Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Jag är så sjukligt irriterad just nu....

Jag är så stolt över mig själv som människa idag. För jag har insett att det finns
saker jag inte kan förändra och att det inte finns någon mening att lägga energi
på de sakerna längre... är det saker som är jobbiga, ja då låter jag tiden ha sin
gång och det får bli vad det vill... Med denna metod har jag kunnat gå igenom
en höst som inleddes med ett fruktansvärt slag i ansiktet, en spottloska i
ansiktet... kalla det var ni vill... Du vet vad du gjorde (om du fortfarnde
läser bloggen... tids nog får du leva med misstaget... jag säger inte att
det kommer vara försent, men du kommer få känna smärtan av felvalet
till en början i alla fall...) Men jag är här idag. Jag lever, jag står på benen
och är faktiskt starkare än någonsin... tack vare dig... jag har mycket att
tacka dig för, det ska du ändå veta... och det har inte att göra med det du
gjorde i höstas, utan det du gjort under de 3 år vi var "tillsammans"...
Det har betytt mycket för mig... Du har betytt och betyder mycket för mig,
även om du jag inte träffat dig på väldigt väldigt länge...
Jag hoppas du kommer tillbaka till mitt liv faktiskt :)

Jag såg ett klipp idag från svt Play. Jag skrattade så jag grät...



Vad tror ni om framtidens barn när dessa barn blir vuxna och skaffar barn?
Vilken värld de lever i... haha! Han som såg fram emot att bli farfar och
han som hotade att sälja sina framtida barn på blocket var ju helt klart
roligast...


XOXO Jenny has left the building. To be continue...

Ja ni gott folk, den här dagen som gått, skulle jag ha spenderat på jobbet. Men det gick
inte så bra... Jag fick jobba över 2,5-3 timmar igår kväll. När jag kom in från mitt dagpass,

På bara ett dygn har jag fått uppleva hur jävla falska människor kan vara. Efter ett samtal med min
uppfödare igår, gjorde mig jävligt arg... Inte på uppfödare, utan på en annan sak. Fick veta av min
uppfödare igår att någon har ringt henne och påstått att jag har behandlat Fanny jättedåligt på
en utställning och varit skitelak på henne. Det gör mig först och främst jävligt förbannad, men
sedan också väldigt jävla ledsen. För det finns ingen sanning i det... Om jag varit elak på henne
hade hon knappast tytt sig till mig. När jag kommer hem från jobbet på eftermiddagen/senkvällen
(beror på vilket pass jag jobbar), så möts jag av världens lyckligaste hund som kommer
rusandes emot mig med svansen hårt viftandes och ska hoppas och kramas. Om jag varit elak
skulle jag ha en hund som inte tycker om mig och det gör hon inte. Att det är lite dålig pli på henne,
ja det vet jag också. Men har anmält henne nu till en lydnadskurs i vår. Ska försöka gå på en
privatkurs hos en hundpsykolog i Uppsala med.

Jag har funderingar på att ge upp det som länge varit en stor kärlek i mitt liv;
innebandyn. För tillfället saknar jag motivation... det gör jag visserligen i stort
sett jämt den här tiden på säsongen, det har alltid varit så liksom. Men i år
känns det annorlunda. I år känns motivationen så långt borta och motivations-
bristen började tidigt denna säsongen.

Jag såg en dokumentär om den ryska atomubåten K-141 Kursk, som den 11 Augusti 2000
sjönk i Berings Havs djup, och som tog 118 marinsoldaters liv. Efter har Ryssland försökt
att tysta ner allting kring det. Det fick mig att ofrånkomligt tänka på Anna Politkovskaja, som
kämpade för människors rättigheter och som stod upp emot det ryska samhället,

Inhandlat på gymgrossisten:



Whey 100;  100% Isolerat Vassleprotein av högsta kvalitet!

Ondag den 7 september 2011 är ett datum som alltid kommer att finnas inskrivet
den svenska idrottshistorieböckerna på ett tragiskt sätt. Det var nämligen då som
ishockeymålvakten Stefan Liv omkom i en svår flygkrasch i Ryssland, tillsammans
med alla sina lagkamrater i Lokomotiv Jaroslavl.

Åh herregud säger jag bara. Göteborgresan skulle bara bli hundutställning. Istället
blev det bra mycket mer :) Det har hunnit gå en vecka sedan jag kom hem. Meningen
var att detta inlägg skulle ha skrivits direkt efter att jag kommit hem. Men jag har inte
orkat eller haft tid eller inspiration alls. Ska försöka mig på det nu i alla fall.

Inför resan såg jag att resan till Göteborg skulle bli ett sätt att koppla av, ta det lugnt
när jag inte var på hundutställningen på Svenska Mässan. Men för att vara ärlig så
har varken jag eller Ulla varit mycket i stillhet någongång under resan. Så jag var
nästan tröttare efter resan än innan :) Speciellt eftersom vi inte gått löst i Göteborg
tidigare någongång. Jag har varit i Göteborg en gång förrut, i Nordstan, men hade
en guide med mig då vilket gjorde att jag inte behövde komma ihåg någonting av
gator m.m. Enda jag visste var att Nordstan låg i anslutning till stationen...

