Kan datorer var pollenallergiker?
jävla rolig ändå. Jag sitter ute med laptopen i knäet i solen. På
gården står det sex stycken björkar som släpper ifrån sig frömjöl.
Bilarna är pudrade med gult just nu på grusgången.
Jag vet att det finns otroligt många just nu som har det väldigt
svårt och jobbigt. Tycker verkligen jättesynd om er som tvingas
dras med allergier. Ibland skäms jag, som nu när jag skriver att
jag har lyxen att faktskt slippa allergier själv... vilket jag är väldigt
tacksam för.
Jag började i alla fall skratta för mig själv när jag tänkte tanken:
"Fasiken, dator drar ju in luft via fläktarna och nu när jag sitter
ute flyger det säkert massa pollenporer runt omkring mig.
Datorn lär ju dra in dem... undra om datorer kan vara allergiska
mot pollen..."
Förstår ju att absolut inte så är fallet, men det kanske i alla fall
inte tycker om att få in främmande föremål i sig. Lär ju visa sig
om den börjar hosta eller brakar ihop sen. Haha.
Är det okej att skämta om allvarliga saker... eller ? :P
blivit veckans bloggare. Ofta är de personerna som blir veckans bloggare,
enligt mig i alla fall, ganska tråkiga. Känns som att deras blogg inte passar
mig då jag har andra intressen. Måste ju finnas annat att skriva om än
vilka kläder som är populärast, hur mycket man shoppat, vad man shoppat
och si och så. Som veckans bloggade dök det i alla fall upp en 32-årig kvinna
som är journalist, fotograf och småbarnförälder. Jag höjde genast på ögonbrynen
och satte direkt kurs mot kvinnas sida ( http://magstarkt.blogg.se/ ). Hon stack ut på
något sätt gemfört med tidigare "veckans bloggare".
När jag sedan hade letat mig till hennes sida hittade jag ett inlägg där hon skämtat
om en rubrik i metro som handlade om förre polischefen; Göran Lindberg, och
de brott han begått mot kvinnor och unga flickor. Egentligen borde man inte skämta
om en sådan sak. Men Sofie, som veckans bloggare heter, gjorde ett klockrent skämt
om rubriken. Jag log brett när jag såg det. läs bloggen :)
Hoppas ni fattar Sofie's skämt :)
Ska stänga ute en idiot från mitt rum hädanefter
Hänglås ska införskaffas, liksom kattlucka så att mina kissar i alla fall kan komma
in. Sen kan ju hon bara försöka fortsätta störa mig. Är jävligt dåligt när en förälder
försöker bryta ner en när man ska plugga istället för att peppa en. Men nu
jävlar. Det här är ett problem jag kan göra något åt. Så istället för att sitta och
vara förbannad på henne fortsättningsvis och tycka synd om mig själv, så tänker
jag vara positiv stänga henne ute från rummet och inte låta hennes beteende störa mig.
Hoppas hon gillar hänglåset och kattluckan :P haha!
Var som min vän frida sa: "Haha Evil"
Jenny har blivit stadsbilist
jag och pa
ppa kom in med bilen till stan var att åka till OKQ8 på Årstagatan för attinförskaffa en ny övningkörskylt, då den förra som även var Ullas, igår i blåsvädret
försvann. Men så är det med gamla övningskörskyltar (den hade ett antal år på
nacken och hade nog sett sina bästa dagar), mangneten blir dålig på dem och till
slut väljer den att den inte trivs ihop med dig längre och tar farväl. Tack Ulla för
att jag fick låna skylten i alla fall. Och tack skylten för att du ville umgås med
mig så pass länge som du gjorde :P
Efter detta körde jag från parkeringen i Coop Forum i Boländerna ut mot kungsängsleden och
upp till dag hammarskölds väg, där jag svängde mot sjukhuset. Sedan svängde jag mot norby
och kom till slut upp i eriksberg.Därifrån åkte jag upp i Gottsunda. Jag var lite rädd att åka där med
fina bilen som familjen blivit på-
prackad och har haft de senaste
månaderna. Bara att tacka och ta
emot, mysig att köra är den...
