tankar

Jag behöver dig... Du är den som får mig att le, den som får saker att kännas så enkla fast de egentligen inte är det. Du är den som ger mig styrka...





Läsardag i solen

Idag ska jag lägga mig ute i solen och läsa. Det var så längesedan som jag vara läste och slappade. Skolan har
tagit för mycket tid under tre år. Mamma och pappa pratade eventuellt och Grisslehamn idag. Det är ÄNNU bättre plats att sola på. Det ligger ju vid havet. Jag vill nämligen bli brun till studenten. Jag blir alltid brun på bröstet, armar och axlar.
Men magen, ryggen och framförallt benen är omöjliga att få färg på. Just nu så känns det som att jag i veckan kommer välja att köpa en self-tanninglotion. Är det någon som har något förslag på någon bra? Det får gärna vara solfaktor i den så att jag inte blir illröd på studenten.
 
Jag ska börja läsa Barack Obamas memoaren/självbiografi "Min far hade en dröm..." Köpte boken i veckan från http://www.adlibris.com, som har underbart mycket böcker till superlågt pris. Och frakten är perfekt. Du betalar endast en summa och inte en massa olika beroende på hur mycket du beställer. Köpte två böcker i veckan. Beställde dem sent i onsdags kväll. I fredags damp de ner i brevlådan. Allting kostade 97 kronor; för två böcker inklusive frakt på 19 kronor. Ska bli kul att läsa om hans liv. Jag ska inte säga att han är min idol, för det är fel. Jag följer inte honom jättemycket. Men det sättet han har känns humant. Att jämföra honom med George W Bush är som att bläddra blad, d v s det som står/är på andra sidan är olikt det som stod på förra.

Min far hade en dröm...

6 dagar kvar till studenten. Jag räknar egentligen inte dem. Låter konstigt eftersom jag igår skrev att det var en vecka kvar och idag sex dagar. Det var mera en reflektion över tiden det är kvar. Aja det där lät nog väldigt invecklat. har som ni ser designat om min blogg lite. Jag vet inte om jag är nöjd eller inte. Blev inte riktigt som jag hade tänkt mig tror jag. Så får se om jag får för mig att ändra om den lite. Gillar layouten. Men vet inte om jag är nöjd med färgerna. Det visar sig :) Njut av den istället.





En vecka kvar - Slutet på något gammalt, början på något nytt... känns skrämmande

Det är en vecka kvar nu... känns som att jag fortfarande ska tillbaka till den trygga skolmiljön i höst. Visserligen ska jag förhoppningsvis läsa naturvetenskapligt basår på komvux med Matematik C & D och Fysik A & B, Kemi A & B och Biologi A & B.  Men det är inte alls samma form av skolgång jag varit med om i 12 år... 12 jävla år. Jag säger jävla, för det känns som så längesen som jag började skolan. Om en vecka är det slut... om en vecka är jag student *chockad*

Lägger upp några bilder på min studentklänning här. Jag har haft allt klart i ungefär en månad. velat vara lite hemlig. Endast familjen och en speciell person som var med när jag provade klänningen som vet hur den ser ut. But here's the bog release. Har hört att många köpt klänning på samma ställe. Men är säker på att jag kommer vara ganska unik med min eftersom det varit gott om klänningar kvar i affärerna när jag tittat på sistone :)




Min klänning och min mössa






Jag har en förkärlek till bilder som ser ut som dessa. Coola=)









VG+ - uppsats/fördjupning

Jag fick VG+ på den fördjupning som jag skrev inom Naturkunskap B. Kände mig jätteglad när jag läste
resultatet. Fick en fin kommentar från min lärare:
"En mycket väl skriven uppsats"
Kan man vara annat än glad? Med tanke på förseningen av uppgiften och att jag faktiskt i stort sett hatade
NO-ämnena på högstadiet, så är jag superglad. Bådar gott inför framtiden.
Tänkte i alla fall publicera min uppsats här för de människor som är nyfikna=)





STAMCELLER
- På gott och ont mot sjukdomar




Inledning och syfte
Jag har valt att fördjupa mig i forskningen kring stamceller. Anledningen är att jag tycker att forskningen är
viktig för vården, samt att jag själv vill bli läkare. Vad är stamceller? Hur går stamcellsforskning till? Vilka
sjukdomar hoppas forskarna i framtiden kunna bota med hjälp av transplantation av stamceller? Vilka risker
finns det?