Så det blev GPS på för att hitta till den gatan där hotellet låg; ca 2-3 km bort. Men
med en idiotisk packning och en galen hund, tog den där promenaden nästan en
timme. Haha. Men hotellets placering i sig annars; 800 meter från Liseberg, Svenska
Mässan (där utställningen hölls) och Scandinavium var absolut inget att klaga på :)

Jaha, så vad hittar man på i Göteborg? Det absolut första jag gjorde var att lägga mig
och sova en timme ;) Visst är jag social. Nej då, men Ulla bloggade, satt på facebook
och kollade tv. Jag var så trött då jag sovit 3 timmar natten till onsdagen då vi åkte.
Och resan dit kombinerat med "oroligheten" för hur Fanny skulle agera på tåget,
tog knäcken på mig :D Ulla sa innan jag somna; "ÄR DU INTE VAKEN HALV FEM
SÅ VÄCKER JAG DIG!! Jag vaknade sisådär kvart över fyra till en röst:
"Jasså du är vaken nu..." Vi tog en promenad med Fanny innan vi begav oss ut för att
hitta någonstans att käka. Valet föll på Pizzeria La Sultana, som visade sig ha världens
mest trevliga och snälla ägare. Skittrevlig kille :) Ulla hade lite ögongodis att kolla
på där. Han var duktig på att baka pizza. Läste någonstans här efteråt på internet
att vissa säger att det är Göteborgs bästa pizzor. Vet inte om det stämmer, då jag
endast ätit pizza där i Göteborg. Men goda var det. Det blev ganska tidig sänggång.
Jag tror jag somnade runt halv elva. Sedan var jag uppe runt sju-halvåttatiden
på torsdagsmorgonen för att hinna rasta fanny och äta frukost innan utställningen.
Sagt och gjort. Vi var nere på utställningen klockan kvart över nio ungefär.
Jag vet inte vad jag ska säga om första dagen. Jag tror allt nytt och tågresan satt
kvar hos Fanny. För hon studsa i ringen och domaren var inte alls förtjust i henne.
Men den domaren va lite skum också, pratade knappt med deltagarna och verkade
allmänt snoffsig. Riktigt dålig beteende enligt mig. Han gav i alla fall Fanny VG;
En slät 1:a vilket i och för sig är ganska bra. Men ett excellent är ju en 1:a med
bravur och det är ju det man strävar efter i varje utställning. Men på grund av
att endast 2 fick Excellent (är det inte 4 som får excellent, så får de bästa VG-
ekipagen vara med i konkurrensen så att det blir fyra hundar som tävlar i den).
Vi blev placerade 3:a i konkurrensen, dock först av alla VG-hundar. Kritiken
var extremt kortfattad och icke utförlig och löd följande:
"Stor, kraftig tik. Mycket trång bak. Aningen för långt nosparti. Välutvecklad
kropp i längsta laget. Fin päls. Trevligt temperament"

Efter utställningen drog vi till hotellet och tog det lugnt. Jag hade sms-kontakt med
en bekant, som jag lärt "känna" via att jag läst en blogg och varit vän med på facebook
i ca 1 ½ år, då denna var i Göteborg samtidigt som mig och egentligen har Göteborg
som sin hemvist, även om personen nu bor i Stockholm. Känns lite skumt att båda ska
åka 50-60 mil (4 timmars resa för att träffas första gången, när man i vanliga fall
bor med kollektivt 1 timme och 10-20 minuter ifrån varandra). Denna personen har
känningar inom innebandyn och på torsdagseftermiddagen får jag ett sms:
"Ska du och din kompis till Scandinavium ikväll och se matchen?"
Gissa om jag stod som ett frågetecken... vadå för match liksom? Helt otroligt att jag
missat en sådan grej. Tydligen så var det dels invigning för Gothia Cup 2012 där på
torsdagskvällen i Scandinavium... men det var även en SSL-match mellan Pixbo
och Linköping, då man skulle slå publikrekord i Svensk innebandy i publikantal.
Fick som svar när jag stod som ett frågetecken: "Jag kanske kan fixa biljetter till dig
och din kompis." Och det lyckades människan med. Så fick bevittna Gothia Cup-
invigningen och SSL-match på samma gång... i Scandinavium. Har aldrig varit
i Scandinavium tidigare. Coolt säger jag bara. Var en upplevelse att få besöka
Scandinavium och bevittna invigningen av Gothia. Där ligger ni faktiskt i lä
Stovretacupen. Vi var borta från hotellet i cirka 4,5 timme. Jag trodde Fanny skulle
ha gått lös på hotellrummet... men inte; hon hade sovit och skött sig hela tiden.
Efter en kvällspromenad, var det dags för sängen.

Klockan ringde vid 06.30-06.45. På Fredagen gick finska lapphundarna först i ringen,
d v s redan klockan 09. Vi kom till utställningen ca 09.10. Då hade det redan börjat
åt åter ingen blev mina vänner; Annelie och Fredriks finska juniorhane 1:a i junior-
klassen på hansidan och fick Excellent i bedömning. En riktigt snygg hane är han,
som är väldigt lovande. Vi gick in i ringen runt klockan 10 på förmiddagen. Jag kan
lova er, det är första gången på väldigt väldigt länge som Fanny inte går det minsta
bra i ringen, varpå domaren sa att hon behövde mera ringvana (han har inte sett
henne gå som hon brukar, för då hade han inte yttrat det. hehe). Hon gick i alla fall
med nosen i golvet hela tiden och sniffade (troligen hade det gått en annan löptik
i ringen dan innan, som inte Fanny var tvungen att lukta på).  Så hon ville inte alls
vara med under fredagen. Dessutom var det någon som gått och tappat massa gott
godis framme vid domarpodiet; sabotage eller ej? Det låter jag var osagt, men
tankarna finns ju, för det var en ganska stor bit som är svårt att missa att man tappar.
Men vi fick ändå VG och hennes kritik är bara bra. Vet inte om jag någonsin fått den
kritiken tidigare (fick faktiskt sämre när vi fick Excellent på första juniorutställningen
och blev placerad 2:a). Kritiken var följande:
"Mycket god typ, ännu i stark utveckling. Ganska bra huvud, korrekt bett.
Något knappa vinklar. Ganska bra rörelser, men behöver bli mer precis
både fram och bak. Päls med bra struktur på gång. Vänligt temprament,
men behöver mera ringvana..."

