och som hon växt ur på
grund av att hon krympt. Hon behövde den inte. Jag och andra sidan har ökat
både kup- och omkretsmässigt, vilket jag inte är allt för stolt över. Snyggt
med att ha lite bröst (naturligt då alltså/ även silikon som inte är onormalt stora).
Men när det kommer pga att man ökat omkretsen runt midjan och rumpan
känns det inte lika kul att tänka på det.
Jag tänker inte lägga något nyårslöfte inför nya året. Jag tycker det känns som
löften av nyårstyper för det mesta är till för att brytas. Godisförbund? Visst,
ploblemet är at 99% har svårt att hålla det. Jag skulle satsa på att inte avlägga
löften utan snarare säga att jag har bestämt mig för att jag under 2011 ska bli
bättre på att motionera (vi får ju hem valpen i februari, det kommer sporra en)
och att försöka äta lagom stora portioner tills det att jag känner mig nöjd, inte
tills jag är mätt. Jag ska försöka äta godis, om det blir något, endast på helger
(fredag, lördag, söndag). Likaså om jag dricker läsk. Jag kan dock faktiskt
säga att jag inte dricker så mycket annan läsk än julmust just nu. Och innan det
kom var det inte mycket läsk heller. Ärligt talat så dricker jag inte mycket läsk,
utan blir saft (ska dricka fun light fortsättningsvis eftersom det innehåller 1 kcal per
färdigblandad deciliter). Sedan ska jag börja dricka mera vatten överhuvudtaget.
Det behövs för träningen. Det sägs ju att det bildas muskelknutor lättare vid
träning om man inte dricker tillräckligt med vatten. Huruvida det stämmer, det
vet jag inte säkert.
När det gäller nyårslöfte så har jag inget. Eller ja, jag ska försöka att bli ännu
mera positiv än vad jag redan är. Men det behöver jag inte avge ett löfte för,
för det är något jag jobbar med hela tiden. Jag satte upp ett mål framför mig
i under våren 2010; att försöka bli en bättre människa. Jag var gnällig, konfliktbringande,
hade ett fruktansvärt kontrollbehov, negativ... ja jag vet inte allt vad jag var. Men jag
såg framför mig vem jag ville försöka blir. Jag ville försöka bli mera glad, försöka
att inte slösa så onödigt mycket energi för att jag gnällde hela tiden, jag försökte
att släppa saker och ting och inse att man inte alltid behöver ha kontroll över allting.
Man kan faktiskt må bra av att inte kontrollera allting med. Det tar nämligen otroligt
mycket energi från en. Framförallt ville jag försöka bli mera positiv och inte hela tiden
sätta mig i ett hör och tänka att det går inte, det kommer inte bli så. Jag har insett att
ibland måste man kämpa för vissa saker i livet. Ibland måste man kämpa sig igen
dåliga dagar. I grund och botten är jag samma omtänksamma, djupa person som
jag var inne. Men jag har lärt mig under 2010 att det går att må så mycket bättre
bara man är öppen, glad och trevlig, bara man är positiv och försöker att inte lägga
energi på att gnälla på andra. Alla människor har saker som vi ogillar. Men att gnälla
gör inte att denna saken förändras. Det man kan göra är att se på sig själv och ransaka
sig. Många som gnäller gör det i brist på självförtroende och för att må bra. Varför jag
gjorde det vet jag inte säkert, men jag mår bättre när jag slutat. Jag har lärt mig av 2010
att ingen människa är perfekt och att man får försöka ta människor som de är.´
Personkemi kanske inte är den bästa med din lagkamrat, din arbetskollega eller din kompis
kompis. Men nog fan blir det mycket trevligare om man försöker att vara sjysst, trevlig och
öppen istället för att stänga in sig, skita i människan och snacka skit om den.
Vi kan inte älska alla, men vi kan försöka göra det bästa av relationen till dem. Jag var en
svart människa när jag gick in i år 2010. Men jag går ut ur det året som en ljus människa,
men ljusa tankar och en positiv framtidstro och en envishet som i vissa fall kan försätta berg.
Det går inte att ha superdagar varje dag. Vi är bara människor och måste acceptera att
vi kanske inte mår bra 100% av alla dagar året om. Det är viktigt då att tillåta sig att ha
dessa dagar, istället för att försöka släta över dem genom att vara överdrivet, onaturligt
positiv. År 2010 var det året jag lärde mig att vi bara är människor och att livet blir
så mycket lättare med en positiv inställning. 2010 var året då jag tog tag i mig själv och gjorde
en radikal förändring till det bättre. Jag är stolt över mig själv som kommit så långt som jag
har gjort.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Bandyspel och sjunga... Sirius målvakt verkar ha lyckas med kombinationen
hon berättar att bandylaget Sirius målvakt Richard Richardsson försökt
sig på en sångkarriär. Maria har länkat och nervöst väljer jag att klicka
på länken. Jag spetsar mina öron och förbereder mig på världens oljud
och falsksång.
Erfarenheten av idrottstjärnor som sjunger är inte speciellt
bra. Friidrottarna Jimmy Nordin och Robert Kronberg har gjort ett försök
med musik en gång. Och deras prestationer inom friidrotten är hästlängder
bättre än deras försök att sjunga. Robert Kronberg var med i det landslag som
åkt till Aten 2004 för OS. Inför detta gjorde de största stjärnorna en låt: "Aten
våran stad". Den går att lyssna på, rätt skön, men är få av de deltagande som
kan sjunga. Men Jimmy Nordins sånginsatser i det andra klippet nedan är ju
fan groteska. Förlåt Jimmy, men det låter ganska illa.
Fridrottlandslaget - Aten är våran stad
Jimmy Nordin - Ensam i min eka
Så frågan är då. Är kombinationen idrott-musik hemskt även när det gäller Richard
Richarsson? Ett förvånat nej måste jag säga. Killen är grym. Det kanske inte är min
musiksmak riktigt. Men att han kan sjunga är det ingen tvekan om. Han har till och
med gjort spelningar och fått mycket ros. Jag tycker definitivt det är värt att göra ett besök
på hans hemsida under fliken musik och lyssna på hans låtar. Det är bevisat att idrott och
musik inte behöver vara en dålig kombination :)
Hans hemsida hittar du på följande länk:
http://richardrichardsson.blogg.se/
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
2010 års mest överskattade plagg...
på år och dagar. Men det verkar tydligen vara alla bloggfjortisars favorit. Jag
tycker människa ser ut som jättebebisar i dem.
Det är dessutom ett ganska opraktiskt plagg. Tänk om man ska gå på toa, då måste
man hålla på att klä av sig hela dräkten för att överhuvudtaget kunna kissar. Hur opraktiskt
är inte det? Hur många av er stackars bloggare som älskar dessa är det som gnäller över att
ni ser tjocka ut, fast ni bara är skin och ben? Försök inte hitta ett kryphål. Vet inte hur många
bloggar jag läst, där människor som inte har det mista fett på sig, påstår att de är tjocka och
behöver gå ner i vikt. Är ni rädda för att se tjocka ut, skippa Onepiecedräkten. Alla som använ-
der den ser nämligen dubbelt så stora ut runt magen och rumpan. Ja, jag erkänner att det är
kul att titta på tjejer... men bara ibland.
Vem fasiken kom på idéen med one piecedräkten egentligen? Tänk om man får för sig att man
vill ha lite mys med sin pojkvän/flickvän. Det är lite svårt med en One piecedräkt att kunna känna
på kroppen osv. Ja jag vet att det där kan tyckas som en pervers tanke. Men mys när man kan
känna och klämma lite här och var på den man tycker om och komma direkt in på huden utan
att behöva klä av personen helt naken, är faktiskt både mysigt och rätt bra förspel. Förlåt för detta
stycke. Det är möjligt att ni som läser detta kanske blir lite generade. Men dräkten är faktiskt en
nackdel i de lägena och jag försöker faktiskt förklara varför jag tycker att Onepiece är helt
överskattat. Och det spelar ingen roll att det finns dragkedja. Mysigare att kunna klämma och känna
på varandra innan man blir helt näck.
Vem vill se dubbelt tjock ut? Vem vill kunna mysa med sin pojk-/flickvän och kunna känna och
klämma innanför kläderna utan att behöva klä av människan på en gång? Vem vill se ut som en jättebebis? Vem vill behöva klä av sig naken för att gå på toa? Har du svarat nej/Inte jag på alla dessa
frågor, tänk inte ens tanken att skaffa en Onepiece.
Jag kommer personligen aldrig skaffa en Onepiecedräkt. Tycker mjukisbyxor och t-shirt/linne är mer
praktiskt. Jag vill inte likna en jättebebis heller. Men handen på hjärtat kan jag säga att jag aldrig skulle
använda en Onepiece även om jag fick en i julklapp/födelsedagspresent. Usch, det mest fula och över-
skattade plagget iår skulle jag säga.
Jag lär få massa hatiska kommentarer efter detta. Men alla har ju rätt att ha sin åsikt. Vi lever i ett
uttrycksfritt land. OCH... jag har i och med detta inlägg inte heller sagt att det är fel att ha en
Onepiecedräkt, utan tycker mest att plagget är överskattat och finner inget annat än nackdelar med
att ha det. Det är inte säkert att ni tycker det är en nackdel. Men som sagt, åsiktsfritt land och vill
jag tycka det jag göra, så gör jag det. En person, den jag tycker om, sa till mig: "Det finns egentligen
adrig några rätt eller fel när det gäller att tycka och tänka saker. Du äger dina tankar och dina åsikter."
Smart kille. Finns flera orsaker till varför jag gillar honom, inte bara för att jag tycker han är en underbar
person och snygg. Han har bra syn på saker :D Om du läser detta inlägg "snygg", så säger jag bara
PUSS på dig :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Bingo är inte pensionärsvarning...
I torsdags, den 23 december, hade bingolotto sin årliga uppesittarkväll inför julafton.
Svenska toppartister sjungandes klassiska jullåtar, blandades med bingospel, julmat,
glögg, massvis med vinter och en alldeles underbar julstämning. Jag hade inte spelat
bingolotto på länge, när pappa föreslog att vi skulle köpa varsin lott och spela. Det har
blivit lite av den tradition att spela dagen innan julafton.
När det gäller bingo, så måste jag faktiskt säga att jag har ganska mycket erfarenheter.
Det var en tradtion inom familjen när jag var liten; att spela bingo på lördagskvällar.
Det var ofta skaldjur med massa ostar och kex som åts, samt snacks i form av popcorn
och chips. Jag tycker det finns en form av gemenskap och myskänsla när det gäller bingo.
Jag har även spelat bilbingo, en form av bingo som är annorlunda, men ändå väldigt kul.
Dock spelar jag inte så mycket bingo idag. Det blir under uppesittarkvällen innan julafton,
hemma, uppkruppen i soffan med en lott i knäet. Chansen att vinna har blivit sämre tycker
jag. Förrut vann jag nästan jämt, idag vinner jag i stort sett aldrig. Det kanske har med tur
att göra, jag har nämligen sällan tur i spel. Jag tror att det är en av orsakerna till att jag
inte längre spelar så ofta.
Dock skämtar vissa människor och säger att det är pensionärsvarning att spela
bingo. Ett skämt som visserligen är lite kul. Men jag tycker ändå på sätt och vis
att det kan vara fel att säga en sådan sak. Det är svårt att förklara på ett bra sätt
hur jag menar utan att det blir fel. Men det har blivit en form av töntstämpel över
bingospel, som inte jag tycker är befogad. Jag är tjugo år gammal och såg på flera
av mina jämngamla kompisar facebooksidor att de skulle spela bingo under uppesittar-
kvällen dagen innan julafton. När jag ser människor som säger att det är pensionärsvarning
på bingospel, skrattar jag lite till en början. Sedan börjar jag fundera över varför det kommer
sig att dessa människor uttrycker sig som de gör. Jag har inte sagt att man ska älska bingo-
spel. Men jag undrar om de testat på bingo och märkt av den gemenskap som det faktiskt kan
finnas i det? Det finns faktiskt kompisgäng som ibland samlas för att spela bingolott ihop. Och de
kompisgängen är inga pensionärgäng, utan unga vuxna i åldrarna 18-25.
Jag vet inte varför bingon fått den statusen de fått bland vissa människor. Visst spelas det
bingo på ålderdomshemmen. Jag har själv jobbat på ålderdomshem. Men människor kan inte
dra slutsatser att det är ett pensionärsspel bara för att många på ålderdomshemmen spelar
det. Utan det är faktiskt många unga som gör det med. Jag tycker alla borde testa på bingospel.
Man vinner inte alltid (jag har inte vunnit så många gånger), men det är ändå en kul grej att göra
ibland. Bort med tönt- och pensionärsstämpeln på bingospelande och in med tankar på gemenskap
och glädje :)
Over and Out
// Jenny
Sjuk
Det här inlägget hade jag tänkt skulle handla om något seriöst och
inte om mig. Men då jag under natten blivit ordentligt förkyld, ligger
jag just nu i sängen med halsont och är snorig. Det är med stor sanno-
likhet bara en förkylning, då lymferna inte är ett dugg svullna som de
är vid halsfluss, inget rött i halsen och ingen feber. Så det går förhoppning-
vis över inom kort.
Dock tycker jag virus är värre än bakteriella infektioner. Vill ni veta varför?
Bakteriella infektioner går att bota med pencilin eller annan medicin. Du vet att
två dagar efter du börjat ta medicin, så känner du dig frisk. Ett virus finns det
inga som helst vetskaper om hur länge de sitter i eftersom varje förkylningsvirus
du drabbas av är ett helt nytt. Du blir nämligen imun mot förkylningsvirus som du
haft (Nej det är inget skämt, utan sanningen).
Jag använder koksaltlösning som näsdroppar. Alla andra går och köper dyra neseril
på apoteket, som innehåller kvicksilver och andra inte allt för hälsosamma ämnen.
Hur kommer det sig annars att du inte får använda det mer än 10 dagar? Koksalt
lösning är värsta huskuren och det fungerar. Även att ta ångbad med Oleum Baseleum
är super.
Recept på koksaltlösning:
* 1 del salt
* 10 delar vatten
Blanda det i en kastrull, sätt på spisen och låt koka lite så att
saltet löser sig i vattnet. OBS! Ofta kan det bli för salt så det är
ofta jag späder ut lösningen med lite extra vatten. Förvara sedan
lösningen i en tillförslutbar burk i kylskåpet. Förvara det dock inte
längre än 2-3 dagar. Vatten är som alla vet en färskvara.
Jag använder mig av en medicin spruta för att få upp det i näsan. Dock
är det optimala en pipett.
När det gäller ångbad. Koka upp vatten i en stor kastrull. Sätt dig över kastrullen
med huvudet och lägg en handduk över så att ångan inte kan sipra ut någonstans.
Droppa sedan i ett par droppar av Oleum baseleum. Tips; Blunda när du gör detta
eftersom ångorna innehållandes Oleum Baseleum är så starka så du kommer börja
gråta. Det kan vara jobbigt att andas in i början då ångorna är starka och därför
även känns jobbiga för luftrören. De är dock inte jobbiga, utan löser upp slemmet.
Du kommer märka resultat inom ett dygn efter du har gjort detta. Funkar super på
täppta näsor och segt slem.
Jenny - eran röst i förkylningstider :P
Media Markt - tyska skojare...
rea på allting. Det är ju vad reklamen säger faktiskt. Perfekt. Jag vill ju ha en sådan
här OBH Nordica värmefilt; "Warm and cosy". Bor man i en iglo byggt 1926, med
lite otäta väggar och lite halvtaskig isolering, blir det ganska låga temperaturer (ca 16-17)
inomhus. Då kan det vara skönt med en sådan. När jag kommer till butiken, tycker jag
att piserna verkar konstiga, det står ju inte 20% rea på allting. Och jag såg rätt. Reklamen
de har är en ren lögn.
Så här ser deras annonser ut på internet...
Det är inte heller enda saker som Media Markt lurar köpare på. Aftonbladet
har idag publicerat en artikel där två killar tänkt köpa dator på rea. De hade
varit in i butiken flera gånger och med egna ögon sett att det fanns flera exemplar
av olika datormodeller, bl a den Macbook Air som de var intresserade av.
Först i kön på juldagen var de säkra på att de skulle få sig ett exemplar med 20%
rabatt. När de kom in i butiken, fanns det inga Macbookdatorer kvar i hyllan.
Även flera andra modeller fanns inte längre kvar i hyllan, utan var bortplockade.
