Julbockens öde...

Här i veckan talades det om julbocken i Gävle skulle få ett istäcke för att skyddas
mot brand. Alla svenskar vet väl att julbocken har bränts ner väldigt ofta. Sedan
1966 har man byggt bocken. Så här har dess öde sett ut:



År Öde När Återuppbyggdes Notering
1966 Brändes Nyårsafton kl. 00.00 * På nyårsnatten klockan 00.00 gick bocken upp i rök. Gärningsmannen åtalades för grov skadegörelse.
1967 Stod kvar


1968 Stod kvar


1969 Brändes Nyårsaftonen *
1970 Brändes Sex timmar efter uppsättandet Ja, en bock av vass. Den första bocken brändes sex timmar efter uppsättandet. Två ynglingar bands till dådet. Med hjälp av olika bidragsgivare sattes bocken upp igen, fast den här gången gjord av vass.
1971 Slogs sönder * * Köpmännen tröttnade och Naturvetenskapliga föreningen på Vasaskolan började bygga en egen bock.
1972 Sjönk ihop efter sabotage * *
1973 *


1974 Brändes


1975 *


1976 Påkörd

En student körde en Volvo Amazon in i bockens bakben så att den kollapsade.
1977 *


1978 Slogs sönder * *
1979 Brändes Innan den hann sättas upp Ja, men även den saboterades.
1980 Brändes Julaftonen *
1981 Stod kvar


1982 Brändes Luciadagen *
1983 Bockens ben slogs sönder * *
1984 Brändes Natten till luciadagen *
1985 Brändes I januari * Den 12,5 meter höga bocken kom med i Guinness Rekordbok.
1986 Brändes Natten till Julafton * Köpmännen byggde en stor julbock och Vasaskolan en liten. Från och med detta år byggs det två bockar i Gävle varje år.
1987 Brändes Veckan före jul *
1988 Stod kvar

Julbocken med på engelska oddslistor.
1989 Brändes Innan den sattes upp Ja, som dock brändes i januari. Byggdes upp efter insamling bland allmänheten.
1990 Stod kvar

En bock byggdes i mars för inspelningen av filmen Black Jack. Många frivilliga vakter försökte förhindra sabotage det här året.
1991 Brändes Julaftonens morgon Ja Fördes senare till Stockholm för att delta i en kampanj mot beslutet att lägga ned I 14.
1992 Brändes Efter åtta dagar Ja, som dock brändes den 20 december. Även Vasaskolans bock brändes. Samtliga tre bränder var anlagda av samma gärningsman som pga fler brott fick ett flerårigt fängelsestraff.
1993 Stod kvar

Vasaskolans bock på 16 meter kom med i Guinness Rekordbok
1994 Stod kvar


1995 Brändes Juldagsmorgonen
En andra bock byggdes till stadens 550-årsjubileum.
1996 Stod kvar

Bockens öde följdes för första gången av en webbkamera.
1997 Stod kvar

Fick begränsade skador av raketer
1998 Brändes 11 december Ja Brändes trots snöoväder
1999 Brändes Efter några timmar Ja
2000 Brändes Ett par dagar före nyår *
2001 Brändes 23 december * Brändes av 51-årig amerikansk turist. När han greps förklarade han att han hade hört talas om traditionen på en fest.
2002 Stod kvar


2003 Brändes 11 december Ja
2004 Brändes 21 december Nej Gävle kommuns webbplats hackas och meddelandet ”Burn bockjaevel” pryder både webb och webbkamera.[2]
2005 Brändes 3 december kl. 21.08 Ja
2006 Stod kvar 15 december kl. 03.26
Någon misslyckades med att sätta eld på bocken.[3]
2007 Stod kvar - - Inga sabotageförsök. Bocken var skyddad av brandskyddsmedel.
2008 Brändes 27 december kl 03.50 - Julbocken blev klar den 28 november. Inget brandskyddsmedel användes. Misslyckat försök natten mot annandag jul. Brändes upp natten efter av okända gärningsmän.
2009 Brändes 23 december kl. 03.10 - Julbocken brändes ned samtidigt som kommunens webbplats utsattes för en överbelastningsattack, vilket resulterade i att webbkamerorna blev väldigt tröga och att bilden stannade. Bilderna återvände när bocken var bränd och polis med brandkår redan var på plats.
2010 Stod kvar - - Detta år bevakades julbocken dygnet runt av väktare. Vissa misslyckade försök att sabotera bocken.