Efter utställningen den andra dagen så stod jag och Fanny i Svenska Lapphundsklubbens
rasmonter. Det var första gången jag någonsin gjorde en sådan sak... men jag måste
erkänna att det var extremt kul. Jag var dessutom väldigt förvånad att det var så många
som var intresserade av raserna. Jag har alltid fått känslan av att rasen är väldigt liten
och att det inte är så många som är intresserade av raserna. Men gud vad jag hade fel.
Jag vet inte hur mycket jag pratade om raserna. Så himla kul liksom :) Jag är en väldigt
socialmänniska. Men med tiden har jag även börjat tycka att det vara väldigt skönt att
vara ensam. Men jag kan lova er, jag kan prata mycket... extremt mycket. Fråga killen
jag hade en halvförhållande med i nästan tre år. I början när vi träffades så lade han
ofta handen över munnen på mig och sa på ett gulligt sätt: "Kan du aldrig vara tyst
eller måste du prata hela tiden...?" Åh saknar den tiden. Ibland undrar jag varför du
inte kunde förstå att vi hade blivit lyckliga ihop. Ibland undrar jag om du gjorde allt
för att inte tycka om mig... du var rädd och visste att andra skulle ha synpunkter och
kunde inte ta det... Förhoppningvis inser du det inom en snar framtid.

När jag var klar i rasmontern rörde jag och Ulla mig upp mot hotellet. På vägen dit,
stannade vi och köpte 12-bitas Sushi. Jag åt 6 stycker. När jag kom till hotellet var
jag inte ett dugg sugen på sushi längre. Så Ulla fick äta upp det senare på kvällen.
Efter att vi käkat tog vi det lugnt, innan vi drog till Universeum där vi spenderade
omkring 2-3 timmar. Det var diverse saker med akvarium, regnskog m.m som var
rätt kul att se. Bland annat beskåda vi en haj som hette Herman. Det var en guide
som pratade om honom och hans tänder :P

Efter detta gick vi på lite upptäcksfärd. En viss person påstod att det låg kinarestauranger
på en väg som hetter södra vägen. Jag och Ulla va sugna på att käka buffé lite senare. Men
nä, där fanns inte ens enda bra kinarestaurang. Jag såg många thairestauranger av olika
slag. Men ingen hade buffé(?). Vi skulle eventuellt käka middag tillsammans med den här
personen som gav oss fribiljetter. Men på grund av en del missförstånd, blev jag skittjurig
på personen och bad om ärlighet... haha. Löste sig i alla fall senare. Men klockan 22.00
på fredagen den 6 januari, gled vi iväg ner i Göteborgs stadskärna för att hitta krubb.
Vi letade och letade... slutade med att vi hamnade på McDonalds på Avenyn (vilket vi
inte visste då, utan fick veta av min vän senare). När vi käkat sa Ulla: "Men fan vi går
en annan väg tillbaka och ser oss om lite..." Efter en stund ser jag en staty:
"Men vafan är inte det där poseidon?..."
"Nä... den jäveln har väl en gaffel..."
Då är vi uppe vid Göteborgs konstmuseum. Men varken Ulla och jag är ju hemma i
Göteborg eller har läst något om staden. Så ingen av oss visste var vi var, eller var
den där Poseidon stod. Det visade sig i alla fall att vi var på Avenyn och kom fram vid
Götaplatsen där vi svängde neråt mot Södra vägen igen. Vi kom tillbaka till hotellet
runt 23-23.30. Väl tillbaka på hotellrummet började jag att packa inför morgondagen
och det var skönt att ha det mesta gjort till morgonen efter.

Klockan kvart över nio på lördag morgon gick vi ner för att äta våran sista hotellfrukost.
Mums. Efter det låg vi på hotellrummet till klockan 11.45-11.50. Vi var tvungna att
checka ut klockan 12.00.  Vi valde bussen på väg tillbaka till stationen, eftersom ingen
av oss ens orkade tänka tanken på att vi skulle släpa på massa packning en gång till.
Det räckte med den biten vi släpade packningen till hotellet. Väl på väg till bussen
får jag ett samtal från den här bekanta som inte är allt för glad på mig för mitt sms
där jag tycker det är dåligt beteende att inte höra av sig när man sagt det (det var
dagen efter vi skulle ha hörts), att jag kan förstå om det varit mycket och det inte
finns tid... men att jag vill ha ärlighet när det gäller saker och ting; att jag kan ta
att personen inte vill något m.m. Slutade i alla fall med att vi insåg att vi missförstått
varandra. Haha. Sedan träffade jag på människan i cirka en kvart nere vid Nordstan
och pratade. Sedan drog Ulla och jag till stationen, där vi käkade hamburgare från
O'Learys... 145 kronor för en hamburgare... men god var den.

Klockan 14.42 påbörjade vi hemresan med tåg. Fanny var extremt lugn på tåget;
både dit och hem. Och hon klarade av att vara själv under fyra timmar, två gånger
på hotellrummet. Stolt över henne som börjar bli så stor. Hon var glad över att komma
hem igen. Det var jag med... Borta bra, men hemma bäst. Skönt med egen säng igen.
Hotellsängarna var helt okej, lite för mjuka för min smak, vilket gjorde att jag sjönk ner
lite för mycket i dem och därför hade lite ryggkänning under tiden i Göteborg. Och
galna Upplänningar som vi är, sov vi med fönstret öppet alla nätter utom den sista
(det vill säga två av tre nätter). Och den andra natten när vi sov med fönstret öppet
slog det om och var väl en 4-5 minusgrader när vi vaknade. Men inga problem.
Var bara skönt med frisk luft.