Det visar hur oärliga Media Markt är. Jag blir riktigt besviken på dem. Har en vän
som pratat ganska gott om butiken, som köpt en del saker där till bra pris. Men
jag är skeptisk till dem, samt att de höjt priserna strax innan jul, för att inte
förlora något när de reat ut produkterna. Det gör att jag inte vet om jag tänker
besöka Media Markt något mer. Det känns inte som att det går att lita på dem
i alla fall. Jag tycker att de ska skämmas rejält. Jag hoppas konsumentverket
ser reklamen och att människor känner sig lurade, så att de börjar jag Media
Markt och sätter dit dem. För det är inte sjysst marknadsföring som de håller
på med. Jag ångrar att jag inte gjorde en enkät med människo som varit
och handlat på Media Markt idag i Uppsala. Hade varit kul att se hur många
fler än mig som känner sig lurade. Tror det är ganska många. Det var väldigt
mycket människor där. Det tyder ju faktisk på att många åkt dit pga deras
reklam. Så jag antar att även många är besvikna.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
To much for guys to handle...
julklapp och 50-årspresent av pappa. Blev jättebra. Och den första att inviga
den var naturligtvis jag. Kunde ju inte låta mamma göra det. Risken är att
datorn exploderat :P Mellan mig och ni läsare... min mamma är inte vidare
teknisk och jag kan förklara saker för henne 10 gånger. Vet ni vad jag får
göra sen när jag förklarat det den tionde gånger? Förklara det en 11, 12, 13 och
så vidare, gånger :P Haha det kanske i och för sig inte är så illa. Men det känns
så.
Rubriken är egentligen ett skämt. Men måste ju döpa det till något uppseende-
väckande för att få folk att läsa och framförallt vakna till liv. Och dessutom,
jag tror många killar skulle ha problem att ha en för teknisk tjej som är
bättre än de själva... jag har mina svaga ögonblick med,, så jag tror killar skulle
kunna stå ut med mig även om jag är rätt tekniskt skillad och kan massa. Det är
jag som sköter det tekniska i huset med telefoner, router/modem och datorer :)
Hur som helst är jag stolt över att jag klarar saker själv :) Det brukar heta
handyman. Men här är det handy woman. Nämde jag att jag kan byta tändstift,
däck och olja i bilen med? :P
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Juldagen...
Och inte har jag ryggvärk idag när jag vaknar. Min säng är fasiken värre för
min stackars rygg än soffan :P hehe. Men vad bra, då känner man sig hyfsat
fit i kroppen.
Jag ska strax ta mig en tripp till farmor och farfar. De var inte här igår.
De har ju fyra barn, så blir ju lätt då att de kanske är hos någon av de andra
syskonen. Så ska åka dit nu.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Kattjulmys
revbensspjäll, rödbetssallad och julmust, så passade katterna på att avnjuta lite
kvalitetstid med oss. De gillar inte mycket folk, speciellt inte om det inte är några
människor som det känner igen. Visserligen var det bara våran mormor och morfar.
Men de är här extremt sällan, vilket gör att katterna inte är ett dugg vana vid dem.
Så de har hållit sig undan dem och sprungit som osaliga andar i övriga delar av huset.
De kan ju inte heller vara ute lika länge som de brukar, pga kylan. Så de blir rastlösa
och hittar på en del konstiga saker. Men ikväll höll de sig lugna och var så söta så.
Gamla farbröderna Rasmus och Oskar på sex och ett halvt år myser i soffan...
De unga killarna; Lexus och Lynx sover ihop i min säng...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Stabilt polisen... skjuta på vildsvin med vanliga tjänstevapen...
aftonbladet om att några poliser beskjutit ett påkört vildsvin på
motorvägen... Men sina vanliga tjänstevapen. Jag förstår naturligtvis
polisernas försök att avliva det skadade djuret... Men blir mörkrädd
när jag läser att de försökt avliva djuret med sina tjänstevapen.
Följden till skjutandet med vanliga pistoler som de använder som tjänstevapen?
Vildsvinen är så hårda i kroppen att det inte direkt går att skjuta ett vildsvin
med en pistol. Pistolskotten gör bara vildsvinet ilsket så att det går till attack,
vilket var exakt det som poliserna råkade ut för. Jag sitter och funderar på hur
poliser inte kan ha den vetskapen om jakt på vildsvin med sina vapenlicenser,
att de inte vet att vildsvinsjakt ska göras med en studsare... Det är obegripligt
för mig faktiskt. Och även om de skulle ha använt en studsare, vilket det inte
tyder på, har de ju skjuttest. Så det tyder ju ännu mer på att de har använt
tjänstevapen. Jag tycker det är höjden av idioti att försöka skjuta på ett vildsvin
med pistoler.
Jag har faktiskt sett massa vilda nöffar i verkligheten, det är bara en 2 månader
sedan när jag åkte med brorsan då han jobbade (han hämtade mjölk på gårdar då).
Vi var ute i Roslagen; Edsbro-Norrtäljetrakten, ganska nära Svanberga.
Där på en åker när lysen lös ut på gärdet, när brorsan svängde in på en väg
till en bondgård, stod de där ute på åkern, ca 5 meter från vägen och fick världens
jävla fart :) Det var en sugga med 5 eller 6 kultingar. Och jävlar vad det gick när
de sprang. Inget som ens Usain Bolt skulle springa ifrån tror jag :) De må vara lite
farliga de där vilda nassarna. Men jag tycker de är härliga på sätt och vis ändå:)
Lär er en sak gott folk; skjut aldrig på nassarna med annat än studsare. Det är det
enda som det går att använda i jakt på dem för att lyckas.
Det är hårda nassar. De är som sten i kroppen :) Muskelberg...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Helstek skumtomte...
99 kronor kilo. Först till kvarn gäller. Säg bara till om
du vill köpa den stackars ensamma, brända tomten.
Han kan behöva någon som bryr sig om honom och som
får honom att känna sig värdefull...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
God Jul...
sig som en packad gris :) Haha. Fast jag tog bara en tallrik. Finns ingen anledning
att proppa sig full med mat tills det att man nästan spyr.
Här är några av de julklappar jag köpt.
Mamma får en presentförpackning med Loreal Revitalift dag- och nattkräm, då
hon klagat ett tag på att hon inte har någon, samt att hon är torr i huden.
Pappa får en presentförpackning med Loreal men expert, tvätttvål och kräm till
ansiktet. Pappa jobbar ju med olja och så dagligen. Så han kan nog behöva det tycker
jag. Jag hoppas att han uppskattar det :)
Vad min bror får vet jag inte om jag vågar skriva, då han sitter här bredvid.
Så blir inget avslöjade nu, utan senare när han slutat tjuvkika på skärmen :P
haha...
Lägger in lite flera bilder på julen:
¨
GOD JUL PÅ ER MÄNNISKOR!
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Julgran & Knäck - Check
Ja, jag har varit ute och stulit en julgran... Jag erkänner och erkänner att jag
har syndat. Men jag skäms inte för det. Inte efter hur köpgrannen, vi köpte
förra året var... ful, sned och framförallt började den bara efter ett par timmar
inomhus. Och en sådan sak ska man betala 400 kronor för? Nä tacka vet jag
spänningen med att stjäla en gran. Jag följer lagen 99,9% av året i övrigt,
tror jag i alla fall... och man kan ju inte vara felfri. Så något måste jag ju
göra för att bryta lagar. HAHA! Visst är jag hemsk? Jag vill inte klassas som
utomjording, utan bli sedd som människa. Därför är jag inte felfri. Bra
bortförklaring där.
Just i denna skrivande stund brassar jag på knäcksörjan på spisen, i förhoppning
om att lyckas bättre än förra årets knäckok. Då stelnade aldrig knäcken, utan
det blev något halvsegt stycke som fastnade i tänderna så fort man stoppade in
det i käften. Japp, jag har inte utgivit mig för att vara mästerkock. Men jag har
aldrig heller sagt att jag inte kan försöka med uppgiften :) Ibland lyckas jag
ju faktiskt ganska bra :) Får väl se om ikväll är en sådan dag. Håller tummarna.
Tycker synd om mina föräldrar, mormor och morfar och min bror annars :P
Jaha, så vad ska man göra imorgon på julen? Det absolut första jag kommer göra
är att besöka duschen om jag inte orkar med det ikväll. Känner mig smutsig. Man
blir ju lite svettig av att pulsa i lårhög snö, men en gran släpandes i ena handen,
en såg och en ficklampa i den andra. Haha jag gjorde det jag skrev, men att
svettas var ju att ta i kanske. Jag är ju vältränad, jag är ju biff. Haha. Ni som sett
mig i verkliga livet sitter nog och undrar varför jag ljuger just nu. Men sanningen
är faktiskt, att även om jag är lite kraftig, så döljer sig det ganska mycket muskler
i kroppen. Och det är faktiskt ingen lögn. Jag skulle kunna sätta pengar på detta.
Så säker är jag :) Nä men jag va lite småanfådd när jag hämtade gran, men efter
en minut märktes det inte ens att jag sågat i fyra-fem minuter, pulsat i lårhög snö
med extravikt i form av gran.
Kl 14.00 är det julbord; mamma, pappa, brorsan, mormor och morfar och Stefan.
Jag hade gärna velat ha en speciell person här då med. Men så kommer det inte
att bli. Får hoppas att han eventuellt kommer ut en stund på kvällen, men det visar
sig. Skulle vara trevligt i alla fall... Saknar honom massa.
Vi får se vad det blir. Jag borde avslöja mina presenterar nu till alla. Ska göra det...
snart :) Ska slå in dem nu tänkte jag så ska fotografera dem samtidigt :P
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Julgodis...
Sitter och pillar med chokladkola och knäck nu. Lite fundersam vad de menar med
chokladkola, då det är i stort sätt samma recept som gräddkolan.
Så får väl se vad det blir. Pannkaka av allting :P?
Vi får se. Nu äör det godiset som hägrar. Sen blir det spela bingolotto (?). Faktum
är att jag itne spelat bingolotto på 7 miljoner år. Men brukar alltid bli att vi köper
lotter till uppesittarkvällen dagen innan julafton, så även iår. Så blir det.
Sen måste jag och mamma ut med bilen lite senare och göra en... hemlig sak :P
Berättar sen. Ska försöka lura pappa lite, se om han går på det :P
Jag har förresten legat och kravlat runt i snön, 2-3 gånger idag. Första gången var
när jag dratta på skalle hemma på gården, när jag klev på första steget i källartrappan,
för att komma förbi lite grejer som stod. Andra gånger var i skogen. Men då var
det självmant. Kastade mig i snön. Varför? Ja gissa tre gånger :P
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Dan för dopparedan
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
7 veckor kvar...
riktigt tro det ännu. Men jag pratade med uppfödaren idag på dagen och det var bara positivt...
rakt igenom. Sådan trevlig uppfödare, så lätt att ha att göra med. Jag "älskar" människor som
är tillmötes- gående, glada och positiva. Och jag kan inte säga annat än att denna uppfödaren
är det :)
Någongång under vecka 2 nästa år, ska vi åka och träffa de små hårbollarna. Jag längtar
faktiskt dit. Haha vill så gärna träffa våran vovve. Det är dock ännu inte riktigt 100%
vilken av tikarna vi ska ta, då de måste bli äldre för att uppfödaren ska kunna se vilken
tik som är bäst exteriört. Men alla är superfina. Hundarna är av rasen finsk lapphund och
alla tikarna är viltfärgade, vilket domarna prioriterar framför t ex helfärgade av den rasen
på utställningar.
Föräldrarna till valparna är:
Raidokkas Lelu; eller Sotis som hon heter till Lumikummun Elmeri; eller Elmeri som
vardags, är mamma till kullen... han kallas till vardags, är pappa till
kullen...
* En av tikvalparna är svart och har grå vilttäckning
* Den andra är svart med ljus underpäls och kommer med stor sannolikhet bli väldigt
lik sin pappa (se bild ovan på Elmeri) i färgen. pappa
* Den tredje tiken är brun och har guldfärgad vilttäckning.
Lägger upp lite individuella bilder på tikarna nedan. Observera att ordningen
på varje tiks individuella bilder, inte stämmer överrens med ordningen på
beskrivningen över hur de alla tre ser ut ovan.
Tik 1 (klicka för att förstora)
Bild 1 & 2; 1 vecka.
Bild 3; 3 dagar
Tik 2 (klicka för att förstora)
Bild 1 & 2; 1 vecka.
Bild 3; 3 dagar
Tik 3 (Klicka för att förstora)
Bild 1 & 2; 1 vecka.
Bild 3; 3 dagar
Bilderna är alla lånade från Lapptoppens kennel, kenneln som har valparna och
därifrån vi ska ta en valp. Ägaren är heter Mona Fagerbrink och det är verkligen
en person och en kennel som jag rekommenderar. Väldigt trevligt att ha med
henne att göra :)
Jag brukar inte skriva om hundar i normala fall. Men just nu eftersom vi ska skaffa hund
och eftersom det är en sak som gör mig glad, så tycker jag det är kul att dela med mig
av min glädje :) Hoppas ni gillar att jag gör det.
XOXO Jenny has left he building. To be continue...
Tjernobyl - Ett öppet sår som Ukraina strör salt i....
För många finns minnet kvar. Men tankarna på olyckan har för
längesedan fallit i glömska på grund tiden. Varför jag är intresserad av
olyckan vet jag inte. Jag minns dock att jag skrev ett arbeten om den
på engelska på högstadiet, ett arbete som min engelskalärare gillade.
Katastrofen orsakade stor skada, världen över. Än idag, tjugofem år senare,
finns många efterdyningar av katastrofen. Det kommer ta många år innan de
försvinner på grund av de radioaktiva partiklarnas nedbrytningsförmåga är olika.
Men även om en partikel brutits sönder, finns det restavfall av den, som även det har
en viss nedbrytningstid.
Att katastrofen kunde bli så förödande för länder som låg långt ifrån olyckan, hade att
göra med att radiaktiva partiklar kastades upp med ett moln vid explosionen. Detta moln
nådde en höjd på hela 1700 meter, vilket gjorde att partiklarna kunde spridas med
vinden runt om i världen. Sverige var ett av de länder som drabbades av olyckan.
Det började regna samtidigt som vindar med partiklar nått in över Sverige, vilket
gjorde att partiklarna bands och pressades ner i marken med vattnet. Svampar upptog
radioaktiva isotoper, vilket gjorde att svampen blev ohälsosam. Rennäringen i Sverige
blev också lidande då renlav upptog partiklarna. Renarna i sin tur åt laven och renkött
var ett tag rödlistat p g a radioaktiviteten.
Reaktor 4
Att de hade skett en olycka var relativt okänt för omvärlden i nästan två dygn.
Sovjetunionen svartade olyckan, och det var först den 28 april, när mätaren gav
utslag på förhöjd radioaktivitet som det gick upp för Sverige att något förmodligen
hänt i Ukraina. Satellitbilder gav bekräftelse... Den totala dödligheten till följd av
olyckan är inte fastställd, men beräknas vara mellan 1.000 personer och 1.000 000.
Några månader efter katastrofen, byggdes en sakofag som skulle gjuta in reaktor
fyra för att förhindra fortsatt spridning av radioaktiviteten. Men radioaktiviteten är
så hög att sakofagen håller på att spricka sönder. Området kring Kärnkraftverket,
samt en okänd radie utanför det, är idag avspärrade. Bland annat stade Pripjat som
innan katastrofen blomstrade av liv. Det har beräknats att det inte kommer kunna
bo människor där på 300 år, pga nedbrytningsförmågan på alla radioaktiva partiklar
i området. De är i stort sett endast forskare med särskilda tillstånd som har tillåtelse
att komma in på området. Det bevisar ju bara egentligen hur farligt området är.
Ändå ska Ukraina börja med turistbesök.
Pripjat
Det gör mig väldigt upprörd. Jag tycker nämligen det är att strö salt i såren på människor
som drabbats av katastrofen, både sjukdomsmässigt eller som tvingades lämna sina hem.
Tjernobyl är en katastrof som färgat många människors liv på ett negativt sätt. Har man inte
orsakat tillräcklig skada? Sverige har drabbas ekonomiskt genom försämrad rennäring.
Det är bevisat att cancerfallen ökat. Även missbildningar har förekommit i länder som drabbats
av det radioaktiva nedfallet. Även om det inte uppenbart skadligt att vistas inom
den förbjudna radien, om det inte sker under för lång tid, så finns alltid risken att kroppen
tar skada så att det blir en mutation vid mitosen. Ska man utsätta ännu flera människor för
detta. Jag tycker att vill någon åka dit ska den göra det självmant. Men jag tycker det är dåligt
av Ukraina att börja locka dit turister. Det finns en person som gjort en resa till Tjernobyl, för
ett par år sedan. Den kan du läsa om HÄR.
Nedfallet i Sverige...