Jag pratade med min kompis Ulla igår och ställde frågan till henne när vi var på Coop och kollade
på halmbockar vid julpyntet; eller ja fråga, men jag sa: "Jag undrar när de tänker bränna ner jul-
bocken i Gävle?"
HON: "Du och din jävla julbock..."
JAG: "Haha, men du förstår fan inte grejen. Den har ju bränts ner i stort sett varenda år sedan
den började uppföras. Det är ju fan en tradition att den bränns ner..."
Vill poängtera att det i grund och botten är en dålig grej att man bränner ner julbocken. Men tack
vare att den nästan alltid har förstörts på ett eller annat sätt, har det ju blivit en form av tradtion
att den inte överlever...


Jag började att kolla på lite andra saker på julpyntsavdelningen. Efter cirka en halvminut senare
hör jag Ulla börja asgarva och söka sig ifrån julpyntet. Jag förstår ju att hon gjort något sattyg.
När jag frågar vad hon gjort pekar hon på en halmbock. Halmbockarna stod tillsammans med
några prydnadstomtar. Ni tror inte hon ställt tomten bakom bocken så det ser ut som att tomten
försöker ta bocken bakifrån. HAHA! Bildbevis nedan. Man kan ju verkligen inte låta bli att fotografera.


Haha.. så grym. Bilden är min, så snälla ta den inte.



Jag och min kompis har rolig och väldigt sjuk humor :) Vi va på Burger King och käka innan besöket
på Coop på Gränby. Den killen i kassan fick sig nog några roliga skratt. Ulla och jag stod och skämtade
med varandra i kassan. Stod och smågnabbades som fan, som vi alltid gör. Vi kan skämta om allting,
haha. Så skönt att ha en sådan kompis. Vi är väldigt lika varandra humormässigt. Oxe och Tvilling ska
inte fungera. Men vi är som yin och yang, som handen i handsken. Det är likadant på innebandyplanen.
Vi hittar varandra ganska lätt utan att säga så mycket. Vi får passningarna för det mesta på bladet när
vi lägger dem åt varandra. Men vafan, vi har spelat ihop sen vi var 9-10 år. Vi är 21 nu. Är det konstigt
att det fungerar så bra. Egentligen inte. Nä vi har härliga stunder.


Hur som helst hur länge dröjer det innan bocken brinner ner?
Vad tror ni?


Vill ni följa bocken gör ni det här på en livewebcamera.



XOXO Jenny has left the building. To be continue...





Så nära...

Efter en tuff jobbperiod, kändes gårdagens innebandymatch som en lättnad och ett sätt
att koppla av med. Innebandyn får mig att slappna av. Det är otroligt skönt att vara tillbaka
på planen igen. Jag känner mig lite som mig själv igen. Enda nackdelen är att ryggen
inte riktigt vill det jag vill. Varenda morgon har jag ryggvärk när jag vaknar, vilket jag
inte uppskattar. Som att inte det vore tillräckligt så fick jag gårdagens domare emot mig
totalt. Jag tryckte undan en tjej i fördel för att hinna först till bollen. Fick frislag emot mig.
När samma tjej gav igen på mig (jag flög visserligen inte på samma sätt som hon gjorde),
så brydde sig inte domarna. Jag kände i den närkampen hur kotorna knakade. Så skulle
vara kul att veta hur mycket kotor som ligger fel just nu. Ska försöka besöka naprapaten
nästa vecka igen. Tror innebandyn, kombinerat med jobbet gjort att kotorna lagt sig lite
fel igen tror jag. Och den natrapaten jag var till sist, tyckte jag var grymt bra.

