Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Efter en tuff jobbperiod, kändes gårdagens innebandymatch som en lättnad och ett sätt
att koppla av med. Innebandyn får mig att slappna av. Det är otroligt skönt att vara tillbaka
på planen igen. Jag känner mig lite som mig själv igen. Enda nackdelen är att ryggen
inte riktigt vill det jag vill. Varenda morgon har jag ryggvärk när jag vaknar, vilket jag
inte uppskattar. Som att inte det vore tillräckligt så fick jag gårdagens domare emot mig
totalt. Jag tryckte undan en tjej i fördel för att hinna först till bollen. Fick frislag emot mig.
När samma tjej gav igen på mig (jag flög visserligen inte på samma sätt som hon gjorde),
så brydde sig inte domarna. Jag kände i den närkampen hur kotorna knakade. Så skulle
vara kul att veta hur mycket kotor som ligger fel just nu. Ska försöka besöka naprapaten
nästa vecka igen. Tror innebandyn, kombinerat med jobbet gjort att kotorna lagt sig lite
fel igen tror jag. Och den natrapaten jag var till sist, tyckte jag var grymt bra.

Vi förlorade knappt. Man kan säga lite att vill föll på målsnöret. För efter att ha förlorat
ungefär halva matchen med 7-0, då vann vi den andra halvan med 7-1. Vi startade
väldigt dåligt. Men när vi väl satte press och gav allting framåt, blev det många mål
framåt. Vi visade vad vi kan och var skåpet ska stå. I första perioden gjorde nämligen
Tiunda precis som de ville, medan andra halvan av matchen blev detsamma, till våran
fördel. Jag tror våran tränare var frustrerad över att han bestämt att vi inte skulle gå på
full press redan från början... Han sa efteråt att hade vi kört fullt från början, hade vi
säkerligen vunnit med ca 4-5 mål. Så vi vet vad vi måste sträva efter framöver.
Jag hade själv inte en sådan superdag på planen. Jag vann en del närkamper, lyckades
sno lite bollar och så, hade egentligen inget skott på mål (fick dock ett skott som gick ca
en halvmeter utanför mål och två-tre väldigt snygga passningar, som jag tyvärr stod
felplacerad när jag fick så de kom på kroppen och inte på bladet. Men sådant händer
ibland. Inte alltid lätt. Svårt att förvalta sådana bollar när de kommer fel.

Det mest komiska med matchen, är att jag fick skit av domaren när jag var först in i en
närkamp, och en tjejen ur motståndarlaget springer mellan mig och sargen (där det
naturligtvis inte fanns plats), så att hon smäller i sargen med buller och bång. Ibland undrar
jag, ska jag backa bort från sargen och förutse att hon ska tränga sig mellan mig och sargen?
Ibland förstår inte jag hur domarna tänker. Men var tyvärr flera frislag igår, som vi solklart
skulle haft med oss då bollarna gick på motståndare ut. Men så är det ibland, jag gör sådana
här misstag ibland som domare med. Man står inte alltid rätt placerad för att se saker. Det
som gjorde mig mest irriterad igår är att vi hade flera stycker ifrån rasbo på läktaren. Inte
en enda applådera eller hejade på oss(?). Lite surt faktiskt. Förstår att vårat spel i första
perioden var riktigt dåligt och inte mycket att hänga i julgranen över. Men hade varit bättre
med lite pepping från läktaren då. Vi fick agera våran egna hejarklack. Tur att man inte spelade
in mig i den andra och tredje perioden. Skrek som en idiot och försökte peppa på tjejerna.
Sedan gjorde jag massa mystiska ljud när det gick bra :) Haha, men vi fick tillbaka glädjen igen
i den andra perioden och det märktes på spel och allting :) Så det är huvudsaken.

Nu väntar en matchfri vecka. Jag ska iväg och döma imorgon söndag; två matcher i Hall 2000.
Sedan blir det en match att döma även nästa helg, den 3 december i Hall 2000. Idag ska jag spendera
dagen med att ta det lugnt. Jobbet ringde och frågade om jag kunde jobba ikväll. Visst hade blivit mer
pengar i lön nästa månad. Men jag måste tänka på att kroppen behöver vila med. Ska jobba imorgon
kväll och på måndag kväll. Sedan blir det eventuellt en till dag att jobba i november. Vi får se.


XOXO Jenny has left the building. To be continue...