6-växlad som den är. En svart
SAAB 9-3 VECTOR SPORTSED
från 2006 (ser ut som på bilden,
men det är inte den på bilden).
Vad jag tyckte första gången
jag körde den är däremot en
annan fråga :P hehe.
Jag kom i alla fall ner vid Ultuna
och körde sedan kungsängleden
ut, svängde mot Coop Forum
boländerna. På kungsängsleden
hade ett antal människor med trimmade bilar stannat för att ha street race på kungsängsleden.
Kul att det var rött så länge vid stoppljuset så att jag fick chansen att se dem köra race :) Blev
dock full i skratt när en Subaru Impreza skulle köra race mot en äldre modell av ford, antagligen
en cosworth. I och för sig går de trimma rätt bra och få att gå ordentligt om man vill, men tror
nog Imprezan lätt kunde vinna den matchen. Fick tyvärr inte se racet då det blev grönt och jag
var tvungen att åka. Inte konstigt att pappa fick säga åt mig att gasa "så jag kom iväg och
över korsningen idag...". Haha. Hade varit kul att kolla på :) Men måste väl lyda farsan och
vara lite sjysst, då han så snällt åkt in med mig en söndagkväll för att köra och för att han
faktiskt ska upp kl 05 imorgon bitti igen. Jag körde även ifrån en Fordmodell, tror en S-max,
på fyrislundsgatan när vi skulle köra från stoppljuset. Nej jag försökte faktiskt inte racea :P
Jag drog bara för att komma iväg från stoppljuset. När bilden nådde 60km släppte jag gasen
eftersom det gick lite för fort :P Det är lätt att inte tänka på hur fort man kör när man kör
på fyrislundsgatan. Dessutom känns det inte som att get går speciellt fort då man kör
9-3:an. Allt gick bra idag, förrutom att jag höll på att klämma forden jag drog ifrån vid
stoppljuset, i rondellen vid korsningen 288:an-fyrislundsgatan. Har inte kört speciellt mycket
rondell ännu. Det är förklaringen. Men jag klarade mig bra ändå och lyckades att undvika att
klämma den.
Förövrig så har jag varit mycket hos Ulla den här helgen. Fredagskvällen tillbringades
i mörker byggandes pussel, då strömmen gick vid halv sju och återkom hos hen
ne vid halv elva.Strömmen gick hos oss samma tid, men det verkar som
att vi var de enda som hade lyxen och fick tillbaka strömmen
tidigt (kl 19.30). Sedan på lördagkvällen grillade Ulla och
jag; flintastek. Till det käkade vi hasselbackspotatis och
tzatziki. Ulla tror nog att jag är lite rund i huvudet som
sitter och äter tzatziki rent. haha. Kan inte rå för att jag
tycker det är gott :) Jag lagade själv mat ikväll; grillade kött åt brorsan, stefan, Patrik, Mamma och pappa.
De fick även de hasselbackspotat is och tzatziki. Min brorsa tyckte det var skitgott sa han. Stolt man är att man faktiskt kan laga lite mat. Vem trodde det om mig?
I got some skills...
Grillning och snacks; Popcorn, vindruvor och ananas på lördagkvällen.
Imorn blir det att sitta med skallen i biologiboken hela dagen... ska få in en hel biologi-
bok. Det ni :) Men jag är säker på att det kommer gå bra. Kan en del redan som jag
kommer ihåg från genomgångarna på lektionerna :)
Jag känner mig trots en bra helg, dock inte till freds med att jag lyckas få ena stationära
datorn att explodera ikväll, då jag koppla in ström i den för att försöka få igång den. Det
började knastra, sedan sa det poff och så började det röka och lukta illa. Men men, saker
som inte är bra inträffar även för det bästa. Det är bara ta lärdom av saker och ting och
inte försöka att vara så klåfingrig nästa gång. Hoppas det går att fixa datorn. Förhoppningsvis
kanske det går att rädda en del delar i b urken, hårddisken t ex. Men det löser sig.
