When it isn't how you thought it would be...
Det var så underbart att kunna gå upp imorse och veta att jag inte behöver göra ett skit idag...
nästan. Skönt att kunna gå upp och njuta av en långfrukost och titta på friidrotts-EM.
nästan. Skönt att kunna gå upp och njuta av en långfrukost och titta på friidrotts-EM.
Jag har hunnit marinera oxfilé till ikväll, som jag ska grilla. Sen ska jag faktiskt bara ta det lugnt
idag. Vädret har varit dystert. Men det har blivit bättre nu till kvällen :) Dessutom har
jag träningsvärk från igår. Var på gymmet för första gången på säkerligen en månad. Kommer inte
ens ihåg när jag var där senast. Det är illa när det är så :P Sist jag var på gymmet, hade jag ingen
träningsvärk alls dagen efter (vilket var väldigt förvånande, då jag körde på extremt hårt den gången).
Igår sprang jag kilometern på strax under 8 minuter. Det blir bättre och bättre. Jag sprang på bandet
då det gått 43(!) sekunder, då jag försökte få igång lite musik på mobilen att springa till. Så bandet
hade väl gått sakta sakta knappt 50 meter, när jag gick på det. Så lägger man på den farten jag
hade när jag väl sprang, så stannar klockan på 7.45 skulle jag väl tippa. Känns skönt att jag hela
tiden förbättrar mig. När jag väl började på gymmet låg jag på runt 10-11 minuter. Men en sak jag
kan meddela är att det kändes ordentligt igår, trots att konditionen förbättrats, att jag inte varit
på gymmet på ett tag. Det var bra jäkla tungt igår i maskinerna. Ändå så körde jag inte speciellt
tugnt. Det som märks i och med att jag cyklar på jobbet, är att jag ökat 20 kg i benpressen. Och
mer ska det bli. Ska försöka vara uppe i 80-90 kg innan sommaren är slut (d v s innan september)
är slut. Och försöka ha ökat lite till i varje grej jag gör. Lite sjukt igår var att jag enkelt tog 15 kg
i enarmsrodd... förvånar mig lite. Tror jag tyckt att 12,5 kg varit väldigt jobbigt förrut... och axel-
pressen, som jag kör med fria hantlar pga att det gör ont i maskin, var hur enkelt som helst igår.
Det tyder i och för sig på att jag inte körde tillräckligt hårt i de andra maskinerna kanske. Klarade
lätt 15-20 st. Var riktigt skönt. Ska fortsätta i den här takten, så kommer jag garanterat få super-
fint resultat.
idag. Vädret har varit dystert. Men det har blivit bättre nu till kvällen :) Dessutom har
jag träningsvärk från igår. Var på gymmet för första gången på säkerligen en månad. Kommer inte
ens ihåg när jag var där senast. Det är illa när det är så :P Sist jag var på gymmet, hade jag ingen
träningsvärk alls dagen efter (vilket var väldigt förvånande, då jag körde på extremt hårt den gången).
Igår sprang jag kilometern på strax under 8 minuter. Det blir bättre och bättre. Jag sprang på bandet
då det gått 43(!) sekunder, då jag försökte få igång lite musik på mobilen att springa till. Så bandet
hade väl gått sakta sakta knappt 50 meter, när jag gick på det. Så lägger man på den farten jag
hade när jag väl sprang, så stannar klockan på 7.45 skulle jag väl tippa. Känns skönt att jag hela
tiden förbättrar mig. När jag väl började på gymmet låg jag på runt 10-11 minuter. Men en sak jag
kan meddela är att det kändes ordentligt igår, trots att konditionen förbättrats, att jag inte varit
på gymmet på ett tag. Det var bra jäkla tungt igår i maskinerna. Ändå så körde jag inte speciellt
tugnt. Det som märks i och med att jag cyklar på jobbet, är att jag ökat 20 kg i benpressen. Och
mer ska det bli. Ska försöka vara uppe i 80-90 kg innan sommaren är slut (d v s innan september)
är slut. Och försöka ha ökat lite till i varje grej jag gör. Lite sjukt igår var att jag enkelt tog 15 kg
i enarmsrodd... förvånar mig lite. Tror jag tyckt att 12,5 kg varit väldigt jobbigt förrut... och axel-
pressen, som jag kör med fria hantlar pga att det gör ont i maskin, var hur enkelt som helst igår.
