Du vet, jag är inget bra...
Stirrar på den där jävla klockan igen som bara tickar på... 20.54...
Tiden går.
Och ingenting kul gör man under tiden. Sitter bara och stirrar på lite mess och msnkonvarsationer med en massa tomma ord.
Hm man kan ju undra hur oärlig människor kan vara egentligen *tänker*
Har lust att bara skrika JÄVLA IDIOTER! åt alla.
Men vad fan tjänar det till när ingen lyssnar, när de fortsättet att köra sitt jävla race; fortsätter sårar.
Det spelar fan ingen roll längre. Det kommer ändå hela tiden tårar...
Tårarna torkar aldrig. De tar aldrig i helvete slut. Har ju gråtit som fan ju!
Undra varför jag hela jävla tiden sätter mig i den där jävla situationen; öppnar upp mig och tror att människor ska finnas där när jag håller på att förlora fotfästet? Öppnar mig och tror på deras jälva patetiska ord om att de gillar mig?
Tiden borde läka såren. Men de slits upp mer och mer för varje gång.
SUCK MY DICK! *skrattar ironiskt*
Vadå jag spelar bara machoman som alla andra jävlar. Man ska ju fan inte visa känslor i den här sjuka världen.
Undrar om man blir mer behövlig med en kuk mellan benen. Fan vad kul. Kan jag bete mig som alla andra killar med. Tänka med kuken. Haha.
Nej då jag är absolut inte bitter. Det är bara förnamnet! Hehe.
Åh herrejävlar, nästan så att man är schizofren. Eller vad man säger. Haha.
Men ja, som Amy Winehouse sjunger i sin låt Back to Black om hur hon var tillgänglig för en kille som sedan bara fuckade henne liv och lämnade henne för något som han redan visste:
He left no time to regret, Kept his dick wet... with his same old safe bet. Me and my head high
And my tears dry. Get on without my guy. You went back to what you knew.
So far removed from all that we went through. And I tread a troubled track
My odds are stacked. I'll go back to black
We only said good-bye with words. I died a hundred times
You go back to her. And I go back to....
Han vågade inte kasta sig ut för stupet den jävla nollan och testa på ett annorlunda liv.
I låten I'm no good sjunger hon:
I cheated myself,
Like I knew I would,
I told you I was trouble,
You know that I'm no good.
Det stämmer så jävla bra in på mig. För ja, du vet... Jag är inget bra!
SADLY BUT TRUE!
Tiden går.
Och ingenting kul gör man under tiden. Sitter bara och stirrar på lite mess och msnkonvarsationer med en massa tomma ord.
Hm man kan ju undra hur oärlig människor kan vara egentligen *tänker*
Har lust att bara skrika JÄVLA IDIOTER! åt alla.
Men vad fan tjänar det till när ingen lyssnar, när de fortsättet att köra sitt jävla race; fortsätter sårar.
Det spelar fan ingen roll längre. Det kommer ändå hela tiden tårar...
Tårarna torkar aldrig. De tar aldrig i helvete slut. Har ju gråtit som fan ju!
Undra varför jag hela jävla tiden sätter mig i den där jävla situationen; öppnar upp mig och tror att människor ska finnas där när jag håller på att förlora fotfästet? Öppnar mig och tror på deras jälva patetiska ord om att de gillar mig?
Tiden borde läka såren. Men de slits upp mer och mer för varje gång.
SUCK MY DICK! *skrattar ironiskt*
Vadå jag spelar bara machoman som alla andra jävlar. Man ska ju fan inte visa känslor i den här sjuka världen.
Undrar om man blir mer behövlig med en kuk mellan benen. Fan vad kul. Kan jag bete mig som alla andra killar med. Tänka med kuken. Haha.
Nej då jag är absolut inte bitter. Det är bara förnamnet! Hehe.
Åh herrejävlar, nästan så att man är schizofren. Eller vad man säger. Haha.
Men ja, som Amy Winehouse sjunger i sin låt Back to Black om hur hon var tillgänglig för en kille som sedan bara fuckade henne liv och lämnade henne för något som han redan visste:
He left no time to regret, Kept his dick wet... with his same old safe bet. Me and my head high
And my tears dry. Get on without my guy. You went back to what you knew.
So far removed from all that we went through. And I tread a troubled track
My odds are stacked. I'll go back to black
We only said good-bye with words. I died a hundred times
You go back to her. And I go back to....
Han vågade inte kasta sig ut för stupet den jävla nollan och testa på ett annorlunda liv.
I låten I'm no good sjunger hon:
I cheated myself,
Like I knew I would,
I told you I was trouble,
You know that I'm no good.
Det stämmer så jävla bra in på mig. För ja, du vet... Jag är inget bra!
SADLY BUT TRUE!
Jag blir inte yngre...
Brorsan blev 20 igår. Jag fattar inte hur tiden har kunnat gå så snabbt. Alla de minnen som finns där från när vi var yngre... Alla bråk vi genomlidit, smällarna du gett mig, slitet i håret...
Ibland känns det så nära men ändå så långt i från.
Jag ser alla bilder inuti mitt huvud... fattar inte hur vi blev så gamla så fort...
Jag såg bilder på oss från det att vi var sådär 7-8 år gamla för ett par veckor sedan. Det känns overkligt att man varit sådär liten. När jag tittar mig i spegeln känns det knappt längre som att den där lilla tjejen på kortet är jag. Det minner om en helt annan tid, en tid jag inte riktigt kan komma ihåg, men som jag vet var så mycket mer annorlunda än vad den är idag.