Diskussion


Stamceller
Stamceller är omogna celler som genom mitos, d v s att cellerna delar sig, kan ge upphov till nya celler.
De kan också genom differentiering då cellen utvecklas vidare från en embryonal stamcell bli en
specialiserad stamcell, d v s adult och bilda organ och vävnader. Det befruktade ägget är den ultimata
stamcellen, även om forskarna länge vetat att det finns stamceller även hos embryon och vuxna.
Under senare år har de även upptäckt att stamceller existerar i en vuxen individs hjärna, muskler och lever.
De stamcellerna är adulta, d v s att de är multipotenta och utvecklar sig till speciella celler. De finns hos
människan för att förnya och reparera kroppens organ och vävnader. Forskningen utförs oftast på embryonala stamceller, vilket skapat många etiska frågor då en del menar att det är ett liv som forskarna tar. I Sverige
är det sen april 2005 tillåtet att forska på befruktade ägg i syfte att finna botemedel till sjukdomar. Innan detta fick forskning endast utföras för att förbättra provrörsbefruktningsmetoderna. Det är även tillåtet att skapa celler med somatisk cellöverföring. Det betyder att kärnan i obefruktade ägg ersätts av en människocell. Europa är s
plittrat i frågan om forskning på embryonala stamceller. Storbritannien var det land som först tillät att
dessa framställdes för forskningsändamål. Även i Nederländerna, Italien och Finland tillåts forskning. I
andra EU-länder tillåts inte ens forskning på överblivna provrörsembryon. I övriga världen är Japan, Kina
och Singapore positiva till frågan. I USA förbjöds forskning som inte redan var framtagna stamcellslinjer
under George W Bushs styre. Dock röstade Kalifornien för en satsning på forskningen och ett institut för d
en håller på att byggas. När Barack Obamas tillträde som president försvann snabbt förbudet.




Olika stamceller

Det finns tre olika stamceller; embryonala, adulta och Inducerade. De embryonala finns i ett befruktat
ägg den första veckan efter befruktning och är totiopotenta, vilket betyder att de kan utvecklas till alla
kroppsceller. De adulta finns hos vuxna och är multipotenta, d v s kan utvecklas till speciella organ och
 vävnader. De inducerade stamcellerna är under utveckling. Forskarna försöker ta kroppsceller från vuxna
celler och utveckla dem till stamceller.


Nya upptäckter väcker förhoppningar

Forskningen kring stamceller pågår hela tiden. De inducerade har nyligen upptäckts. Ett amerikanskt
bioteknikföretag hävdade i mars 2008 att använt sig av nanotuber för att föra in reglerade proteiner i celler,
och lyckats omprogrammera vuxna celler till något som påminner om embryonala stamceller. Men
omprogrammeringen varar endast 14 dagar. Resultatet publicerades ej i sakgranska tidsskrifter, utan
offentliggjordes odetaljerat av företaget. Upptäckten har fått många att anser att det bara är en tidsfråga innan
en total omprogrammering uppfunnits. Metoden för att nå en total omprogrammering har dock ändrats. De nya upptäckterna väcker hopp. Forskarna hoppas på att kunna reparera skador, bygga vävnad och organ och bota
och behandla sjukdomar med stamceller.