Vi förlorade knappt. Man kan säga lite att vill föll på målsnöret. För efter att ha förlorat
ungefär halva matchen med 7-0, då vann vi den andra halvan med 7-1. Vi startade
väldigt dåligt. Men när vi väl satte press och gav allting framåt, blev det många mål
framåt. Vi visade vad vi kan och var skåpet ska stå. I första perioden gjorde nämligen
Tiunda precis som de ville, medan andra halvan av matchen blev detsamma, till våran
fördel. Jag tror våran tränare var frustrerad över att han bestämt att vi inte skulle gå på
full press redan från början... Han sa efteråt att hade vi kört fullt från början, hade vi
säkerligen vunnit med ca 4-5 mål. Så vi vet vad vi måste sträva efter framöver.
Jag hade själv inte en sådan superdag på planen. Jag vann en del närkamper, lyckades
sno lite bollar och så, hade egentligen inget skott på mål (fick dock ett skott som gick ca
en halvmeter utanför mål och två-tre väldigt snygga passningar, som jag tyvärr stod
felplacerad när jag fick så de kom på kroppen och inte på bladet. Men sådant händer
ibland. Inte alltid lätt. Svårt att förvalta sådana bollar när de kommer fel.

Det mest komiska med matchen, är att jag fick skit av domaren när jag var först in i en
närkamp, och en tjejen ur motståndarlaget springer mellan mig och sargen (där det
naturligtvis inte fanns plats), så att hon smäller i sargen med buller och bång. Ibland undrar
jag, ska jag backa bort från sargen och förutse att hon ska tränga sig mellan mig och sargen?
Ibland förstår inte jag hur domarna tänker. Men var tyvärr flera frislag igår, som vi solklart
skulle haft med oss då bollarna gick på motståndare ut. Men så är det ibland, jag gör sådana
här misstag ibland som domare med. Man står inte alltid rätt placerad för att se saker. Det
som gjorde mig mest irriterad igår är att vi hade flera stycker ifrån rasbo på läktaren. Inte
en enda applådera eller hejade på oss(?). Lite surt faktiskt. Förstår att vårat spel i första
perioden var riktigt dåligt och inte mycket att hänga i julgranen över. Men hade varit bättre
med lite pepping från läktaren då. Vi fick agera våran egna hejarklack. Tur att man inte spelade
in mig i den andra och tredje perioden. Skrek som en idiot och försökte peppa på tjejerna.
Sedan gjorde jag massa mystiska ljud när det gick bra :) Haha, men vi fick tillbaka glädjen igen
i den andra perioden och det märktes på spel och allting :) Så det är huvudsaken.

Nu väntar en matchfri vecka. Jag ska iväg och döma imorgon söndag; två matcher i Hall 2000.
Sedan blir det en match att döma även nästa helg, den 3 december i Hall 2000. Idag ska jag spendera
dagen med att ta det lugnt. Jobbet ringde och frågade om jag kunde jobba ikväll. Visst hade blivit mer
pengar i lön nästa månad. Men jag måste tänka på att kroppen behöver vila med. Ska jobba imorgon
kväll och på måndag kväll. Sedan blir det eventuellt en till dag att jobba i november. Vi får se.


XOXO Jenny has left the building. To be continue...





Reflektioner kring innebandysverige och comeback

Jag är tillbaka på riktigt! Måste säga att det är grymt skönt. Men konditionen har
verkligen blivit lidande de här veckorna jag har varit ifrån innebandyn. Men jag
är tillbaka på planen i stort sett smärtfri. Så nu kan jag förhoppningsvis spela igen.


Den här helgen har det blivit mycket innebandy. Men även mycket annat. Så det har
varit ganska hektiskt faktiskt. Jag gick upp 05.30 i Lördags för en resa till Strängnäs
med hunden på utställning. Väl hemma ca halv tre på eftermiddagen var det bara
att börja tagga till matchen. Vi förlorade tyvärr med 2-4. Men det börjar ta sig mer och
mer för varje match tycker jag. Varje match är ett steg i rätt riktning.