Eller så kan vi dra en rolig en som jag kör mycket med nu och vara lite rolig.
"Det tar sig sa mordbrännaren när skithuset brann ner".
När man är ute och kör så här, märken man att det finns många människor som
inte borde ha körkort. Tidigare i veckan då jag var ute på vägen mellan Knutby
och Almunge och körde, var det inte långt ifrån att jag höll på att skrota
9-3:an. Och det handlade inte om att jag gjorde något utan att jag i en kurva
med skymd sikt ,mötte två (antagligen unga killar) i en BMW och en Volvo, som körde
så kallat chicken race över hela vägbanan. Jag vet att det handlar om mod och dylikt.
Men ibland undrar jag hur man kan agera som dessa två personer i bilarna gjorde och
dels riskera sina medbilisters liv, men framför allt sina egna. Jag har inget emot att
man kanske racear och skojar med varandra på vägen, bara man inte äventyrar andra,
icke inblandades säkerhet. Likadant igår när jag åkte hem från Uppsala, då började
en golf köra om mig i en kurva som dessut om hade en liten uppförsbacke.
Jag såg att vi fick möte, men personen i golfen brydde sig varken om backkrön,
kurva eller möte. Jag fick tvärnita för att golfen skulle komma om och inte smälla
med mötande bil. Jag tänker inte hänga mig kvar vid dessa grejer, men man
får så mycket mer perspektiv på trafiken när man själv kör i den..
När man råkar ut för en sådan sak som dessa två chickenracekörande personer,
hinner så många tankar gå igenom huvudet. Det är nästan så att man kan se
sitt liv i backspegeln som försvinner i 200 blås. Jag tänker erkänna att jag blev
riktigt rädd i tisdags, även om jag inte tänker låta dessa, oansvariga personer
stoppa mig från att ta körkort.
När det gäller dessa människor
som är halvt vårdslösa i trafiken
så säger jag bara detta:
Shit happens, Life goes on :)
Jenny .vs. Getingar
Poäng får jag genom att krossa dem, poäng får getingarna genom att sticka mig
eller då de lyckas fly efter att jag inlett min jakt på dem :P
Konstig jakt. Men getingar är odjur och folk som vill fira sommar ska få göra
det utan små irriterande getingar. Där kommer jag in och stoppar getingarnas
framfart :) Haha. Det var en jordgeting som fick smaka på tortyr idag :P
One down, many to go... :)
Modern Family slår hål på fördomarna
komediserie som skulle börja; Modern family.
Min första tanke var: "Nej inte en dålig amerikansk komediserie till."
Faktum är att jag har svårt för amerikanske komediserier då många
tillämpar en humor om inte stämmer överrens med min humor;
skämten är dåliga. Jag vill ha lite fräckhet i skämten eller underfundig
humor. Eller varför inte lite sjuk humor som i South Park. Jag satt och
skratta så jag grät till South Park en gång, då jag såg filmen där Saddam
och Djävulen är i maskopi med varandra och tillsammans.
Hur som helst är alla olika, en grej som är otroligt bra eftersom det skulle
bli kaos här i världen om alla var lite. Gillar man amerikanska komediserier
har man alltid något att se på tv :)
Modern Family är en tv-serie som har en underfundig och lite småsjuk
humor. Serien slår verkligen hål på människors fördomar, bryter mot
normen och är så olik någon annan komediserie som den kan bli. Kanske
till och med serier över lag. Jag kan i alla fall inte komma ihåg att jag
sett någon liknade serie eller film tidigare.
Serien handlar om 3 par eller 3 familjer där dessa tre familjer är sammanlänkade
genom släktskap.