Lyckade resultat

Transplantation av stamceller är sällsynt. Ett fåtal transplantationer med lyckade resultat har genomförts.
I Kina behandlades 450 personer för Parkinsons, Multipel Skleros (MS), ryggmärgsskador och Cerebral
Pares (CP). 40 procent fick goda resultat. Om resultatet är totalt är dock okänt. En annan behandling handlade
om en kvinna. Hennes ena bronker kollapsade efter en sen Tuberkulosdiagnos och kvinnan blev handikappad
och tappade all ork. En spansk läkare testade då en ny, oprövad transplantationsmetod. Ett luftrör
transplanterades till kvinnan. Men innan transplantationen tvättades det med starka kemikalier 25 gånger
och lades sedan i en cellodling med stamceller och slemhinnor från kvinnans luftrör. Fyra dagar senare
hade nya celler, kvinnans egna, beklätt röret. Kroppen tog emot det som det vore hennes eget och hon
behövde inte äta mediciner som transplanterade patienter annars gör. En annan häpnadsväckande upptäck
som gjorts är resultatet av en stamcellstransplantation i Berlin på en leukemisjuk amerikan, som även
bar på HIV-smitta. Mannen som länge lidit av leukemi och skulle botas. Men medvetet tack vare
HIV-diagnosen valdes en donator som hade en mutation som heter CCR5-delta 32, som saknar en bit
som viruset använder som "handtag". Kort efter transplantationen undersöktes mannen, som var fri från
både sin leukemi och otroligt nog även HIV-smittan.
- Vi har testat alla viktiga organ och inte hittat någon smitta, sade Gero Hütler, läkare vid Berlins
universitetssjukhus på en presskonferens. Samtidigt var han noga med att poängtera att de inte vågar
 tro på att resultatet håller hur länge som helst. Det pågår 87 kliniska studier med stamcellstransplantationer
 för att försöka bota HIV-smittade.
Det har gjorts otroligt mycket forskning kring stamceller. Forskarna hoppas i framtiden på ett säkert sätt
kunna skapa nya behandlingsmetoder för sjukdomar och även kunna skapa flera olika organ för transplantation.


Risker och Bakslag

Stamcellsforskning och framgångar i alla ära. Det talas lite om riskerna i samband med forskning
och transplantation. År 2003 inträffade en tragedi för två familjer vars döttrar led av SCID (Severe Combined Immunodeficiency). SCID gör att immunförsvaret inte fungerar då genen med protein som bildar lymfocyter
saknas. Förr dog med säkerhet de flesta före sin femårsdag. De två flickor som drabbades, behandlades med stamceller som togs från ryggmärgen. En fungerande kopia av den saknade genen tillsattes så att lymfocyter
kunde bildas. Men efter färre än tio behandlingar, hade två barn fått i leukemi. Orsaken är forskarnas metod att
planterat in den fungerande genen i cellen och användningen av retrovirus för att få genen att fastna i arvsmassa.
Den klistras sen in på slumpvis valt ställe, vilket i dessa fall fick genen att slå sig på användningen av den gen som
 gör protein för att stimulera mitosen (celldelningen) att bildas. Idag har metoderna utvecklats så barnen kan
leva längre. Det finns flera rädslor med stamceller. Det amerikanska bioteknikföretaget Geros har kämpat i
flera år för att få sina metoder att godkännas för test på människor. En anledning är att det troligen finns rädsla att stamceller då transplantationen genomförts och de bilat nya celler, behåller stamcellens förmåga och fortsätter
dela sig okontrollerat och bildar tumörer, som även om de är godartade kan vara förödande om de hamnar i ryggmärgen. Många myndigheter vägrar tester av transplantationer då det inte finns tillräckligt med information
om hur säkra de är och att man inte vet hur stor risk det är att behandlingen senare leder till cancer. Dessutom har embryonala stamceller en annan uppsättning av antigen som kan göra få patienter att stöta ifrån stamcellerna,
vilket kan leda till att tillståndet försämras istället för att det förbättras



