Positivt dag
att jag hoppades på att det var en dålig mardröm då jag vaknade
imorse klockan fem och insåg att det var dags att jobba :P
Inte för att jag inte trivs på jobbet... men jag gillar att sova, och jag
gillar sömn. Och när jag bara får cirka fyra timmars sömn som det
blev inatt, ja då känner man sig inte på topp. Men jag smet iväg fem minuter
innan förmiddagsrasten för att sova en 15-20 minuter i vilorummet.
Det var guld värt.
Jag hade dessutom lyckats hämta mig från min mors vansinnesidé; att jag
helt plötsligt inte får köra våra bilar...
Enligt henne är jag en dålig bilförare... varför hon sover i baksätet när
jag kör, bevisar ju dock motsatsen... Ingen människa sover i baksätet på
en bil om man åker med en person som man är rädd att åka med.
Men det är skitsamma, nog om den saken... Tänker gå högt med
huvudet, skita i hennes beteende... eftersom hon ljuger på andra människor;
hittar på att de sagt en massa saker och så vidare...
Bara för att hennes liv är miserabelt ska hon inte lyckas dra ner mig i skiten.
Ikväll hade laget sista träningen, meningen var att jag skulle ha tränat...
Men de senaste 2-3 veckornas träning har fått utebli för min del, eftersom
jag höll på att hugga av mig fingret andra dagen på jobbet och fick ett
sår som var svårläkt. Fortfarande inte 100% läkt. Men man är väl en tuffing.
Ont som fasiken gjorde det och alvedon fick jag ta... men någon sjukskrivning,
lugn och ro eller vila... det fanns inte ens i tanken. Jag är tuff som fan...
skulle nog kunna gå genom betong som det behövdes. Sen när jag väl tänkt
träna blev jag sjuk, en förkylning som inte har släppt helt ännu. men så är det
med förkylningar och sjukdommar på sommaren, det är svårare att bli av med dem.
Dessutom har min onda handled börjat spöka igen, så nu är det skydd på som gäller
dagarna igenom. Tvingas be om hjälp med tunga lådor på jobbet... tycker inte om det
eftersom jag vill vara självständig och klara mig själv. Men sånt är livet i bland.
Ingenting att deppa ner sig i eller lägga energi på.
Min kväll blev helt annorlunda mot vad jag hade planerat i alla fall, åt det positiva hållet.
Meningen var att jag skulle åka hem efter jobbet, lägga mig i sängen och försöka att somna tidigt. Halv
fyra fick jag ett sms: "Vi kan träffas idag om du vill...". Messet var från en människa
som jag tycker oehört mycket om och som får mig glad. Planerna ändrades på en gång.
Det finns en person i min närhet som får mig att lysa upp som en sol, och det är den personen
som jag träffade ikväll. Klockan 22 lämnade jag stan med bussen. Som vanligt den känslan
av att jag inte ville åka hem... men så är det när man tycker om en människa.
Det roligaste på bussen var chauffören... När jag säger att jag ska till Spånga säger
han:
- Barn eller?
- Haha, inte direkt, svarar jag.
- Äh, vi kör på barn, säger busschauffören och ler vänligt mot mig.
- Tack så jättemycket, utbrister jag.
Så istället för att betala 80 kronor som jag skulle för vuxenbiljett över
två zoner, behöver jag bara betala 24 kronor, vilket är priset för barn
inom zon 1. Ibland har man tur... Ibland är det bra att vara vänlig och
heja glatt.´Jag är kanske konstig... men jag hejar alltid på busschauffören.
Visst finns det gånger som jag funderat på om jag ska heja, då busschauffören
sett grinig och sur ut. Men då brukar jag tänka: Ett hej och ett leende från en passagerare
som kliver på kanske kan förgylla den stunden man kliver på, för busschauffören.
Yrket är nog inte det roligaste, men ungdomar som är grisiga. Vet själv, då jag varit ungdom.