Familj 1; Dunphy's består av:
- Pappa Phil, som gör allt för att vara vänner med sina barn. Han
har en ungdomlig stil att uttrycka sig och använder gärna sig av orden
L-O-L och O-M-G i sms ti
ll sina barn.
Han är inte speciellt strikt med regler
för sina barn. När inte hustrun ser,
pratar han gärna med den nyinflyttade,
sexiga, nyskilda Desirée som han gärna
tittar på en gång extra. - Mamma Claire som gör allt för att uppfostra
sina barn till bra människor och som är
ganska hård med reglerna. Hon är dotter till
Jay Prichett och syster med Mitchell Pritchett
och försöker komma överrens med faderns nya
unga fru Gloria, vars son som är jämngammal
med Claires egen, mot hennes vilja kallar henne
för storasyster. - Dottern Hayley som dejtar den gitarrspelade
senioren Dylan från High School, något som inte
uppskattas av Claire, medan Phil försöker bli "body"
som han kallar det med Dylan. - Den yngre dottern Alex, som vägrar klä sig i
klänningar därför att hon inte vill vara någon kopia av sin storasyster Hayley.
Hon kallar Gloria för farmor, något som Gloria inte uppskattar. - Sonen Luke som är slarvig och inte får någon egen cykel. Han har även en tendens till
att strejka när han inte vill saker och brukar hoppa omkring på en studsmatta utomhus
och klä av sig tills han bara har kalsoner på sig och sätta en kartong på huvudet.
- Jay är en man som är 50+. Han är far till Claire och Mitchelle. Han är sedan
några år har frånskild från barnens mor och är nygift med den yngre Gloria.
Han är ingen jä
ttebra far, och är
egentligen ganska lat. Han är rdd för att
bli gammal. Han byter ut sin träningsoverall
mot mer hippa ungdomliga kläder, då har ser
en grupp med äldre män som är ute och
motionerar i träningsoverall. - Gloria som har sydamerikansk bakgrund och
gift sig med Jay. Hon älskar äldre,rika män
som kan skämma bort henne. Hon har en son,
Manny, vars far hon påstår är dum i huvudet.
Hon älskar Manny över allt annat och skulle
kunna dö för honom. När det gäller relationen till
Jays barn, försöker hon komma nära sin "styvdotter"
Claire, men tycker inte om då Claires dotter kallar
henner för farmor. - Manny är son till Gloria och ganska bortskämd.
Han tar allt med en klackspark och försöker agera
mera vuxen än vad han är egentligen är. Han klär
sig inte som en pojke, utan som en man och bär
after shave. När det gäller relationen till Jays barn
och barnbarn är han lugn och ser saker och ting för
vad de är; att Claire är hans styvsyster och att Claires
barn är hans systerbarn. Men Claires son Luke är allt annat än förtjust i att Manny försöker
får honom att kalla Manny för morbror.
Familj 3; Prichett-Tucker består av:
- Mitchell Pritcher, som är bög. Han skulle lätt kunna betraktas som snobb,
då han alltid måste ha dyra märken. Han älskar sin sambo Cameron, som 
dock är raka motsatsen till honom
själv. Har har länge längtat efter barn.
Och nu har han och Cameron äntligen
få adopterat en dotter från Asien, som
fått namnet Lily. Trots att Mitchell är
överlycklig har han svårt att berätta för
sina anhöriga att han "fått" barn eftersom
han tror att de sa reagera negativt. Han
är bror till Claire och son till Jay.- Cameron tar dagen som den kommer. Han
älskar Mitchell, men tycker också om ABBA-
musik och att dansa. - Lily, adopterad från Asien men verkar vara
sen i utveckligen, vilket märks på ett ställe där
föräldrar med barn i Lilys ålder träffas och det
visar sig att de kan krypa och göra saker medan
Lily bara sitter och inte gör någonting.