Jag är lite galen, jag har knappt slagit på elementet här hemma i vinter heller... Slog
på det häromkvällen då det var snöstorm. Bor nämligen i hus som är byggt 1926 och
därav inte totaltätat. Så blåste lite genom fönstret häromkvällen. Så min nästa
investering till rummet blir nog faktiskt tätningslister till fönstret. Det behövs, för ingen
höjdare att det drar från fönstren när det är snöstorm, det händer faktiskt ibland att
det lyckas tränga igenom lite snö med som blåser in på rummet. Haha...

Nä, jag hoppas ni har trevligt när ni läser om resan till Göteborg. Imorgon måndag, ska
jag lägga in lite bilder från resan med :) Så återkom då :)


XOXO Jenny has left the building. To be continue...

Jag testade mig fram ikväll när jag bakade matbröd. Jag hade ett grundrecept, som
jag sedan ändrade och mixtrade lite med. Resultatet blev Havreblåbärsrutor.

Ingredienser:
75 gram jäst
1 liter mjölk
175 gram smör
3 dl Kruskakli
3 dl Rågsikt
2 dl Grahamsmjöl
2 dl Lantbrödsmjöl
10-15 dl vetemjöl special
8 dl fiberhavregryn
3-4 msk hemgjord blåbärssylt (köpt fungerar. Går även använda hela bär; det kommer
bli hela blåbär i brödet då )
2-3 skalade och finrivna morötter
1 dl Brödsirap
1-1 ½ dl Olivolja
1 msk salt
Linfrö
Solrosfrö

Till garnering:
1-2 uppvispade ägg
Pumpafrön
Solrosfrön


* Lägg havregrynen i en skål och häll ungefär hälften av mjölken över dem. Låt dem svälla ett
tag (gärna under natten, även om 1-2 timmar också fungerar).
* Mät upp alla mjölsorter, förutom vetemjölet i en skål.
* Mät upp 10 dl vetemjöl special i en annan skål
* Sätt ugnen på 200 grader.
* Smula jästen i en degbunke (gärna bakmaskin).
* Smält smöret i en kastrull och häll det över havregrynen och rör om.
* Värm sedan resterande delen av den liter mjölken som är kvar efter att du "badat"
havregrynen (ca 4-5 dl bör det vara kvar). Temperaturen ska ligga på 37 grader för
bästa resultat.
* Häll mjölken över jästen och rör tills jästen löst sig.
* Tillsätt sedan de rivna morötterna i jästblandningen och häll i så mycket linfrö och solros-
frö som du vill ha. Jag brukar köra på ca 1-2 dl solrosfrön och ca 1-1 ½ dl linfrö. Har inga
exakta mängder eftersom jag tar tills det ser bra ut.
* Tillsätt olivoljan, blåbärssylten, saltet och sirapen i jästblandningen och rör om tills det att
ingredienserna gått ihop sig till en blandning.
* Tillsätt sedan havregrynen och rör om.
* Häll ner mjölblandingen med kruskaklin m.m i smeten och rör om tills mjölerna gått in sig
i degen.
* Tillsätt sedan allt vetemjöl.
Degen kommer att vara lite kladdig nu. Då får man höfta sig fram med vetemjölet till en jämn,
bra deg som inte är för kladdig, men inte heller för torr. Degen kommer att vara lite kladdig när
den är klar och ska på jäsning.
* Ställ degen varmt under bakduk och låt jäsa 30-45 minuter.
* Förbered en stor långpanna genom att lägga i bakplåtspapper i botten på den.
* Efter jäsningen; ta ur degen ur degbunken (den kommer garanterat ha fastnad lite i
väggarna på bunken, så du får skrapa ur den). Knåda degen  med lite vetemjöl en
liten stund. När degen känns hyfsat elastisk, ta en kavel och kavla ut den till pass-
formen av en stor långpanna. Jag brukar kavla ut den litegrann för att sedan lägga
i degen i långpannan och där ta ett glas och "kavla" ut den med (vilket fungerar jättebra).
Se till att degen täcker hela långpannan och är jämn i tjocklek överallt.
* När degen är utkavlad i långpannan; ta en vass kniv/degskrapa och skär på
längden och bredden, så att du får rutor.
* Vispa ägg fluffigt (skummigt) och pensla på bröden.
* Garnera sedan bröden med solrosfrön och pumpafrön.
* Grädda bröden på 200 grader i 20-25 minuter. Bröden kommer vara lite kladdiga (se
lite degiga ut) inuti och kommer även ha en botten som blir lite som en skorpa på grund
av blåbären.
* När bröden är klargräddade, dela dem (om det går) för hand och lägg dem på ett
bakgaller. Använd kniv om det inte går att dela dem för hand. Lägg dem under bakduk
och låt dem svalna av lite innan du paketerar dem :)




Om ni bakar dem, hoppas att ni gillar dem :)


XOXO Jenny has left the building. To be continue...