Det är möjligt att det finns dem som kan tycka att jag borde gnälla på de turistbesök som görs
på Auschwitz, Birkenau och de andra koncentrationslägrena. Och jag har tänkt på detta. Det
påverkade ju även det en hel värld. Många fler människor dog under andra världskriget jämfört
med Tjernobylolyckan. Men Tjernobylolyckan har ändå påverkat människor under längre tid.
Det är svårt att förklara exakt hur jag tänker. Auschwitz fick ett lyckligt slut, även om många
fick sätta livet till för det. Men när det gäller Tjernobyl så är det osäkert om det kommer få ett
lyckligt slut. Även om det beräknas att området ska vara beboligt igen om ca 300(!) år, så är det
ingen som säger att det nya sakofagbygget som just nu pågår, ska lyckas. Det kanske fortsätter
läcka radioaktivitet från reaktorn. Människor lider än idag till följderna av olyckan. Att återväcka
minnet av detta, är att strö salt i såren. Naturligtvis måste den hemska dagen för tjugofem år
sedan finnas med i våra minnen och kommas ihåg. Naturligvis måste de modiga, tappra män som
grävde i den radioaktiva härden under branden hedras. Men det är fel sätt att locka till sig människor
och göra Tjernobyl till en turistattraktion. Det är faktiskt farligt att vistas i området fortfarande.
Jag säger inte att man inte ska åka dit. För är man intresserad, då får man ta risken. Men jag tycker
inte man ska ta risken bara för att ett turistbolag lockar en att åka dig. Bestäm själv, använd sunt
förnuft och gör det du själv tycker känns bra...
Läs denna artikel "Julia ska dö i cancer". Mycket läsvärd och berörande.
http://www.newint.org/features/2005/09/01/chernobyl/
Chernobyl Legacy
Vad tycker du?
XOXO Jenny has left the building.
Djävulska molntäcke...
Jag skrev även att jag hade tänkt fotograferat den eftersom jag hade ett knep.
Det var klart och fint när jag skrev inlägget. 3 timmar senare när jag gick
upp var det mulet. Jag väntade, hoppades, väntade och hoppades lite till...
men jag hade ingen tur. Molntäcket låg kvar... Det blev inget tittande på
förmörkelsen och heller inget fotograferande. Jag blev tjurig så jag gick
och lade mig istället.
Ni som blev lite nyfikna på hur jag skulle fotografera; genom en kikare.
När jag läste biologi B-kursen i våras, dissekerade vi i gruppen Kycklingembryon.
Jag är djurvän, men tycker det är viktigt med forskning därför står jag för
att jag tycker det är okej att man dissekerar embryon. Jag vet att det finns de
människor som är hatiska mot sådant och menar på att embryona har känslor,
vilket de inte har direkt. Så vill inte få massa hatiska kommentarer på detta.
Men då i alla fall så fotograferade jag i alla fall med mobilen genom linserna
på mikroskopet. Och det blev grymt bra. Och igår när jag kollade på månen med
kikare, kunde jag se alla konturer, så hade säkerligen blivit väldigt bra foton
om jag hade kunnat se förmörkelsen och fotograferat den. Är lite bitter på molnen.
Haha. Men det går över snart.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Månförmörkelse...
Om ett par timmar, ca 06.40 (enligt uppgifter), kommer en total månförmörkelse
ta sin början. Vissa säger att den börjar 08.40. Men det är då månen ska vara helt täckt.
Så själva förmörkelsen börjar alltså tidigare. Jag har ställt klockan, fast att det bara är
några timmar dit. Vill ju se det.
Ska ta mobilkameran och fotografera. Och lyckas jag som jag har tänkt, så kommer ni
få se bra bilder. Det brukar kunna vara svårt att fotografera månen. Men om jag lyckas,
kommer ni bli helt överrumplade av resultatet. Har nämligen en del erfarenhet att fota
saker med pyttesmå, mikroskopiska detaljer. Jag avslöjar efter fotograferingen, om den
blir bra, hur jag gjorde. Och glöm inte att jag bara har en mobil med 12 mpxl kamera på.
Och den är helt okej att fota normala bilder. Men just månbilder kan den, precis som många
andra mobiler och även systema digitalkameror, inte fånga. Men watch me! Ska bevisa
motsatsen, även om jag har hjälpmedel till mobilen. Mer avslöjar jag inte :) Vill ju vara
först med att ha superbra bilder på förmörkelsen :) höhö ;) Det ni :)
Kom tillbaka får ni se om jag lyckades med det jag hade tänkt :)
DENNA BILDEN ÄR LÅNAD!
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Sliten... Men stark!
varit en bild när jag posear med mina fina muskler jag fått genom flera års innebandy-
träning. Jag har faktiskt biceps som syns och det är jag stolt över. Jag ska bli lite biff,
på allvar tror jag alltså. Jag gillar tjejer som är biffiga, även om det inte får bli något
maskulint över det, som bodybuildertjejer som inte har några muskler och som lätt får
maskulia ansiktsdrag. Testosteron måntro?
Är det här en kvinna tycker ni? Tycker mer
det liknar en kvinna i en manskropp. Detta
är alldeles för överdrivet för min smak...
Marit Björgen däremot är väldigt biffig. Men hon har alla sina kvinnliga drag kvar trots
extremt hård träning. Det är mera sådan jag skulle vilja bli om jag blir biffig någon gång...
Ni som läst min blogg den senaste tiden vet att jag känt mig sliten pga innebandyn. Det har
varit mycket på slutet; har varit skadad och har känt att jag inte kommit tillbaka helt och
hållet till innebandyn, fast att låret inte gör ont längre. Man inser nu hur mycket man tappar på
att vara borta två-tre veckor från innebandyn. Imorgon är sista träningen, det blir inte en vanlig
träning vilket är skönt. Skönt med omväxling. Jag älskar ju normalt fall innebandyn, men pga
frånvaro som gjort att man tappat en del fysiskt och det att tekniken inte fungerat alls den
senaste tiden, har det känts så kul att kliva ut på planen för att träna eller spela match på sista
tiden. Igår gick dock matchen okej för min del. Det var inte bra. Men det kunde ha gått mycket
värre indviduellt. Vi förlora dock. Känns som vi förlora på ren otur, då många av motståndarnas
mål var rena skitmål, som gick i mål för att de tog på någon och ändrade riktning osv... Så
känns surt. Efter imorgon blir det två veckors träningsledigt. Men jag tänker inte ta träningsledigt
helt och hållet. Idag har jag cyklat 1 mil på motionscykeln. Tog 28 minuter ungefär. Kändes bra.
Sedan gjorde jag 55 stycken situps, armhävningar och benböj. Det var jobbigt på slutet, men
kändes skönt. Träningsvärk imorn då tro? Lär visa sig. Men börjar bli van vid den lilla fysen som
jag körde idag, så borde inte ha så ont. Kroppen vänjer sig ju vid träningsmetoder, då slipper
man ha ont fast att träningen tar på kroppen. Många i laget "klagar" fortfarande på att de
har träningsvärk efter varje fyspass, även om inte alla gör det. Så det tar troligen längre tid för
vissa människor att vänja sig. Jag känner mig stark, samtidigt som jag känner att kroppen tagit
mycket stryk i höst och är rätt sliten. Det är en välbehövlig vila jag går in i från och med imorgon
kväll.
Jag var en trött tjej igår kväll efter en spelad och två bedömda innebandymatcher...
Det kostar att ligga på topp :)
Jag har inte legat på latsidan för fem öre idag kan jag säga. Jag fick för mig att baka mjuk pepparkaka
och lussekatter ikväll. Så det blev det. Sista plåten lussekatter for ur ugnen strax efter halvelva.
Då var det raka vägen in i duschen. Har känt mig allt annat än fräsch idag. Jag var så himla trött
efter gårdagen med match och matchbedömning att det kändes som att jag gjorde allt i slowmotionfart.
Till och med när jag ringde personen jag tyckte om, tyckte jag det var skönt att vi skulle försöka höras
i veckan istället, då han satt med arbete upp till halsen och behövde arbeta. Jag tror jag hade somnat
under vårat samtal annars. Så att ställa sig i duschen kändes verkligen för jobbigt. SÅ hoppade det.
Och eftersom jag körde mitt egna lilla fyspass idag, så var det nog bra gjort kan jag känna i efterhand.
Men efter fyspasset idag vågade jag knappt kolla mig själv i spegeln. Jag hade mascara på mig under
söndagen då jag svettades en del pga matchen och dömningen. Blev ju en del spring. Och eftersom jag
inte duschade, vaknade jag upp med mascaraflagor under ögonen samt att jag var lite svart runt ögonen.
Och det blev ännu värre när jag hade cyklat idag. Så här på kvällen har jag känt mig riktigt skabbig.
Svart, fett, stripigt hår, klädd som en slashas och med gammal mascara runt hela ögonen. Sexigt :P
Tur att ingen har behövt se mig idag, jag blev själv mörkrädd när jag kollade mig i spegeln nämligen.
Haha. Men nu så, är jag nyduschad och känner mig fräsch. Har dessutom tvättat två maskiner tvätt
under kvällen. Och en tredje, med massa handdukar ligger i den nu. Känner att jag varit väldigt huslig
idag. Hjälpte även pappa att städa lite idag. Kan han behöva med ett knä som krånglar och som gör
att han är sjukskriven denna veckan. Försöker vara lite hjälpsam i alla fall. Och imorgon kväll är det
jag som står för maten; Chili con Carne. Jag är grym på att göra chili con carne. Men den blir stark
så kränsla, känsliga människor som inte tål kryddig mat bör hålla sig borta från min mat :) Mat ska
smaka, gärna vara kryddig... annars kan man låta bli att äta tycker jag :) Haha.
Så här skabbig så jag ut i eftermiddags. Usch. Hoppas jag inte skrämmer iväg er... :P
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Storvreta är med i matchen igen...
dagens match skulle bli ganska kul med Uppsalaögon sett. Jag hade
rätt. Nu har inte jag följt matchen på plats, hade mer än gärna gjort
det. Men jag har försökt följa matchen så gått det går via IDA på
innebandyförbundets hemsida. Och det ser ut som att Örnarna hade
greppet redan från början, även om AIK närmade sig lite, innan
Storvreta åter gjorde mål. De följdes åt. Lite katt och råttalek.
"Gör ni mål, så replikerar vi..." Det kanske inte gick till så riktigt.
Men ser ut lite ut så på resultaten. haha.
Skönt i alla fall med en seger... speciellt eftersom Storvreta haft en
tuff höst och nu går på nock, mot inför dagen, andraplacerade AIK.
Även andra Uppsalalaget Sirius gick på nock igår mot sexan Falun.
I och med Storvretasegern tappar Sirius lite mark mot storvreta som nu har
18 poäng och återfinns på sjunde plats. Sirius har 15 poäng och ligger
precis i gröten runt sträcket för slutspel. Man slåss med FC Helsingborg
som också de har 15, men med en match mindre spelad och Pixbo
Wallestam som placerar sig precis ovanför sträcket på 17 poäng med
en match mindre spelad.
FC Helsingborg och Pixbo sluter imorgon påsen för den 11 omgången.
Helsingborg tar sig an Warberg hemma. Warberg som vaknat till liv
och nu är serieledare inför den 12 omgången. Pixbo åker de många
milen mellan Göteborg och Björkarnas stad umeå för att ta sig an
Umeå City. Den första matchen tror jag blir en klar Warbergseger.
Dock kommer matchen uppe i Umeå bli ganska tuff tror jag. Umeå ligger
på nionde plats och Pixbo på åttonde plats. Det som skiljer dem åt är
två poäng och slutspelssträcket. Pixbo har haft en lite nedåtgåendekurva
strax innan VM-uppehållet. De förlorade knappt i Sudden mot både
Helsingborg och Balrog. Umeå förlorade även de knappt, men mot lag
som anses vara två av de bättre; Storvreta som visade strax innan VM-
uppehållet att de var på gång och AIK som spelade bra innan VM-uppehållet.
Det är svårtippat och jag är inte superinsatt. Men jag tror nog ändå på en
seger till Björkarnas stads ena stolthet imorgon kväll.
Det är även bottenmöte i SSL. Mullsjö och Mora, båda med två poäng och
båda under nedflyttningssträcket, gör imorgon upp om priset som
årets sämsta lag. Haha nä det var ett skämt i och för sig. Men de har
ju inte rosat marknaden. Vinner någon av lagen imorgon på ordinarie tid,
kliver de förbi Balrog, som idag förlorade knappt mot Täby på hovet.
Spelar de oavgjort ligger de kvar på samma placering som innan. Balrog
verkar vara lite på g just nu, även om det kanske bara är en illusion. Men
det visar sig framöver. Jag tror inte jag behöver skriva så mycket om denna
matchen. Jag tror att det kommer bli en ganska jämn tillställning...
Jag spelar själv match imorgon i en serie så attraktiv som divison 4. Haha. Har
åter hamnat i U-laget i helgen. Vi möter Fyrislunds BK. kommer inte bli en allt för rolig
match. Fast det beror ju på hur vi spelar med. Vi kan ju spela bra, det vet vi. Så visst har vi
chansen att ta poäng imorgon det tror jag. A-laget i klubben förlorade dock med
6-8 i DM mot just Fyrislund. Men de är duktiga och rutinerade och har många
år på nacken. Så kommer bli en tuff match. får se vad vi i U-laget kan lyckas med :)
Jag känner mig ganska taggad just nu i alla fall. Har ju känt mig helt otaggad tidigare
under slutet av veckan. men nu så... det börjar kännas ganska bra just nu. Så
hoppas det känns bra imorgon bitti också :) Min fundering just nu ligger på mat.
Haha jag funderar över hur jag ska hinna äta mellan matchen jag spelar och de
två matcher jag ska döma. Det är dömning av F12 och P10 som står på schemat.
HAHA VILKET I-LANDSPROBLEM!
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
What's up next Storvreta?
skulle återvända till storvreta verklighet. Något som ytterligare tyder
på att Storvreta insett att de har lite att jobba med. Vissa har tagit ordet
kris från sin vokabulär. Men jag har valt att försöka bespara mig detta
eftersom det fortfarande är många matcher kvar, samtidigt som Storvreta
faktiskt vann de två sista matcherna innan VM-uppehållet.
Vad de segrarna betyder formmässigt inför dagens match mot AIK är svårt
att riktigt veta. Segrarna kom nämligen mot lag som ligger väldigt långt ner
i årets SSL. Idag tar man sig an AIK på bortaplan i hovet. I en match som
förövrigt lär bli en publikfest. Önskar att jag hade haft chansen att vara där.
Då hade man först fått bevittna AIK-Storvreta. En match som förhoppningsvis
blir riktigt kul med Uppsalaögon. Jag tror nämligen att Storvreta efter uppehållet
är än mer taggade, samt att man har nyblivne världsmästaren Mika Kohonen
i laget. Kohonen är inte världens bäste för inte. Killen har guldklubba :)
När det gäller Storvreta är jag dock lite osäker på hur de tänker fullt ut när
det gäller värvningar och användning av sina spelare. Backen Patrik Jansson lämnade
nämligen storvreta för ca en månad sedan, då han ledsnat på att aldrig få förtroende
hos Thomas Brottman LÄS MER HÄR. Med tanke på hur Storvreta inledde säsongen
kan jag faktiskt tycka att man borde gett hon en chans i alla fall. Jag menar, de vann
inte. Jag skulle ha förstått om de vunnit. Man vill ju aldrig ändra på ett vinnande koncept.
Men de vann inte, såg mest förvirrade ut på planen (i alla fall i de matcher jag sett på tv
och i derbyt mot Sirius). Anledningen till att jag tar upp denna frågan så pass långt i
efterhand är just det att man nu värvat en back. Jag förstår att man måste göra
någonting. Men att värva en back, som med stor sannolikhet lätt tar en plats i någon
av de tre linorna på match, kommer innebära att en person till precis som Patrik
Jansson, riskerar att hamna utanför och inte längre få förtroende. Även om det är bra
med värvningen av Skogström, finns det risk för ännu mer internt groll. Jag kan ju inte
säga att det varit groll och så hos storvreta när det gäller Patrik Jansson. Men jag kan
nästan slå vad om att det varit en del diskussioner. Jag vet exakt hur Patrik Jansson
känt på grund av egna erfarenheter. Hur som helst är det inte bra att det skapas saker
inom klubbarna som kan leda till oroligheter. Och det finns en hos Örnarna nu efter
värvningen. Hoppas klubben kan lösa det på ett bra sätt.
Skogström in...
Patrik Jansson har reda lämnat storvreta...
Ska värvningen av Örjan Skogström innebär att någon utav de
nedanstående unga herrarna på backen också tar sitt pick och
pack och lämna örnarna?