Detta är en sak som oroar de lyckliga,
nyblivna föräldrarna och får dem att ifråga-
sätta om Lily är frisk eller om hon lider av någon
sjukdom.. Det är en oro som gnager inom dem.
titta på serien och gilla den.
Life's to short to waiste on doing anything
Jo jag vet. Men är hemma därför att jag var tvungen att ringa läkaren
imorse och försöka få en tid för min handled. Något spökar i den och
jag vet inte vad. Värken börjar driva mig till vansinne, även om det
egentligen är faktumet att jag har svårt att använda handen som gör
att jag är ganska less. Inser också i och med detta att jag uppsökt sjukvård
de senaste fyra-fem månaderna, mer än jag gör normalt fall på ett år.
Akutbesök för lårskadan jag ådrog mig på innebandymatch, sjukgymnast-
besök 2-3 gånger för att rehablitera skadan och få träningsprogram för
min rygg, besökt husläkaren på grund av knölen under tungan, besökt
husläkaren för värken jag har i handleden, gjort ett besök på röntgen
för att kolla så att det inte var någon skelettskada jag drabbats av i den,
besökt blodgivningen för att vara barmhärtig samarit och nu denna vecka
kommer det bli ytterligare två besök för att dels få nya p-piller och sedan
för att åter kolla upp handleden. Jisses, säger jag bara. Jag blir nästan rädd
då jag ser hur många gånger jag uppsökt sjukvård... även om det varit
befogat alla gånger. Risken är stor att jag kommer tvingas gör ett besök
på öron-, näsa-, halsavdelningen på Ackis med om ett tag, eftersom jag skulle
få remiss dit om inte knölen under tungan gav med sig på en månad (och det
har den TYVÄRR inte gjort. Tur att sjukvården än så länge är gratis för en.
Annars hade det varit ett stort hål i plånboken. USCH, vill slippa besöka sjukvården
mer nu eftersom det bara känns som att det är fel på en hela tiden när man tvingas
uppsöka läkare stup i ett. Dock gillar jag sjukvården för det mesta eftersom jag tycker
medicin är riktigt spännande och själv vill bli läkare.. Hoppas i alla fall att de på torsdag
hittar ett skäl till varför handleden gör ont, så att jag kan slippa besöka sjukan mer
på grund av det.
Hur som helst. Varför kasta bort dagen hemma då?
Jag har skolarbeten som står mig upp till halsen. Det är lätt att skjuta sakerna åt sidan
då eftersom det känns alldeles för jobbigt att ta tag i dem. Men nu jävlar! Någonstans
måste man börja för att lyckas. Jag kommer klara det för att jag är så jävla bra.
Så nu är det bara borra ner skallen i läroböckerna, skrivblocken och microsoft word
för att få saker och ting ur världen. Det känns ju alltid så mycket bättre när
man får saker och ting gjorde. Det är en lättnad. Jag har slöat och drönat alldeles för
mycket nu, och livet är för kort för att hela tiden göra ingenting och inte ta tag i
sina plikter. Jag vet att jag visserligen själv valt att plugga detta, det är ingen
som bett mig om det. Men jag har en orsak till att göra det, jag har ett mål, och då ska jag ta
tag i plikterna nu :) Det känns nästan kul att försöka plugga :)
Det här är en riktigt bra dag och det ska den fortsätta vara.
Now, let's put on some music and do the hard work :)
Och jag har bestämt mig för att råplugga och göra gamla
högskoleprov till den dagen jag ska skriva högskoleprovet,
så att jag kan kicka ass på högskoleprovet nu. Och
dessutom är jag riktigt taggad att plugga till teoriprovet med.
Så nu jävlar kör jag!
No pain, No game!
Musik som spelas hos mig just nu
då jag har spotify öppet.