Nu har jag lagt min beställning på gymgrossisten. Jag är så grymt taggad på att
börja träna :) Det blev i alla fall Whey 100. Efter att ha pratat med Lasse i innebandy-
hallen idag; han och hans bror Peter är bra på det här med träning, så blev jag
rekommenderad det, då det bränner fett och bygger muskler. Exakt det jag vill få
ut av min träning liksom :) Gå ner sisådär 30 kg och bli en biff ordentligt :)




Köper gymkort i slutet av denna månaden. Här ska det bli muskler. Ska mäta omkrets m.m
på musklerna nu. Risken är att det till en början kommer bli mindre mått på musklerna,
eftersom jag har en del fett som troligen försvinner till en början med. Men det får jag
räkna med. Kul ska det bli och hoppas verkligen att det ger resultat :)
Bästa av allt är att det är dopingtestat och fritt från dopingämnen. Perfekt för en annan
som vill ha tillskott men inte dopingklassade ämnen.


XOXO Jenny has left the building. To be continue...

Ni som läst min blogg på sistone har säkerligen läst att jag nu i månadsskiftet ska köpa
gymkort och ta tag i det här med träningen på allvar. Ni har säkerligen läst att jag även
ska börja använda mig av proteinpulver för att snabbare bygga musklerna i kroppen.
Men det finns ju en djungel av proteinpulver... vilket ska man välja liksom?

Jag hittade ett som jag tyckte verkade ganska bra. Men jag vet inte jag. Jag är ju ingen
expert på området om jag säger så. Bad en person som jag vet har tränat mycket
tidigare, om råd. Men fortfarande inte fått något svar. What to do liksom :)

Här är i alla fall ett som jag tycker verkar riktigt bra :)


Träningsnarkomaner och ni som provat proteinpulver, vad tycker ni?


XOXO Jenny has left the building. To be continue...

Turbulensen kring "pojken som blev kvarlämnad på Storvetacupen
av sin far" har fortsatt även idag. Händelsen har uppmärksammats
väldigt stort i media. Jag skrev i förrgår om händelsen, något som intresserat
många och skjutit besökssiffrorna i höjden. Jag skrev då om att jag såg att
en polisanmälan och en anmälan till soc borde göras. Sagt och gjort.
Polisen blev under gårdagen totalt nedringd av människor som anmälde
händelsen. Men på grund av felaktiga uppgifter som förekommit i samband
med händelsen, bland annat att pojken och pappan skulle vara från Stockholms-
förorten Åkersberga, så har det försvårat saker. Åkersberga har förekommit
i en helt annan händelse under cupen. Det är olyckligt en innebandybloggaren
Peter Bohlin kopplat pojken till Åkersberga... dock på grund av att han själv fått
felaktiga uppgifter från sin vän Conny Eriksson som hittade pojken i lördags
eftermiddag. Normalt att en person litar på sin vän... I know the guy.

Rättelser har publicerats och fallet med pojken har hunnit svänga många gånger
under den två sista dagarna. Igår morse meddelade Uppsalapolisen att man inte tänkte
ta upp fallet... Bara några timmar senare gick polisen i Uppsala ut med ett nytt
meddelande där man berättade att man skulle låta en åklagare titta på fallet, då det
framkommit nya uppgifter. Det som jag tycker är mest förbryllande hittills är
att ingen verkar känna sig vid pojken och inte heller vet vem han är... ingen klubb
och inte heller någon som med säkerhet är förälder till pojken, har hört av sig
till polisen. Det tycker jag är det som är mest anmärkningsvärt hittills. Hur kan
ingen veta pojkens identitet? Och varför vill ingen klubb kännas vid honom? Det
går att spekulera mycket kring dessa två frågor, bland annat dyker tanken om
att klubben kanske inte vill förknippas med något dåligt, upp i huvudet. För
indirekt har lagets ledare lite ansvar i en sådan här sak. I alla fall skulle vilken
vuxen som helst med lite civilkurage och något innanför pannbenet se till att
alla sina spelare i en P10-lag kom hem. Till och med min egen tränare i D4
Uppland, frågar i omklädningsrummet efter match, om alla har skjuts hem.
Vad hände klubben? Blev det lite obekvämt bara för att ni nu får negativ
publicitet i form av att en av era spelare har en idiot till far?

I och med att flera uppgiften kommit fram, har det också uppdagats att det
förekommit en annan incident under cupen. Dock inte alls samma som den
här med pojken som blev kvarlämnad. Det var en kille som hade agerat dåligt
och därmed lämnade matchen i förtid strax innan slutsignal. Något som fått
domare att prata lite om föräldrars agerande på sidan om planen i samband
med match. Cupens domaransvariga; Peter Hagelin, menar på att barnen
tar efter föräldrarna och hur de agerar under matcherna:
"Barnen tar efter... så om pappa eller mamma skriker på domaren eller på
en motspelare. Då blir lätt att barnen gör detsamma. Det blir en väldigt
negativ kedja som inte är bra. Vi skulle behöva göra någonting åt det."

Hagelin tog igår upp att det kanske skulle vara bra med en utbildning, att
det kanske skulle kunna hjälpa. Vad jag vet är det obligatoriskt att idag gå
en BUL-kurs om man ska träna ungdomslag inom innebandy i Uppland
(dock inte 100% säker). Det som förvånar mig är att man inte lär sig där
just om sådan här saker. En annan sak som förvånar mig är att de som
tränar inte själva kan ha så mycket civilkurage att de försöker att påverka
"Dåliga föräldrars" beteende under matcher.

Vissa domare är mer mottagliga än andra. Men att bli kallad en massa saker,
är absolut inget som jag tycker att någon domare ska tolerera. Jag såg en
match mellan FBC Uppsala och Granlo i Allsvenskan förra säsongen.
Där var det flera av de tillresta Granlosupportrarna som använde sig av ett
inte allt för vårdat språk. Det vara både det ena och det andra som sades
mot domare och spelare; bland annat hora. Domarnas reaktion var lika med
noll, vilket förvånade mig. En annan skulle ju tycka att det där var en
otrevlig situation och blåsa av matchen och säga åt den klubb vars supporter
det var, att be människan lämna arenan. Vi har rätt att som domare göra
det om vi upplever en hotfull situation. Nu var dessa människor i matchen
vuxna personer. Men det är ju dem som är de ungas förebilder... hur ska
då framtida innebandyspelare bli om de har föräldrar som beter sig på det
där sätter? Jag bara undrar.