På bussen hem satt jag med ett leende på läpparna. jag var glad att fått träffa människan
som jag träffade ikväll, då han betyder i stort sett allt för mig :) Uppskattar honom mera än
livet. Vädret är dessutom helt underbart. Jag har inte sagt en enda gång att jag tycker det är
för varmt. Den gamla jag skulle gnälla hela tiden. Men jag tycker inte om kyla, varför ska jag
då helt plötsligt gnälla när det äntligen är varmt? Jag njuter istället... är glad åt det jag har.
Jag brände mig dessutom i solen igår och jag kan väl säga att det svider en del... men har
inte ens gnällt över det :)
När jag kom hem inträffade ännu en bra sak... Ibland är hämden så jäkla ljuv och
man behöver inte själv va inblandad i den. Min mamma klankar på mig om jag råkar
ha sönder något eller så... ikväll hade hon travat flertalet glas på höjden på köksbordet
för att de skulle diskas. Bara det att innan de hann in i diskmaskinen åkte glasstapeln i golvet.
Kvar av ca 6-7 glas blev bara 2 stycken. Visst är det tråkigt att glasen går sönder. Men jag hade
ett leende på läpparna efter att det hänt. Ibland är det dumt att behandla folk illa och
människor straffas för det på olika sätt, som i detta fallet :P
Nu säger jag bara till alla myggjävlar: Försvinn, sluta surra i mina öron. jag ska sova :P
Förstör inte min positiva dag :)
Filmtips...
Jag tänker inleda med en rolig berättelse som min brors arbetsgivare
berättade för honom en gång, och som min bror berättade för mig på
sin födelsedag. Min bror kör mjölk precis som sin arbetgivare och detta
är en sann historia:
"Min brors arbetsgivare hade varit och skulle hämta mjölk på en gård. På
gården fanns det två tjurar som var instängda. Men under tiden min brors
arbetsgivare var i mjölkkammaren för att tömma mjölktanken i bilen,
slet sig tjurarna och började att springa utanför mjölkkammaren.
Min brors arbetsgivare blev ju så rädd, så efter att tanken var tom slängde
han ut mjölkslangen utanför kammaren. Sedan gick han själv igenom
ladugården för att se var tjurarna höll hus. Och sedan när han såg att han hade chansen,
sprang han allt han kunde, upp i lastbilen och körde iväg med slangen släpandes
efter bilen."
Ni kan ju tänka er scenen i huvudet...
Naturligtvis är det ju inget kul för den personen som råkar ut för det just då det
sker. Men efteråt kan man ju skratta gott åt det :)
Jag har varit dålig på att skriva i bloggen på sistone. Ber om ursäkt
till er som kanske följer den. Men jag har inte orken att skriva. Det finns
funderingar på ämnen jag funderat på att skriva om. Men det har inte
blivit av. En vän till mig skrev om sin bloggtorka och skrev orden: "När jag
sätter mig ner för att skriva, händer det ingenting... det kommer inga knapp-
tryckningar från mina fingrar...". Så känner jag lite just nu jag med.
Jag jobbar 7-16, går upp 05 varje morgon och har en tendens att tyvärr somna
lite för sent varje natt. När jag kommer hem, är det ofta slappa och koppla av
det som jag helst gör. Så blir att jag inte hinner riktigt.
Dock tänkte jag ta mig tid och ge er ett filmtips. Jag och min vän Ulla kollade på
en amerikansk romantisk komedi som heter Valentines day och är från iår.
I filmen spelar flera stora, kända skådespelare; Bradley Cooper (Alias, Baksmällan,
Yes man), Jennifer Garner (Alias, 13 snart 30, Daredevil, Elektra), Jamie Foxx(Collateral), Taylor Swift
(countrysångerska), Taylor Launtner (Twilight) Jessica Biel (Sjunde himlen), Patrick Dempsey
(Made of Honor, Greys Anatomy), Queen Latifah (Chicago), Jessica Alba (Honey,
Fantastic 4, Sin City, the eye), Ashton Kutcher (Smekmånaden), Julia Roberts
(Erin Brokovich, Pretty Women, Ocean-filmerna, Notting Hill, Runaway Bride),
Anne Hathaway (En prinsessas dagbok) och Eric Dane (Greys Anatomy).