Rise Agains - Hero of war
Black Eyed Peas - Meet me halfway
Black Eyes Peas - I gotta feeling
Basic Element - I'll never let you know
Mamma Mia soundtrack - Our last summer
Kate Voegele - Who you are without me
Adam Lambert - Whataya want from me
Lindsay Lohan - Confession of a broken heart (daughter to father)
Grynet is in the mind
efter att sedan mitt på dagen på lördagen firat hennes
20-årsdag. Det var en extremt trevlig dag, även om Ulla
fick lite för mycket av det goda i sig och det slutade med att
hon var så full att hon ramlade när hon skulle på toaletten.
Tur att hon inte gjorde sig illa och att hon hade lika kul åt
fallet som jag, hennes mor och hennes mors fästman.
Jag hämtades av en alldeles för onykter far som även han
fått för mycket av det goda i sig, vilket tyvärr inte är ovanligt
vilket är ganska jobbigt när man ska tvingas se det.
Jag fick köra bilen hem eftersom min far tvingade mig
då han själv var för full. Totalt hade jag väl sedan 14-tiden idag
på eftermiddagen druckit tre-fyra glas med vin. Men jag märker inte
att jag druckit något, även om jag inte tycker om att jag blev
tvingad att köra hem. Men jag ville inte ha något bråk och ansåg
att jag faktiskt var kapabel till att köra, vilket han egentligen inte
var. Dessutom ville jag inte ha något tjafs. Jag sa till honom:
"Händer det något nu så är det du som får ta skulden för det,
eftersom det är du som sa åt mig att köra... fast jag egentligen inte
känner för att göra det!" Jag känner i alla fall inte av att jag druckit
alls och är säker på att en alkoholmätare knappt skulle ge utslag
om jag blåste i den. Dock poängterar jag att MAN INTE(!) ska köra
när man har druckit (även om jag vet att jag gjorde fel ikväll
och inte är stolt över mitt agerande).
Det gick i alla fall jättebra att köra hem... och jag inser att jag egentligen
inte längre skulle behöva någon handledare när jag kör. Jag möter flertalet
gånger bilar mitt på vägen hemma. Pappa skriker som fan på att jag går
ut för långt när jag möter dem. Problemet är att skulle jag inte hålla åt mig
så mycket som jag gör, så skulle jag har krockat för längesen. Jag tror trots
att han ibland gapar när jag går när kanten, samtidigt innerst inne
tycker att jag kör ganska bra. Han säger nästan ingenting längre
när vi kör som är negativt vilket känns bra. Jag känner mig jätteduktig och
hoppas och tror att jag i augusti-september äntligen kommer ha det där
efterlängtade körkortet. Det känner jag på mig. Jag vill lära mig allt som
går att lära sig när det gäller bilkörning. Idag körde jag säkert 3-4 mil på en
liten väg som var riktigt smal, mellan Alunda och Bladåker. Jag fick möte
med flera bilar och klarade det galant. Jag känner mig duktig, även om det
kanske är dumt att bli övermodig.
Kvällen kunde dock ha slutat på ett bättre sätt. Och det var inte jag som var
orsaken till att den slutade dåligt, eftersom jag bara frågade en sak
men fick ett jävligt otrevligt svar tillbaka. Min mor har en jäkla tendens
till att gnälla om sina föräldrar. Jag försöker själv börja leva med tron
och teorin om att det inte är bra och att man itne ska älta saker utan
släppa dem för att få sinnefrid. Jag har själv varit en människa som
har hängt upp mig på allt, ältat saker och ting... och jag säger väl att man
blir som man fostras (även om jag en gång för alla bestämt mig för att
försöka sluta älta sakerm även om det kanske inte alltid är så lätt).
Min mor har i alla fall ältat sina föräldrars miserabla liv i 1 och ett halvt
års tid, utan att bara en enda kväll släppa det för att kunna tänka på något
roligt. Jag frågade pappa om hon suttit och ältat ikväll med, eftersom hon
hela gårdagskvällen efter att ha fått lite vin i sig, bara hade det i skallen.