Det tyder i och för sig på att jag inte körde tillräckligt hårt i de andra maskinerna kanske. Klarade
lätt 15-20 st. Var riktigt skönt. Ska fortsätta i den här takten, så kommer jag garanterat få super-
fint resultat.
När det gäller mitt hår, har jag fått lite mer näring till det. Men det är långt ifrån bra. Men bättre
än det var precis efteråt. Så lite mer inpackningar, bl a hade jag olivolja i håret igår, så kommer
det här bli okej i slutänden. Men jag är ändå fast besluten om att färga tillbaka håret mörkt, då
jag inte alls trivs i det här ljusa. Jag till och med frågade S om han ändå skulle tycka om mig,
även om jag blev mörk igen... egentligen en dum fråga då han bara sett mig i mörkt hår och har
verkat tycka om mig trots det. Men kommer att bli mörkbrunt hår nu till en början. Jag ska
säkerligen färga svart sen igen med. Men pga att jag alltid har haft slingor i senaste halvåret,
och nu pga att håret är slitet inte vill bleka slingor i det, så får det bli mörkbrunt istället.
Men när jag gör det får jag se. Just nu är det inte aktuellt, det får dröja ett par veckor så
håret får återhämta sig.
än det var precis efteråt. Så lite mer inpackningar, bl a hade jag olivolja i håret igår, så kommer
det här bli okej i slutänden. Men jag är ändå fast besluten om att färga tillbaka håret mörkt, då
jag inte alls trivs i det här ljusa. Jag till och med frågade S om han ändå skulle tycka om mig,
även om jag blev mörk igen... egentligen en dum fråga då han bara sett mig i mörkt hår och har
verkat tycka om mig trots det. Men kommer att bli mörkbrunt hår nu till en början. Jag ska
säkerligen färga svart sen igen med. Men pga att jag alltid har haft slingor i senaste halvåret,
och nu pga att håret är slitet inte vill bleka slingor i det, så får det bli mörkbrunt istället.
Men när jag gör det får jag se. Just nu är det inte aktuellt, det får dröja ett par veckor så
håret får återhämta sig.
Så ser jag ut just nu...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Brunett goes blondin
Vet ni vad? Jag håller påa tt bli blondin igen - om så bara för ett par veckor. Jag har bara
känt sista tiden att jag vill göra något radikalt, ruska om. Jag är ju sådan som person att
jag gärna vill göra avtryck på diverse olika sätt. Kanske kan låta som uppmärksamhetsökande,
men det är det jag minst av allt vi ha... i alla fall vad det gäller på mig. Det skulle vara
uppmärksamhet på det jag gör i så fall då. Men jag har alltid varit sådan som person att jag
gärna går emot strömmen... om jag gör det bara för att jag ska det med flit? Nja, det handlar
nog snarare om att jag vill bara mig själv, vara egen, och inte försöker formas i någon sorts mall
som jag upplever att många av dagens unga tjejer gör... Det känns skönt att jag valde att slå
sönder den där mallen. Att inte vara som alla andra kan jag dock känna medför lite problem.
Det blir helt enkelt svårt ibland att leva. Det är faktiskt så, att jag insett nu när jag blivit vuxen,
känt sista tiden att jag vill göra något radikalt, ruska om. Jag är ju sådan som person att
jag gärna vill göra avtryck på diverse olika sätt. Kanske kan låta som uppmärksamhetsökande,
men det är det jag minst av allt vi ha... i alla fall vad det gäller på mig. Det skulle vara
uppmärksamhet på det jag gör i så fall då. Men jag har alltid varit sådan som person att jag
gärna går emot strömmen... om jag gör det bara för att jag ska det med flit? Nja, det handlar
nog snarare om att jag vill bara mig själv, vara egen, och inte försöker formas i någon sorts mall
som jag upplever att många av dagens unga tjejer gör... Det känns skönt att jag valde att slå
sönder den där mallen. Att inte vara som alla andra kan jag dock känna medför lite problem.
Det blir helt enkelt svårt ibland att leva. Det är faktiskt så, att jag insett nu när jag blivit vuxen,
att ibland måste man rucka på normen.
