10 månader... Idag är du en ängel uppe i himlen som vakar över oss...
När jag summerade 2011 för några sedan, fanns det ens sak som jag
inte skrev med. Därför att det är en väldigt tråkig och smärtsam sak som hände
en vän till mig. Något som har kommit att förändra allting för oss som kände henne.
Den 7 mars 2011 valde en vän till mig att avsluta sitt alldeles för korta liv; en
händelse som chockade mig otroligt mycket. Livet vill sig tyvärr inte alltid väl
och jag vet att livet flera gånger hånskrattade dig i ansiktet. Det gör ont i mig
att veta att du inte finns bland oss idag. För jag trodde att du mådde bra.
Jag såg inga tecken... varför?
Jag vet att jag aldrig kan ta skuld för ditt öde, men det hindrar mig inte ifrån att
jag alltid kommer att ställa frågan "varför"? Utan ett tecken bara valde du att ge
upp...
Jag kommer aldrig att tycka om att du avslutade ditt liv, men jag har stått vid den
kanten själv. Jag vet hur det är att må dåligt och inte vilja leva mer.
När jag idag tänker på dig, så undrar jag var du är... Dock känns det så självklart
att det är i himlen du befinner dig. Om jag skulle beskriva vad jag tror så sitter
du där uppe med ditt blonda, lockiga hårsvall, leendes och tittar ner på oss.
Jag tror du sitter däruppe och vakar över oss med dina stora, blå, oskyldiga ögon :)
Jag tänker använda alla minnen med dig och vända dem till något positivt.
Det kommer alltid finnas en saknad, men jag får vara tacksam för den tiden jag fick
med dig min vän och försöka se allt positivt.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
