Vuxenpoäng...

Jag har jobbat idag. JOBBAT! Jag förstår knapp att jag skriver det själv.
Men jag har börjat inom hemtjänsten i Östhammars kommun idag. Känns
helskumt att jobba igen, eftersom jag inte har gjort det sedan förra sommaren.
Jag går introduktion nu för tjänsten och ska göra det två gånger till den här
veckan och tre gånger nästa vecka. Sedan kommer inte jag börja jobba förrän
runt den 20 juni... kanske till och med tidigare. Meningen var att jag skulle ha
åkt till Italien den 16-19 juni. Men det finns möjligheter till att det inte blir någon
resa på grund av att personen som fixat resan har visat sig vara en brottsling.
Så känns ju inte speciellt smart att åka iväg med denna personen som det ser
ut i dagsläget. Hade verkligen sett fram emot denna resa så känner mig sviken,
på många olika sätt... jag känner mig lurad.

Jag har pratat om att jag kanske ska flytta till hösten. Allt har känts perfekt tills
för ett par dagar sedan. Får se vad som händer och sker. Saker känns inte hundra
procent okej just nu. En kombination av trötthet (släpar efter med min sömn) och
lite andra saker. Känns lite just nu som att inget jag gör är bra. Jag ställde ut en hund
i söndags och tycker hon skötte sig bra, den hunden jag ställde ut. Det är en hund som
fått ettor och så på utställningar tidigare. Men när jag gick med henne i söndags, blev
jag totalsågad av domaren och fick sämsta tänkabara resultat man kan få då hunden
är godkänd och det går att bedöma den. Finns de som t o m blir oplacerade. Jag blev
oplacerad, men fick i alla fall en bedömning på henne. Men är ju ändå inte så kul liksom
när man vill så mycket... Men det är som det är.

Jag har förresten skaffat kort på diverse olika butikskedjor; förmånskort och dylikt.
Det är inget man har som barn, så det är nu man börjar inse att man är vuxen på
riktigt litegrann...





XOXO Jenny has left the building. To be continue...





Love seasaltchocolate :)

Jag har haft funderingar på att efterapa flera bloggar som kör en så kallade
30-dagare, där de under 30 dagar (en månad) går igenom en lista av saker
de ska skriva om i bloggen, bl a för att läsaren ska lära känna sin skribent bätte.
Men jag vet inte riktigt om det är min grej alltså. Känns lite som fusk då. Så
jag hoppar det. Men bara för att jag hoppar över det, betyder inte det att jag
inte kan avslöja något om mig själv för att ni ska lära känna mig bättre.

Jag har på senare år blivit
en riktig finsmakare när det gäller choklad. Det är
inte så att jag inte äter vanlig marabou mjölkchoklad. Det gör jag ibland när
lusten faller på. Men det är sällan jag äter det. Jag köper gärna en Lindt Excellence,
Lindt Creation eller Lindt Petit desserts istället för en Marabou chokladkaka
(Om det inte handlar om den som heter Helnöt, älskar hasselnötter i choklad).
Istället äter jag mörk choklad, det känns nyttigare och jag har fått för mig att det
är nyttigare med.

I höstas var jag på choklasmässan på Nordiska muséet i Stockholm. Det var riktigt
grymt att få uppleva det, även om jag dock kände mig lite besviken. Skrattar lite
av minnet av hur Ulla och jag gick och tog kakaobönor ur en kakaofrukt som låg
på ett dekorationsbord (där ingen ställde ut och där man inte fick provsmaka något).
Haha... Kakaobönor är väldigt speciella kan jag säga nu efter att ha smakat det. Men
man kände verkligen kakaosmak från den. Under denna mässan hade Anthon Berg en
chokladsmakarkurs. Där fick vi provsmaka olika choklader och lära oss känna igen bra
choklad. En bra choklad ska inte ha blank yta, samt att det när man bryter ska bli klarare,
mer kort ljud. haha svårt att förklara. Men man ser verkligen skillnad och skillnad på
choklad nu för tiden. Lite kul att kunna sådant där. Ju mindre kakaosmör du har i en
choklad, desto mörkare och finare blir den. Marabouchokladerna är överfulla med
kakaosmör. Vit choklad är rent kakaosmör i stort sett. Under utbildningen fick vi provsmaka
på diverse olika chokladsorter från Anthon Berg, alla av fin typ. men det var olika smaker.
Jag fastnade för deras choklad med sjösalt. Första gången jag läste att det fanns choklad
med sjösalt i så skakade jag på huvudet och undrade hur fasiken det smakade egentligen.
Jag hade jättemycket fördomar mot den... Nu är den en av de chokladerna jag helst väljer.
Jag har blivit såld på choklad med sjösalt i; Anthon Berg Seasalt och Lindt Excellence Sea
salt.



Är du också en chokladälskare eller vill testa något nytt spännande?
Prova då Anthon Berg eller Lindts choklad med sjösalt i....



XOXO Jenny has left the building. To be continue...





Det är dags att sätta ner foten inom fotbollsvärlden nu!