Sammanfattning

Stamcellsforskningen pågår hela tiden. De utförs på embryonala stamceller för att finna nya behandlingar och botemedel emot sjukdomar. Det finns tre olika stamceller; adulta, inducerade och embryonala. De embryonala stamcellerna kan utvecklas till vilka celler som helst. Adulta utvecklas till specifika celler. De inducerade
stamcellerna är inte "klara", men är vuxna celler som omprogrammeras och blir embryonala. Tack vare
framstegen, hoppas forskarna att de snart utvecklat ett sätt att skapa inducerade stamceller. Läkarna hoppas
 i sin tur på att de ska kunna bygga organ som går att transplantera och att nya behandlingar mot sjukdomar ska utvecklas. Transplantationer av stamceller är fortfarande väldigt sällsynta, för att forskare är rädda för bieffekter.
Vissa är rädda att celler som utvecklas från stamcellerna, ska behålla mitoseffekten och dela sig ohämmat så att patienten utvecklar tumörer. Ändå har transplantationer genomförts som i de flesta fall förbättrat sjukdomar.
För en tid sedan gjordes en transplantation för att bota en leukemi- och HIV-drabbad man. Donator som valdes, saknade CCR-5-Delta 32, en mutation som saknar en bit som viruset använder som "handtag". Mannen
blev frisk från leukemin, och kroppen visade heller inga spår av HIV-smitta. Även om läkarna inte vågar tro
att resultatet är definitivt, har det lett till mer information för att kunna bota HIV. Framstegen har varit många,
men bakslag finns. Människor som behandlats för en sjukdom, har istället utvecklat en annan, vilket gör
hela stamceller till osäkra kort. Det är lätt att förstå forskarnas oro att genomföra transplantationer.




Egna reflektioner

Att skriva detta arbete har väckt intresse hos mig och gör mig hoppfull. Samtidigt finns det etiska frågor,
huruvida det är humant att forska på embryonala stamceller. För mig har svaret alltid varit givet, att jag är
positiv i frågan. Ett embryo utvecklar inte hjärna på en vecka, vilket gör att de inte kan känna eller tänka något.
Självklart att jag kan känna mig osäker då transplantationer gått fel. Men samtidigt är jag ändå hoppfull inför
framtiden eftersom dagens forskare är skickliga och det för det mesta förekommer flera tester, innan
metoderna testas på patienter. Jag har personliga erfarenheter av alzheimerspatienter tack vare ett jobb som
 vårdbiträde på en demensavdelning på ett äldreboende. Ordinarie personal är enligt min uppfattning inte lika
lyhörda som en person som är timanställd. Jag kunde känna att jag kom de nära och kära till boende ganska
mycket inpå livet. De brukade berätta om hur de boende var innan sjukdomen tog över. Det kan vara
skrämmande och får mig att känna en stor sorg. Samtidigt kan jag fundera över hur det skulle vara om
personerna kunde få personligheten tillbaka? Jag tror att det är någonting som kan bli verklighet om alla,
 trots religion, ställde sig positiva till forskningen.



Källor

Skrivna:

•·        Brändén, Henrik (Juni 2006) Reparera ryggmärg med embryonala stamceller http://www.genteknik.se/Bazment/330.aspx?p=140 (2009-04-23)

•·        Truedson, Marlene (Uppdaterat 2008-01-10) Kort om stamceller http://www.vr.se/huvudmeny/forskningvistodjer/medicin/stamcellerochcellterapi/stamceller.4.4b3
ca0f810bf51c922780003444.html
(2009-04-23)

•·        Karlsson-Ottosson, Ulla (2008-11-13) Transplantation av stamceller botade HIV http://www.nyteknik.se/nyheter/bioteknik_lakemedel/medicin_teknik/article458504.ece

•·        Brändén, Henrik (februari 2003) Två barn cancersjuka efter genterapiförsök. http://www.genteknik.se/Bazment/319.aspx?p=140

