Skämes tamej fan - När innebandyn blir ett krav från en förälder...
Varför spelar jag innebandy? För mig är svaret så givet; för att jag tycker att det är kul
och för att det är en av de bästa sakerna jag vet. För en pojke i 10-årsåldern är svaret
i stort sett identiskt, samt att det hos många finns med i vokabulären att de ska bli
"bäst-i-världen". En normal tanke för en 10-åring med stora drömmar. Men för att
nå hela vägen måste det finnas någon som står bakom pojken och pushar den på rätt
sätt; stöttar och finns där. Det är det som gör mig som innebandyälskare och medmänniska,
så fruktansvärt arg och ledsen, när jag läser om vad som inträffade i storvretacupen under lördagseftermiddagen. Det här inlägget skulle ha handlat om en helt grym innebandy-
upplevelse i Göteborg i torsdags kväll... men med händelsen i Uppsala, känns min glädje
och inspiration för just det inlägget som bortblåst. Så det får vänta till imorgon.
För er som inte uppfattat händelsen ännu, så var det så att en pojke på cirka 10 år
efter en match i Storvretacupen idag, lämnades kvar av sin pappa i endast matchkläder
utanför Fyrishov i Uppsala. Det var någonstans mellan -5 och -10 grader kallt!
Anledningen: Sonen hade inte spelat tillräckligt bra. När barnet upptäcktes, visade det sig
att pappan åkt hem till Åkersberga utan sonen och tagit sonens ytterkläder med sig,
allt på grund av att sonen inte spelat bra.
Detta gör mig som medmänniska och idrottsälskare så fruktansvärt arg och ledsen.
När blev prestationen viktigare än glädjen? När blev prestationen viktigare än stödet
och kärleken till sitt barn? När jag läser detta blöder mitt hjärta; det får mig att vilja
åka till Åkersberga och leta upp den här pojkens far. Vad jag skulle vilja göra tänker
jag inte skriva... men ni förstår att det är något olagligt i alla fall. Mannen förtjänar
inte att kallas förälder...
Jag är inte främmande för att man pushar sina barn. Men det ska göras på rätt sätt;
Genom kärlek och uppmuntran... Inte genom att straffa barnet när det kanske inte
spelar så bra. Alla spelare har svackor. Det är då det krävs ännu mera uppmuntran.
Jag vet inte vad den här pappan försöker göra, om han försöker leva ut sina drömmar
genom sin son. Vad blir resultatet av hans felaktiga pushande tror ni?
Det känns som att det bara kan ta en väg; att pojken tappar intresset på grund av att
han inte kan uppleva glädje och kärlek till spelet, på grund av de orimliga och sjuka
krav som pappan ställer. Pojken lär tappa allt förtroende för sin pappa och göra
allt för att slippa spela. En annan innebandybloggare skrev att det finns vissa som
borde portas från innebandyhallar och inte få gå in... det här är ett exempel på en
människa som inte har i en innebandyhall att göra.
Jag har själv sett det här dåliga pushandet på nära håll, när jag spelade ungdoms-
innebandy. Inga namn nämda, då jag inte har lust att sätta dit något, eftersom fallet
inte är extremt som i det här aktuella fallet. En spelare i min närhet höll på med alla
möjliga sporter. Spelaren hade en pappa som levde sig med i sitt barns idrottande,
tyvärr på ett lite för extremt sätt. När barnet spelade bra så var det hejarrop från
publikläktaren och dess förälder. När det gick dåligt, fick barnet minsann veta det,
istället för att pappan istället försöker stötta sitt barn.
Det kan inte fortsätta så här. Det har visserligen, vad jag vet, inte uppmärksammats
något fall tidigare som är av samma kaliber. Men det spelar ingen roll. Det är viktigt att
vi sätter ner foten här och reagerar. Sätter stopp för sådana här dumheter. Barn ska
få vara barn, göra saker de älskar och tycker är kul, utan att föräldern har rätt till en
massa krav. Av kraven föds bara tråkigheter.
Kan vi göra något för att förhindra att detta fortsätter och att ett annat barn råkar illa ut?
Jag tror personligen att klubbarna har möjlighet att hjälpa till. De måste kunna se vilka
barn som "far" illa, på grund av att någon ställer alldeles för höga och orimlig krav.
Ledarna av varje lag, som står spelarna nära, borde kunna se när något är fel och kanske
kunna förbjuda att föräldern vistas i innebandyhallen vid matcher.
Vilka lösningar ser ni på problemen med föräldrar som
ställer alldeles för höga krav på sina barn?
Jag hoppas att Conny, ledare i Sirius A-lag i SSL, tar sitt förnuft till fånga och gör en
socanmälan och eventuellt även en polisanmälan. För detta är ren och skär
barnmisshandel. Den som inte anmäler en sådan här sak är tyvärr en medbrottsling
i mina ögon.
Jag har sett efterföljande kommentarer på andra inlägg om samma händelser.
Det finns vissa som påstår att det inte är något synd om pojken och det gör mig
riktigt jävla förbannad. Någon påstod att det var för pojkens bästa som pappan
gjort det där och att den här pojken kommer vara den som blir världsstjärna,
proffs och kommer att tjäna massa pengar. Vad är det för människor som ens
tänker tanken att det är för pojkens bästa? Hallå vad hände med etik och moral?
Snälla Conny, ta ditt ansvar i detta fall. Du kommer bli en hjälte i mina ögon om
du gör det...
For love of the game...
Jenny