Filmen handlar om Alla hjärtans dag. Det handlar om par som är förälskade, hur de hanterar alla
hjärtans dag. Den handlar om vänner och alla hjärtans dag. Blommor blir inte skickade, någon friar,
otrohet, fel val, en hata alla hjärtansdagfest, kärlek, besvikelse... glädje, sorg. Allt finns inbäddat
i filmen. Oavsett var än personer befinner sig i livet, om de älskar... har slutat älska,
så är det en värmande film. Man blir varm inuti, ler... tycker synd om människor. Jag tycker det
är en feel goodfilm. Som alla bör se. Jag är inte förtjust i komedier. men denna är varm,
och får en att le.
Imorgon är början på resten av livet...
Det är ett år sedan jag tog studenten. De senaste åren har det alltid varit ett student-
firande varje sommar. År 2006 tog min kusin Nathalie studenten. 2007 var det min kära
brors tur. 2008 min kusin Annas student och år 2009 min egen. Det är på lördag, exakt
ett år sedan jag lämnade GUC, lämnade journalistiklinjen, mina klasskompisar och mina
underbara lärare. Det var för mig helt ofattbart att dagen D, då jag lämnade GUC för att
kliva på lännakatten och färdas några kilometer till Bergsbrunnaparken, var sista gången
jag satte min fot som elev på GUC, kanske sista gången någonsin. Det var en skrämmande
tanke, en skrämmande tillvaro. Från att sedan jag var liten alltid ha haft en dagis eller en
plats att gå till varenda dag... så kastades jag helt plötsligt ut i livet, där det var jag som
bestämde min väg alldeles själv, utan att det fanns en skolplikt eller en kommun som
försåg mig med pengar. Det går att jämföras med en fågelmamma som puttar ur sin
unge ur boet för att lära den att flyga. Det här var början på livet. Jag säger inte att en
person inte är vuxen då den går på gymnasiet. Men jag måste säga av egna erfarenheter
att det egentligen är först då som du växer upp... Du ska själv välja din väg. Inför gymnasiet som
inte är en obligatorisk skolgång på samma sätt som F-9 år, så får du massor av kataloger med
olika utbildningnar och dylikt. Det kan du visserligen få från högskolor och universitet med.
Men det är inget som du får självmant som med gymnasiekatalogen. Oftast måste du själv
beställa hem den.
Imorgon är det dagen D för många 91:or i Uppsala Kommun och troligen även Uppsala Län.
Jag önskar att jag skulle kunna spola tillbaka tiden 1 år för att få uppleva den stora dagen
som studenten är. Jag saknar varenda vareviga minut av den dagen. Imorgon när 91:orna
tar studenten kommer jag lugnt och stilla få stå och titta på. Ska på en studentbjudning
till min kusin Sofia imorgon på eftermiddagen. Grattis Sofia :)
Men till er 91:or imorgon:
"Grattis alla 91:or :D Njut av dagen fullt ut. Det är en dag i livet, en dag som aldrig kommer
igen. Gör den till ett fin minnesvärd dag :) Imorgon är början på resten av livet... :D"
20 år...
Den enda egentliga skillnaden från igår, är att jag får gå på bolaget.
Och det har jag gjort. Blev en flaska vin, som jag inte ens ville dricka sen
eftersom vinet visade sig smaka illa. Jag är kanske inte som normala unga
människor som gillar att gå ut på krogen och ha en massa kul. Jag tycker att
det går att ha det hemma med. Och sedan anser jag att det går att ha kul
utan att dricka också. Sen är det naturligtvis varje individs val, inget är rätt
och inget är fel. Jag trivs med lugna helgkvällar hemma, ett glas vin (ibland) när
jag känner för det och bara vara... även om det händer att jag går ut ibland med.