Jag tycker det är väldigt tråkigt att det blivit så mycket tjafs inom ungdoms-
idrotten, med föräldrar som agerar dåligt och för över sitt beteende på sina
idrottande barn, och med sådana här incidenter som den här med pojken
som blev kvarlämnad i Uppsala. För tro mig, jag tror inte det är sista gången
det händer, även om jag innerligt hoppas det. Den som inte står upp för den
här pojken är ett jävla svek, en dålig människa, som själv borde dömas för
delaktighet i pappans beteende. Jag hoppas att det blir en lösning på den
här incidenten och att det blir för pojkens bästa.

For love of the game...
Jenny

Varför spelar jag innebandy? För mig är svaret så givet; för att jag tycker att det är kul
och för att det är en av de bästa sakerna jag vet. För en pojke i 10-årsåldern är svaret
i stort sett identiskt, samt att det hos många finns med i vokabulären att de ska bli
"bäst-i-världen". En normal tanke för en 10-åring med stora drömmar. Men för att
nå hela vägen måste det finnas någon som står bakom pojken och pushar den på rätt
sätt; stöttar och finns där. Det är det som gör mig som innebandyälskare och medmänniska,
så fruktansvärt arg och ledsen, när jag läser om vad som inträffade i storvretacupen under lördagseftermiddagen. Det här inlägget skulle ha handlat om en helt grym innebandy-
upplevelse i Göteborg i torsdags kväll... men med händelsen i Uppsala, känns min glädje
och inspiration för just det inlägget som bortblåst. Så det får vänta till imorgon.

För er som inte uppfattat händelsen ännu, så var det så att en pojke på cirka 10 år
efter en match i Storvretacupen idag, lämnades kvar av sin pappa i endast matchkläder
utanför Fyrishov i Uppsala. Det var någonstans mellan -5 och -10 grader kallt!
Anledningen: Sonen hade inte spelat tillräckligt bra. När barnet upptäcktes, visade det sig
att pappan åkt hem till Åkersberga utan sonen och tagit sonens ytterkläder med sig,
allt på grund av att sonen inte spelat bra.

Detta gör mig som medmänniska och idrottsälskare så fruktansvärt arg och ledsen.
När blev prestationen viktigare än glädjen? När blev prestationen viktigare än stödet
och kärleken till sitt barn? När jag läser detta blöder mitt hjärta; det får mig att vilja
åka till Åkersberga och leta upp den här pojkens far. Vad jag skulle vilja göra tänker
jag inte skriva... men ni förstår att det är något olagligt i alla fall. Mannen förtjänar
inte att kallas förälder...

Jag är inte främmande för att man pushar sina barn. Men det ska göras på rätt sätt;
Genom kärlek och uppmuntran... Inte genom att straffa barnet när det kanske inte
spelar så bra. Alla spelare har svackor. Det är då det krävs ännu mera uppmuntran.

Jag vet inte vad den här pappan försöker göra, om han försöker leva ut sina drömmar
genom sin son. Vad blir resultatet av hans felaktiga pushande tror ni?
Det känns som att det bara kan ta en väg; att pojken tappar intresset på grund av att
han inte kan uppleva glädje och kärlek till spelet, på grund av de orimliga och sjuka
krav som pappan ställer. Pojken lär tappa allt förtroende för sin pappa och göra
allt för att slippa spela. En annan innebandybloggare skrev att det finns vissa som
borde portas från innebandyhallar och inte få gå in... det här är ett exempel på en
människa som inte har i en innebandyhall att göra.

Jag har själv sett det här dåliga pushandet på nära håll, när jag spelade ungdoms-
innebandy. Inga namn nämda, då jag inte har lust att sätta dit något, eftersom fallet
inte är extremt som i det här aktuella fallet. En spelare i min närhet höll på med alla
möjliga sporter. Spelaren hade en pappa som levde sig med i sitt barns idrottande,
tyvärr på ett lite för extremt sätt. När barnet spelade bra så var det hejarrop från
publikläktaren och dess förälder. När det gick dåligt, fick barnet minsann veta det,
istället för att pappan istället försöker stötta sitt barn.

Det kan inte fortsätta så här. Det har visserligen, vad jag vet, inte uppmärksammats
något fall tidigare som är av samma kaliber. Men det spelar ingen roll. Det är viktigt att
vi sätter ner foten här och reagerar. Sätter stopp för sådana här dumheter. Barn ska
få vara barn, göra saker de älskar och tycker är kul, utan att föräldern har rätt till en
massa krav. Av kraven föds bara tråkigheter.

Kan vi göra något för att förhindra att detta fortsätter och att ett annat barn råkar illa ut?
Jag tror personligen att klubbarna har möjlighet att hjälpa till. De måste kunna se vilka
barn som "far" illa, på grund av att någon ställer alldeles för höga och orimlig krav.
Ledarna av varje lag, som står spelarna nära, borde kunna se när något är fel och kanske
kunna förbjuda att föräldern vistas i innebandyhallen vid matcher.

Vilka lösningar ser ni på problemen med föräldrar som
ställer alldeles för höga krav på sina barn?

Jag hoppas att Conny, ledare i Sirius A-lag i SSL, tar sitt förnuft till fånga och gör en
socanmälan och eventuellt även en polisanmälan. För detta är ren och skär
barnmisshandel. Den som inte anmäler en sådan här sak är tyvärr en medbrottsling
i mina ögon.