"Come on saint's..." Den lilla pojkens röst fick mig att rycka till. Jag hade aldrig upplevt något
liknande förrut och vet inte om jag kommer göra det igen. Det var första gången jag upplevde
en stor fotbollsmatch live. Det var en Premier Leaguematch mellan Southampton och Newcastle
på St Mary Stadium i Southampton. Det är snart nio år sedan. Jag visste att fotboll var stort
i England. Men den dagen var dagen då jag med egna ögon fick se det och verkligen känna på
hur stort det var.


Egentligen har jag aldrig varit ett stort fotbollfan. Jag har aldrig sett en stor fotbollsmatch på
svensk mark. Men jag var ändå en av de personer som gick med i aftonbladet kampanj mot
huliganvåldet inom fotbollen: "Älska fotboll". För jag är en människa som bryr mig, som reagerar
på saker som är fel... vilket detta är. Fullkomligt fel. Det har varit skönt att det faktiskt varit ganska
lugnt inom den allsvenska fotbollen under ett par år. Men för en månad sedan blossade våldet upp
igen och det är hjärtskärande att se att det finns personer i samhället som borde få hjälp. Det är
inte normalt att betala en massa pengar för att komma in på en fotbollarena med syfte att slå ner
andra människor. Jag trodde man gick på idrott för att man ville se idrott. Det är en tanke som jag
vill tro att i stort sett alla har. Men med allting som inträffar så slås det stora hål i dessa tankarna
och sen svag strimma ljus når sanningen; att det finns människor i vårat samhälle som har allvarliga
problem med och väldigt sned syn på fotbollen. Om det ens är en syn på fotboll som de har. För när
man kan gå på en match i avsikt att förstöra, så är man inte där för fotbollens skull.


Igår var det dags igen. Under matchen mellan Malmö och Helsingborg var huligarnerna
framme igen. Efter att Helsingborg satt 1-0 bakom Malmös målvakt, fick Helsingborgs
målvakt Pär Hansson känna på huliganernas tilltag. En smällare kastades in på planen, endast någon meter från Hansson. Som om inte detta var nog, så springer en galning in och bokstavlingen attackerar Hansson.


Helsingborgs målvakt Pär Hansson, som igår utsattes för huliganism när
någon galning kastade in smällare mot honom och sedan klappade till
honom...

Gårdagens tragiska händelse i matchen mellan Malmö och Helsingborg i Allsvenskan, har kastat
stora mörka skuggor över denna onsdag. När jag tänker på händelsen dyker det upp så många
frågor, så mycket känslor så som ilska, samt att jag känner mig ledsen över det som hände.
Och jag är ändå inte ett stort fotbollsfan. Så mina känslor är bara en molekyl jämfört med de
känslor som personer som älskar fotboll känner.


Aftonbladet ställde en ganska intressant fråga idag på webben, där de frågade vem som ska lösa
huliganproblemen som finns inom svensk fotboll. Det fanns sex olika svaralternativ;

  • Polisen
  • Supporterklubbarna
  • Klubbarna
  • Svenska Fotbollsförbundet
  • Politikerna
  • Alla gemensamt.

Jag röstade alla gemensamt. Resultatet av undersökningen blev följande:



Alternativet "Alla gemensamt" verkar vara något som många tycker. Anledningen till
det svaret känns uppenbart. Min förklaring till detta är.

  • Polisen; Polisen måste bli hårdare när de ingriper och straffen måste bli ordentlig
                kännbara för att det ska ha någon effekt på de galningar som förstör idrotten.
  • Supporterklubbarna; Supporterklubbarna är de som står närmast huliganerna inom
                                   fotbollen. Jag tror det måste till att de försöker se saker mer
                                   tydligt, lär sig känna igen de som är huliganer och kanske i
                                   förebyggande syften kan få dessa personer att bli uteslutna och
                                   portförbjudna på matcher genom rapportering till klubben som
                                   i sin tur för det vidare till Svenska fotbollsförbundet.
  • Klubbarna; Klubbarna måste bli hårdare mot supporterklubbarna och portförbjudningar.
                     Börja med legitimering av alla som går in på matcher, och samla "galningarna"
                     i en databas som det går att köra legitimationen mot och kolla om personen
                     är portförbjuden eller ställt till med problem tidigare.
  • Svenska Fotbollsförbundet; Svenska fotbollsförbundet måste ligga på regeringen för att få
                                            igenom en skärpt lag och skärpta straff mot galningarna. För
                                            klubbarna som tvingas böta kommer att drabbas hårt ekonomiskt.
                                            Det är inte klubbarnas fel att det finns idioter, så känns konstigt
                                            egentligen att det är de som varje gång ska böta och inte kräva
                                            galningen på pengar och låta den stå för notan av sitt beteende.
  • Politikerna; Politikerna måste ta frågan på allvar och ta upp den i riksdagen. Det måste ske
                     någonting, för straffen är för klena. Och det blir inte kännbart för rätt personer
                     när något sådant här händer...