•·        Genteknik.nu (Uppdaterad tors 2009-03-26) Risker med stamceller. http://genteknik.sandboxen.net/stamceller/156-risker-med-embryonala-.html

•·        NyTeknik.se (2001-09-12) Bäst på stamceller (info om olika stamceller) http://www.nyteknik.se/nyheter/it_telekom/allmant/article16051.ece

•·         Genteknik.nu ( Uppdaterad 2009-03-27) Vuxna Stamceller http://genteknik.sandboxen.net/metoder/
53-stamceller/157-vuxna-stamceller.html

•·        Genteknik.nu (Uppdaterad 2009-03-27) Embryonala Stamceller http://genteknik.sandboxen.net/
metoder/53-stamceller/159-embryonala.html

•·        Genteknik.nu (Uppdaterad 2009-03-27) Inducerade Stamceller http://genteknik.sandboxen.net/
metoder/53-stamceller/162-inducerade-stamceller.html

•·        Genteknik.nu (Uppdaterad 2009-03-27) Bygga Vävnad och Organ http://genteknik.sandboxen.
net/metoder/53-stamceller/198-bygga-nya-organ.html

•·        Genteknik.nu (Uppdaterad 2009-03-27) Reparera skador med stamceller http://genteknik.sandboxen.net/metoder/53-stamceller/277-reparera-skador-med-stamceller.html

•·        Genteknik.nu (Uppdaterad 2009-03-27) Bota sjukdomar med stamceller http://genteknik.sandboxen.net/metoder/53-stamceller/155-behandla-sjukdomar-.html

•·        Lewin, Tilde (2008-09-03) Klinik i Kina: Vi botar Parkinson http://www.nyteknik.se/nyheter/innovation/forskning_utveckling/article404132.ece

•·        DN Vetenskap (2008-11-23) Stamceller byggde helt nytt organ http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/
stamceller-byggde-helt-nytt-organ-1.467675

•·        Brändén. Henrik (Mars 2008) Nanotuber gör vuxna celler embryonala? http://www.genteknik.se/Bazment/160.aspx?p=140






Älska

Är det okej att jag älskar dig...
Är det okej att jag saknar dig så att det känns som att mitt hjärta ska gå sönder...






Tummen upp för Skarsgårds kritisering av Dan Brown

Det har varit mycket Dan Brown för mig denna morgon.
När jag kom till Uppsala för ett tag sedan hämtade pappa mig på stationen och jag åkte till hans jobb ett tag för att vänta på att min skolan ska börja. Börjar 10.10 idag med ett prov i arbetsmiljö & säkerhet. Hur som helst pratade de på Rix FM om filmatiseringen av Dan Browns succéroman Änglar och demoner i bilen, där bl a Tom Hanks och Stellan Skarsgård medverkar. Och jag muttrade lite:
- Ja, jag förstår inte hur man kan göra film av de böckerna."
- Okej, men de ska ju vara bra, sa min pappa.
- Jo det är de säkert. Men när jag skulle läsa Da Vinci-koden så kastade jag iväg boken efter 63 sidor.
- Okej.
- Jo det gick inte att komma in i boken. Fast min engelska- och svenskalärare, Johan Carlström som är en av de bästa lärarna jag haft, sade det att han läst den och att det tog honom 100-150 sidor för att komma in i boken.


Sedan satte jag mig här vid datorn för att surfa runt lite; kolla facebooken, aftonbladet och lyssna på spotify. Då hittade jag en artikel på aftonbladet där Skargård öppet kritiserar Dan Browns författarskap. För att vara ärlig så blev jag glad av att se att jag inte är helt galen som inte kan läsa Browns böcker. Skarsgård sa att han tycker att Brown är en förfärligt dålig författare.
- Jag tycker att Dan Brown är en förfärligt dålig författare men han har "cliff hangers" efter varje kapitel vilket gör att man läser vidare. Det är ungefär som att äta jordnötter vid en bardisk. Man tycker inte om dem men man fortsätter ändå att äta, sade han till SVTs kulturnyheterna.