Idag jag inte heller legat på latsidan. På förmiddagen dömde jag två matcher; F13 och
P13. Bara en utvisning  behövde jag plocka på en ful trängning vid sargen som inte var
speciellt snygg. Jag blev hatad även denna gången jag dömde... Ni minns att jag berättade
om att jag dömt P13 i Almunge här för ett tag sedan. Ett av lagen som rasbo mötte idag,
var ett av lagen som var med i den matchen i Almunge. Deras tränare tål uppenbart inte
mig. Vet inte om det är för att jag är tjej. Jag börjar känna det mer och mer ibland. Känner
mig nästan halvt diskriminerad ibland. Tycker det är så jävla dåligt av ledare att tjafsa hela
tiden på att man inte tar det och det domslutet. Ibland har jag faktiskt haft bra lust att ge
dem pipan i handen och säga åt dem att varsågod, nu får du döma. Det är så fruktansvärt
lätt att sitta på sidan om och döma. Men man har hela tiden skilda vinklar m.m när det
gäller hur man ser en situation. Det är som den där historien om två personer som tjafsade
om en kakelugn. Den ena påstod att den var blå, medan den andra sa att den var grön.
Det man lär sig av den historien, det är att människor ser saker och ting olika. Man kan
i och med detta nästan säga; Ingen har rätt. Missförstå mig inte i den här frågan. Utan
det här var mer en förklaring. Jag har lärt mig att trots att man är domare, så är man i
grund och botten fortfarande bara en simpel människa. Det är mänskligt att göra fel.
Ingen är felfri, som en person på förbundet sa till mig idag när jag träffade den i hallen
efter matchen.


Under helgen som gått har det spelats en del innebandy. Tyvärr har jag inte haft chansen
att följa någonting på grund av att jag har haft fullt upp. Men det står klart efter kvällens
matcher att vi har en ny serieledare i Superligan; Storvreta IBK, som efter hemmaseger
mot skadedrabbade Helsingborg gick upp i topp. Detta gjorde man tack vare att Täby
överraskande gick på pumpen hemma mot Jönköping. Nästintill förnedring skulle jag
kalla resultatet.

 

Utvisningsbåset - Inget segervapen

Sirius plockade överraskande en välbehövlig poäng borta mot Dalen. Tyvärr, måste
jag säga, kan jag eventuellt ha hittat en sak som gör Sirius försvagade. En viss Freddi
Ramsell spenderar  en massa tid i utvisningsbåset. På nio spelade matcher, har han
lyckats med bedriften att dra på sig 22(!) utvisningsminuter, d v s ungefär 2,5 minut
per match. Dessa 2,5 minuter kan vara skillnaden mellan liv och död. Och inte blir
det bättre av att ytterligare två blåsvarta spelare; Jesper Johansson och John Barck
finns med på topp-10-listan när det gäller utvisningsligan. Att sitta i utvisningsbåset
gör inte att man vinner några matcher. Så jag tror att Ramsell, Johansson och Barck
får ta och fundera litegrann kring sina beteenden på planen. Det verkar tydligt inte
vara speciellt omtyckt från domarnas sida.

 