T ex... innan S kom in i mitt liv hade jag faktiskt föreställt mig nästa kille jag skulle träffa som
lång och ståtlig. Han skulle minst vara 180 cm lång. Jag har träffat på killar i min egen längd
och även kortare, och alltid känt mig som ett jätte. När S frågade mig efter några gånger hur
lång jag var, då jag skämtade och sa att jag troligen vägde mer än honom (vilket jag gör), så
lång och ståtlig. Han skulle minst vara 180 cm lång. Jag har träffat på killar i min egen längd
och även kortare, och alltid känt mig som ett jätte. När S frågade mig efter några gånger hur
lång jag var, då jag skämtade och sa att jag troligen vägde mer än honom (vilket jag gör), så
svarade jag: "174... Eller 173,9 för att vara exakt". När jag sedan frågade S om hur lång han
var (jag föreställde mig S som ca 185, då jag såg hans bilder) och han säger "178", då kan
jag lova att jag blev lite..."Äh oj... shit... jag som sagt att jag inte komer dejtar killar under 180..."
var (jag föreställde mig S som ca 185, då jag såg hans bilder) och han säger "178", då kan
jag lova att jag blev lite..."Äh oj... shit... jag som sagt att jag inte komer dejtar killar under 180..."
Men med S fanns det ingen återvändo... "Hallå? Skulle jag låta en sådan petitessak som 2 cm
avgöra?" Hur jävla dum får jag vara egentligen. Men den inställningen om att S var kort, så träffade
jag honom första gången, och han kändes mycket längre än mig. Hur kan man ens få för sig
att fundera på att inte träffa en kille bara för att han är 2 cm under den ideallängd man satt?
Jag har efter detta ifrågasatt lite vad jag har satt för norm på den kille jag ska träffa överhuvudtaget...
Nu behöver jag inte fundera, visserligen, då jag träffar S. Har förövrigt inte träffat honom sedan första
veckan i juni, då jag sov där... och det kommer dröja ytterligare 2 ½ vecka innan jag träffar honom.
avgöra?" Hur jävla dum får jag vara egentligen. Men den inställningen om att S var kort, så träffade
jag honom första gången, och han kändes mycket längre än mig. Hur kan man ens få för sig
att fundera på att inte träffa en kille bara för att han är 2 cm under den ideallängd man satt?
Jag har efter detta ifrågasatt lite vad jag har satt för norm på den kille jag ska träffa överhuvudtaget...
Nu behöver jag inte fundera, visserligen, då jag träffar S. Har förövrigt inte träffat honom sedan första
veckan i juni, då jag sov där... och det kommer dröja ytterligare 2 ½ vecka innan jag träffar honom.
Fatta hur jävla drygt det är att inte träffa en människa man tycker om på nästan 5 veckor...
Så hur fick jag för mig att jag skulle bli blond igen tänker ni säkert?
Ja vad ska man säga, till er som inte vet är jag mellanblond från början (i och för sig tror alla jag ljuger
när jag säger det... så förstår om ni höjer lite på ögonbrynen...), Men sedan hösten 2005 har jag varit
mörkhårig; allt från mörkbrun till svart. Det är en färg jag trivts i och fortfarande gör. Men jag bara kände
här för ca 1 månad sedan att jag ville göra något annorlunda, ändra lite, även om det bara blir för ett
par veckor. Jag har redan nu bestämt mig för att färga tillbaka till mörkt hösten. Och jag kan meddela,
Ja vad ska man säga, till er som inte vet är jag mellanblond från början (i och för sig tror alla jag ljuger
när jag säger det... så förstår om ni höjer lite på ögonbrynen...), Men sedan hösten 2005 har jag varit
mörkhårig; allt från mörkbrun till svart. Det är en färg jag trivts i och fortfarande gör. Men jag bara kände
här för ca 1 månad sedan att jag ville göra något annorlunda, ändra lite, även om det bara blir för ett
par veckor. Jag har redan nu bestämt mig för att färga tillbaka till mörkt hösten. Och jag kan meddela,
att gå från mörkbrunt/svart till blond, är allt annat än lätt. Jag blonderade mig först och fick morotsfärgat
hår. Min kompis tyckte i och för sig att det var jävligt häftig färg. Sedan lade jag i avfärgning (med facit
i hand, skulle jag ha gjort tvärtom). Och då fick jag bort lite av det röda, men var fortfarande svagt
morotsgul i håret imorse. Så nu har jag lagt i sista blonderingen i håret. Det kommer säkerligen inte
bli 100% som jag vill ha det. Men ibland måste man offra håret. När jag kammade igenom håret som
man gör vid färgning efter man lagt i färgen för att få det jämt, så fastnade kammen lätt och jag kan
säga att håret har tagit stryk av blonderingen. Har lossnat massa hår - tyvärr... Som tur var ska jag
faktiskt klippa mig den 6 juli. Har sagt då att det blir att klippa av en 5 cm för att få bort slitna toppar.