När några galningar tar en idrott som gisslan utan en vettig förklaring (och det finns ingen vettig
förklaring till detta), blir jag djävulskt förbannad. Jag är som jag sa tidigare inget stort fan av fotboll.
Men jag är ett stort fan av idrott och så här får det inte gå till ute på olika arenor runt om i Sverige.
Jag vill kunna vara stolt svensk, klappa mig för bröstet och sjunga våran nationalsång till fotbollslands-
kamper som Sverige deltar i och samtidigt kunna säga att vi har en bra supporteranda i Sverige utan
våld. Nu kan jag inte det, jag är inte säker på att jag kommer kunna göra det i framtiden heller. Sist
det var problem med huliganism inom fotbollen för ett par år sedan talades det vitt och brett om
åtgärder, försök att få bort våldet. Det var stora ord, men ingenting hände... och jag är inte förvånad
när det gäller våran regering. För de är tafatta, liksom övriga parter i frågan över. Det finns ingen som
är villig att pressa på från lägre part i denna frågan, vilket leder till att högre parter känner sig
bekväma och inte är villiga att ägna tid åt att ta tag i denna frågan. Föredetta politikern Thomas
Bodström som själv varit allsvensk fotbollsspelare borde ha reagerat... han om någon som sett
fotbollen som sitt liv innan politiken. När inte ens han har gjort det under sin tid inom politiken, vilken
annan politiker ska ta tag i frågan? Nu är det dags att skärpa sig regeringen och övringa parter. Det
är dags att sätta ner foten nu och verkligen föra in frågan i strålkastarljuset och agera!



XOXO Jenny has left the building. To be continue...






Ett rus av tankar, glädje och alla möjliga känslor

Känner mig för jävla taskig som inte uppdaterat bloggen ordentligt på
flera dagar. Vet egentligen inte vad jag har gjort som gör att jag inte
har haft tid.

Okej fredagen vet jag... jag åkte till Uppsala nästan direkt på morgonen/förmiddagen.
Väl där hängde jag med min kompis på gym och tränade. Det var åratal sedan sist. Men
trots att jag inte tränat på 9-10(!) veckor sedan (Bloggföljare vet att jag varit knäskadad),
så kändes kroppen fräsch. Speciellt eftersom jag ganska lätt kunde springa 20-25 minuter
på löpbandet utan problem. Kände mig jävligt stark. Har fått mersmak för det här med
gymträning för tillfället. Eftersom jag eventuellt flyttar in till Uppsala till hösten så har jag
planer på att försöka skaffa gymkort då och börja träna på allvar och verkligen ge det
en ärlig chans. Jag kan dra mig för att träna, men samtidigt så ställer jag mig frågar "varför?",
eftersom känslan efteråt är så obeskrivligt skön :) Jag tänker inte kalla mig för träningsnarkoman,
inte minsta tillstymelse alltså... Men det är något visst att känna att musklerna är helt stumma.
Jag har dock fått betala ett dyrt pris för de där ca 25 minuterna på löpbandet i fredags... har inte
haft någon ork i benen på hela helgen... Tur att jag inte skulle springa ett maraton.

Har spenderat helgen på ett lugnt, men onyttigt sätt (skäms som fan). Käka massa godis och
strunt på bion i fredags kväll. Såg nya Pirates  of the Carribean. Sjuk humor som man har, så
satt man och skratta åt Jack Sparrows sjuka skämt. Folk i biosalongen skrattade lite de med,
men inte åt samma sjuka saker som mig. Kanske saknas någon skruv däruppe ändå (får inspektera).

Beställde även pass i Fredags. Den 16 juni på morgonen bär det av till Rimini. Jag har aldrig
varit i Italien förrut, så det ska bli en upplevelse :) Sedan nu på Lördag som kommer, den 28:e maj,
är det Gröna Lund tillsammans med Ulla och hennes familj som gäller. Får väl se om jag står som
en anorexiasjuk människa och stoppar fingrarna i halsen för att kunna spy, eftersom jag är åksjuk.
Tro mig, jag har gjort det förr. Åkte för mycket attraktioner på Gröna Lund för en 3-4 år sedan. Slutade
med att jag stod i en buske, längs Djurgårdens strand nedanför Nordiska muséet och stoppade fingrarna
i halsen för att jag var så åksjuk. Kanske ska komma ihåg den gången på Lördag eller... Nä det får blir
fullt ös medvetslös som gäller. Man är ju inte på Gröna Lund så ofta direkt... Så bättre att gå all-in och
ha kul när man ändå är där. Illamående får man ta på hemvägen. haha!

I helgen som kommer är det hundutställning i Österbybruk med. Jag var inne ett tag, strax
efter Ängsöutställningen (som inte gick så bra), att anmäla Fanny till denna i Österbybruk. Men på
grund av att jag inte visste hur jag skulle få henne at gå bra så valde jag att avstå. Efter 2 gånger
på valpkursen insåg jag vad som krävs, Mamma Scans köttbullar. Våran lilla dam är en kräsen tjej.
Då var dock anmälnings- tiden passerad och jag fick konstatera att vi får vänta med att ställa ut
Fanny igen (dock ska hon ställas ut inofficiellt på en inofficiell utställning i Åkesberga den 11 juni,
så får ett kvitto då på hur det här med köttbullar fungerar då). Hur som helst så ställs Finska
Lapphundarna ut på söndag den 29 maj. Så det kommer definitivt bli en resa till Österbybruk då och
kika på dem :) Kommer troligen ta med mig Fanny också då, så hon får träffa lite hundar :) Ska bli kul
att åka på utställning igen :)