Många järn i elden - Bloggtorka

Jag ska försöka bli lite mer aktiv i bloggen framöver tänkte jag. Men jag har så många
järn i elden, plus att jag blivit tilldelad flertalet pass på jobbet under hela november.
Jag hade räknat med att jag skulle jobba. Men jag har jobbat så fruktansvärt mycket.
Blir fina pengar av det. Men det har känts som att jag jobbat fulltid och inte varit timanställd
som jag är :P Det är tur att jag inte har någon pojkvän för jag vet inte hur
den skulle stå ut med alla järn i elden som jag har. Fast tur... Det beror förstås på
hur man ser det. Hade jag haft pojkvän hade jag pusslat en massa så att jag kunnat
vara en bra flickvän med. Det hade framförallt varit viktigt att ha en förstående
pojkvän. Jag hade nästintill en pojkvän, eller ja snarare ett halvförhållande med en
människa i tre år. Men han valde att efter tre år gå tillbaka till sin exfru eller fru eller
vafan jag nu ska kalla henne. Jag var tydligen inget kul efter 3 år... varför vet jag inte.
Kanske för att jag ställde krav och var för stark som människa. Just nu medan jag
har så många järn i elden sitter människan utomlands med sin lilla söta familj och
tror att allting ska bli som förr (hur man nu kan tro det efter att ha svikit en
människa och fått den att inte känna sig tillräcklig, med det värsta man kan göra i
ett förhållande). Det finns en anledning till att man gör saker och ting. Men när hela
ens värld håller på att rasa samman på grund av en livkris, verkar man tro att allt
ska fungera och ser mellan fingrarna för allting... tills den dagen livkrisen är över
och verkligheten hinner ikapp. Jag älskar människan och jag saknar honom varje
dag. Hade vi varit tillsammans så hade jag fått allting att fungera. För jag vet att
han är en förstående människa. Och jag vill ha honom och vara tillsammans med
honom. Just nu eftersom vi inte är det, känner jag att jag inte har några förpliktelser.
Så om jag väljer att jobba hela julen som jag ska, så blir ingen lidande. Om jag
väljer att ägna en hel helg åt hundutställning så drabbar det ingen. Om jag väljer
att döma innebandy en hel helg, är det bara jag som blir lidande. Ni förstår grejen.
Men jag hade hellre haft lite förpliktelser och varit tillsammans med honom.


Nä dags att sova nu. Imorgon är jag helledig. Så ska spendera dagen med
att försöka ta det lugnt och vila upp mig. Förhoppningsvis bloggar jag
imorgon. Bara hoppas att det finns något intressant att blogga om :)

Godnatt folket!






Välkommen Zlatan!

Som det sportfreak jag är och det stora fan jag är
av Zlatan Ibrahimovic, så kändes det självklart att
köpa "Jag är Zlatan". Vår kära fotbollsgud är inget helgon.
Han har också varit ung. Men det är sådant jag älskar med
Zlatan; att han gjort saker som en annan gjort, att det går
att associera till honom, fast han är så stor.

 

 

XOXO Jenny has left the building. To be continue...






Wish you were here...

Jag vet att jag vissa gånger kan vara en rätt komplicerad människa, en människa som kan
tända till för allting, även om jag har blivit bättre. Detta blev jag tack vare dig. Ibland nu när
jag inte har dig hos mig, så kan jag känna att jag ibland fått tillbaka lite av det gamla mig.
Inte det med att jag blivit negativ. Jag tror någonstans att jag har kommit över den fasen.
Jag har till och med börjat längta efter snö - och jag har verkligen hatat snö förrut. Men
jag kan känna ibland, att du tog fram de bästa sidorna hos mig... allt bra som fanns inom mig.
Jag använder mycket av de bra sidorna än och kommer säkerligen fortsätta med det. Men
ibland kommer de dåliga sidorna fram igen. Jag kan känna att jag skulle kunna göra vad som
helst för att få dig tillbaka. Jag är så jävla kär i dig att jag inte vet var jag ska ta i vägen
ibland. Jag vet att känslorna aldrig kommer att slockna helt och hållet. Och jag hoppas verkligen
du framöver inser att det till slut blir obekvämt att gå i gamla skor... för de går sönder tids nog.
Allt går sönder, allt gammalt brukar ta slut. Och jag tror det gör så i ditt fall med.. Jag är de
nya skorna, de som är obekväma för dig på grund av olika saker; åldersskillnad, att jag är
ganska självständig och inte följer normen för någonting, utan kör mitt eget race... Jag
hoppas du inser att det faktiskt finns ganska många bra saker i mig och hoppas att du kan se
att det är mig du borde vara med. Jag är inte perfekt, kommer aldrig att bli... men ibland
handlar det inte om att vara perfekt, för det är en omöjlighet. Jag älskar dig och jag värnar
om dig.


