Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag

Tjernobyl - Ett öppet sår som Ukraina strör salt i....

Tjugofem år har passerat sedan den där hemska aprilnatten 1986,
Då reaktor nummer fyra vid Tjernobylkärnkraftverket exploderade efter en härdsmälta.
För många finns minnet kvar. Men tankarna på olyckan har för
längesedan fallit i glömska på grund tiden. Varför jag är intresserad av
olyckan vet jag inte. Jag minns dock att jag skrev ett arbeten om den
på engelska på högstadiet, ett arbete som min engelskalärare gillade.

Katastrofen orsakade stor skada, världen över. Än idag, tjugofem år senare,
finns många efterdyningar av katastrofen. Det kommer ta många år innan de
försvinner på grund av de radioaktiva partiklarnas nedbrytningsförmåga är olika.
Men även om en partikel brutits sönder, finns det restavfall av den, som även det har
en viss nedbrytningstid.

Att katastrofen kunde bli så förödande för länder som låg långt ifrån olyckan, hade att
göra med att radiaktiva partiklar kastades upp med ett moln vid explosionen. Detta moln
nådde en höjd på hela 1700 meter, vilket gjorde att partiklarna kunde spridas med
vinden runt om i världen. Sverige var ett av de länder som drabbades av olyckan.
Det började regna samtidigt som vindar med partiklar nått in över Sverige, vilket
gjorde att partiklarna bands och pressades ner i marken med vattnet. Svampar upptog
radioaktiva isotoper, vilket gjorde att svampen blev ohälsosam. Rennäringen i Sverige
blev också lidande då renlav upptog partiklarna. Renarna i sin tur åt laven och renkött
var ett tag rödlistat p g a radioaktiviteten.

Reaktor 4

Att de hade skett en olycka var relativt okänt för omvärlden i nästan två dygn.
Sovjetunionen svartade olyckan, och det var först den 28 april, när mätaren gav
utslag på förhöjd radioaktivitet som det gick upp för Sverige att något förmodligen
hänt i Ukraina. Satellitbilder gav bekräftelse... Den totala dödligheten till följd av
olyckan är inte fastställd, men beräknas vara mellan 1.000 personer och 1.000 000.
Några månader efter katastrofen, byggdes en sakofag som skulle gjuta in reaktor
fyra för att förhindra fortsatt spridning av radioaktiviteten. Men radioaktiviteten är
så hög att sakofagen håller på att spricka sönder. Området kring Kärnkraftverket,
samt en okänd radie utanför det, är idag avspärrade. Bland annat stade Pripjat som
innan katastrofen blomstrade av liv. Det har beräknats att det inte kommer kunna
bo människor där på 300 år, pga nedbrytningsförmågan på alla radioaktiva partiklar
i området. De är i stort sett endast forskare med särskilda tillstånd som har tillåtelse
att komma in på området. Det bevisar ju bara egentligen hur farligt området är.
Ändå ska Ukraina börja med turistbesök.

Pripjat

Det gör mig väldigt upprörd. Jag tycker nämligen det är att strö salt i såren på människor
som drabbats av katastrofen, både sjukdomsmässigt eller som tvingades lämna sina hem.
Tjernobyl är en katastrof som färgat många människors liv på ett negativt sätt. Har man inte
orsakat tillräcklig skada? Sverige har drabbas ekonomiskt genom försämrad rennäring.
Det är bevisat att cancerfallen ökat. Även missbildningar har förekommit i länder som drabbats
av det radioaktiva nedfallet. Även om det inte uppenbart skadligt att vistas inom
den förbjudna radien, om det inte sker under för lång tid, så finns alltid risken att kroppen
tar skada så att det blir en mutation vid mitosen. Ska man utsätta ännu flera människor för
detta. Jag tycker att vill någon åka dit ska den göra det självmant. Men jag tycker det är dåligt
av Ukraina att börja locka dit turister. Det finns en person som gjort en resa till Tjernobyl, för
ett par år sedan. Den kan du läsa om HÄR.

Nedfallet i Sverige...

Det är möjligt att det finns dem som kan tycka att jag borde gnälla på de turistbesök som görs
på Auschwitz, Birkenau och de andra koncentrationslägrena. Och jag har tänkt på detta. Det
påverkade ju även det en hel värld. Många fler människor dog under andra världskriget jämfört
med Tjernobylolyckan. Men Tjernobylolyckan har ändå påverkat människor under längre tid.
Det är svårt att förklara exakt hur jag tänker. Auschwitz fick ett lyckligt slut, även om många
fick sätta livet till för det. Men när det gäller Tjernobyl så är det osäkert om det kommer få ett
lyckligt slut. Även om det beräknas att området ska vara beboligt igen om ca 300(!) år, så är det
ingen som säger att det nya sakofagbygget som just nu pågår, ska lyckas. Det kanske fortsätter
läcka radioaktivitet från reaktorn. Människor lider än idag till följderna av olyckan. Att återväcka
minnet av detta, är att strö salt i såren. Naturligtvis måste den hemska dagen för tjugofem år
sedan finnas med i våra minnen och kommas ihåg. Naturligvis måste de modiga, tappra män som
grävde i den radioaktiva härden under branden hedras. Men det är fel sätt att locka till sig människor
och göra Tjernobyl till en turistattraktion. Det är faktiskt farligt att vistas i området fortfarande.
Jag säger inte att man inte ska åka dit. För är man intresserad, då får man ta risken. Men jag tycker
inte man ska ta risken bara för att ett turistbolag lockar en att åka dig. Bestäm själv, använd sunt
förnuft och gör det du själv tycker känns bra...

Läs denna artikel "Julia ska dö i cancer". Mycket läsvärd och berörande.