Pappa tycker också det är skitjobbigt men är för feg för att stå upp för
vad han tycker och tänker. Jag vet att det ibland är bättre att hålla käften.
Men han håller inte käften till mig utan sitter och gnäller till mig om hur jobbigt
det är att mamma agerar som hon gör istället för att säga det till den personen
det gäller. Jag har en tendens att hamna i konflikter men vill försöka undvika det.
Och jag blir irriterad när människor gnäller, men vägrar göra något åt sin
situation och sedan fortsätter gnälla. Gnäller man är ju något antagligen fel
och få får man ta tag i det. Vill man inte ta tag i det då kan man lika gärna vara
tyst. I alla fall frågade jag honom och han fräste diverse saker åt mig.
Jag sa rakt ut till sist: "Jag orkar inte höra ditt jävla gnäll längre. Du gnäller,
och det är ju för att du tycker saker och ting är jävligt jobbiga och för att
det är saker som du skulle vilja förändra. Ställ dig frågan; Är du lycklig
med den situation som är. Du är inte lycklig och det vet jag, det märker
jag. Du måste sätta ner foten och säga stopp och du tycker saker är fel.
Vågar du inte göra det är det bättre att du inte säger något, för det blir
bara jobbigt att lyssna på någon som gnäller men ändå inte lyssnar..."
Min pappa gnäller till mig om diverse saker, som han tycker är fel med mamma.
Mamma gnäller på mig om sina föräldrar, diverse saker på sitt jobb, saker
som jag gjort som är bra (istället för att säga att det jag gjort är bra), hon gnäller
på pappa och hans beteende. Jag har blivit som en människa som de sitter och
snackar skit om andra med. Det är jobbigt att ha blivit ett form av slagträ.
Vem vill höra sin mor och far säga dåliga saker om varandra hela tiden:
Tänk om de kunde lära sig att kommunicera som vuxna människor?
För några år sedan fanns det en tjej, Grynet, som egentligen var rätt
cool. Fast när hon slog igenom tyckte jag att hon var barnslig. Men hon hade
en poäng. Hon körde med sloganen: "TA INGET SKIT!"
En slogan som var riktigt bra. Jag har i alla fall bestämt mig nu... jag tänker inte
ta mer skit från någon annan, oavsett om det gäller att lyssna på gnäll om andra
personer eller dylikt.
Grynet, alias Elin Ek
Jag tänker leva mitt liv i en positiv andra, försöka stänga ute mina föräldrars
miserabla liv. Det går att göra något åt sitt liv om man vill det. Att tro på
en förbättring är hälften av att faktiskt lyckas förbättra sitt liv... men när man har
gett upp redan där kan man glömma att man kommer ur skiten.
Jag tänker ta mig ur skiten, tänker inte låta mina föräldrars miserabla liv påverka
mig längre... Är less på att det har gått så här långt. Jag tänker visa att jag inte accepterar
detta. Det är slut nu! Det är nog!
Tänker gå med huvudet högt, leva mitt liv i en positiv anda, försöka vara glad över det jag har och uppskatta mina vänner, säga åt dem att jag tycker om dem och visa för dem att jag uppskattar dem.
Jag skrev till Ulla, min bästa kompis sen nio års ålder:
"Hej! Hoppas du sover gott just nu. Hade trevligt hos dig idag. Uppskattar verkligen
din vänskap. Tacka din mamma igen för alla god mat jag fått idag och hälsa. Kram"
Vänder ryggen till allt det negativa och dåliga nu.
TA INGET SKIT!