Peter Svensson Josef Samuelsson
Gustaf Bäckström Marcus Nordgren
När det gäller övriga backarna i Storvreta; Jesper Bergren, Staffan Jacobsson och Mattias
Samuelsson känns ju givna att de får förtroende från tränare Thomas Brottman. Jacobsson
har varit en duktig spelare i årets SSL, Mattias har varit uttagen till landslaget och Berggren
låg precis på gränsen till att få spela i landslaget i VM.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Sporthelg... utan någon som helst lust att beträda planen...
en fyrkantig ruta... för att bevittna sport. Schemat imorgon:
* ALPINT
* LÄNGDSKIDOR
* SKIDSKYTTE
* HANDBOLL
* ISHOCKEY
* SIMNING
Kan det bli bättre eller?
Jag ska ta det lugnt, vara allmänt slö och inte göra någonting. Bara vila och vara.
Jag behöver det. Kroppen och huvudet är trött just nu. Jag är opepp på allting.
Sedan saknar jag en person väldigt mycket...
Söndag betyder match och dömning. Jag har fortfarande inte funnit motivation eller vilja
att spela på söndag. Det har och göra med att jag behöver vila. Kroppen känns inte hel
när jag tränar och jag känner verkligen att jag inte får ut det jag vill på träningar och
matcher. Jag kan så mycket mer än det jag kunnat ge de senaste två veckorna som
jag varit tillbaka från skada. Men det känns rätt dött nu. Det är sista träningen på tisdag
innan juluppehållet. Vi ska köra aerobics med två instruktörer från Nautilus. Vi ska tydligen
köra basic A. Våran tränare säger att hans mormor skulle kunna köra det. Nu vet vi ju
inte vilket skick hans mormor är i :P Hon kanske är mer vältränad än mig, även om jag
tvivlar lite på det :P Så jag borde väl klara av att vara med. Känns skönt med lite annat än
innebandy. Jag älskar innebandyn normala fall. Men just nu är inte normala fall och jag
har bara lust att skrika rakt ut när det kommer till att spela innebandy: DÖÖÖÖ!
Jag är frustrerad. Men har nog lite med vädret att göra också.
Jag var ute i grisslehamn idag. Världens underbaraste lilla ort, även om det är rätt dött på
vintern. Men på sommarhalvåret är det rena paradiset. Klockan var ca halv ett när vi kom
ut dit. Det var oplogat, mulet och kändes som det inte riktigt var dag pga mörkret som blir
på vintrarna när det är mulet. Sådant gör en aldrig glad. Då känner man bara för att krypa
ner i sängen, dra täcket över huvudet och sova. JAG VILL HA SOL! Då blir jag genast på
väldigt bra humör.
Jag är säker på att jag kommer ha taggat till som fasiken till matchstart på söndag, även om
det just nu känns helt dött. Och skulle jag inte det, så måste jag nog säga åt min tränare
att jag inte vill delta pga att jag inte kan tagga till ordentligt. Jag vet inte vad som är värst;
Spela otaggad? Eller att kasta in handduken samma dag som matchen? Men jag är säker på
att jag inte behöver oroa mig för det, även om tankarna kommer upp i huvudet. Jag ska
bära upp tröja nummer 3 och visa alla jävlar på söndag, att jag är bättre än division 4-spel :)
När man tänker sådant, då blir man peppad :)
Jag måste tipsa om en väldigt bra blogg, där bloggens ägare skriver mycket tänkvärt och så.
Besök http://www.capello.nu och läs lite om personen bakom bloggen. Eller klicka
HÄR (http://capello.nu/bloggen/) för att komma direkt till bloggen. Tycker verkligen ni ska
besöka bloggen. Annars missar ni mycket läsvärt :)
... DIN RÖST I NATTEN...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Guld och gröna skogar blev till skitsnack...
hitta, även om de är få och små, men de positiva sakerna. På så sätt kan man
klara av vilken dag som helst när allting går emot en och saker och
ting bara känns negativa hela tiden. Längtar efter att få träffa dem :) Det är av
rasen finsk lapphund, alltså ingen äcklig lite chihuahua :P
Så ser de ut de små krabaterna. De är en dag gammal :)
efter våran match. Tror dömningen kommer gå bra. Hur som helst så ska det i helgenbli kul att se
Muskelpaket.
Skulle ni vilja möta denna 30-åriga norska? Kvinnan är grotesk på ett häftigt sätt :)
Give me those muscles thanks :D
Kalla är en så länge mindre än Björgen. Men har kanske också att göra
med att Kalla är sju år yngre än Marit Björgen med. Vänta tills Kalla
är 30 år...
Imorgon ska jag på födelsedagsfest hos min vän Sarah Samuelsson. Vi har inte
känt varandra så länge, umgås inte ofta... men vi vet var vi har varandra och kan
prata om det mesta. Känns skönt. Ska ta med mig Ulla dit. Hon känner också Sarah,
genom att vi spelade innebandy ihop med Sarah under en säsong :) Var inte tänkt
att jag skulle gå egentligen. Trodde A-lagsmatchen låg tidigt på lördagen, samt att
jag trodde att jag kanske skulle spela den med. Men nu har jag upptäckt att den dels
ligger sent på eftermiddagen OCH sedan ska jag ju inte spela. Så jag skämtade med
Ulla och sa att vi kanske skulle åka dit. Ulla var på. Blir inget direkt drickande. Ulla kör,
så för henne är det noll tollerans. Jag funderar på att ta mig en cider, men inte mer. Jag
vet inte om jag kan kalla mig nykterist, för de dricker ju aldrig. Jag dricker väldigt sällan.
Men Ulla och jag kan ha kul utan alkohol. Imorn eftermiddag blir det färgning av håret.
Samma färg som jag brukar färga med svart-brunt. MEN denna gången av ett annat
märke då Brillance aldrig håller på mig. Det står nivå 3 på den som är färg. Men det är
snarare som en nivå 1 eller 2. Färgen försvinner skitsnabbt. Så hoppas denna fungera
bättre.
Denna färgen ska jag använda. Någon som använt den?
Blir det bra resultat, håller det sig framförallt?
Jag måste berätta något annat roligt också :) Jag ansökte om att döma storvretacupen
och fick ett halvpositivt svar tillbaka. Jag var välkommen att döma. Det var inga
problem så. Men jag borde försöka anmäla mig med en annan domare och anmäla oss
som par till cupen, eftersom de främst tillsätter par till matcherna vilket är förståeligt.
Efter att ha pratat med personen jag brukar döma med i Rasbo, kändes det dock inte
bra. Han ville inte döma cupen. Så jag stod utan partner. Jag känner att döma cupen känns
lite meriterande, eller ja kanske inte. Men känns kul att göra det. Älskar ju att döma. Så
har två namn som jag ska prata med. Men sedan fick jag den dumma idéen att jag frågade
en rutinerat domare som jag har som vän på facebook om han ville döma med mig. Jag
kände mig så dålig som ens ställde en sådan fråga till den personen. En lite rookiedomare
som mig som knappt ens är torr bakom öronen vad det gäller dömande. Inte fasiken ville
han döma med mig eller, han har ju en domarpartner redan tänkte jag. Han kommer säkert
sitta och skratta bakom datorskärmen när han läser mitt meddelande. SÅ FEL jag hade.
Så hittar jag ingen annan domarpartner så har han sagt att han kan ställa upp. Gör mig
glad. Blir då troligen bara en dags dömande om vi dömer ihop. Men det är dömning det
med. Får se vad det blir... inget bestäm ännu.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Ett stycke svensk idrotthistoria...
skrivas. I alla fall inte som jag kommer ihåg just nu. Så jag kan därför inte säga att
det är så. Men ikväll fick jag uppleva det; genom ilska, nervositet och till sist bara
en befriande lycka. Den som inte såg svenska damlandslaget i handboll gå till semifinal,
har missat en stor portion av svensk idrottshistoria.
Tjejerna gick igenom gruppspelet klanderfritt och med en kämparglöd och styrka som
det var längesedan som jag beskådade hos ett svenskt damlandslag (Fotbolls-VM 2003?
Ja det är möjligt att det var senaste gången.) Ett oavgjort resultat igår hade gett
svenskorna semifinalplatsen. Men matchen mot frankrike var till en början (det jag såg
av matchen) rent ut sagt usel. Och med ett sådant spel skulle det bli att packa väskan
och åka hem. Ändå lyckades man krypa ikapp och förlorade bara med uddamålet. Trots
förlusten, gavs tjejerna ytterligare en chans till kvalifikation, om man slog Ungern ikväll.
Jag trodde på tjejerna innan. Men efter att matchen pågått i 15 minuter såg det bäcksvart
ut. Stolpträff efter stolpträffa, en Ungens världsmålvakt vid namn Pallinger som var omutlig
i målet, samtidigt som Gabriella Kain (som storspelat i det svenska målet under turneringen)
kom in i matchen helt snett och inte räddade en enda boll. Jag svor utav förbannelse, eftersom
jag är en känslomänniska och blir lätt sur när ingenting fungerar som det brukar. Jag vet
ju att tjejerna kan. De har ju visat så tydligt i turneringen genom att slå världslag gång på gång
på gång, att är de på tå samtidigt som målvaktsspelet fungerar, verkar inget lag ha chansen
mot dem. En del av ilskan riktades redan efter 10 minuter mot att inget målvaktsbyte skedde.
Till slut kom det. Cecilia Grubbström fick ingen tacksam uppgift efter Kains genomklappning under
första delen av matchen. Jag kände där att matchen kändes körd. Usch att jag ens tänker så
när jag hela tiden säger till tjejerna i laget att vikten ligger på att inte ge upp förrän det verkligen
står 60 minuter på tavlan när vi spelar match (spelar innebandy).
Men Grubbström stod upp. Hon var rena väggen. Med hennes bländande målvaktsspel (överglänste
självaste Pallinger som faktiskt är en av världens bästa), började en osäkerhet infinna sig hos
ungerskorna som i första halvleken hade öppen gata när de sköt på mål och satte varenda boll.
Samtidigt började svenskorna visa upp det spel som man haft tidigare i turneringen; det stenhårda
försvaret, den stenhårda offensiven som inte ger sig bara för att man får ett par smällar... Allting
började plötsligt stämma. När det var som allra svartast dök Grubbström upp som ett ljus i mörkret.
Svenskorna fick självförtroende, åt sig ikapp Ungern och förbi. Det blev hela fem måls marginal
till slut, till fördel för svenskorna så klart. Jag vet inte hur mycket stryk Linnea Torstensson tog
i denna match, och det värsta av allt var att hon inte fick domslut med sig heller. Händer i brösten,
slitande i armarna i hoppen in för att göra mål... listan på osjysst spel mot den hårda svenskan
kan göras lång. Inte ens punktmarkering eller ett fall, som resulterade i att hon fick ont i handleden,
kunde stoppa henne från att visa vägen för Sverige ikväll. Och till sin hjälp hade hon Anna-Maria
Johansson, som även hon klev fram när det som mest behövdes, och gjorde några delikatesser som
ställde Pallinger i Ungerns mål.
15 December 2010, klockan (ca) 19.45.
Lägg datumet och klockslaget på minnet.
Det är nämligen någon som förallting kommer att skrivas in i historiaboken. Det är ett stycke
svenskidrottshistoria som tidigare ikväll har skrivit. Jag är en känslomänniska och måste
erkänna attdet kom en tår när det var klart. Att fälla en tår i samband med idrott är en vacker
syn; det beskriver känslorna mer tydligt och inte bara med ord. Sveriges damlandslag i handboll är för första gången i historien, i en mästerskapssemifinal! Jag använde mig av Staffan Lindeborgs citat från OS i Aten 2004 när Henrik Nilsson och Marcus Oskarsson tagit guld på K2 1000 meter och Lindeborg gapat som en galning av glädje: "Förlåt om jag väckte er därhemma. MEN SVERIGE HAR TAGIT GULD!" Det har blivit ett klassiskt sportcitat för mig. Inte för att svenskortna tagit guld ännu, men det är ändå en stor seger för svensk damhanboll att de tagit sig till semifinal.
Linnea Torstensson gör mål under gruppspelet mot Ukraina...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Dålig update
Jag påbörjade faktiskt två inlägg igår, eller påbörjade... men jag skrev i alla fall två
rubriker och hade i alla fall idéer på vad jag skulle skriva. Mer blev det inte. Jag var
jättetrött igår och spenderade hela dagen i sängen, ihop om att få någon extra timmes
sömn, något som jag inte lyckades med. Istället såg jag ett antal avsnitt av serien 24
och den fjärde säsongen (tror jag det är). Sedan var det träning på kvällen. Efter
träningen hade jag planerat att skriva inläggen. Men det var innan det blev bestämt att
jag skulle till Uppsala efter träningen. Det är inget jag ångrar, d v s att jag åkte till
Uppsala istället för att skriva blogg. Naturligtvis uppskattar jag er läsare och att ni läser
mina alster. Men det finns saker i livet som jag prioriterar mer än bloggen. Och att åka
till Uppsala igår, var en av dessa saker.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Kisse nisse Pisse...
täcket med ena baktassen och svansen utstickandes utanför. Personen som kommen-
terade tyckte att han var jättesöt. Då sa jag till henne att han är söt hela han och sade
att jag skulle lägga upp en bild på honom under kvällen/morgondagen. Nu tänkte jag
lägga upp bilderna på honom. Han heter Oskar, eller "Bosse" som jag kallar honom...
"Bossekatt" som pappa brukar skämta och säga :)
... Men tycker inte ni att han även skulle
passat att heta Bosse?
XOXO Jenny has left the building...
Lucia - Underbara vinterdag...
Jag är stolt över mig själv. jag har varit ute och sprungit. Det är ett par veckor
sedan sist då jag först fick så ont i en fot att jag knappt kunde gå, så hoppade
på kryckor lite till och från i ett par dagar. Sedan när jag precis vara hel igen, så
hann jag bara träna innebandy i två veckor (höll mig lugn vad det gällde ut och springa
själv dessa veckor på grund av hård dagskyla på närmare -20), innan muskeln i låret
gick åt helskotta igen (var ju skadad på samma sätt i början av året). Så har varit
lite drabbad av skador senaste veckorna vilket gjort att jag inte kunnat gå ut och
gå eller springa på det sättet jag gjorde i början av säsongen. MEN IDAG HAR JAG
GJORT DET! KÄNNER MIG DUKTIG OCH STOLT!
Men jag kan säga att det var lite svårt, då solen var så underbar och sken så vackert
på snön och störde mig i min koncentration. Så blev att jag stannade och fotograferade
lite och njöt av vädret. Jag tycker egentligen inte om kylan. Men ett soligt vinterlandskap
är något av det vackraste jag vet. Jag har lärt mig att njuta av vintern, trots kylan.
Det finns ju faktiskt kläder. Det går att klä på sig och vara ute och njuta när det är som
det varit idag :)
Nu ska jag slappa hela kvällen, känna mig stolt över att jag varit ute och sprungit och
dessutom monterat ljusslingor på eftermiddagen. Trots den förvirringen som råder i
Sverige efter terrordådet häromkvällen, så känner jag mig trygg där jag är just nu.
Luciatåg någonstans i Sverige. Bild tagen från googles bildsök.
Mitt i alla uppståndelse är det ändå 13 december idag och Lucia. Luciadagen är något som
jag uppskattar massa. Jag tycker om julen på så sätt att den är vacker och mysig med alla
ljus och all värme. Men i övrigt så skulle det inte spela mig någon roll om vi hoppade julen.
Men just Lucia som är en del av väntan (det som även kallas advent), är något som jag
uppskattar. Jag har gått i många luciatåg i mina dagar. Jag saknar det faktiskt eftersom det
är mysigt. Kommer det fler chanser att få gå i Luciatåg för mig? Jag hoppas verkligen det
innerligt. Men det får framtiden utvisa...
Bjuder på lite bilder från idag:
Underbar vinterbild och natur....
Var är Oskar? Haha våran katt Oskar, även kallad "Bosse" kom imorse när jag vaknat upp i sängen
och kröp in under täcket. haha han älskar att ligga under täcket. Hårboll :P
Måste bjuda på en bild på klubbens duktiga P95-lag som spelade match mot Sirius 1 i P15A-serien
igår. Blev vinst för våra P95:or. Jag vet inte vad den ljushåriga, lilla Siriusbacken på denna bilden
heter (hans syns lite dåligt). Men den killen är grym. Eventuellt är det Linus Simons, men är inte
säker. Den spelaren som är på bilden, kommer i alla fall bli grym framöver!
Fakta kring Lucia:
Ordet Lucia kommer från det latinska ordet lux som betyder ljus. Hennes namn var besläktad med
den onde Lucifer och hon uppfattades förr som ett farligt väsen. När vi idag firar Lucia är det ett minne
och en påminnelse om helgonet Sankta Lucia som levde på 300-talet i Syrakusa i södra Italien.