Min födelsedag har väl egentligen varit ganska bra... dock blev mitt humör inte
det allra bästa eftersom det var lovat uppehåll ikväll och det kom två rejäla
regnskurar som gjorde att vi knappt kunde grilla oxfiléen och inte heller
sitta ute och äta som det var planerat. Sedan vet ni som följt bloggen,
att jag har en mor, som gillar att ta till flaskan lite för mycket. Och jag kan tycka
att hon faktiskt borde visa mig respekt, det är ju trots allt min födelsedag, och
tänka på att inte dricka så mycket eftersom hon då hon dricker får ännu större
behov av att lägga sig i andras liv istället för att ransaka sitt eget. Men tyvärr
blev det inte så, varpå en flickvän till min brors kompis, kastade telefonen i örat
på honom för att min mamma satt och kallade henne en massa saker hög så att
flickvännen hörde. Det är inte okej. Jag vet att jag lovat mig själv att försöka att inte
påverkas av min mammas dåliga uppträdande och brist på självdiciplin. Men det
tog ganska hårt idag eftersom det ändå var min födelsedag och jag faktiskt hade hoppats
på att hon skulle sköta sig. Som tur var, var brorsan och Stefan hemma, samt att Ulla
var på besök. Och pappa, även om han var full, så är han aldrig elak utan satt och
berättade gamla historier om när han var liten som vi skrattade gott åt. Det är
tur att jag har en bra pappa i alla fall som vet hur en förälder ska vara.
Min bror berätta en rolig historia som hans arbetsgivare som är mjölkåkare
berättade för honom. Det är en sann historia. Min brors arbetsgivare hade
varit och skulle hämta mjölk på en gård. På gården fanns det två tjurar som
var instängda. Men under tiden min brors arbetsgivare var i mjölkkammaren
för att tömma mjölktanken i bilen, slet sig tjurarna och började att springa utanför
mjölkkammaren. Min brors arbetsgivare blev ju så rädd, så efter att tanken var
tom slängde han ut mjölkslangen utanför kammaren. Sedan gick han själv igenom
ladugården för att se var tjurarna höll hus. Och sedan när han såg att han hade chansen,
sprang han allt han kunde, upp i lastbilen och körde iväg med slangen släpandes
efter bilen. Ni kan ju tänka er scenen i huvudet...
Naturligtvis är det ju inget kul för den personen som råkar ut för det just då det
sker. Men efteråt kan man ju skratta gott åt det :) Det är märkligt att man efter
att brorsan flyttat inser hur mycket som han betyder. Även o vi var som katt och
rått som barn, han bokstavligen hängde i mitt hår ibland (vilket gjorde riktigt jävla ont),
så är jag så glad att jag har honom. Det är över ett år sedan som han flyttade nu.
Varje gång han kommer hem blir jag, om jag varit på dålig humör, glad :)
En annan sak som gjorde mig glatt överraskad var hur många grattishälsningar jag
har fått idag. Jag tänkte igår: "Fasiken, får väl se om någon ens märker att jag fyller.
Mina vänners facebookloggar brukar bli fulla med grattishälsningar när de har fyllt. Jag
tänkte att det kommer nog inte vara så många som grattar mig...".
Resultatet hittils, är 50 stycket grattishälsningar via facebook. Sedan har jag fått tre stycken
via mess; dels av en person som ja umgicks med ett tag från göteborg, sedan från min morbror
och så sist med inte minst, den personen som jag tycker om och som betyder otroligt mycket
för mig :) Att jag fick från den sistnämda värmde otroligt mycket inom mig kan jag säga och
det betydde mycket :)
Jag vill tacka alla underbara människor som har gratulerat mig :)
Rullator nästa...
och under eftermiddagen :P Jag är egentligen inte otränad, men att hålla uppe
från träning i en månad när kroppen varit inställd på två träningar i veckan,
och sedan köra på för fullt sätter sina spår :P Och inte är man heller beredd på
att träningsvärken, så man blir ju nästan förlamad. Men jag kommer tillbaka.
Lite sömn och någon dags vila, sen är det bara köra på för fullt igen :)
Innebandy är ju så kul :)