Jag har hunnit klippa mig i helgen med. Så nu ser jag ut som hej kom och hjälp mig, eller inte :P
Nä men håret är lite kortare, dock upplever jag att det aldrig blir längre... Frisören som tar för mycket
varje gång kanske? :P Nu började det bli dags att sova. Imorgon kväll ska jag iväg till Mona, som
födde upp Fanny och hälsa på. Då får man träffa Sotis, Kickan, Trixie, Catena och Vouiti (Monas hundar)
igen. Tycker om dem allihopa. De är så goa. Kommer dock kännas lite märkligt att det inte är några
valpar där eftersom det varit det alla gånger, utom en när vi varit där :) Men vi har ju Fanny med oss,
så hon får väl livas lite :) Får se hur hon reagerar på Monas hundar, framförallt Sotis som är hennes
mamma. Men kommer nog bli bra :)

På Onsdag ska jag på anställningsintervju för hemtjänstjobb inom Östhammars kommun. Wish
me luck. Sedan har jag en del samtal att ringa denna vecka med. Jag känner att jag inte riktigt hinner
med allting. Men har nog att göra med att jag är van att inte ha så mycket att göra, så hjärnan har gått
på lågvarv under en tid, vilket gör att det tar ett tag för den att komma igång igen :) Men snart så är
jag nog back on the track. Vet inte om jag kommer att jobba hela sommaren (visar sig). Men ska i alla
fall bli skönt att få något att göra ett tag (om jag nu får jobbet vill säga).

Jag känner mig stolt över mig själv ikväll faktiskt. Inte bara för att jag fixat med Fannys hemsida...
utan för att jag känner att jag tagit ett steg för att må bra själv de senaste 2 veckorna. Jag har dock separationsångest från min katt Lexus som jag älskar massor. Får tårar i ögonen då jag tänker på att
jag kanske kommer flytta och att han i det läget inte kommer få följa med. Det låter kanske konstigt att
säga så om han är min. Men han är en van utekatt, han vet bara om detta och skulle han följa med mig
om jag flyttade, skulle det troligen bli så att han inte kommer få vara ute... och hur jobbigt det än är att
eventuellt flytta ifrån honom, så har jag inte hjärta eller mage till att stänga in honom i en lägenhet. Det
är inte sjysst eller rättvist mot honom. Jag vet att katter kan anpassa sig. Men han har rätt till sin frihet
att kunna gå ut som han alltid haft. Men ett som är säkert är att jag kommer att hälsa på honom massor...
Jag är stolt över mig på ett annat sätt med, när mamma och pappa beställde pizza ikväll, valde jag att ta
en sallad istället för att ta en pizza. Jag valde en egenihopplockad sallad med kyckling, fårost, avocado, isbergssallad, gurka, majs, tomat och lök med Rhode Islanddressing till. Tidigare hade jag valt en pizza
framför sallad med. Men jag kände att jag varit för onyttig hela helgen, så det bästa för mig vore en
sallad.

Har dessutom fått massa konstiga bilder i huvudet, på grund av den bok som jag påbörjade i höstas.
Hört massa låtar och genom dessa sett filmscener baserade på "boken". Jag är ingen producent,
regissör eller filmskapare... vad jag vet. Men rätt häftigt när man får en sådan där wowkänsla av vissa
låtar att de skulle passa perfekt in här i det sammanhanget i scenen. Jag ser bilderna framför mig redan
nu, scenerna spelas upp om och om igen... Hm om det blir något av dessa scener i framtiden? Den som
lever får se :)

Nu längtar jag efter körkort, att åka till Minna och Pernilla och träna med hundarna, att åka till Gröna Lund, Titta på utställningen på söndag, Gå på utställning med Fanny igen och åka till Rimini. Har ganska
många saker framöver att se fram emot. Jag längtar efter och saknar en speciell person med. Hoppas
jag får träffa denna i veckan som kommer :)

Nu är det dags för sängen, eller soffan... Sover ju hos Fanny inatt nere i vardagsrummet. Har suttit
och trixat lite med hennes hemsida; http://www.lapptoppensfazzi.webs.com nu under kvällen. Så därför
klockan dragit iväg. Men nu blir det till att försöka sova. Saknar dock en viss person mycket ikväll. Men
det är inget ovanligt... det gör jag varje väll :)



XOXO Jenny has left the building. To be continue...





En strimma ljus i mörkret...

De sista två veckorna har känts blytunga på grund av en del beslut som jag
tvingats ta. Jag har väntat i många år, och hoppats på en ändring. Men den har
inte kommit. Så har fått göra det bästa av situationen.

Nu har jag blivit lovad att få hjälp med hyra till lägenhet. Ska diskutera lite om det
finns någon möjlighet att ta en lägenhet som kostar mer än jag får hjälp med och
flytta ihop med en kompis som betalar resterande delen av hyran. Får se vad som sker.