Vem var den riktiga sankta Lucia?
Det började ungefär 300 år e kr i den då så mäktiga staden Syrakusa i Sicilien. Det var romarna som
hade makten och de var inte kristna. Där föddes Lucia. Hon kommer från en ädel och kristen familj. Lucia
var enda barnet i familjen och var mycket älskad. Redan som liten flicka var hon en skönhet, med sydländskt gyllenblont hår och mattblek hy, vackrast av allt var hennes ögon och det var ögonen som vållade hennes
olycka. En dag mötte hon en hednisk prins som förälskade sig i henne, mest av allt tyckte han om hennes
vackra ögon och bad henne att gifta sig med honom, men Lucia var kristen och ville inte gifta sig med en
som inte var det.
Prinsen var fast besluten att gifta sig med henne. Till slut blev Lucia trött på hans frieri så hon stack ut
sina ögon och gav dem till honom, det var hennes ögon han var mest förälskad i. Hon fick nya ögon av
Gud, hon var bara 14 år gammal och han hade förlåtit henne.
Åren gick och Lucia blev ännu vackrare. När hon var sjutton år gammal bestämde hennes föräldrar vem
hon skulle gifta sig med och de hade redan samlat hemgift i en brudkista som hon skulle ta med sig.
Till sin förskräckelse blev Lucias mamma mycket sjuk och det var ingenting att hon kunde göra. Då
började Lucia be till Gud varje dag om hennes mammas liv och lovade Gud att skänka hela brudskatten
till honom om modern klarade sig igenom sjukdomen. När våren kom gick Lucia till kyrkan och efter
Gudstjänsten stannade hon kvar för att be för sin mor och plötsligt såg hon änglar och de sa att Gud
hade hört hennes bön. När Lucia kom hem gjorde hon precis som hon hade lovat Gud och skänkte hela
sin hemgift till de fattiga. När Lucias trolovade, som inte var kristen fick höra hur hon hade handlat med brudskatten blev han jättearg. Han älskade Lucia men han var mer förälskad i hennes rikedom. Brinnande
utav hat och vrede gick han till romarna och angav henne för att Lucia var kristen och dessutom trollkvinna.
Lucia blev bortförd och dömd till döden och skulle brännas på bål. Lucia sattes på bål för att brännas, men
lågorna nådde henne inte. Då blev de romerska soldaterna arga och till slut högg en soldat Lucia i midjan
med sitt svärd så att hon dog. Det röda bandet som Lucia bär runt midjan symboliserar blodet efter svärds-
hugget.
Detta hände den 13 december 304 år efter Kristus
Lucia blev så småningom helgonförklarad inom den romersk katolska kyrkan. Kvarlevorna efter Lucia lär
finnas i S: t Jeremias kyrka. I Syrakusa, hennes födelsestad, firar man henne med följen I Katolska Kyrkan
finns hon med i mässans böner och hon finns med redan i de äldsta martyrologierna och kalendarierna.
Hon firas dock inte med särskilda fester utan som en minnesdag, som andra martyrer och helgon. I Sverige
har vi bland annat luciatåg, ofta barn, då man påminner om att Lucia blev martyr för sin tro.
Den 13 december var den längsta natten på året och därför extra farlig. Därför måste man vakta sitt
hus och vaka in den farliga natten. Man fick inte göra kringgående rörelser, som t ex rulla vagnar, spinna eller kärna. Man ritade kors på dörrarna för att häxor och troll skulle hålla sig borta och det gällde att hålla sig väl
med tomten, så att han vakade över djuren. Kvällen före gick man tidigt i säng, för att man skulle kunna vaka
in den farliga 13 december.
Lussenatten var också en natt av oro, då man fick vara försiktig. Övernaturliga krafter kunde denna natt åstadkommas hemska saker. För att slippa obehagliga överraskningar satt man uppe till långt över midnatt.
Det som man var rädd för var ”Lussefamla” eller ”Lussefärden” då en ryttarskara sprängde fram högt uppe i rymden med enorm hastighet. Denna vilda jakt har även fått andra namn som t ex Odens jakt, Gideons jakt, Hinsjakten etc. den förekommer även vid andra tillfällen än Lucia.
I medeltida kalendrar låg vintersolståndet också vid den här tiden. För att ta sig igenom denna mörka och
kulna tid kunde människor och djur behöva någonting alldeles extra. I Västsverige brukade bönderna och
deras tjänstefolk börja äta och dricka tidigt på Lucia morgonen. Det serverades bl a ”Lussebiten” – fläsk,
kött, ost och bröd, till detta drack man öl och brännvin. Efter detta serverades ”Lussefrukost” till detta
dracks det starkvaror till. Det finns en förklaring till detta enorma överflöd av mat och dryck vid Lucia.
Under den katolska tiden skulle julfastan börja vid denna tidpunkt och då gällde att äta så mycket som
möjligt innan fastan började.
Sverige var under medeltiden katolskt och kände därigenom till helgonet Lucia, som avbildades i kyrkorna
med sina ögon på ett fat. Man trodde att Lucia kunde bota blindhet och ögonsjukdomar och därför bad man
till Lucia om bättring. När Luciadagen fick helgonnamnet Lucia blev Sverige protestantiskt och alla katoliker
drevs ur landet och näsan alla helgonmålningar i kyrkorna kalkades över. År 1753 ändrades almanackan
och 11 dagar ströks bort. Detta hände den 17 februari och nästa dag blev den 1 mars. Detta innebar att
midvinter solståndet 13 december hamnade på den 22 december. Det blev stora protester bland folket och
man fortsatte att fira lussenatten precis som innan. Kyrkan försökte få bort de hedniska traditionerna men
det är inte lätt att ändra på urgamla seder.
Under 1600- och 1700- talet kom den första Lucia- lussebruden. Man hade också ”lussegubbar” – ungdomar
som gick från gård till gård. De var klädda i pälsar som var vända ut och in. Lussebruden var klädd i vitt och
hade ett ljus i handen. Hon gick före lussegubbarna mellan de olika gårdarna. De sjöng och skojade och fick
mat och dryck. Den första lussebruden hade ingen ljuskrona och inga tärnor. Det kom först senare. Det
moderna ljuståget började under 1800-talet. Då hade Lucia fått krona i håret och ett följe med tärnor och stjärngossar.
Vissa forskare anser att seden har sitt ursprung i en tysk sed som uppstått i Rhens område.I protestantiska
kretsa har man ersatt den traditionella julklappsutdelaren Sankt Nikolaus som inte passade den nya läran, eftersom han var ett katolskt helgon med Jesus barnet, Kindchen Jesus. Denna fick symboliseras av en
vitklädd ung flicka med gloria, en ljuskrans, kring sitt hår. I Tyskland var detta en Julaftonssed som inte
alls hade samband med Lucia. Den vitklädda och gloriaförsedda flickan motsvarar däremot helt vår egen
Lucia med ljus i håret. Bullarna hon bjöd på kallades för ”djävulskatter”!
Den första gången som Luciagång nämns i Sverige är 1764 från Billingen. Det är prosten Nyman, som
berättar om när han fick besök av uppvaktande Luciatåg med enbart pojkar. En var utklädd till ängel med
vingar, ljus i håret och ljus i händerna, efter kom lussebetet. De sjöng vackra julsånger och han skriver att
han trodde att han hade kommit till paradiset…
Den första avbildade Lucian är från Silverskölds Koberg i Västergötland-vitklädd pojke med ljus i håret och
bricka med mat i händerna.
Att välja Lucia började man i Stockholm 1927. Det var en dagstidning som sa till sina läsare att rösta fram
årets Lucia. Det är vanligt att rösta på Lucia nu för tiden. Man kan rösta på Sveriges Lucia, på sin stads Lucia
och på många andra lucior. Men valen liknar mer och mer skönhetstävlingar. Förr skulle alla lucior ha långt
ljust hår, men så är det inte längre. Nästan överallt i Sverige ordnas Luciatåg och många människor, mest ungdomar, brukar ha fest natten till Lucia. Det kallas lussevaka. Då festar man hela natten.
Gunnar Wennerberg kom till Neapel i början av 1900- talet och fick höra sången om Sankta Lucia, som
handlar om en vacker fiskehamn i Neapel. Han fick då idéen att visan och den vackra melodin skulle passa
bra som Luciasång. 1920 sjöngs visan i Sverige för första gången. Lucia sången har sitt ursprung från första gången Lucia valdes i Sverige år 1927 och därefter har sången fått sin nuvarande form. Hela tiden ändras traditioner och vävs in i varandra, utan att vi själva märker förändringarna. Luciatraditionen har haft en lång
och underlig blandning av helt skilda seder och religioner… hedniska – katolsk – protestantisk – adlig –
herrskap – studenter – präster – folklig – kunglig osv. Men visst ska vi fortsätta att sjunga Luciasången och
fira den längsta natten på året…
Lucia är en ljus och fin tradition som har funnits i många hundra åt och som förhoppningsvis kommer att
finnas i många hundra år till. Dagens Lucia är inte lika starkt religiös bunden för alla, som den en gång har
varit, men vi har alla rätt att fira den. Det har blivit lite av en familjetradition – att som barn gå till släktingar
tidigt på morgonen och sjunga och bjuda på ”djävulskatter”. Traditionen med Lucia lyser upp vintermörkret
och engagerar människor och framför allt sprider glädje till många gamla. Lucia är en stor händelse för barnen
i skolan, även där väljs en Lucia som ska sjunga inför skolan och fira traditionen Lucia.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Välkommen terrorismen...
Det känns mer väntat än oväntat. Bomben som igår kväll detonerades i Stockholm, av något
som idag klassats som en självmordsbombare, är för mig inte ens överraskande. London, New
York... hotet mot Göteborg senast. Att det skulle smälla i Stockholm var bara en tidsfråga.
Ändå verkar inte människor tagit det faktum, då terrorhotet faktiskt höjdes för ett par veckor
sedan en snäpp på skalan, på allvar. Vilket gör mig lite fundersam över hur människor tänker.
Vi har alltid levt ett tryggt liv i Sverige, stått neutrala i Världskrigen, inte deltagit i ett krig på
på många många år, inte blandat oss i något som inte vi startat... Visst var vi emot terrorismen
när det small i New York 2001 och i London 2005, men när det gäller att stödja trupper i Afghanistan,
som kämpar emot terrorismen är vi förbannade (skrev om detta tidigare i höst. Tryck på denna länk
för att komma till mitt inlägg om trupperna).
Att människor fortsatt leva som i en skyddad bubbla trots hoten som funnits, är faktiskt
lite av en skandal. Det är lite som att människor levt i en låtsasvärld, stängt in sig och
inte sett sanningen i vitögat. Inte velat se sanningen kanske? Visst, det är inte så att en
människa kan gå och förvänta sig att något som ska hända. Men man måste vara
medveten om att det kan hända sådana här saker. Vi har blivit för trygga i Sverige, för
bekväma. Det är nästan så att det går att tro att vi skulle bo på en annan planet och att
alla världens andra länder ligger på en egen, då vi verkat tro att vi alltid kommer
att vara förskonade från död, elände, sorg och ondska.
Det är otroligt hemskt att en sådan här sak inträffar, 9 mil från där jag bor... Det är
lite chockerande. Jag visste att det kunde hända, och är faktiskt förvånad över att det inte
skedde tidigare med tanke på att det funnits en hotbild mot Sverige eftersom Säpo höjde
säkerheten för ett par veckor sedan. Dock får jag väl säga att det var tur i oturen att ingen
blev dog. Bomben var inte så stark pga att inte hela bomben brann av. Men det kunde ha
gått mycket värre än vad det gjorde. Det låter sjukligt att säga att något är bra, men jag
tror det på ett sätt kan vara bra att detta skedde så att människor vaknar till liv, och får
upp ögonen för att vi inte lever i en bubbla. Människor måste bli varse den hårda värld
som vi lever i. Även om vi inte ofta behöver drabbas av ondskan, så finns alltid risken.
Nu skedde det... Terrorismen finns i Sverige. Vi tillhör från och med igår skaran av
länder som blivit utsatta för terrordåd, vilket på sätt och vis är en unik skara som inte
så väldigt många länder tillhör. Vi i lilla Sverige är utsatta för terrorism. Det är första
gången som vi Sverige blir utsatta. Men jag tror tyvärr inte det är den sista heller.
Fler terrordåd är troligen att vänta även om jag hoppas att jag har innerligt fel. Men
jag tror inte jag har det :(
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Dåligt IFF
När spelades finalen i innebandy-VM på en lördag tidigare?
De senaste två mästerskapen, innan årets, har alltid spelat sina finaler på söndagar.
Jag var laddad för att få se finalen på söndag. Men tji fick jag. Till min stora förvåning
och besvikelse upptäcker jag att matchen spelas redan idag klockan 14.30, något
som jag tycker är väldigt dåligt. Inte minst p g a att man faktiskt alltid tidigare kört
finalerna på söndagarna, utan att jag faktiskt kommer missa stora delar av matchen,
kanske till och med hela. Likadant med semifinalen igår. Så väl kanske totalt 5 minuter
av den.
Det kan ju tyckas att man kanske själv ska planera in en sådan sak. Men jag menar,
jag kan inte tidigarelägga matcher eller senarelägga dem. Det är inte jag som styr
över sådana saker. Och är jag uttagen så måste jag ju spela. Men jag tycker det
är dåligt av IFF att dels lägga finalen klockan halv tre, och dessutom på lördagen.
U-lagets match (är inte uttagen i A pga skadan jag haft samt att jag inte är 100%
tillbaka på planen), börjar klockan 14.40. Så det är skitkul att IFF lagt in innebandy-
finalstarten 10 minuter tidigare än våran. *SUCK*
Skulle vara kul om jag kunde få en förklaring på detta? Varför de ändrat matchdag
och lagt matchen så tidigt på eftermiddagen. Hade väl varit bättre att bronsmatchen
började klockan 14.40 och finalen runt 17-tiden. Så har det väl nästan alltid varit
tidigare? Varför ändra på ett vinnande koncept. Lade internationella innebandyförbundets
logga på bloggen tidigare i veckan - NO MORE säger jag bara. Här ska ni inte få någon
smygreklam eftersom ni av någon anledning förstört något bra. Jag tror nämligen
det varit mer positivt med match imorgon... och varför det... Jo många går ut på
lördagar och börjar redan planera och så vidare så tidigt på dagen. Så tror bara det
är innebandyn som förlorar på det. Jag är fruktansvärt bitter över detta. Innebandyn
är mitt liv och jag vill absolut inte missa VM-finalen. SÅ känns skit att jag kommer
göra det! Förlåt att jag är lite bitter och negativ i detta inlägget.
Annars är väl helgen ganska positiv med massa vintersport. 10.10 startar herrarnas
Alpina Värdscup med tävlingar från Val di' ser i Frankrike. Sen är det skidskytte efter
det från Hochfiltzen i Österrike. Och efter detta damernas Alpina världscup från St
Moritz. Längdskidor 12.30. Det är ännu mera sport efter detta. Men det blir väl ungefär
vad jag hinner se innan jag måste bege mig mot Björklinges fula sporthall. Ja den är inte
snygg i alla fall. Men vad gör det om hundra år? Är ju ändå bara insidan man kommer sen
när man springer ifrån motståndarlaget :P
En annan dålig grej. Blir less på människor som statusuppdaterar på Facebook elller någonannan
stans och som harnoll koll på grammatik, stavning eller att man inom svenska språket använder sig
av meningar.Jag verkligen tycker det är fruktansvärt att behöva läsa sådan här status uppdateringar:
"hej i går var jag i ensöping med min sambo hännes kusin fylde 20 år vi åt go mat o prata
lite körde bil dit det var trevligt älskar dig puss älskling". Fan tappar luften när jag försöker
läsa detta, men även på grund av hur personen misshandlat det svenska språket. Jag är lite
av en språkpolis och det erkänner jag. Man har inte MVG i Svenska A eller VG i Svenska B
för inte... Ledsen om jag märker grejer. Verkligen. Men jag ogillar verkligen misshandel av
det svenska språket såsom felstavning, missade punkter osv. Visst är det möjligt att människor
eventuellt har dyslexi och det kan man kanske inte gör något åt. Men jag har sett flera med
dyslexi, som p g a alla hjälp de fått, kan använda det svenska språket nästan helt korrekt.
Så det gå att bli ganska bra inom det svenska språket för alla oavsett dyslexi eller inte. Det
gäller att ha viljan...
Nu har jag varit negativ tillräckligt! Ja jag vet, men jag måste uttrycka vad jag känner och jag
är ledsen att ni fick ta del av det och kanske påverkas negativt av det. Förlåt förlåt förlåt.