Jag förstår inte Dan Browns språk. Med tanke på att jag försökt att läsa hans bok, så vet jag vad jag pratar om. Jag tror Brown är en författare som man antingen älskar eller hatar. Eller hatar är starkt ord. Men som man inte tycker skriver bra. Han skriver rörigt och osammanhängande. Han greppar aldrig tag i läsaren på ett naturligt sätt som de flesta författare lyckas med genom spänning. Sömnpiller säger jag. Jag har inte sett Da Vinci koden på film heller. Jag vet inte om jag kommer att göra det heller eller om jag vill det. Jag vet inte hur det blir med nya Änglar och Demoner heller.






Vem ska rädda b-kändisarna när deras stjärna dalar?

Ibland har jag funderat på att skriva något skit om blondinbella i min blogg, därför att jag varit så less på henne och hennes "drömliv" där de mesta handlar om modé som det är extremt många som skriver om idag. Men jag tänker inte göra det. Jag tänker istället skriva om mina funderingar på hur hennes och alla andra b-kändisars liv kommer att se ut den dagen deras image, deras grej som det är känd för, rasar samman.

Vi kan börja med Isabella "blondinbella" Löwengrip. Någonstans läste jag om att hon absolut inte kom från en välbergad familj. Men med tanke på namnet Löwengrip, som jag faktiskt måste erkänna låter ganska adligt, känner inte jag att jag riktigt tror på dessa uppgifter. Jag vet naturligtvis inte hur hennes liv såg ut innan hon blev "känd för ingenting". Ja, det var ju som sagt var en blogg som handlade om mode och som jag måste säga att många unga tjejers liv handlar om. Att skriva är blogg är inte direkt jobbigt och dessutom är det så otroligt stort idag. "Blondinbella" kan säkert vara en trevlig tjej. Men jag funderar över hennes liv den dagen då människor börjar "glömma" blondinbella. Hon skriver på sin blogg att hon hoppas på att vara ekonomiskt oberoende innan 20 års ålder. Vad är det för mål att ha? Pengar är absolut bra att ha, det kan göra mig glad om jag har pengar. Men vad är det emot att vara lycklig med någon man älskar (vilket i och för sig även blondinbella är). Jag kan önska att jag hade mera pengar, det ska jag inte ljuga om. Men samtidigt känner jag att jag vill göra något här i livet... jag vill utvecklas, växa, lära mig nya saker. Ett av mina mål just nu är att se till att lära mig kurserna i Matematik C och D och att läsa in kursena Fysik A & B, kemi A & B och Biologi A & B, för att den dagen jag skriver högskoleprov, ska kunna vara så förberedd att jag ska kunna få nästintill full pott, som i sin tur ger mig en plats på läkarlinjen. Hur ska blondinbellas liv bli? Hon tjänar pengar hit och dit medan en annan sliter för att överhuvudtaget få ett extrajobb. Det är orättvist. Men jag erkänner att jag samtidigt är glad för att jag får kämpa lite. Ska Isabella sätta sig ner efter sitt gymnasietid och inte skaffa sig en fullgjord utbildning. Stackars flicka i så fall. Hoppas hon mår bra av att hennes liv är som det är idag och hoppas att hon har större ambitioner. För den dagen stjärnan dalar, vilket den kommer, så kommer inte livet bli lätt annars. Håller tummarna för att hon har ambitioner och orken att plugga vidare.