Kanske t o m även klippa lite mera. Men jag vet inte. Jag är så jävla nöjd med längden på mitt hår.
Det är så fint när det väl börjar växa ut efter klippning och jag får den här lite taggiga stilen i håret.
Älskar den. Men på grund av att jag hoppar över klippningar ibland, för att jag jobbat just de dagar
som vi haft klipptid, får håret lida för det... och jag med. Så det är rätt beslut att ta av håret en
liten bit. Och det är inte bara för att vissa hårstrån är som nylontråd och nästan elastiska på grund
av att de tagit stryk av blondering :)
Lovar att uppdatera inlägget med bilder på före och efter :)
hår. Min kompis tyckte i och för sig att det var jävligt häftig färg. Sedan lade jag i avfärgning (med facit
i hand, skulle jag ha gjort tvärtom). Och då fick jag bort lite av det röda, men var fortfarande svagt
morotsgul i håret imorse. Så nu har jag lagt i sista blonderingen i håret. Det kommer säkerligen inte
bli 100% som jag vill ha det. Men ibland måste man offra håret. När jag kammade igenom håret som
man gör vid färgning efter man lagt i färgen för att få det jämt, så fastnade kammen lätt och jag kan
säga att håret har tagit stryk av blonderingen. Har lossnat massa hår - tyvärr... Som tur var ska jag
faktiskt klippa mig den 6 juli. Har sagt då att det blir att klippa av en 5 cm för att få bort slitna toppar.
Kanske t o m även klippa lite mera. Men jag vet inte. Jag är så jävla nöjd med längden på mitt hår.
Det är så fint när det väl börjar växa ut efter klippning och jag får den här lite taggiga stilen i håret.
Älskar den. Men på grund av att jag hoppar över klippningar ibland, för att jag jobbat just de dagar
som vi haft klipptid, får håret lida för det... och jag med. Så det är rätt beslut att ta av håret en
liten bit. Och det är inte bara för att vissa hårstrån är som nylontråd och nästan elastiska på grund
av att de tagit stryk av blondering :)
Lovar att uppdatera inlägget med bilder på före och efter :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
PMS in my ass
Fyfan säger jag bara för PMS. Jag hade, till för cirka en månad sedan, aldrig upplevt det.
Jag vet att jag har kunnat ha en dag innan, då jag varit lite känslig. Men det har förvärrats
avsevärt. Det börjar redan tre dagar innan nu. Så sen i onsdags kväll, har jag pendlat mellan
att vara jätteglad, i nästa stund som ett åskmoln och för att sedan gråta för ingenting. Och
det är inte bara jag själv som drabbas heller. Jag låter det gå ut över människor i min
omgivning. S fick sig en släng av skiten i torsdagskväll... jag skäms så förjävligt över det.
Det verkar vara sopat under mattan nu, men jag måste se till att det inte upprepas. För
jag förstör fan bara för mig själv genom att ha det här humöret. Jag blev tipsad om jättenatt-
ljusolja för ett tag sedan, att kapslar med sådana ska kunna avvärja PMS-störningar.
Det absolut sjuka är att de här problemem började när jag höll upp med p-pillren i en månad.
Trodde det skulle bli bättre av att äta dem igen, men det blev det inte. Så nu har jag köpt
Efamol och kommer äta dem kombinerat med p-pillren. Hoppas verkligen på en förbättring,
för jag orkar inte blir deprimerad och må skit dagarna innan mensen. Två gånger är en för
mycket och nog.
På tal om något annat kul. Häromdagen köpte jag faktiskt amerikanska blåbärsbuskar.
Så får se om de tar sig, eller om de dör...
Tänkte bjuda på två bilder som beskriver min halvsjuka humor
Nä nu är det dags för att röra sig mot jobbet... Regnet öser ner :( Känns ju sådär lagom kul... eller
inte =/
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
In the name of love 20120613
Första inlägget sen 31 maj, sista inlägget innan min PMS(?) träder i kraft :P
Kanske det sista positiva inlägget på ett par dagar. haha.