Men jag blir så less ibland. Det är vi alla och jag är bara människa. Det är svårt att gå omkring
och le och vara positiv 24/7. Den som är det, den är inte människa.
XOXO. Jenny has left the building. To be continue...
Alla har sina problem...
skämt frågar vem fan Jay Smith som vann Idol är, så finns det personer som sitter och
svarar på ett sätt som jag kan tycka känns lite överdrivet på sätt och vis.
En av svaren var: "En sjungande knarkare..."
Jag tycker att det är ganska dåligt att skriva en sådan sak. Visst har killen använt
droger tidigare och det är inget jag säger något om. Visst kanske inte killen är den
förebild man vill att sina barn ska ha. Jag tror inte Jay ser sig som en förebild
heller. Han har säkert ransakat sig en, två... ja hur många gånger som helst över det
val han gjorde som ung. Jag tror inte han kan stå upp och säga att han är en bra
förebild. Men det är det som är skönt med honom på ett sätt, han visar att han är
människa och han visar att man trots tidigare problem i livet, faktiskt kan nå
framgång och övervinna det som kanske är livshotande. Men att beskriva Jay som
en knarkare som sjunger, trots att han tidigare använde droger, känns för mig ganska
barnsligt. Det är att döma människor för det som de gjorde tidigare i sitt liv.
Jay Smith tar sig an Billy Idols "White wedding..."
Tänk om jag skulle börja rabbla upp det jag har gjort under min barndom. Jag
skulle inte bli sedd som ett helgon. Jag tänker inte säga rakt ut att jag var en
mobbare. Men jag var inte en ängel heller. Jag har retat folk under mina dagar
och det är inget jag är stolt över. Men som svag, sparkar man gärna på andra
för att känna sig stark. Det är sjukligt över hur människors psyke fungerar.
OBS! ATT JAG INTE SAGT ATT MÄNNISKAN SOM UTTALADE DETTA OM JAY,
ÄR SVAG! UTAN MER DÖMANDE. Men säg att jag skulle komma med i idol,
ja jag var faktiskt på väg att söka för ett par år sedan. Ska man omtala mig
då som: "En sjungande mobbare..." Jag bara funderar på varför vi har sådan
nedlåtande syn på varandra. Skulle du bara för att du berättar över en sak
som du kanske inte är så stolt över, vilja bli nedvärderad för något du gjort
tidigare under ditt liv?
Ska vi nedvärdera en sångare som gör en låt bättre än orginalartisten. Efter Jay's framträndande
under finalen, så existerar inte ens Madonna i mina ögon när det gäller denna låten...
Jay Smith har haft sina problem i livet. Han var beroende av droger. Hur han
hamnade där och varför kanske vi aldrig får veta. All People got some issues,
det betyder ungefär att alla människor har sina problem. Ska jag bara för
att någon är beronde av nikotin, koffein eller socker börja nedvärdera och
omnämna dem som en "nikotinberoende sångare?" När shape up folk.
Jag är förvånad över att jag skriver detta eftersom jag tidigare varit hemskt
fördömande mot människor, även om jag tror jag är mycket bättre idag. Men
oavsett vad vi gjort i vårat tidigare liv, eller vad vi göra nu (ja kanske inte
om det är en person som dödat någon), så tycker jag att vi faktiskt ska försöka
respektera andra människor och inte nedvärdera dem för tidigare val i livet.
Vi kan inte älska alla, men vi kan försöka att inte hata och nedvärdera dem i
alla fall.
MAKE LOVE, NOT WAR :)
Oavsett om Jay tidigare knarkat så är han en jävligt duktig och komeptent
sångare. Tror han kommer kunna slå utomlands.
Säger bara en sak; JJJJJJJJAAAAYYYY! När killen sjunger ryser jag. Killen har grym röst
oavsett om han knarkat osv. Vag gör det om de om 100 år?
XOXO Jenny has left the building.
Det är dags för fre..*host*... innebandymys, om det så är det sista jag gör...
säga att det inte gör mig ett dugg. Det är bland det bästa jag vet som finns i
livet näst till två saker; att spela själv, samt att umgås med den person som
jag tycker om :)
Glöm OLW. Kom ihåg innbandy :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Bad Update... Innebandy for life...
på min blogg. Den 4:e var det 86 personer, den 5:e 56 och den 6:e hela 103 besökare.
Jag trodde det var ett skämt när jag såg att 103 personer varit inne på min sida,
speciellt också eftersom jag inte förstår hur de hittat hit. Genomsnittsbesöket
ligger väl på ungefär 40 personer. Det är inte varje dag antalet kommer upp till
den siffran heller. Men jag som trodde att nu skulle besöksantalet rasa, fick till
min förvåning se mätaren peka på hela 132(!) besökare. Vem som länkat mig,
om det nu är någon, måste ha haft något intressant att skriva om mig eftersom
det blev så många som dök upp :P hehe. Hur som helst dagen efter det var det
88 besök. Jag kanske hade fått en ny läsarskara; Kul, tänkte jag innan jag precis
såg att dagens besökare bara var 40 stycker. Tji fick jag. haha.
Idag har dock bloggen varit död så kanske inte märkligt egentligen. Jag gick
upp 09 imorse. Vaknade med ett huvud som kändes som en smärre bakfylla.
Men drack ingen alkohol igår och även väldigt lite vatten. Så kombinationen
av vätskebrist samt stel nacke. Har varit i stan hela dagen, åkte hemifrån kl
10.30 och kom hem 16.30. Det första jag gör är att tina fläskfilé, putsa den,
skära den och laga mat. Visst är jag duktig. Det blev fläskfilégryta med gorgonzola-
ost. Det ni läsare. Det är något som ni ska testa. Försiktigt stack jag ner en sked,
i rädslan av att jag skulle ha misslyckats då det är absolut första gången jag gör
denna gryta. Men fasiken vad god den blev. Jag känner mig stolt över mig själv
som kan laga så god mat. För ungefär ett år sedan, alltså visst kunde jag väl göra
lite mat. Men nu t ex göra jag Chili con carne på fri hand. Vissa av er tänker säker:
"Aha, men vad svårt det är då..." samtidigt som ni kanske ser snett på mig nu :P
Men med tanke på hur mycket mat jag kunde jag för ett år sedan jämför med idag
så är det bra. Jag tror säker jag hade lyckats med maten då med. Men jag försökte
inte ens, hade nog inte riktigt det intresset då. Intresserar mig ganska mycket för
mat nu och försöker komma på bra, nyttig mat till lunch, genom att experimentera lite.
Min absoluta favorit i köket att använda är Thai Sweet Chili-såsen. Ni förstår att jag gillar
mat med lite sting i när jag säger sådant.
Direkt efter maten var klar, "slängde" jag i mig den på ca 10-15 minuter. Blev lite
tajt med tid alltså. Hade nästan mat kvar i mun när jag slängde upp träningsbagen
på ryggen och klubbfodralet över axeln. Det var min andra träning sedan skadan.
Det kändes... inte dåligt. Men det kändes inte helt bra heller. Skadan i låret gör sig påmind,
vilket inverkar på att jag inte kan prestera på topp. Det är fruktansvärt jobbigt och
frustrerande. Blir småtjurig då jag vill kunna konkurrera om platserna i A-laget. Jag vet ju
att jag platsar där när jag kan prestera och inte har något som stör min fokusering.
Men det är svårt att kunna gå in och fokusera 100% på en träning då man inte vet om man
tvingas lämna träningën för att vila i massa veckor på grund av att man skadat sig igen.
Jag skrev tidigare om en rädsla och det är den som gnager. Jag vågar inte släppa på
och det stör mina chanser väldigt mycket. Så till helgen blir det U-lagsspel, ett beslut
som jag har full förståelse för att tränarna tagit. De ser det som jag känner, att jag
inte kan ge 100% än. Det känns inte kul att vara uttagen i U-laget, eftersom det innebär
att jag just nu inte platsar i A pga skadan. Men samtidigt så är jag glad över att få spela:)
Man får se det positiva i det med och tagga till som fasiken :) Jag möter division 4-spelare
i helgen. Det känns skönt att möta några som troligen är sämre än en själv, även om de
kan vara bättre med. Jag kan ju konkurrera med d3-spelare. Så tror det kommer bli en
bra match på lördag om jag kan spela. Vet inte 100% om jag ska det än just pga att jag
inte vet om jag håller. Men jag börjar bli deprimerad över att inte spela, vilket är anledningen
till att jag gått tillbaka i träning fast att jag inte är helt okej. Blir definitivt besked imorn kväll
till tränare.
Till er stackare som ska ut och supa skallen av er. Nu tänker jag göra er riktigt avundsjuka.
Imorgon kväll ska jag döma match igen. Japps roligare fredagskväll kunde man ju ha - eller
inte. Jag brinner för innebandyn och tycker det är kul. Så ser inget problem med det.
Vissa sitter troligen och skakar på huvudet och undrar om jag är normal när jag säger att jag
tycker det är roligare att döma innebandy än att gå ut på krogen. Ni får tycka vad ni vill :)
Alla har sina prioriteringar och intressen. Själv tycker jag det är viktigare med idrott än
alkohol :) Tycker egentligen inte att de två sakerna ska kombineras. Varken på läktaren eller
planen. Jag är inte nykterist bara för att jag skriver detta. Jag gillar att ta ett glas vitt vin en
kväll och bara njuta av det. Men det får inte bli för mycket, då är det inte gott längre.
Jag kan ta en cider som jag smuttar på lite då och då och som kan ta 3 timmar att dricka upp.
Ni som går ut slösar pengar:P JAG FÅR PENGAR! :) Haha. Finns ju flera postiva fördela med
det.
Jag dömer tillsammans med "Micke" som var min lärare på domarkursen. Ska bli spännande.
Han har så mycket mer erfarenhet då han säkert dömt i 20-30 år. Grym domare i alla fall :)
Grym person med. Har aldrig sett honom arg. Han är alltid glad och det är roligt och det är
lätt att snacka med honom. Haha ibland när man träffar på honom känns man som bästa polare.
Ja det kanske inte är riktigt sant. Men känns som man känt varandra längre. Sanningen är att
jag träffade på honom de två dagarna under min domarutbildning och har träffat på honom 2-3
gånger sedan dess. Skön människa i alla fall. Jag lär inte ha tråkigt imorgon kväll i alla fall.
Brukar alltid hålla på och skämta med seketeriatet. Är ju oftast spelares pappor som sitter där.
Brukar dra på och skämta som tusan med dem. Kul när man kan ha kul även i periodpauserna
när man dömer. Man träffar på mycket roliga människor när man är domare, blir en massa
skämtande och så. Jag ser väl egentligen bara fördelar med att vara innebandydomare. Enda
nackdelen jag sett med domarskapet, det är matcher där föräldrar till ett lag, det lagets tränare
och laget blir tjuriga på en bara för att de tror sig sett någonting, som inte var någonting. Som
den gången när bollen gick i stolpen och alla i det laget som sköt och deras föräldrar höll på och
tjafsa om att det var mål. Det var ingen förälder som personligen sa något åt mig. Men jag hade publik-
sidan på hallen och stod precis framför ett par föräldrar när de sa att det var mål. Då kunde inte
jag låta bli utan sa lugnt: Det var inte mål... Mer var det inte. Men det alltid lite småjobbigt när
en sådan där situation uppstår. Men det är sällan några nackdelar med domarskapet. De få
som finns märks knappast då fördelarna väger över så tungt att man överhuvudtaget egentligen
inte behöver fundera på nackdelar. Ser fram emot morgonkvällen, även om jag kommer känna
mig som en rookie i "Mickes" sällskap :) Ser även fram emot söndagen då vi ska fika med hela
laget innan A-lagets match i hallen. Tror det kommer att bli super :) Känns redan som att vi fått
en fräsch nystart. Alla var glada på träningen idag, alla kämpade och gav sig inte. Så härligt att
se krigarstuket i ögonen på alla. Var längesedan man såg den glädjen som finns nu. Och efter
sammanslagningen av lagena så känns det verkligen som att sammanhållningen blivit bättre rakt
av. Var nog inget dumt beslut att slå våra kloka huvudet ihop och från och med denna punkten i
tiden, fortsätta ihop som ett lag och inte två som vi gjort tidigare. Och tack Emma Mörk för att du
insåg att ditt beslut i tisdags var överhastat och att du valde att fortsätta spela med oss. Hade blivit
en stor saknad :D ONE WORLD - ONE BALL :)
Jag är annars lite småtjurig ikväll. Det är snöstorm ute. Vägarna har börjat driva igen av snöfallet
och den hårda blåsten som råder utanför fönstret. Det tjuter som sjuttsingen i knutarna. Hur som
helst så har modemet och routern varit knäpp hela kvällen. Varenda gång det blivit strömknäppar
och det blinkat i lamporna har modemet lagt ner. Vi har digital-tv via modemet med. Och när jag
kommer upp till datorn funkar inte det trådlösa nätverket. Först hittar jag det inte ens, sedan när
jag hittar det och försöker ansluta säger det att nätverkskortets inställningar inte stämmer överrens.
Jo tjena. Det gör de. Sedan ringer jag telia och de påstår att det inte är något fel hos dem, utan
hos oss. Bara det att det strulat förrut när det varit dåligt väder, samt att internetet på mobilen inte
fungerade som det skulle riktigt. Laddade inte sidor osv. Har startat om allting utan att det hjälper.
Så får nog vara utan internet till det lägger sig. Inte ens mammas dator som går på närtverks-
kabel fungerar på internetet ikväll. Nu sitter jag uppkopplad på datorn på moblien. Funkar hyfsat
trots att inte internetet fungera särskilt bra på mobilen i sig ikväll. Men bloggar från datorn, men med
mobilen som bredband. Nu är man glad att man har mobil med gratis internet :) Nu är det bara
ta nya tag. Imorn fungerar säkert nätet igen :)
Nä ni gott folk. Dags för sängen nu. Ligger i och för sig. ;Men tänkte på att man kanske skulle
försöka sluta sina blå. Det är ju en dag imorgon med. Får se dock hur bra jag kan somna
när min katt Lexus har lagt sig halvkonstigt vid smalbenen, mellan fötterna. Han sträcker
ut sig och tar en del plats :P haha. Tur att man har 120-säng så katterna får plats och jag
med samtidigt :) haha. Nä godnatt då. Fortsätt gärna läsa bloggen. Blev så glad när jag såg
så många besökare här om dagen. Blev glad inombords :)
Denna bild visar min kärlek till innebandyn. En värld...
En boll.
XOXO Jenny has left the building!
Lika som bär...
Innebandyspelaren Ina Handbollsspelaren
Rhöös Gabriella Kain
Over and Out...
Ett delat Sverige.
Det här inlägget ska inte handla om politik. Det ska inte handla om något
geografiskt... Det ska handla om komik. Och nej jag tänker inte sitta här
och försöka roar en läsare med en massa dåliga skämt och vara någon
lustigkurre. Min humor är så konstig att ingen direkt skulle förstå sig på hur
jag använder mina hjärnceller. Ta den gången när jag gick med Ulla och
Jessica på ICA Kvantum på Gränby Centrum, för exakt två veckor sedan.
Klockan var ca 21.20. Vi hade haft träning i Allianshallen på kvällen och var
väl en aningen trötta. Inte nog med att Ulla satt och pratade om att hon skulle
köra i diket och att vi skulle begrava Jessica levande med snöskyffeln som
låg i bakluckan. Jag satt jag och gjorde ett ljud, som Ulla skulle ha sagt, lät
som en fjortis. Sedan väl på Kvantum när vi gick förbi fruktdisken och
jag fick syn på päronen som låg, så fick jag världens dåligaste skämt i huvudet.
Jag tänkte ta två Päron och säga samtidigt som jag höll upp det ena:
"Det här är L******", sedan sänka det och höja det andra päronet: " Det här
är K****. Det är Ullas päron". Jag tyckte det var skitkul, det tyckte Jessica med.
Ulla såg väl dock ut som att hon just gått och provsmakat citronerna i grönsaks-
disken, dock kom det väl ett litet leende efter någon sekund efter att hon uppfattat
skämtet. Och just det sista, mitt skämt, är ju faktiskt en grej som Ulla skulle ha
kunnat ta illa vid sig av. Vad är okej att skämta om? Vem får man skämta om?
Vem kan man skämta med?