Jag har sett efterföljande kommentarer på andra inlägg om samma händelser.
Det finns vissa som påstår att det inte är något synd om pojken och det gör mig
riktigt jävla förbannad. Någon påstod att det var för pojkens bästa som pappan
gjort det där och att den här pojken kommer vara den som blir världsstjärna,
proffs och kommer att tjäna massa pengar. Vad är det för människor som ens
tänker tanken att det är för pojkens bästa? Hallå vad hände med etik och moral?
Snälla Conny, ta ditt ansvar i detta fall. Du kommer bli en hjälte i mina ögon om
du gör det...

For love of the game...
Jenny

Sitter på X2000 nu på väg mot Göteborg. Åh jag är så trött idag.
Somnade ca 02.10 inatt och gick upp 04.45. Värsta av allt är att
jag vaknade 2-3 gånger under den korta tiden jag sov :P Så jag
är ganska trött om jag säger så. Det är cirka 2 timmar kvar på tåget
innan vi rullar in i Göteborg. Så funderar på om jag ska ta och sova lite.
Vi kommer att sova på Quality hotel Panorama. Ska hinna med och fika
med en vän när jag är i Göteborg med. Blir nog super. Än så länge går
det bra på tåget med Fanny. Hon håller sig ganska lugn. Lite bökig, då
hon kryper ut och ska ligga i gången :P Bortskämd hund som är van
att ha mycket yta att sova på. haha. Lämnar nu Katrineholm, där vi
plockat upp lite folk.

Ulla sitter förövrigt och tittar på film och skrattar högt :P
Haha :P


XOXO Jenny has left the building. To be continue...

haha!


XOXO Jenny has left the building. To be continue...

Jag ska bygga kroppen ordentligt den närmaste tiden... Ni ska få se
på något förjävligt tid nog... förjävligt på ett bra sätt....
Ska göra ännu ondare att möta mig på innebandyplanen inför nästa
säsong. Ingen kommer våga hoppas jag :P
Viktminskning och muskelbyggning nästa.
Så här ska jag se ut framöver:



Marit Björgen är ett riktigt muskelpaket. Vill se ut som henne sen när man tränat
ett tag. Ska bli proteintillskott direkt efter träningen framöver, så man kan få
möjlighet att se ut sådär :P


XOXO Jenny has left the building. To be continue...

Jag måste bara skrika ut på bloggen i ren jävla frustration. Ursäkta svordomen.
Men är inte vissa saker bara så typiska? Ni som följt min blogg lite till och från,
ni vet att jag hade problem med min gamla bärbara dator. Ni har säkerligen också
läst att jag hunnit köpa en ny, hittills väldigt grym dator. Ni som följt min blogg
under längre tid, vet att jag också äger en Samsung Galaxy S2, sedan i juli 2011.
Men vet ni, nu när jag har ny dator och allt verkar frid och fröjd, då ger telefonen
upp. Vafan är det för odds på den liksom? Jag tror i och för sig att det kan handla
om ett kortslutet batteri, hur det nu kan ha blivit det, när jag inte har gjort något
speciellt med den liksom. Visserligen har batteritiden de senaste dagarna varit
extremt kort. Men att det skulle kortsluta sig... ja det hade jag knappast väntat
mig. Igår när jag skulle ladda den så betedde den sig underligt och batteriet blev
extremt varmt. Så känns lite som att det är en kortslutning. Så ska testa att köpa
batteri idag och se om det blir någon ändring.

Men det är bra frustrerande. I ett sådant här läge, då hatar man verkligen tekniken
och har ingen större lust att ha med den att göra direkt.


XOXO Jenny has left the building. To be continue...

Alltså ursäkta... MEN FFFFFFFFYYYYYYYYYYYFFFFFFFFFFFFFAAAAAAAAAAAAAANNNNNNNNN(!)
vad skönt det är att ha jobbat sin sista dag på i alla fall 5 dagar. Jag är nämligen ledig
imorgon. Sedan drar jag till göteborg på onsdag morgon.

Som jag skrev igår så hade jag blivit tillfrågad att döma lite storvretacupen imorgon.
Men då jag bara kunde döma några få matcher och domartillsättaren Peter Hagelin
hade velat ha min hjälp hela dagen, så blev det att jag tyvärr inte fick chansen att döma.
Det skulle ha blivit så söndersplittrat i schemat. Men jag har förståelse för det även
om jag tycker det är tråkigt. Dock är det samtidigt skönt att få vara helt ledig imorgon
eftersom jag måste packa inför Göteborg. Hua...

Jag är hemsk när det gäller att försöka packa. Ni vet, jag har en tendens att alltid oroa
mig för att ha glömt något. Skulle kanske snott hem den halvan sobril som jag lämnade
upp på kontoret till sjuksköterskorna ikväll? :P  Hade jag sluppit vara orolig i alla fall :P
Fast det hade nog inte varit så populärt att sno medicin. Jag skulle i och för sig aldrig
göra det... men man måste ju få skoja lite i alla fall. Det är mina underbara arbetskamrater
som gör det värt att åka till jobbet varje dag. I lördags var vi ett par stycken vid lunch.
Och de satt och drog en massa sjuka och galna skämt. Jag skrattade nästan så jag grät.