Jag har haft fullt upp i flera dagar, eller egentligen inte. Men efter 170 arbetstimmar i maj, kände jag
mig väldigt trött i början av juni. Första helgen i juni var jag dessutom i Norrköping på hundutställning.
Och när jag kom hem, så även om jag tagit ledigt ett par dagar. Meningen var att jag skulle befinna
mig i Dalarna och umgås med S i fyra dagar, bara han och jag... Något som inte blev av. Istället sov jag
hos honom fredag till lördag, en övernattning som slutade med alldeles för lite sömn på grund av att han
snarkar och en 120-säng... tror jag låg på 30-40 cm i sängen och försökte att va där obemärkt. Jag är
sådan av natur att jag inte vill vara i vägen för någon... S fick inte heller så mycket sömn, eftersom han
är ovan att ha någon sova hos sig. Så när jag vaknade till någon gång på tidiga morgonen och
upptäckte att det bara var jag i sängen, så vände jag på mig och såg honom på soffan med ett täcke
som hade ett påslakan med några sagofigurer på. Tyckte det var lite gulligt. På morgonen kom han och
frågade mig och jag ville låna hans morgonrock och äta frukost i. Han hade säkert varit vaken en halv-
timme innan mig, klätt på sig och lagat frukost åt oss. Tyckte det var jättegulligt när han frågade om
jag ville låna hans morgonrock. Men jag kan ändå inte påstå att det känns speciellt kul att första natten
man sover ihop, så slutar den med att man "jagar iväg" S till soffan. Man undrar ju hur det slutar när och
om man sover ihop en gång till.
Ja jag skriver om, för det är ett sådant tidigt skede. Även om S och jag pussas mycket när vi träffas
och jag tycker om honom, så kan man aldrig garantera något... Sen är jag sådan, på grund av gamla
erfarenheten, att jag har svårt att tro på S när han säger att han gillar mig. Han kan säga det, göra
massa gulligt när vi träffas och jag trivs jättebra ihop med honom. Kan, som det känns nu i ett sådant
här tidigt skede, se en framtid med honom. Men man måste ju lära känna varandra fullt ut för att kunna
vara 100 % säker. Jag tror S tvivlar mer på mig. Som sagt var när vi umgås så visar han mig
jättemycket ömhet och så, men när vi inte umgås vilket ofta går 1 ½-2 veckor mellan gångerna, då kan
jag får känslan att jag inte har så stort värde. S är så spontan av sig, jag är nog inte van vid det. Jag
måste kanske anpassa mig efter det, men det är så svårt för mig i ett tidigt skede. Ibland känner jag
nästan på grund av det och han ibland är så off, att jag kan få kalla fötter och bara säga; "Visa mig
respekt och lite uppmärksamhet, annars skiter jag i det här... Då kan du bra dra..." Sedan går jag med
rädslan att det ska komma någon annan tjej emellan honom och mig, ge mig fingret och så är man
bränd igen. För så har det alltid varit. Sist blev jag brädad av en 40-årig kärring. Sådant är perfekta
erfarenheter att ha med i bagaget när man är endast 22 år gammal och när man träffar en
ny kille, som är 13 år äldre än en - eller inte. Jag hoppas... och tror väl att S är annorlunda. Men ibland
kan jag inte rå för att jag tvivlar "/ Fan för alla killar som har gjort mig illa... hemska monster.
När jag skriver detta vet jag att det dröjer ca 1 vecka innan jag om möjligen får träffa honom igen.
Då har det gått en halv vecka sedan jag sist såg honom, även om det känns som en evighet sen.
Men jag antar att det är ett positivt tecken att man känner lite saknad i alla fall :)
Så vad har hänt mer sen sist jag skrev. Ja jag bestämde mig i söndags för att försöka gå ner i vikt
igen och sluta äta massa onyttigt. Det är svårt att bryta ett dåligt beteende bara sådär, d v s sluta
äta godis på en gång, eftersom jag faktiskt insett att jag har ett sockerberoende. Men kan jag "bara"
äta 1-2 bitar godis om dagen är jag nöjd... och det har fungerat ganska bra hitills. Värsta är väl när
man jobbar kväll, då är man alltid småhungrig klockan 22.30 när man kommer hem. Jag kan inte sova
hungrig. Det bara är så. Jag vet att man dessutom inte ska äta för sent på kvällen. Men det är
oundvikligt när man jobbar kväll. Så brukar alltid ta en hårdbrödsmörgås med te på kvällen... ibland en
tallrik yoghurt bara.