Sen har jag blivit erbjuden att jobba på kommunen inom hemtjänsten i sommar. Så det
är ju positivt :) Så känns litegrann som att det är lite ljus i mörkret just nu :)
Känns skönt :)



XOXO Jenny has left the building. To be continue...





Brist på idéer

Jag har brist på fantasi just nu. Så har inte bloggat på väldigt många dagar nu.
Tänkte i alla fall bjuda på två bilder från ikväll...


Ikväll när åskan gick, såg himlen ut så här...


Ikväll vid halv tio tiden då jag var ute på promenad med Fanny, så hade himlen
klarnat upp nästan helt. Så här fint såg det ut på himlen...


XOXO Jenny has left the building. To be continue...





Drömresan...

Under senvintern och den tidiga våren har jag ägnat mycket tid på körskolan i Uppsala
för slutspurten av mitt körkort. Och det har faktiskt gått väldigt bra. I stort sett varenda
gång jag lämnade skolan så känns det som att jag gjorde det med ett stort leende på
mina läppar. Att vara så nära körkortet som jag gör nu, att ha klarat utbildningskontrollen
(som är som är detsamma som en uppkörning) och att nu bara ha teoriprov och
uppkörningen kvar, gör att jag känner mig fri. För mindre än ett år sedan började jag
sedan började jag uppskatta små saker,  t ex att solen skiner en dag. Bara det gav
mig ett stort leende på läpparna. Det var en sak jag inte kände innan jag började
leva mitt liv i den andan att försöka bry mig mer om mig själv än andra, vara positivt
och inte se negativt på allting. Dock har jag fallti tillbaka i det negativa lite, vilket jag känt
själv, på grund av att det varit massa strul och motgångar på senare tid. Naturligtvis så måste
det komma dagar när även världens mest positiva människa, är negativ och har
riktigt usla dagar. Men det är livet som passerar och det är helt normalt att ha sådana
dagar med. Dock har jag haft alldeles för många dåliga dagar på sistone. Så känner verkligen
att jag måste försöka vara mer positiv nu, för jag mår verkligen inte bra att gå runt och vara
negativ hela tiden. Inte heller människor i min omgivning gör det.

För ett tag sedan satt på bussen på väg hem från en körlektion. Då skapades en dröm. Känslan
av frihet och solen, glädje och äventyrskänsla fick mig att bestämma mig för att jag en dag i
framtiden ska göra den där drömmen till verklighet. Jag bestämde mig för att jag ska åka
till USA och göra en roadtrip; Ta vägen från New York ner till Miami. Sedan ta vägen längs kusten;
New Orleans, Houston, åka längs mexikanska gränsen, förbi Tucson, genom Phoenix och ända till
Los Angeles för att bada i Stilla havet :) Det kommer inte bli billigt. Så man lär spara en massa pengar
först. Men har man ett mål tror jag att det är lättare att sikta dit. Sen kanske åka upp till Yellowstone
nationalpark :)











XOXO Jenny has left the building. To be continue...






Gröna Lund den 28 maj (?) och Rimini, Italien den 16-19 juni(?)

Jag har en väldigt nära vän vars livsfilosofi handlar om att alltid ha något att se fram emot.
Jag har aldrig tyckt att hans filosofi varit konstig, snarare tvärtom; en bra filosofi som gör att
man kan övervinna saker som kanske är jobbiga under tiden mot det man sett fram emot.
Men samtidigt har jag funderat på hur man finner dessa saker att se fram emot. Skapar man
dem själv? Kommer de till en? Måste man jobba hårt för dem? Jag har insett att det nog är
en kombination av alla tre saker, för en del saker kommer till dig bara så där medan du själv
måste skapa vissa saker genom exempelvis hårt arbete...

De senaste dagarna har det kommit två saker till mig... För ett tag sedan blev jag erbjuden att
följa med till Rimini i Italien... Gratis då det fanns tre flygbiljetter över som redan var betalda
och som skulle gå till spillo om ingen ville åka med. Jag har funderat, värderat (på grund av att
min ekonomi är ganska dålig just nu...) och tänkt på vad jag velat. Det stod klart för ett par dagar
sedan att jag ville åka och jag frågade om min kompis Ulla också kunde åka med. Så just nu går
jag och väntar på ett hundraprocentigt svar om vi får åka med. Men när jag pratade med personen
igår så lät det som att vi skulle få åka med. Det är något jag ser fram emot. Jag har endast varit
utomlands en gång tidigare; England 2002, då jag såg Premier Leaguefotboll. Så ska bli spännande.
Jag har ju hört mycket om Italien, att det ska bli fint och så :) Ulla och jag sa det igår: "Vi ska sitta
på en uteservering, käka god mat och dricka vin :) Man måste ju njuta när man väl är borta :)


 

Lite fakta om rimini:

Rimini är en italiensk stad och huvudort i provinsen Rimini, regionen Emilia-Romagna. Staden grundades 269 f.Kr. Det är ett biskopssäte. Staden, som ligger i nordöstra Italien vid Adriatiska havet, mellan floderna Marecchia och Ausa, är en populär badort med en ca 20 km lång sandstrand. Rimini hade 136 000 invånare 2006.