Idéen till detta inlägg kom förra veckan av att jag såg en intervju hos Malou von Siwers
i programet Efter Tio , där några några personer pratade om just skämt och vad det är okej
att skämta om. En av dem, en författare vid namn Theodor Kallifatides född 1938,
sa att han inte tyckte det var okej att man skämtade om handikappade och folk
som stod "under" en på så sätt att de inte var lika smarta osv. Den andra, Kodjo
Akolor född 1981, menade på att vi borde kunna skämta om i stort sett alla. Annars
behandlar vi ju människor olika, och det pratas hela tiden om vikten av att alla
människor ska vara jämnställda och att ingen ska se ner på någon annan eller anse
att den "står lägre" i rang. Det skiljer fyrtiotre år mellan dessa två människor och
jag tycker det är ganska uppenbart att det är åldern som skiljer dessa två personers
åsikter åt.
Jag tro nämligen att åldern bestämmer vad vi tycker det är okej att skämta om. Förr var det
till exempel en skam att få ett barn som var handikappat. Det är det inte längre idag.
Anledningen till att jag vet detta, är för att jag faktiskt har en farbror som dog som 6-åring,
pga att han föddes med missbildningar och han hamnade på ett barnhem. Det är hemskt
egentligen. Men det är sanningen. Det var så med alla barn på den tiden. Jag tror våran barndom
och vad vi växte upp i för samhälle spelar in på vad vi har för syn på saker och ting.
Idag kallar vi våra föräldrar för det ena och det andra, eller ja många av oss gör det.
Våra föräldrar blir självklart arga. Men vi fortsätter. Förr i tiden fick man sig en smäll om man
gjorde något sådant, vilket sällan gjorde att man gjorde om samma sak. Då var det tillåtet
med barnaga, vilket egentligen inte är bra, men samtidigt gjorde att vissa barn kanske inte
betedde sig dåligt. Jag har kallat min pappa och mamma för gubb- och kärringjävel när jag
varit riktigt förbannade på dem. Men det är ändå ganska lindrigt kan jag tycka när man jämför
med att det finns de som kallar sina mammor för horor. Jag kan inte låta bli att då ifrågasätta
vad barnet som kallar sin mamma för hora är? En horunge eller? Nä, jag ska inte prata om det.
Men anledningen till att jag tar upp detta är för att vi har sådan olika syn på saker och ting.
Theodor tyckte som jag tidigare skrivit att det inte var okej, medan Kodko Akolor med
menar på att det går att skämta om det mesta: "Jag tycker inte det finns så mycket
tabu längre i humoravseende. Kommer jag på något som är roligt, är det inte just det
som det handlar om som är det viktiga, utan det roliga i det. Det blir ju lite att man inte
ser dem som jämnlika, bara för att man inte vill skämta med dem när de är handikappade.
Jag säger inte att man ska skämta om handikappade, men man måste kunna ställa
frågan. Det finns Cp-skadade som driver med sig själva också... Varför likställer man sig
inte handikappade med sig själv? Det är det jag vill få fram... "
Jag tycker personligen att man ska få skämta om allting, så länge man inte hoppar på
någon specifikt på ett dåligt sätt, som kan uppfattas som negativt eller sårande. Jag
skulle kanske tycka det var okej att man skämta om sex på ett grovt sett, medan jag
tror att vissa äldre i landet inte kommer tycka att det är det. Och det har att göra med just
generationen vi lever i. Vi unga är uppväxta med ett samhälle som är ganska ocensurerat
vad det gäller just sex och allt annat möjligt, medan jag kan känna av de uppfattningar jag
fått från förr i tiden, gör gällande att det var väldigt tabu då. Jag tror vi lever i ett ganska
delat samhälle idag i Sverige just för att den gamla generation finns kvar, d v s de som är
pensionärer idag. Mellangenerationen finns även den kvar och så är det vi unga 80- och 90-
talister. Jag tror att vi unga acceptera alla, mellangenerationen litegrann och den äldre
generationen nästan inget. Jag säger inte att detta är normerna. Det finns säkert äldre som
levt sig med i den nya generationen, och personer från nya generationen som har en
gammal uppfostran. Men jag tror att det generellt sett är just så som jag beskrivit här ovan.
Slutsatserna som kan dras av detta och av Kodjo och Theodors olika syn på saker och ting,
är helt enkelt att vi idag lever i ett delat Sverige.
Ni som inte såg programmet hos Malou när det gick på tv, och som kanske känner sig lite
intresserade efter att ha läst mitt inlägg. Här nedan kan ni se programmet igen.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Låttips
jag såg ett avsnitt ur en tidigare säsong av Criminal Minds.
Jag har sökt som en idiot efter att försöka hitta låten på nätet och
även i butiker på nätet. Enda stället som hade den är Youtube.
Låter heter My side of the story, och sjungs av Hodge. Enligt
uppgifter är låten den enda som gruppen gjort. Den blev känd
genom Criminal Minds.
Vet du var det går att få tag på låten, så skulle jag vara väldigt
tacksam. Lyssna och njut.
HODGE - My side of the story
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Vill du bli ägare till ett Xbox 360 Kinnect?
tävlade om ett Xbox Kinnect.
Nu kan även du bli vinnare av ett sådant.
Gå bara in på hennes sida via länken (ovan) eller
bilden nedan. Skynda skynda. Imorgon kanske det
är för sent(?) :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Confused...
Over and Out!
Det leende landslaget ler åter igen...
känns det emellanåt lite som igår. Jag minns när det svenska damhandbolls-
landslaget på allvar slog igenom och blev kända över hela världen. Allt
skedde över en natt. Då hette stjärnona Grundström, Isaksson, Lindahl,
Arfwidsson, och Eriksson
Åsa Eriksson i sin absolut sista handbollsmatch...
Idag är landslaget föryngrat. Idag heter stjärnorna Gulldén, Torstensson
och Helgesson. Efter landslagets braksuccé i VM, blev lyckan inte långvarig.
Det såg ut som att det hade varit, som man inom musiken kallar för One
hit wonder, för svenskorna. Det var inte alls samma fina spela som det
var under 2001. Svenskorna blandade och gav under några år då landslaget
föryngrades och det kom in nytt blod. Idag finns det några rutinerade spelare
i laget, vissa med över 100 landskamper och några nya. En av de nya är
Jamina Roberts som debuterar i EM. Laget har en uppåtgående trend och har
de senaste veckorna spelat bra handboll.
Isabella Gulldén är ung, men har varit med ett tag inom landslaget.
Hon vet vad som krävs i EM för att lyckas...
När EM igår kväll inleddes med match mot duktiga Tyskland, som rankas som ett
av världens bästa landslag. Det krävdes det ett diciplinerat, enigt och bra spel från
svenskorna. Någon som svenskorna lyckades alldeles utmärkt med. Matchen var
länge jämn och ett tag såg det ut som att tyskorna skulle dra ifrån då de bombade in
2 mål under en utvisning på Linnea Torstensson i den andra halvleken. Men svenskorna
stod upp, och vann till slut matchen med 27-24. Redan pratas det om skräll. Jag vill
dock vänta med att ta några sådana ord ur min vokabulär är, då jag tycker det är
för tidigt att säga något sådant efter bara en match. MEN naturligvis är det jättebra att
de vann. Ni som minns det leende landslaget, vet att det de senaste åren inte haft
så mycket leende. Men nu är det bara konstatera:
Det leende landslaget ler igen!
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Att hugga armen av sig...
som blev sönderhackad på grund av det mötet vi hade som tog nästan 2 timmar(!).
Men jag känner förvirring nu och det är för att det händer så mycket på en gång.
Idag innan träningen var vi två lag, när vi lämnade träningen var vi et enda lag.
Vi har startat om på nytt, vad det nu ska betyda. Men det är nya förrutsättningar.
Vissa är säkert nöjda med det som blev, andra inte. Men vi är ett lag nu och det
är huvudsaken.
När jag lämnade mötesrummet, var det nästan så att det föll en tår. Vi tvingades
ta farväl av en spelare, som jag jag tycker om väldigt mycket som person. Vi tog
farväl av en av våra tränare, som varit med oss från förra årets påbörjade satsning.
Det var svårt att försöka fokusera på en träning, även om jag gjorde så gott jag
kunde. Vi var som en familj, och nu känns det lite som man fått armen avhuggen, även
om jag stod bakom det beslutet. Jag kan inte beskriva det med ord och
tårar rinner när jag skriver detta. Jag tror jag måste sluta skriva, för jag finner inga
ord att fortsätta detta inlägg med... Men jag är uppriktigt ledsen över det som hände
och tycker inte om att det var tvunget att ske.
Nu ska jag försöka sova, hur det ska gå till med massa tankar snurrandes. Åh,
hade verkligen behövt en kram från den personen jag tycker om ikväll. Hade
känts skönt. Det är som min vän Ulla skriver på sin facebook: "En galen dag som går
mot sitt slut.... skönt att den är över..."
Over and out...
Höjskräck skall besegras...
8-9 meter upp i luften på en stege för att montera en ljusslinga på en tacknock.
Jag vågade inte kolla ner en enda gång kan jag säga. Kan även erkänna att
mina ben skakade. Jag; stora, starka, biffiga, elaka backen är höjdrädd?
Haha det är sanningen faktiskt. Ingen man känner sig sådär kaxig att erkänna.
Men alla har ju svagheter eller hur?
Hur som helst så gick det sisådär med uppsättningen, då jag upptäcker att slingan
inte är lika lång som den andra vi hade satt på samma ställa tidigare, som nu gått
sönder. Så var ju sådär lagom kul efter slagsmålet med stegen, ett flertal svordomar.
Tur att inte någon gick förbi. Då hade jag nog blivit klassad som schizofren där jag
stod och prata med med själv, med snön upp över gympadojorna. Så nur är jag
blöt om fossingarna med :P Kanske bör ta av sig strumporna så man inte blir förkyld.
Nu ska jag vila någon timme, fixa lite käk och sedan åka på träning. Ni som sett
videobloggen från imorse vet att det väntar ett möte med laget pga olika omständig-
heter som råder. Jag tycker verkligen inte att det är speciellt kul att vi ska behöva
ha detta möte. Men det är nödvändig för allas bästa tror jag. När jag tänker på
mötet kommer jag ofrånkomligen att tänka på texten i Lisa Nilsson "Långsamt
farväl"; "Men hur säger man till nån' att här tar vägen slut... "
Jag hatar verkligen detta läget och det som förmodligen kommer bli konsekvenserna
av det. Det sista man vill är att någon annan skall fara illa och att göra någon illa.
För jag är delaktig i detta, lika mycket som vi alla är i laget. Är det rätt väg att gå?
Det kan jag inte svara på än. Det kan ingen göra. Endast framtiden kan utvisa detta.
Vad det innebär. Det vet varken jag eller någon annan i laget. Jag hoppas det
löser sig till det bästa.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
"För OS-guldet, en efterlängtad bragd, byggd av fulländat taktiskt lagarbete och segervilja..." Och vinnaren av 2010 år bragdguld är...
Vid 13-tiden idag klargjorde Svenska dagbladet vilka som får årets bragdguld.
Inför detta året har det varit många som kandiderat till priset. Stora framgångar
inom OS lade grunden för att det blev så många kandidater till priset. För mig kändes
det ganska självklart att det skulle bli någon från OS som skulle få det, även om jag
tycker att Therese Alshammar och Emma Green i år gjort väldigt bra ifrån sig.
Årets bragdguld gick till Herrstafettlaget i skidor, som tog guld på 4x10 km vid OS,
där alla fyra åkare gjorde väldigt bra ifrån sig. Motiveringen löd följande:
"För OS-guldet, en efterlängtad bragd, byggd av fulländat taktiskt lagarbete och
segervilja..."
För mig är det lite chockerande att det var just de som fick det. Jag hade trott på ett
individuellt bragdguld i år genom att det var så många som presterade bra individuellt på OS.
Bragdlaget från OS i Vancouver 2010... fr.v Daniel Rickardsson, Anders Södergren,
Marcus Hellner och Johan Olsson
Jag tycker att det var rätt att de fick det, men ändå fel. Men det är på grund av att
det var så otroligt många som förtjänade att få bragdguldet i år. Anja Pärson tog
visserligen inget guld i OS. Men hennes mod och kamp efter den hemska kraschen
i OS, är i sig bara en bragd. En normal människa skulle aldrig ha ställt sig på ett
par skidor igen efter en sådan sak. Men Anja är en "björn" i backen, stor och
stark och ger sig inte. Envishet är hennes signum.
Bilder från stafetten och prisutdelning. Klicka på
dem för att se dem i större storlek :)
Vad tycker ni om att Bragdguldet gick till Stafettlaget?
Är det rätt eller fel?
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
What will be next...
Over and Out!
Hur mår du egentligen Michael Douglas?
bli frisk från sin strupcancer. Under behandlingen har han rasat i vikt, vilket
gjort att vissa experter kring området kommit med uppgifter om att Douglas
chans att överleva är ca 20 %.
Trots uppgifter som säger att den gode amerikanen är på väg att bli frisk,
så talar Douglas planering av begravningen för något helt annat. Hur mår
Michael Douglas egentligen? Varför kommer uppgifter om att han är på väg
att bli frisk, när han planerar sin egen begravning. Oavsett om det sägs att
utifall han inte skulle överleva, så känns det ju inte positivt eller särskilt
optimistiskt att Douglas planerar sin egna begravning.
Vad tror ni om Michael Douglas?
Så är vi vana att se honom...
Idag är bara Douglas skinn och ben.
Ett tips, se hans film "Don't say a word". Riktigt bra film med honom och den fram-
lidna skådespelerskan Brittany Murphy. Känns skrämmande att båda huvudrollsinne-
havarna i den filmen, med otur, kanske inte längre finns. Murphy är död sedan tidigare.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Höjden av komik...
jag satt och redigerade en bild jag tagit som jag tänkt använda i headern här på bloggen.
Det är en bild på en isbjörn som lyser. Och jag fick världens idée att få människor på byn
att skratta lite och börja snacka, även om det innebär att de kommer snacka om mig. Men
det är rätt dött här i byn just nu.
Jag fick hur som helst idéen att sätta ett koppel på isbjörnen och gå ut och gå med den på byn och
säga att det är mitt nya husdjur. Bara för att se människors reaktioner. Jag sitter och funderar på
namn till den. Gunnar, nä... Har ni något rolig namn. Ni kan få vara med och döpa det där odjuret
som står ute på gården och lyser? Jag är inte knäpp. Jag vill bara att det ska hända något roligt.
Känns lite dött. Förlåt för att jag försöker vara rolig. Jag har lite dålig humor. Haha :P
Får se om jag lägger upp någon rolig video om jag får för mig att gå ut och gå med den som jag
funerar på att göra, bara för att ge folk något att snacka om. HAHA! Man vet ju hur det blir i den
här byn om det händer någonting. HAHA!
När detta inlägg publiceras så sover jag gott :)
XOXO Jenny has left the building.
Glädje över att förslag blir uppskattade
Jag skrev bland annat om att en match som jag dömt, kändes väldigt jobbigt
då spelarna pga sin ålder inte förstod reglerna och vad jag menade när jag
sa vissa saker och så. En vän har sagt till mig att: "Ställ frågan till dig själv när
det är något som du känner dig irriterad över om du kan göra någonting åt det
du känner dig irriterad på? Kan du inet det är det bättre att släppa saker och ting
istället för att låta dem ligga och gnaga..." Det är ett tips som jag följer ganska
mycket och som är väldigt bra. Det har fått mig att må mycket bättre och framförallt
bli en bättre människa.
Idag när jag satt och analyserade gårdagen, blev jag någonstans positiv. Och jag
förstår inte vad det kom ifrån. Men jag fick den tanken angående matchbedömningen
att det kanske kunde vara positivt om tjejerna fick lyssna på en domare. Jag tror
det både är bra för spelarna och även ledarna, som var helt nya inom innebandyn.
Så jag tog mig friheten att prata med lagets tränare och förklarade situationen som
jag kände uppstod igår under matchen, då jag dömde. Jag hade pratat med en erfaren
domarkollega innan samtalet och han tyckte att det var en bra idée. Med risken att
bli sedd som en besserwisser och gnällspik slog jag numret. Vad skulle jag säga och så.
Jag kände lite att de kanske tyckte att jag trampade dem på tårna och det sa jag direkt
att jag förstod om de kände. Men tvärtom. Killen som tränar dessa spelare blev jätteglad
för att jag ringde och tyckte det var en jättebra idée att jag kom ner på en av deras
träningar och tittade, förklarade lite för tjejerna vad jag menar med vissa saker jag
säger som domare. Så känns jättepositivt att jag inte blev totalt halshuggen när jag
ringde. Ju mer jag kan lära ut inom innebandyn, desto mer glad blir jag :)
Tränaren tyckte att; "Fasiken vad bra att du är back. Vi har tjejer i laget som inte vill
spela back eftersom det anses som töntigt. Du kan ju lära ut lite tips och knep..."