Om två timmar bär det av till jobbet. Ska jobba 19-22 ikväll. Sen får jag se om S vill prata i telefon
med mig. Eventuellt åker jag med honom och kollar på första dagen av Rallycross-EM i Höljes. Men
inget bestämt än och när det gäller honom, lärde jag mig förra veckan att han ganska ofta säger en
sak, och gör något helt annat. Lite jobbigt att det faktiskt är så... Man får ju massa förhoppningar
och ser fram emot saker och ting. Då blir man ju lite besviken. Det är ofrånkomligt.
Nä nu ska jag tillaga lite laxfilé i ugn och pasta. God mat det. Måste äta något innan jobbet.
Om ni vill veta hur jag gör:
Tar en laxfilé. Ringlar lite olja i botten på en ugnsfast form och lägger filéen i formen. Saltar
med flingsalt i lagom mängd, tar lite olivolja i en skål, pressar lite citronsaft i och river ner lite
Citronskal. Sedan häller jag det över filéen. Sedan avslutar jag med lite citronpeppar. In i
ugnen i 200 grader i ca 20 minuter (testa dig fram). Servera med pasta, ev hollandaiesås.
Sedan hittade jag ett gott recept för en annan som inte vill ha så mycket onyttigt att äta,
Men som kanske ibland vill ha något fikabröd. Nyttiga cupcakes:
12st
3 dl mandelmjöl
1 msk kruskakli
Sockerersättningsströ motsvarande 75 gram socker (Jag tog 1 msk stevia)
100 g färskost
1 dl vispgrädde
1 dl jordgubbspuré (mixade jordgubbar)
2 tsk bakpulver
4 ägg
200 gram färskost
Stevia efter smak
Lite mixade jordgubbar
Vaniljpulver efter smak
2 msk vatten
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Kanske det sista positiva inlägget på ett par dagar. haha.
Jag har haft fullt upp i flera dagar, eller egentligen inte. Men efter 170 arbetstimmar i maj, kände jag
mig väldigt trött i början av juni. Första helgen i juni var jag dessutom i Norrköping på hundutställning.
Och när jag kom hem, så även om jag tagit ledigt ett par dagar. Meningen var att jag skulle befinna
mig i Dalarna och umgås med S i fyra dagar, bara han och jag... Något som inte blev av. Istället sov jag
hos honom fredag till lördag, en övernattning som slutade med alldeles för lite sömn på grund av att han
snarkar och en 120-säng... tror jag låg på 30-40 cm i sängen och försökte att va där obemärkt. Jag är
sådan av natur att jag inte vill vara i vägen för någon... S fick inte heller så mycket sömn, eftersom han
är ovan att ha någon sova hos sig. Så när jag vaknade till någon gång på tidiga morgonen och
upptäckte att det bara var jag i sängen, så vände jag på mig och såg honom på soffan med ett täcke
som hade ett påslakan med några sagofigurer på. Tyckte det var lite gulligt. På morgonen kom han och
frågade mig och jag ville låna hans morgonrock och äta frukost i. Han hade säkert varit vaken en halv-
timme innan mig, klätt på sig och lagat frukost åt oss. Tyckte det var jättegulligt när han frågade om
jag ville låna hans morgonrock. Men jag kan ändå inte påstå att det känns speciellt kul att första natten
man sover ihop, så slutar den med att man "jagar iväg" S till soffan. Man undrar ju hur det slutar när och
om man sover ihop en gång till.