Staden är omgiven med murar och har flera intressanta romerska fornlämningar: Porta Romana, en 14 meter hög triumfbåge, som stadsinvånarna reste år 27 f.Kr. av tacksamhet för restaureringen av Via Flaminia, bron över Marecchia (Tiberiusbron), 72 meter lång, 4,5 meter bred, med 5 bågar av vita, kolossala marmorblock, obestridligen det bäst bibehållna minnet av detta slag från hela forntiden, samt några obetydliga rester av en amfiteater. De förnämsta medeltidsbyggnaderna är katedralen Tempio Malatestiano, byggd i italiensk gotik, 1446-55, men ofullbordad, Castel Sismondo, Palazzo del comune, framför vilket står en staty av påven Paulus V. Biblioteket
Gambalunga upprättades 1677. I staden finns ett betydelsefullt arkeologiskt museum.

I forntiden belägen tätt vid havet, ligger staden nu till följd av landhöjning en kilometer därifrån.Hamnen ligger vid Marecchias mynning, och varor förs därifrån på en kanal till staden. Havsbadet vid kusten, Porta Marina, är välbesökt och bidrar till stadens näring, vilken för övrigt väsentligen är beroende av jordbruk, industri och fiske.

 




















Sedan frågade Ulla mig häromdagen vad jag gör den 28 maj. Då fick jag veta att hon ville
att jag troligen skulle få åka med till Gröna Lund tillsammans med henne och hennes mamma och
hennes mammas fästman. Det är inte bestämt riktigt än att det blir så. Men troligen så. Så jag
känner just nu att jag har saker att se fram emot. Och det känns positivt :) Så troligen blir det både
Italienresa och Gröna Lundbesök framöver. Ska försöka lura upp Ulla i berg-o-dalbanan :)




XOXO Jenny has left the building. To be continue...






Musik just nu

Jag tänkte göra en lista med de låtar som spelas flitigt i min
dator just nu. Musiken är lite som tiden, den kommer och går.
Och vissa låtar dröjer sig kvar hos en medan andra försvinner.
Jag kan ibland komma på mig lyssnandes på låtar som jag gillade
när jag var väldigt liten. Då inser man ibland att när det gäller vissa
låtar så stannar tiden och man kommer lyssna på dem hela livet.

Här är listan med de låtar som spelar mycket hos mig just nu:


Artist

Låt

Blue

I can

Petter

U & Me

Lena Philipsson

Idiot

Alexandra Stan

Mr Saxobeat

Eric Amarillo

Om sanningen ska fram

Jana Kramer

Whiskey

Laban

Love in Sibiria

Veronica Maggio

Jag kommer

Petter

Krafter

One Less Reason

A day to be alone

Kellie Pickler

One last time

Little Big Town

Kiss goodbye

Sugarland

Stay

New Kid

Luftens hjältar

Petter

Stockholm I mitt hjärta

Norlie & KKV

Pressad av tid

Movitz

Vad dom än sager

Laban

Donna

Anna Abreu

Hysteria

The Pierces

You’ll be mine

Mohombi

Coconut tree

Nadia Ali

Rapture

Tim Berg

Seek Bromance

Tinie Tempah .feat. Eric Turner

Written in the stars

Lazee, Eric Turner & Adam Tensta

Young N Restless

Alex Sayz .feat. Sibel

United as one



Har jag missat någon låt som du tycker är bra? Kul med musiktips... Så skriv då :)


XOXO Jenny has left the building. To be continue...





Öregrund in spring...

Idag har äntligen värmen återvänt igen. Det var en trevlig överraskning
då det de senaste dagarna bara varit runt 7-8 grader. Så nu är jag glad :)
Under eftermiddagen var jag ute i Grisslehamn med mamma. Och Fanny
var också med. Fanny har badat för första gången utomhus, när hon gick i
vattnet vid strankanten. Hon älskar vatten. Så hon hade det skitkul idag. Sedan
ikväll har jag gått den dagliga kvällspromenaden med henne på 3,5 kilometer.
Skönt som vanligt. Ikväll var Ulla med. Tänkte lägga ut lite bilder på Fanny
från idag, eftersom jag är lite för trött ikväll för att orka skriva något vettigt.
Känner att jag skulle vilja klinka ner lite ord på bloggen om Nicklas Bäckströms
agerade igår, att först skylla på en skada som sedan tidigare är läkt och sedan
lägga över skulden på sin klubb. Vet inte vad jag ska säga om killen. Är måttligt
arg över hans beteende. Men tänker inte skriva något mer om det idag... Det får bli
imorgon i så fall. Nu sitter jag i soffan och slöar. Kikar på hockeyn och Så ska det
låta. Zappar lite fram och tillbaka. Dock är så ska det låta slut nu.  Så nu blir det
bara hockey :)








XOXO Jenny has left the building. To be continue...





Förkylning; bryt ut och försvinn...