Just i skrivande stund, sitter jag och kikar på NHL winter Classics, som iår spelas mellan
New York Rangers och Philadelphia Flyers. Kul att se Lundqvist och Haggelin live för en
gångs skull. Matcherna brukar ju ligga så extremt sent på nätterna, att man inte orkar
se dem. Men idag har jag haft turen att matchen började tidigt och jag som jobbat kväll
är förhållande pigg ännu. Men jag känner tröttheten komma krypandes sakta men säkert.
Ska bli skönt att komma i säng. Bytt säng idag med. Fått tillbaka 160-sängen jag hade för
cirka 1 ½ år sedan. Den är mycket mer stabil än min gamla 120. Så förhoppningsvis vaknar
jag upp utan direkt ryggvärk imorgon.

På tal om något annat rätt underligt. När jag var på väg mellan vårdcentrum i Östhammar
idag och busstationen, så gick jag på gångvägen som går genom en liten skogsdunge.
På ett ställe på den ca 400-500 meter biten så är det dåligt med lampor. Jag möter en
person som är ute med hunden (ca 50 cm i mankhöjd) precis innan den dåligt upplysta
biten börjar. När personen passerat, ser jag en "hund" komma och springa på vägen.
Min tanke är; Har människan en hund som springer lös 10-15 meter bakom dem?
Jag blev faktiskt rädd, för det verkade osannolikt. Men så såg jag konturerna av den
burriga svansen och insåg att det var en räv. Stod 10 meter från räven i det läget.
Den vek av bakom en bil. När jag kom fram till bilen och tittade där den vikt av, då står
räven där bara 4-5 meter ifrån mig. Fattar inte vad den gjorde där. Men sen så sprang
den efter hundägaren och hunden. Jag har aldrig hört att rävar är aggressiva på hundar.
Men troligen var den här väldigt nyfiken på hunden. Såg skitkul ut när den lufsade iväg
efter hunden och dens ägare.

Jaha, ja vad ska man nu skriva då. Jag är lite för trött för att fortsätta nu. Blir att gå
i säng nu strax, eftersom Winter classic snart är slut :) Lundqvist och Hagelins Rangers
leder med 3-2 mot Jaromir Jagrs Philadelphia. Hoppas de vinner.


XOXO Jenny has left the building. To be continue...

I'm wide awake before everyone.

Jag har varit vaken sedan klockan 09, då jag hade ställt klockan.
Somnade på kompisens mammas soffa inatt. Så sova där till klockan 9 imorse, innan
jag på morgonen gick hem. Möts av en galen hund. Så hade innan klockan ens var
elva idag, hunnit vara utomhus två gånger. Riktigt mysigt ute idag med all rimfrost :)
Åh njuter verkligen.



Jag var raketmaster igår kväll, något som gick riktigt bra... förutom att en av raketerna
var lite blindgångare. Den lyfte 4-5 meter från marken innan den störtade ca 10-15 meter
ifrån oss och exploderade på marken. Andra året i rad som jag och min kompis råkar
ut för incidenter när vi fyrar av raketer. Dock så var nyåret 2010's incident självförvållad
på grund av att vi inte tänkte på vilken kraft det finns i en sådan här bomb som man ställer
på marken.



Som att inte tröttheten var råge på allting, kom jag till jobbet i eftermiddags och får veta
att jag inte är satt på någon rad fast jag skulle jobba(?!) och då har de beordrat in en
ordinarie personal med. Underbart säger jag bara. Vi löste det genom att jag och den
inbeordrade delade lite på raden, men också tog lite av de andra som hade mycket.
Så jag fick lite arbete. Men jag är så arg på detta, så less... för det är andra gången på
kort tid som det strular. Jag kommer väl jobba kvar, men är på väg att söka timvikariat
på ett demensboende i stan med. Hoppas att det är lite ordning och reda där och att jag
kan få jobba där så man slipper det här kaoset emellanåt. För när det är kaos eller som
ikväll, då har man bara lust att trycka ner personalansvarige i skorna... men ingen mening,
eftersom det inte gör någon skillnad. Tycker det är allt annat än roligt i alla fall...
Är en massa som har sagt upp sig; både vikarier och sådana som skulle gå på vikariat.
En av de gamla i gemet har t ex sökt sig till en annan enhet inom äldreomsorgen i Östhammar,
en annan har bytt dag mot natt eftersom natten aldrig strular på samma sätt som dagen.
En annan nybliven vikarie har sagt upp sig efter bara någon månad på grund av strul.
Man förstår dem. En annan är beroende av pengarna så manhar inte råd att säga upp sig.

Imorgon ska jag ta det lugnt på förmiddagen och tvätta lite. På onsdag åker jag ju till
göteborg. Ska bli skönt att komma bort lite faktiskt. Och eftersom jag troligen dömer
Storvretacupen på tisdag och därför inte hinner göra allt jag tänkt då. Blev tillfrågad
idag att döma. Lite kul faktiskt. Hade inte tänkt döma iår, då jag känt att det blir tajt om
tid. Men eftersom jag blev tillfrågad nu, så verkar jag ha gjort ett bra jobb förra året.
Kan alltid hoppas att det är därför :) Så lite kul. Får se hur många matcher det blir jag
dömer, ett några... men har inte tid att döma så många. Men skönt ändå att få döma lite :)




Nu börjar klockan dra iväg. Den är 00.30 snart. Jag var så trött idag att jag sov på bussen
både till och från jobbet idag. Så det märks att jag är trött. Har aldrig somnat efter att ha
jobbat kvällspass tidigare. Men någongång ska vara den första. Nu är det sova som gäller.
Har min kisse i sängen. Får se om han ligger här hela natten. Igår morse var han jättearg
för att jag gick upp och åkte iväg och jobba dag. Han låg nämligen på mig från det att jag
somna tills jag vaknade. Antar att han sov ganska så bra :P hehe.

Godnatt människor!


XOXO Jenny has left the building. To be continue...