I can be tough, I can be strong. But with you, it's not like that at all
There's a girl that gives a shit. Behind this wall you just walk through it

And I remember all those crazy things you said. You left them running
through my head  You're always there, you're everywhere  But right now
I wish you were here

All those crazy things we did  Didn't think about it, just went with it
You're always there, you're everywhere. But right now I wish you were here

Damn, damn, damn. What I'd do to have you
Here, here, here. (I wish you were here)

Damn, damn, damn. What I'd do to have you
Near, near, near (I wish you were here)

I love the way you are. It's who I am, don't have to try hard
We always say, say like it is... And the truth is that I really miss

All those crazy things you said You left them running through my head
You're always there, you're everywhere But right now I wish you were here

All those crazy things we did. Didn't think about it, just went with it
You're always there, you're everywhere. But right now I wish you were here

Damn, damn, damn. What I'd do to have you
Here, here, here (I wish you were here)

Damn, damn, damn. What I'd do to have you
Near, near, near (I wish you were here)

No, I don't wanna let go. I just wanna let you know
That I never wanna let go. Let go, oh oh

No, I don't wanna let go. I just wanna let you know
That I never wanna let go (Let go, let go, let go)

Damn, damn, damn. What I'd do to have you
Here, here, here (I wish you were here)

Damn, damn, damn. What I'd do to have you
Near, near, near (I wish you were here)



XOXO Jenny has left the building. To be continue...





Flykten från julen och verkligheten...

Jag trodde aldrig jag skulle komma på mig själv att fly från julen, även om jag känt ett par
år att jag är så trött på julen. Men i år kommer jag att fly och det med nytta med. Jag frågade
redan för 2-3 veckor sedan om det behövdes folk på jobbet på julen. Det var några som hade
lagt in om semester. Nu sitter jag här med pass både på julafton, juldagen och annandagen.
Känslan? Det känns väldigt bra faktiskt.

Jag har många gånger känt att julen är barnens högtid och därigenom också blivit en familje-
högtid. Men jag känner att min familj är så trasig - på många sätt - att jag hellre spenderar
dagen på jobbet. Det är helt sjukt att man känner så egentligen. Dessutom är jag ensam,
totalt utelämnad. Jag vet att jag har mer att ge än henne. Problemet är att den jag älskar
verkar vara totalt jävla blind, vilket gör mig förbannad. Ibland undrar jag om en stor fet
smäll skulle få ditt huvud att tänka om. Ditt misstag fortsätter...

Jag känner lite för att sjunga som Jennifer Lopez gör i sin låt "(What is) LOVE?";

"But I've wished for so long for someone to come and show me... Lead by example,
(Cause I've been waiting.). I've tried every age, i'm so tired of the game. I wanna be
somebody's girl. Would you show me the way? What if, I never find and I'm left behind?
(Should I keep hoping for love?) What if, I'm still the same? Status doesn't change?
(Gotta keep hoping for love) What is love? What is love? What is love? Somebody show
me (What is love? What is love? What is love?) Cause if you told me. (What is love? What
is love? What is love?) I wouldn't be lonely... (What is love?) Please show me.
I've been alone for the past three years on Valentine's Day... Christmas is no exception;
Birthdays no naughty presents. Back and forth, same action. I just want this to happen.
I've been singing love's praises. If you would show me...
"

Mamma pratar om att bjuda hem mina mor- och farföräldrar. Jag känner dock att det inte är
hela familjen. Min bror saknas, som på grund av att mamma sett till att han inte vill ha med
henne att göra. Min familj är inte hel utan väldigt söndersliten på många olika sätt. Jag umgås
hellre med några av våra gamla som vi hjälper på jobbet och lyser upp deras dag litegrann.

Man ska väl aldrig blanda in känslor i jobbet. Men när man jobbar med äldre, träffar dem i
deras hem, är det svårt att inte få favoriter. Precis när jag börjat, fick jag snabbt två favoriter.
De var borta på bara en månad. Man kan inte låta bli att beröras. I veckan som varit fick
jag skicka en med ambulans och misstänkt stroke. Det är gamla personer man har att göra
med. Man vet att det kan vara slut på bara en sekund. Men man lever med hoppet om att de
aldrig ska försvinna. Men man föreställer sig inte hur skört ett liv är - någonsin.

Hur som helst kommer jag spendera min jul på jobbet... och det känns faktiskt ganska bra.
Det kanske är en flykt från verkligheten. Men det känns skönt ändå...


XOXO Jenny has left the building. To be continue...





RSS 2.0