Jag är så less just nu på att jag går och har någon förkylning i kroppen som inte
riktigt bryter ut så den kan försvinna. Vaknar upp täppt i näsan varje dag och har
gjort det i säkert 2 veckor om inte mer. Hosta har jag gjort i säkert en månads
tid till och från. Så börjar bli ganska less, eftersom jag vill komma igång med
att börja springa igen, dels för att kunna komma igång och vara bra tränad till
hösten när innebandyn börjar (om det nu blir något lag). Struntade i förkylnings-
känslan i måndags och sprang. Och jag kan lova att det absolut inte kändes bra.
Luftrörena och lungorna skrek att jag skulle sluta. Sved i både luftrör och lungor.
Dessutom blev halsen alldeles sträv. Så var absolut ingen bra idée. Så känns
lite jobbigt.

Nu går jag och hoppas på att förkylningen bryter ut ordentligt. Jag brukar aldrig
hoppas på att bli sjuk. Men känns ändå som det bästa just nu, eftersom jag då vet
att bakterierna kommer vara borta när det är över. Nu blir jag bara frustrerad
över att jag inte kan springa. I och för sig är jag lat av naturen. Men vad fasiken,
när man vill springa, så vill man ju att det ska gå utan problem. Så nu hoppas jag
att min förkylning försvinner...


XOXO Jenny has left the building. To be continue...





Valborg - Gå fram till en polis och säg: "Tjenare kexet, står du här och smular"

Jag vaknade upp klockan åtta och kände mig aningen vimmelkantig på grund av trötthet.
Halv nio bar det av till Uppsala där första delen av dagen spenderade på bryggan i stadsparken,
tittandes på forsränningen. Jag vet inte om man kan bli för gammal för att titta på sådant.
Känns som alla; ungdomar, vuxna, familjer... ja i stort sett alla kollar på det år ut och år in.
Det är uppenbart att det är en tradition.

Efter en timmes tittande drog jag och Ulla till subway och köpte mat. Vi tog vatten till dessa.
Subway är lite dåliga på så sätt att de dels är ganska dyra, men också att det inte ingår
dricka i deras menyer. De kör ett koncept som gör att de ska tjäna så mycket pengar som
möjligt. Mackorna man köper på subway är riktigt goda. Men jag vet ärligt talat inte om
det är värt de pengarna det kostar eftersom det inte ingår dryck. När vi käkade, så säger
Ulla: "Nä fan... nu tar jag fasiken en öl. Det är godare." Sedan slet hon upp en Mariestad i
väskan. Då drog jag upp en cider. Det hade varit väldigt mycket snack om att personer som
drack offentligt skulle bötfällas och få sin alkohol urtömd. Jag vet inte riktigt vad jag ska
tycka om det. Det är ju ändå Valborg känner jag. Sköter man sig och har åldern inne tycker
jag inte det ska vara några problem att faktiskt få dricka offentligt i sådana sammanhang.
Att de bötfäller de som missköter sig på grund av alkoholen och tömmer ut för de underåriga
och för sådana som har fått i sig för mycket och inte kan ta vara på sig själv, känns som att
en bra sak. Nu säger inte jag att detta är det rätta. Det finns säkert tusen andra som har en
helt annan åsikt än mig. Och det får stå för dem. Men det är vad jag tycker i alla fall...



Fler bilder från forsränningen (Klicka på dem för att förstora dem)
   
  

När vi hade druckit våran första alkoholhaltiga dryck lånade vi toaletten inne på Dragarbrunns-
gallerian. Då tog vi handikappstoalettet för att inte ta upp två toaletter. För det var kö som fasiken.
Vi fnittrade lite och höll på och snackade massa. När Ulla och jag har druckit är vi ännu mera
spontana och säger saker rakt ut och säger lite vad som helst. Så kan bli rätt roligt att lyssna på
oss då. I alla fall så skulle vi gå ut från toan. Då möts vi av en kille som stod i kön som måste trott
att han vunnit storvinst på lotto. Lät så på hans kommentar: "Nä men titta här var det två tjejer..."
Man kan ju undra lite vad han tänkte att vi hade gjort för snusk därinne. Men det är klart. Ulla stod
och sa att vi på skämt skulle härma Fucking Åmål när vi gick ut från toan: "Vafan glor ni på. Nu ska
vi gå hem och knulla..." Undra hur många utanför toan som hörde det :P Jag kan lugna er med att säga
att vi inte är lesbiska och att vi gillar killar och bara är vänner. Så nu blev ni besvikna va :P Nä men
hon och jag skulle kunna göra en sådan sak. För så galna är vi. Jag och en annan tjejkompis pussade
ju på varandra på kvällen på studenten när vi var ute, för att slippa odrägliga killar och dåliga
raggningsrepliker...


Lägger in denna bilden stort eftersom den är lite rolig. Har en vän som tyckte den var den
snyggaste båten. Men det satt ett par duracellkaniner i den från början. Dock ramlade de
ur vid Islandsfallet. Sedan var det en annan båt som också gick sönder där. Då snodde en
person från den andra båten, duracellkaninernas. Syns på ryggen då China inte passar in
i bilen riktigt...