Ja jag skriver om, för det är ett sådant tidigt skede. Även om S och jag pussas mycket när vi träffas
och jag tycker om honom, så kan man aldrig garantera något... Sen är jag sådan, på grund av gamla
erfarenheten, att jag har svårt att tro på S när han säger att han gillar mig. Han kan säga det, göra
massa gulligt när vi träffas och jag trivs jättebra ihop med honom. Kan, som det känns nu i ett sådant
här tidigt skede, se en framtid med honom. Men man måste ju lära känna varandra fullt ut för att kunna
vara 100 % säker. Jag tror S tvivlar mer på mig. Som sagt var när vi umgås så visar han mig
jättemycket ömhet och så, men när vi inte umgås vilket ofta går 1 ½-2 veckor mellan gångerna, då kan
jag får känslan att jag inte har så stort värde. S är så spontan av sig, jag är nog inte van vid det. Jag
måste kanske anpassa mig efter det, men det är så svårt för mig i ett tidigt skede. Ibland känner jag
nästan på grund av det och han ibland är så off, att jag kan få kalla fötter och bara säga; "Visa mig
respekt och lite uppmärksamhet, annars skiter jag i det här... Då kan du bra dra..." Sedan går jag med
rädslan att det ska komma någon annan tjej emellan honom och mig, ge mig fingret och så är man
bränd igen. För så har det alltid varit. Sist blev jag brädad av en 40-årig kärring. Sådant är perfekta
erfarenheter att ha med i bagaget när man är endast 22 år gammal och när man träffar en
ny kille, som är 13 år äldre än en - eller inte. Jag hoppas... och tror väl att S är annorlunda. Men ibland
kan jag inte rå för att jag tvivlar "/ Fan för alla killar som har gjort mig illa... hemska monster.
När jag skriver detta vet jag att det dröjer ca 1 vecka innan jag om möjligen får träffa honom igen.
Då har det gått en halv vecka sedan jag sist såg honom, även om det känns som en evighet sen.
Men jag antar att det är ett positivt tecken att man känner lite saknad i alla fall :)
Så vad har hänt mer sen sist jag skrev. Ja jag bestämde mig i söndags för att försöka gå ner i vikt
igen och sluta äta massa onyttigt. Det är svårt att bryta ett dåligt beteende bara sådär, d v s sluta
äta godis på en gång, eftersom jag faktiskt insett att jag har ett sockerberoende. Men kan jag "bara"
äta 1-2 bitar godis om dagen är jag nöjd... och det har fungerat ganska bra hitills. Värsta är väl när
man jobbar kväll, då är man alltid småhungrig klockan 22.30 när man kommer hem. Jag kan inte sova
hungrig. Det bara är så. Jag vet att man dessutom inte ska äta för sent på kvällen. Men det är
oundvikligt när man jobbar kväll. Så brukar alltid ta en hårdbrödsmörgås med te på kvällen... ibland en
tallrik yoghurt bara.
Om två timmar bär det av till jobbet. Ska jobba 19-22 ikväll. Sen får jag se om S vill prata i telefon
med mig. Eventuellt åker jag med honom och kollar på första dagen av Rallycross-EM i Höljes. Men
inget bestämt än och när det gäller honom, lärde jag mig förra veckan att han ganska ofta säger en
sak, och gör något helt annat. Lite jobbigt att det faktiskt är så... Man får ju massa förhoppningar
och ser fram emot saker och ting. Då blir man ju lite besviken. Det är ofrånkomligt.
Nä nu ska jag tillaga lite laxfilé i ugn och pasta. God mat det. Måste äta något innan jobbet.
Om ni vill veta hur jag gör:
Tar en laxfilé. Ringlar lite olja i botten på en ugnsfast form och lägger filéen i formen. Saltar
med flingsalt i lagom mängd, tar lite olivolja i en skål, pressar lite citronsaft i och river ner lite
Citronskal. Sedan häller jag det över filéen. Sedan avslutar jag med lite citronpeppar. In i
ugnen i 200 grader i ca 20 minuter (testa dig fram). Servera med pasta, ev hollandaiesås.
Sedan hittade jag ett gott recept för en annan som inte vill ha så mycket onyttigt att äta,
Men som kanske ibland vill ha något fikabröd. Nyttiga cupcakes:
12st
3 dl mandelmjöl
1 msk kruskakli
Sockerersättningsströ motsvarande 75 gram socker (Jag tog 1 msk stevia)
100 g färskost
1 dl vispgrädde
1 dl jordgubbspuré (mixade jordgubbar)
2 tsk bakpulver
4 ägg
Sätt ugnen på 175 g
Vispa sockerersättning och ägg poröst, smält smöret.
Vispa ner smör, grädde, puré och färskost.
Blanda de torra ingredienserna och rör ner.
Portionera upp i muffinsformar och grädda i ca 25-30 minuter!
200 gram färskost
Stevia efter smak
Lite mixade jordgubbar
Vaniljpulver efter smak
2 msk vatten
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