En annan person som blev känd för ingenting är Linda Rosing. För att vara ärlig tycker jag faktiskt synd om henne innerst inne. Samtidigt kan jag tycka att hon själv satt sig i den situation där hon är idag. Det var ingen som bad henne ha sex med Micke i Big Brotther-huset för några år sedan. Det var något hon själv gjorde. Det var ingen som bad henne förstora brösten och försöka bli en size 0 för att kunna vika ut sig i playboy. För henne har tiden efter vistelsen i Big Brother-huset varit en plåga... och då menar jag P-L-Å-G-A med sstora bokstäver. När jag ser henne idag på bilder, finns det gången då jag frågat mig om det är en tjej eller en kille. ibland funderar jag på om det är Rickard Engfors utklädd till drag-queen på bilderna som föreställer henne? Alla operationer har förstört hennes kropp. Vem är hon som människa. Allt jag ser är en förstörd kropp med ett ansikte som är översminkad. Är det ett sätt att dölja vem hon är? Skäms hon för den hon är? Hon håller sig alltid kvar med ett lillfinger i kändisvärlden tack vare skandaler och diverse trick. Det är sorgligt att se hur hon brutits ner av droger, skönhetsoperationer och problem i sitt liv.


  Rickard Engfors som dragqueen                              Linda Rosing as herself



Det finns en lång lista på kvinnor, svenska kvinnor som gjort allting för att bli känd och som gör allting för att hålla sig kvar i kändisvimlet med diverse skandaler. Den enda som jag personligen tycker gjort något som jag tycker är bra, är Carolina Gynning. Hennes sätt att ta sig fram till kändiseliten är ingenting att hurra för. Men idag är hon konstnär och lever på det. Hon gör något hon tycker är kul och som är bra och som människor uppskattar. Gynning verkar vara en av de få som faktiskt klarat av att hantera framgångarna på ett bra sätt, som faktiskt funnit något i livet som inte känns som att hon gör enbart för att vara känd. Underbart





Förvirrad över rätt och fel?

Ibland funderar jag på om jag tänker rätt. Under flera månader gjorde jag saker som jag inte mådde speciellt bra av. Jag insåg det själv för ca 1 ½ år sedan och bestämde mig då för att ändra på mig. När jag just nu ser en person gå i samma fotspår, göra exakt samma saker jag gjorde av exakt samma skäl samtidigt som hela hennes beteende har ändrats. Är det inte rätt då att bry sig genom att försöka avråda henne och även kanske tänka på andra som kan drabbas av hennes framfart? Jag vet inte om jag gör rätt. Jag säger saker för att jag bry mig, men samtidigt får jag höra att det är hennes liv, samtidigt som hon själv inför en gemensam killkompis har haft synpunkter på det jag gjorde?

Är det fel att försöka avråda henne och varna henne så att hon inte själv hamnar i samma dålig spiral som eventuellt kan få henne att må väldigt dåligt och göra att hon drabbas av oförutsedda saker som kan förändra hela hennes liv? Någonstans inom mig känns det som att jag har rätt. Men jag tror att i detta läget finns det nog inte speciellt mycket rätt eller fel svar. För människor tänker olika och analyser saker och ting på sitt egna sätt. Jag står bara här med erfarenheter, därav min känsla och rädsla...

Denna sak inträffade i torsdags, på min studentskiva. Det har gått ett tag och jag har verkligen försökt se saker från olika vinklar... jag har försökt tänka över saker... men det är någonting som inte känns rätt bara...





Varför inte skriva en bok

Jag har länge funderat över mitt skrivande. Många säger till mig att jag uttrycker mig så bra textmässigt. Det kanske egentligen inte är så jättekonstigt då jag både läst journalistikkurser där reportageskrivning ingår, vilket gör att du som person måste skriva scenbyggande. Jag har även läst textkommunikationskurser där jag lärt mig skriva informationsfoldrar och även skriva text till bilder, miljöbeskrivningar, personbeskrivningar och en massa annat. Dessutom har jag läst åtskilliga polisromare/deckare skrivna av Michael Connelly (min favoritförfattare). Så jag funderar på att göra något som jag funderat på att göra länge... börja skriva en bok. Jag får se hur saker och ting blir med det. Men det är en tanke jag har.