Vi blev inte haffade av någon polis på grund av drickande på offentlig plats. Varken inne i
city vid galleria Dragarbrunn eller senare vid kajkanten vid fyrisån, då vi avnjöt våra alkohol-
haltiga drycker. Jag har en väldigt sund inställning till alkohol på grund av dåliga erfarenheter
med folk som dricker alldeles för mycket. Vill man dricka ska man absolut göra det. Viktiga
är väl att man kan kontrollera det man gör på fyllan. De tycker jag är huvudsaken. Ulla försökte
få mig att tjäna en egentligen lättförtjänt hundralapp. Hon sa åt mig: "Jag lovar. Om du går fram
till en manlig polis och säger ´tjenare kexet, står du här och smular`då ska du få en hundralapp
av mig.
" Vi hade sett flera ensamma manliga poliser tidigare under dagen så borde väl egentligen
inte var så svårt. Problemet var att efter det, då såg vi inte en enda ensam polisman. Och de
vi såg, det var män som inte ens var attraktiva. Jag hade ju föreställt mig polismän som vältränade
och sexiga. Haha. Men fick tydligen väldigt fel. Tycker det var tråkigt att vi inte hittade någon
manlig attraktiv polis. Verkade som alla var lediga under Valborg. Så blev inget att jag gick fram
till någon polisman :) Men det hade fasiken varit kul, inte för att jag är det minsta intresserad av
att flirta med någon egentligen, utan för att se reaktionen. Ärligt talat skulle jag aldrig gå fram och
göra en sådan sak, om det inte var för att Ulla sa det. Jag tror nämligen att hon tror att jag inte vågar.
Men det finns ju faktiskt en person som jag tycker om, så därför är jag inte ute efter något :)



Den här killen ledsnade på sin båt och hoppades av den efter Islandsfallet...


Vi tänkte bege oss hemåt vid halv två tiden och satt på station och väntade på bussen till Gränby Centrum,
eftersom vi skulle åka med Ullas mamma hem därifrån då hon hade jobbat på Valborg. Men just som vi skulle
kliva på bussen fick vi ett meddelande från en gammal barndomskompis som flyttade till Göteborg i
femte klass. Så vi drog och hängde med honom och några av hans studiekompisar från Universitetet
i Stockholm på pizzeria Queen Victoria. Vi var väl där i ungefär en fyrtiofem minuter. Sedan drog Ulla
och jag till bussen mot Gränby. Meningen var att vi skulle ha grillat på kvällen. Men blev massa plockmat
istället.

Kvällen spenderades hos Ulla tillsammans med henne mamma och mammas fästman. Vi käkade mat,
drack gott (Mousserande rosévin; Rotari). Sedan avslutade vi kvällen med två parti Plump. Jag kommer
alltid sist i det spelet, eftersom jag inte lärt mig spelet så bra ännu. Jag är nybörjare. Men det var jämt
i första partiet. Ulla, hennes mamma och mammas fästman fick alla 157 poäng, så de delade segern.
Jag hade 143. Förvånade mig inte att jag förlorade :P Är van vid det så var inte ledsen. Och jag var
ju i gott sällskap med trevliga personer så vad gjorde det :) Inför andra så shootade jag och Ulla på
Polkagrisshot. Karin (Ullas mamma) och Kent (Mammans fästman) tyckte det var bra. För då skulle de
enklare vinna. Ulla fungerar inte alls i Plump och han är för full, det kan jag lova efter hennes 20:e
födelsedag när hon var sjövild när det gällde att spela och ta stick :) Haha. Goda minnen. Jag trodde att
shooten skulle gå 'straight to the brain'. Men slutade med att jag vann andra partiet vilket gjorde mig
väldigt överraskad. Jag spelade bra med lite alkohol i kroppen :) Efter detta så började vi kolla på en
film. Då somnade jag i soffan hos Ulla, men vaknade en halvtimme senare och gick hem då. Luktade
kase över hela byn, sedan de eldat den årliga kasen. Vid ett-halvtvå tiden inatt knoppade jag in.


Den här killen med hitlermustaschen njöt av det "varma" vattnet efter att hans
båt hade kapsejsat vid Islandsfallet...

Klockan 09 ringde klockan idag. Men jag var vaken redan halv nio. Så var inga problem. Sedan idag
har jag spenderat dagen med att deklarera, varit hos Ullas pappa och fira hennes 21-årsdag. Ulla
fyllde 21 i fredags. Vi käkade grillspett och massa gott. Sedan blev det cheesecake och gräddtårta
till efterrätt. Trodde fasiken jag skulle rulla därifrån. Men jag lyckades röra på mig. Kan dock lugnt
säga att jag är stoppmätt fortfarande.

Flera bilder från Valborg:
   


Imorgon ska jag se om jag ska testa ut och springa. Jag har inte sprungit på väldigt länge på grund
av mitt knä. Jag vet inte om det är ihopläkt än. Kanske, kanske inte. Men någonstans måste man ju
ändå börja. Så får se om jag tar en runda imorgon eller inte, beror lite på hur dagsformen med knäet
är och hur vädret är. Blåser det som det gjorde nu i helgen, då blir det ingen runda. Den som lever får
se.


XOXO Jenny has left the building. To be continue...





RSS 2.0