Flykten från julen och verkligheten...
Jag trodde aldrig jag skulle komma på mig själv att fly från julen, även om jag känt ett par
år att jag är så trött på julen. Men i år kommer jag att fly och det med nytta med. Jag frågade
redan för 2-3 veckor sedan om det behövdes folk på jobbet på julen. Det var några som hade
lagt in om semester. Nu sitter jag här med pass både på julafton, juldagen och annandagen.
Känslan? Det känns väldigt bra faktiskt.
Jag har många gånger känt att julen är barnens högtid och därigenom också blivit en familje-
högtid. Men jag känner att min familj är så trasig - på många sätt - att jag hellre spenderar
dagen på jobbet. Det är helt sjukt att man känner så egentligen. Dessutom är jag ensam,
totalt utelämnad. Jag vet att jag har mer att ge än henne. Problemet är att den jag älskar
verkar vara totalt jävla blind, vilket gör mig förbannad. Ibland undrar jag om en stor fet
smäll skulle få ditt huvud att tänka om. Ditt misstag fortsätter...
Jag känner lite för att sjunga som Jennifer Lopez gör i sin låt "(What is) LOVE?";
"But I've wished for so long for someone to come and show me... Lead by example,
(Cause I've been waiting.). I've tried every age, i'm so tired of the game. I wanna be
somebody's girl. Would you show me the way? What if, I never find and I'm left behind?
(Should I keep hoping for love?) What if, I'm still the same? Status doesn't change?
(Gotta keep hoping for love) What is love? What is love? What is love? Somebody show
me (What is love? What is love? What is love?) Cause if you told me. (What is love? What
is love? What is love?) I wouldn't be lonely... (What is love?) Please show me.
I've been alone for the past three years on Valentine's Day... Christmas is no exception;
Birthdays no naughty presents. Back and forth, same action. I just want this to happen.
I've been singing love's praises. If you would show me..."
år att jag är så trött på julen. Men i år kommer jag att fly och det med nytta med. Jag frågade
redan för 2-3 veckor sedan om det behövdes folk på jobbet på julen. Det var några som hade
lagt in om semester. Nu sitter jag här med pass både på julafton, juldagen och annandagen.
Känslan? Det känns väldigt bra faktiskt.
Jag har många gånger känt att julen är barnens högtid och därigenom också blivit en familje-
högtid. Men jag känner att min familj är så trasig - på många sätt - att jag hellre spenderar
dagen på jobbet. Det är helt sjukt att man känner så egentligen. Dessutom är jag ensam,
totalt utelämnad. Jag vet att jag har mer att ge än henne. Problemet är att den jag älskar
verkar vara totalt jävla blind, vilket gör mig förbannad. Ibland undrar jag om en stor fet
smäll skulle få ditt huvud att tänka om. Ditt misstag fortsätter...
Jag känner lite för att sjunga som Jennifer Lopez gör i sin låt "(What is) LOVE?";
"But I've wished for so long for someone to come and show me... Lead by example,
(Cause I've been waiting.). I've tried every age, i'm so tired of the game. I wanna be
somebody's girl. Would you show me the way? What if, I never find and I'm left behind?
(Should I keep hoping for love?) What if, I'm still the same? Status doesn't change?
(Gotta keep hoping for love) What is love? What is love? What is love? Somebody show
me (What is love? What is love? What is love?) Cause if you told me. (What is love? What
is love? What is love?) I wouldn't be lonely... (What is love?) Please show me.
I've been alone for the past three years on Valentine's Day... Christmas is no exception;
Birthdays no naughty presents. Back and forth, same action. I just want this to happen.
I've been singing love's praises. If you would show me..."
Kommentarer
Trackback