Idag är det mer seriösa tag man tar; plugg, framtid, nära vänner, någon att älska. Då var allt bara en lek. En ogjord läxa resulterade inte i ett IG. Ett dåligt provresultat resulterade inte i att man kunde misslyckas totalt med sina studier. Det fanns en bra chans och en lång tid man kunde repa sig på. Idag är det pang på direkt, antingen kan du provet och blir belönad, eller så förlorar du och du kan ha sumpat din chans till vidareutbildning efter gymnasiet.
Snart står vuxenvärlden och knackar på dörren också. jag vågar knappt tänka på det.
Men jag vet att vi inte blir yngre brorsan... antar att du snart flyttar ut...
Antar att jag måste välja vad jag ska göra med mitt liv snart...
Jag vet att jag inte blir yngre...
GRATTIS I EFTERSKOTT PÅ 20-ÅRSDAGEN BRORSAN!
Ibland känns det så nära men ändå så långt i från.
Jag ser alla bilder inuti mitt huvud... fattar inte hur vi blev så gamla så fort...
Jag såg bilder på oss från det att vi var sådär 7-8 år gamla för ett par veckor sedan. Det känns overkligt att man varit sådär liten. När jag tittar mig i spegeln känns det knappt längre som att den där lilla tjejen på kortet är jag. Det minner om en helt annan tid, en tid jag inte riktigt kan komma ihåg, men som jag vet var så mycket mer annorlunda än vad den är idag.
Idag är det mer seriösa tag man tar; plugg, framtid, nära vänner, någon att älska. Då var allt bara en lek. En ogjord läxa resulterade inte i ett IG. Ett dåligt provresultat resulterade inte i att man kunde misslyckas totalt med sina studier. Det fanns en bra chans och en lång tid man kunde repa sig på. Idag är det pang på direkt, antingen kan du provet och blir belönad, eller så förlorar du och du kan ha sumpat din chans till vidareutbildning efter gymnasiet.
Snart står vuxenvärlden och knackar på dörren också. jag vågar knappt tänka på det.
Men jag vet att vi inte blir yngre brorsan... antar att du snart flyttar ut...
Antar att jag måste välja vad jag ska göra med mitt liv snart...
Jag vet att jag inte blir yngre...
GRATTIS I EFTERSKOTT PÅ 20-ÅRSDAGEN BRORSAN!
Att hata sitt liv...
Jag ser tiden springa iväg. Den rinner emellan fingrarna som sand. Det känns hela tiden som att andra springer med tiden, blir lyckliga och lever bra liv, medan jag själv alltid står kvar på ett och samma jävla ställe.
Jag blir aldrig lycklig, så sant som det är sagt. Jag har väntat i 17 år nu... 17 JÄVLA ÅR!
Jag fattar inte hur i helvete jag klarat mig hittills...
Människor säger åt mig att man jag ska fortsätta kämpa. Men det är värdelöst när de ändå inte vill umgås med mig. Desto flera som försvinner och desto flera som skiter i mig, ju mera tror jag att jag är en hemsk människa. Det är väl egentligen fakta... att jag är en hemsk människa som ingen vill umgås med.
Jag faller vid varje nedelag. När jag börjar repa mig kommer nästa eller så kommer det flera på en gång, då faller jag ännu djupare. Sådär håller det på...
Aldrig lyckas jag må helt bra... alltid faller jag djupare...
Till slut kommer jag att nå botten. Då kommer det inte finnas någon annan utväg än att avsluta skiten.
Det är kanske hemskt och fegt. Men jag har försökt att kämpa mot skiten länge nu. Men ju mera saker som händer, desto mera känner jag att jag inte orkar.
Det fanns en dag när jag inte brydde mig. Men så började jag göra det och vad blev det av skiten?
BARA ETT RENT JÄVLA HELVETE SOM MAN INTE VILL LEVA!
Jag orkar inte mer... seriöst jag orkar inte.
Det har varit för mycket skit och det kommer hela tiden bara mer.
Därför ger jag upp hoppet om att det någonsin ska bli bra igen.
Jag blir aldrig lycklig, så sant som det är sagt. Jag har väntat i 17 år nu... 17 JÄVLA ÅR!
Jag fattar inte hur i helvete jag klarat mig hittills...
Människor säger åt mig att man jag ska fortsätta kämpa. Men det är värdelöst när de ändå inte vill umgås med mig. Desto flera som försvinner och desto flera som skiter i mig, ju mera tror jag att jag är en hemsk människa. Det är väl egentligen fakta... att jag är en hemsk människa som ingen vill umgås med.
Jag faller vid varje nedelag. När jag börjar repa mig kommer nästa eller så kommer det flera på en gång, då faller jag ännu djupare. Sådär håller det på...
Aldrig lyckas jag må helt bra... alltid faller jag djupare...
Till slut kommer jag att nå botten. Då kommer det inte finnas någon annan utväg än att avsluta skiten.
Det är kanske hemskt och fegt. Men jag har försökt att kämpa mot skiten länge nu. Men ju mera saker som händer, desto mera känner jag att jag inte orkar.
Det fanns en dag när jag inte brydde mig. Men så började jag göra det och vad blev det av skiten?
BARA ETT RENT JÄVLA HELVETE SOM MAN INTE VILL LEVA!
Jag orkar inte mer... seriöst jag orkar inte.
Det har varit för mycket skit och det kommer hela tiden bara mer.
Därför ger jag upp hoppet om att det någonsin ska bli bra igen.