Regeringen lama när arbetslösheten ökar

För tre år sedan när Sverige gick till val, hade Moderaterna en vision om att de skulle sänka arbetslösheten.
Det var en vision som gjorde att Moderaterna slog Socialdemokraterna och tog över Sverige.
Att Sverige och även världen två-tre år senare skulle drabbas av en finanskris fanns inte direkt i tankarna när Sverige gick till val. Det är något som lett till att flera hundratals människor blivit arbetslösa. Det går inte att kritisera Moderaterna eftersom hela världen lider av en kris. Men det går att kritisera dem för deras handlande i a-kassafrågan. I slutet av april publicerade Aftonbladet en artikel om hur två män som är arbetslösa har väntat på A-kassa i  fyra månader (http://www.aftonbladet.se/ekonomi/article4981521.ab).

I artikeln så bekräftas det att arbetslösheten stigit så snabbt att A-kassan helt enkelt har börjat släpa efter i sina utbetalningar. I samband med valet pratade även Moderaterna om att försöka minska klyftan mellan människor för att inga skulle hamna utanför samhället. Men tack vare A-kassans sena utbetalningar blir vissa människor utan pengar. Detta leder till att de tvingas ta av sparade pengar och låna av andra. Vissa arbetslösa har ingen möjlighet att låna eller ta sparade pengar, vilket gör att de helt enkelt hamnar efter med räkningar. Till slut har de kanske ingen möjlighet att bo kvar där de bodde då deras a-kassautbetalning började att betalas ut.

Detta är ingenting som någon önskar. När a-kassautbetalningen är sena beror de ju på att det är "för många" arbetslösa i förhållande till vad A-kassan kan hantera. Borde inte regeringen om de överhuvudtaget bryr sig om svenska folket, försöka att tillsätta mera människor som jobbar på A-kassan så att de människor som är drabbade av arbetslösheten kan få sina pengar och överleva? Ska Moderaterna ta död på det svenska folket?






Mitt sällskap duger inte

Jag vet inte vad det är för fel på mig, antagligen jävligt stora.
En vän säger till mig att den vill vara i fred en dag. Sedan får jag veta att den här
vännen istället ska  umgås med en annan vän den dagen, något som blev bestämt
efter att jag frågade om vi skulle ha hittat på något.

En annan grej handlar om min studentskiva... jag har pratat med några kompisar angående
om de vill komma eller inte. Till en början lät de positiva och sa att, jo men det låter som att
det skulle bli kul. Nu står jag här med 6 st biljetter som kostar 80 kr st. Jag vet inte vem jag ska
sälja dem till. Den ena kompisen sa att hon skulle föra över pengar  till mitt konto när biljetterna kommit.
När jag nämnde att biljetterna kommit var reaktionen bara okej och inget mer.
Två andra sa att de skulle komma, men säger sen att de troligen inte kan för att de plötsligt inte har råd.
De andra var dem som sa att det skulle bli kul, men att de helt plötsligt inte känner sig sugna på att gå och taggade.

Så ja, det är kanske inte så jävla konstigt att jag börjar fundera på vad det är för fel på mitt sällskap. Känns som att jag
försöker och försöker, men att jag inte duger som sällskap.
De frågor jag ställer mig:
* Har jag inte tillräckligt med status för att folk ska vilja umgås med mig?
* Är jag för ful, så de skäms för mig?
* Skäms de för att umgås med mig?
* Är jag så illa omtyckt så de inte ens vill umgås med mig?
* DUGER INTE MITT SÄLLSKAP ELLER?

Jag tycker det här känns toppen *ironisk*.
Det blir kul på måndag och gå och berätta för tjejerna i klassen som anordnar skivan och säga:
"Jag är ledsen tjejer... men de som skulle kommit på min skiva vill inte göra det... de skyller på att de inte har råd och på att de inte är taggade och har lust"
Det kommer uppfattas på ett sätt:
"Jaha, Jenny har inga vänner... de tycker inte om henne?"

Det känns bara som en sak: Mitt sällskap duger inte...





RSS 2.0