Jag började skratta när han sa det och förklarade för honom: "haha det där med tips och
knep vet jag inte om jag vågar mig på. Jag är en ganska hård som back och fysisk. Och
är väl inte alltid en snäll spelare haha." Tränaren skrattade när jag sa det. Hur som helst
betämde vi i alla fall oss för att jag ska komma ner nästa vecka på deras träning och
vara med. Känns lite kul :)
Man får en speciellt glädje inom sig när människor uppskattar förslag och sådant som man
kommer med, som är lite svår att beskriva :) Men känns postivt i alla fall :) Så ska förbereda
mig lite inför det :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
En av de bästa låtarna genom tiderna.
bättre i Tv4. Jag vet inte vad jag ska säga om programmet, mer än att
jag tyckt att det varit underbart att se gemenskapen bland de svenska
artisterna och sättet de tolkar varandras låtar på. Oavsett hur mycket
skitsnack det varit i tidningarna om att vissa ställde krav för att vara med,
så har programidéen varit bra tycker jag. En av de som stuckit ut mest är
Petra "September" Marklund, som genom sina tolkningar av vissa låtar hamnat
på förstaplatsen på listor i Sverige med låten "Mikrofonkåt". Den låten är grym.
Men i lördags gjorde hon Pluras låt "Kärlekens tunga" som jag tycker är en av
de absolut bästa låtarna som någonsin gjorts. Så bjuder på den. Gråt inte som
mig när ni hör den :) Det finns känslor inom vissa låtar och den här tar fram
mycket känslor hos mig :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Nya facebook - Hiss eller diss?
facebook igen så att profilsidan kommer att se annorlunda ut. Jag minns förra
gången som det skedde. Snacka om ramaskri. Var ingen som gillade den nya
idéen då. Jag var ingen älskare av den heller. Men nu har man vant sig vid den
och bryr sig inte så mycket. Jag fixade just så jag har den nya.
Först intrycket var lite wowkänsla. Men sedan när man måste trycka på en knapp
för att kunna göra statusuppdatering blev jag lite skeptisk. Men vi får se.
Har du fixat den nya profilvisningen ännu?
- Vad tycker du?
Så ser nya profilvisningen ut...
XOXO Jenny has left the building. To be continue!
Känslan av maktlöshet...
dag... psykiskt, även lite fysiskt då jag inte kunnat träna på två veckor och nu var uttagen
till en match (blev visserligen att sitta på bänken på matchen, men ändå). Förlusten med 8-1
sved ordentligt. Jag kunde inte göra något för att hjälpa laget då jag satt på bänken och inte
fick någon chans (vilket i och för sig är förståeligt med tanke på att jag var osäker på om lår-
muskeln skulle hålla ihop). Men jag kände mig något djävulsk handikappad, som att jag spelade
innebandy med bakbundna händer. Sådant är aldrig kul att känna, oavsett om man har förståelse
för att man inte får spela. Men man blir både ledsen och förbannad när man känner att man inte
kan hjälpa sitt lag. Jag åkte från Alsike sporthall med en helkonstig känsla i kroppen och i huvudet.
Kan inte beskriva den. Men jag blev verkligen deprimerad.
Dagen fortsatte med ytterligare innebandy, genom att jag skulle döma en F9-match i min
hemmahall ute i Rasbo klockan 15.20. Eftersom ingen annan utbildad person från klubben kunde
döma den, blev jag själv. Jag tänkte att det inte borde vara några problem att göra det. Och det
hade det nog inte blivit, om spelarna hade haft minsta aning om vad olika termer inom innebandyn
betydde och lyssnade. Mitt tålamod tröt igår, och det var tur för de här små tjejerna att det bara var
en 2x20 minutersmatch. Annars vet jag inte riktigt hur det hade kunnat sluta. Jag kände sådan makt-
löshet. Jag var där för att vara "matchledare", som man är som domare på den nivån jag dömde igår.
Men det kändes som att jag stod och pratade inför tomma intet när jag sa att det var frislag, när jag
förklarade för spelarna vad de hade gjort fel. Ena laget hade blått matchställ och det andra vinrött.
När jag pekar och säger att det är rött lags frislag borde det ju vara en självklarhet att de förstår vad
jag menar. Men det var de inte. Istället stod de och glodde på mig som UFON som inte förstod vad jag
sa. Jag började fundera ett tag på om de överhuvudtaget kunde svenska. Sen när de väl fattade att de
hade frislag, lade de bollen 3-4 meter från punkten jag pekade på. Så att jag tvingades säga åt dem i
stort sett varenda gångatt där ska ni inte slå det, utan härifrån osv. Och ibland tvingas jag blåsa om
frislag, för att de lade upp bollen så fort och spelade den på en gång, och de då hade lagt den fel.
Sedan tvingades jag avbryta flera frislag, för att de trots, hur många uppmaningar som helst, hade
rullande boll på frislaget. Jag vet att det står i regelboken att det är okej att bollen rullar lite, så länge
inte laget har någon fördel av det. Och det var en del fördelssituationer genom rullande boll. Men jag
tycker också att det är bättre att försöka lära de här små att bollen ska ligga still. Lär de sig inte nu i
början av sina "innebandykarriärer", kommer ju beteende hänga med upp på högre åldersnivåer.
Och inte nog med detta, strax innan Dam-U-lagets match ska börja, surfar jag in på facebook på min
mobil och finner att en person inom organisationen kring damlaget öppet sitter och funderar på vad han
ska göra med laget. Det är en grej som gör mig rosenrasande förbannad. Speciellt eftersom denna person
har en ledande roll inom organisationen, och varit med och bestämt att vi inte ska skriva massa negativt på internet kring laget, då det varit en del schismer som kommit ut på nätet som vissa människor känt sig
träffade av. Jag tänker inte skriva ut mer om mina känslor och dylikt kring detta, men det gör mig så
förbannad och så ledsen att se denna person, som ska föreställa att vara äldre än en själv, beter sig på detta viset. Efter en jobbig dag, var det droppen!
Men det var det tydligen inte, utan det hann hända ytterligare en sak till som gjorde mig ledsen.
Så gårdagskvällen slutade i tårar. Oavsett om man är stark så klarar man inte av att ta hur mycket som
helst under en och samma dag. Hade dömningen av matchen gått bra igår, och hade inte personen kring
laget suttit på sin facebook och skrivit som den gjorde, hade jag nog inte tagit så hårt på dagen. Men allting
fick mig både ledsen och förbannad. Och framförallt kände jag en fruktansvärd maktlöshet och funderade
kring varför.
Jag vet att jag varit en människa med kontrollbehov. Men jag har lärt mig att man kanske inte
alltid behöver ha kontroll på allting. Men när man inte har kontroll över någonting. När allt är en
enda röra med utspridda bitar som man inte kan pussla ihop, så vill man bara försvinna. och det
var exakt det jag kände igår, maktlöshet utan det minsta koll på någonting. Jag behöver inte ha
kontroll på allting, blir bara jobbigt i längden. Men jag vill ändå känna att jag har någonting av
allting i mitt liv under kontroll. Jag dessutom hoppats att det skulle ha känts bättre idag när jag
slog upp ögonen. Men vissa dyningar från gårdagen dröjer sig kvar och det känns lite grått idag
med. Lite sol ute på himlen hade definitivt gjort dagen bättre, det kan jag garantera. Så hoppas
solen tittar fram lite senare. För då kommer jag få ett litet leende på läpparna i alla fall. Behövs
så lite för att man ska bli glad. Men väldigt mycket för att bli ordentligt ledsen. Ofta kan man tackla
en del händelser ganska bra. Så därför vet jag, att känner man som jag gör nu, då har det hänt
flera saker...
Bilden av kaos. Kan liknas vid mina hjärnceller som är en enda
röra nu efter gårdagen...
Jag sitter och funderar på om det finns någonting som jag kan göra åt det som hände igår under
dagen. Det var nämligen en person i min närhet, som jag tycker mycket om även om han kanske
är lite tjurig på mig just nu, som lärde mig att det var ganska bra att tänka i de banorna :) Tack,
du vet vem du är, även om du kanske är lite tjurig på mig just nu. Man måste ju ändå försöka tänka
positivit fast att saker och ting varit jobbiga...
Kan jag göra något åt förlusten? - Nej jag spelade inte igår, så svårt att göra något åt förlusten
i efterhand. Även om jag kan försöka peppa tjejena i laget
på träningarna och göra mitt bästa i fortsättningen för att vi
ska utvecklas som lag.
Kan jag göra något åt dömningen? - Ja, jag funderar ärligt talat på att ta kontakt med tränaren
i det laget jag dömde inom klubben, och fråga honom om
jag får komma ner på en av deras träningar och lära ut
lite grejer till tjejerna kring regelverket och de olika situationerna
som man som domare kan blåsa för på matcherna.
Kan jag göra något åt det personen
kring laget skrivit på sin facebook? - Det vet jag inte än. Vill se vad andra spelare i laget tycker. Men
tror det är flera som uppenbart är förbannade över det... och inte
tycker det är speciellt kul att behöva läsa sådana saker.
Längtar...
Jag har idag när jag varit i stan sett massor av människor som varit ute och gått
med sina hundar. Kollade senast idag på uppfödaren Lapptoppens Kennels hemsida.
Jag längtar så mycket tills att de små valparna kommer. Vi kommer ju troligen få
hem en lite vovvsing vecka 7-8 nästa år. Det är väl till 99 % bestämt. Längtar!
Vovven är av rasen Finsk Lapphund :) Bilderna är lånade från Lapptoppens hemsida.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Scared to death
eftersom jag var helt säker på att inte spela pga dålig träningsnärvaro. Det är
blandande känslor. Naturligtvis är jag glad. Men jag är samtidigt livrädd. Ni som
läste mitt inlägg igår om helgen, vet att jag är är livrädd för att uppleva samma
värk jag gjorde i våras då jag skadade mig värre än jag har gjort nu, på samma
ställe. Så känner verkligen lite rädsla imorgon. Jag antar att det blir mycket bänk
för mig. Normalt fall skulle jag vara jättearg för det... men blir det bänken imorn
så tänker jag inte ens lägga värderingar i det eftersom jag med min syn och tanke
kring sambandet mellan träning och match, gör att jag om jag varit tränare inte
hade plockat ut mig själv pga att jag inte tränat. Men det är bara köra imorgon.
Det får väl bära eller brista :P Viktiga just nu är att försöka att inte låta skallen spela
mig ett spratt när det gäller låret...
Min lördagkväll skulle bli framför tv:n, med ost och kex, lite chips och dip och
ett gott vitt vin. Jag tömde upp ett halv glas och drack. Mums, var ett tag sedan
jag drack vin och det var så gott. Min kompis ringer när jag nästan druckit upp
allting:
- Eh... Du vet att du ska spela imorgon?
- ÖH? VA?! Men jag var ju inte uttagen... svarar jag.
- Du står ju med på hemsidan i truppen till imorgon...
- Va? Jaha jasså... men det gjorde jag ju inte förut
- Nä men du står där nu i alla fall, tränare han nog tagit
ut några fler spelare nu än vad det stod först.
*Kollar datorn* - Jo jag ser nu att jag står med...
Så nu är det julmust som gäller resten av kvällen. Tycker inte alkohol hör ihop med
idrottande. Jag har en syn på idrotten att man inte ska kombinera alkohol (d v s dricka
så att man har alkohol kvar i kroppen) och idrottande. Så nu blir det Ost, Kex, chips och
dip... men vinet byter jag ut mot julmust :) Tar mig nog en lussebulle senare med :)
Och så ska jag se alpionvärldscupen från Nordamerika ikväll med Patrik Järbyn, Anja Pärson,
Hans Olsson, Kajsa Kling och Jessica Lindell-Vikarby :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Se innebandy-VM LIVE!
sände innebandy-VM LIVE redan från idag, de svenska sändningarna börjar
ju inte än på några dagar. Innebandybloggaren Mattias Holmgren hade svaret
då jag besökte hans blogg idag på morgonen.
SÅ VILL NI SE INNEBANDY-VM LIVE REDAN IDAG (visserligen ganska
okommenterat och de som kommer är på finska) så gå in här:
http://areena.yle.fi/player/index.php?stream=1584&language=fi
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Weekend is sneaking up behind my back...
Känns ju som att man har väldigt stor idéetorka när man börjar skriva om sina
dagar. "Idag har jag gjorde det... åh bla bla bla...", "Idag har jag gjort det... yada
yada yada..." Nej då men jag tycker faktiskt det är roligare att skriva om något
ämne och om någon sak och inte bara radda upp vad man gjort en dag osv.
Måste väl finnas något ämne att skriva om. Jag kan tycka, jag vet att jag är
fördomsfull, men använder man sin blogg och varenda vareviga dag skriver
om vad som har hänt under dagen, är frågan om man överhuvudtaget ska
blogga. Förlåt till er alla som gör just detta. Men tycker inte att det känns ett
dugg intressant att läsa en blogg där allt handlar om vad man gjort under dagen
även om det naturligtvis är okej att man kommer med sådana inlägg med :)
Min helg kommer bli både lugn och inte lugn. Lördag imorgon (läs: idag). Jag
har egentligen inget planerat. Mamma och Pappa åker på Ålandskryssning med
pappas jobb. Så har hela huset för mig själv - förhoppningsvis om inget annat
inträffar. Trivs faktiskt att vara själv hemma. Mer fritt. Vill jag kolla på ett tv-
program så gör jag det utan att någon annan kommer och tjafasar om att jag
inte får se det programmet, därför att den personen ska se något annat :P
Jag får se om det blir att träffa en person jag tycker mycket om något imorgon
Lördag. Det visar sig. Hoppas det blir så i alla fall.
Söndagen går i innebandyns tecken. Skriver jag om något annat än innbandyn
när det gäller mitt liv? haha förlåt att det blir mycket innebandy. Men jag
älskar sporten och den finns i mitt liv genom att jag spelar själv och dömer.
I helgen blir det dock ingen match. Har inte tränat denna veckan på grund av
lårskadan. Den är väl nästan läkt nu. Meningen var att jag skulle ha varit tillbaka
på planen igår kväll (Torsdag). Jag hade börjat tagga för träningnen när jag
tidigt på eftermiddagen, efter att ha gått litegrann, att låret stramade lite. Det
var inte mycket. Men jag vågar inte riskera något. Jag är livrädd för smärta i
den muskeln, eftersom minnebilder från i våras när jag var nära att dra av samma
muskel, har letat sig tillbaka in i mitt huvud. Jag brukar inte ha problem att försöka
peppa mig och att inte bli svag när det gäller ganska många saker. Men mitt psyke
då jag tänker på värken och skadan, är totalt svagt. Jag är rädd och jag erkänner det.
Hur som helt innebär missade träningar, missad match på söndag med, antar jag om
det inte är för lite folk. Men min tränare räknar inte alls med mig pga att jag inte
velat använda låret. Så helt förståeligt och acceptabelt att inte bli uttagen. Men jag
var snäll mot klubben och tog en matchdömning på Söndageftermiddag efter våran
match. Så blir raka vägen från Alsike Sporthall till Hall 2000 efter att laget spelat klart
sin match. Kan låta konstigt att jag dömer när låret inte vill samarbeta. Men saken är
den att jag faktiskt kan jogga utan problem och det kunde jag direkt efter skadan med
samt att jag dömde förra helgen med (och det var helt okej, även om jag började känna
av låret) Det är när jag ska använda muskeln ordentligt i rusher och verkligen ta i, som
det blir stopp och börjar kännas. Nu har ja inte testat låret. Så söndagens dömning avgör
lite hur träningen nästa veckan kommer att se ut för min del. Sedan blir det att titta
på Dam-U-lagets match mot Rimbo. Har en förkärlek till matcher mot Rimbo. Varför vet
jag inte. Det har i alla fall blivit så...
Sedan en annan grej som händer i helgen. Innebandy-VM startar. Surt att det inte sänds
på tv. Är det någon som läser bloggen som vet var matcherna går att se, så säg till förfasiken.
Och så blir det massa tv-tittande på Vinterstudion med Popsen, längdskidor, Alpint och
Skidskytte. Helgmornar, uppkrupen i soffan under ett täcke med varmt te eller varm
choklad och smörgås är grejer det :)
Godnatt Sverige, eller godmorgon till er som vill det (Klockan är ju 02.42)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Bli medlem och vinn fina priser.
så som Ipod Nano, Iphone, MacBooks och Ipad. Man tror ju att dessa tävlingar
är ett skämt. Men det är flera bloggare som säger att det fungerar och att
de själva har vunnit.
Så gå in på sajten och bli medlem nu: http://www.spinglo.com/i/deepblueeyes
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Lussebullar och råttor...
Over and Out! Jenny