Lägger upp Alice låt I wanna live, för att den är bra och för slå ett slag för att det är nog nu :)
Lägger upp texten för den passar så jäkla bra in på mina föräldrars agerande mot mig,
allt gnäll de hållat på med mot varandra, men att nu är det nog och jag bryter
mig fri från dem.
i don't care how bad i'm go
i don't care i've made up my mind
i don't care you've hurt me so
just wanna leave my troubels behind
now i have traveld i've come so far
i have to throw it away
hear me out i tell you what
i need to try my wings on my own
on my own
cause i wanna live to be who ever i decide to be
and i wanna feel free from the way you keep on hurting me
yeah i wanna live day after day with everything i need
and i wanna feel
i taste the freedom every time i breath
there where times when life was good
and there where times my feeling were strong
how could i belive in you
not knowing all the time you were wrong
now i have traveld i've come so far
i have to throw it away
hear me out i tell you what
i need to try my wings on my own
on my own
cause i wanna live to be who ever i decide to be
and i wanna feel free from the way you keep on hurting me
yeah i wanna live day after day with everything i need
and i wanna feel
i taste the freedom every time i breath
cause i wanna live to be who ever i decide to be
and i wanna feel free from the way you keep on hurting me
yeah i wanna live day after day with everything i need
and i wanna feel
i taste the freedom every time i breath
here me out i tell you what
i need try my wings on my own
on my own
cause i wanna live to be who ever i decide to be
and i wanna feel free from the way you keep on hurting me
yeah i wanna live day after day with everything i need
and i wanna feel
i taste the freedom every time i breath
Lugnaste valborgen på länge?
där jag och Ulla satt och iaktog de människor som flitigt byggt flottar
av frigolit och diverse andra tillhörigheter. Det är alltid lika kul att se om
båtarna ska hålla för både kvarnfallet och islandsfallet. Redan tidigt
under loppet kom de söndertrasade båtar flytandes ner för ån och
islandsfallet, något som avslöjade att en del båtar inte klarat första
hindret. Den första bemannade farkosten som kom under islandsbron
klarade dock inte den starka ström och de starka virvlar som bildats
vid fallet genom de höga vattennivåerna. Men desto roligare är det
för oss som kollar på :) Förövrigt var det förvånansvärt många båtar som
klarade av utmaningen och tog sig i mål. Jag var positivt överraskad att
det inte var speciellt mycket fylla på stan. Nu var inte vi inne länge och
dessutom slår nog fyllan till lite senare... men ofta vid den tiden vi var
inne har man ibland sett ungdomar ligga nästan ligga däckade på
parkbänkar och diverse sittplatser i city.
Ulla är alltid lika samarbetsvillig vid fotografering
Vid halv tolv och ett trettio-fyrtiotal båtar senare, valde Ulla och jag
oss att bege oss upp på stan för att köpa något att äta... min mage
var heltom då jag endast hann få i mig en tallrik fil innan jag var
tvungen att åka hemifrån. Jag är en riktig tidsoptimist har jag insett.
Alltid ute i sista stund. hehe.
Det blev en kycklingbaugette på subway som var riktigt god. Första
gången jag åt på subway idag och det var riktigt gott. Efter detta köpte vi
två askar med jordgubbar. Den ena av dem hade nästan helt tömts innan
vi lämnade stationen i Uppsala. Den andra står framför mig på bordet
just nu, oöppnad och ser riktigt inbjudande ut.
Dagen fortsatte hemma hos mig där Ulla och jag spelade kubb i shorts och
linne. Det va riktigt skönt väder. Dock har molnen en tendens att förfölja mig.
Där det är sol och jag går ut, där blir det molningt. Jag tycker vädret ska vara
snällt mot mig :P Vid tretiden begav sig hon hemåt för att fixa med smörgåstårtorna
till imorgon samtidigt som jag sjönk ner i soffan då jag var riktigt trött.
Vid sextiden på kvällen tände vi grillen för årets premiärgrillning; Oxfilé.
Det blev riktigt gott :) Tillsammans med potatisgratäng var det perfekt.
Efter maten, cirka kvart i nio cyklade Ulla och jag till kasen som årligen anordnas
här i byn på sista april. Det var en cykeltur på 2 kilometer och vi stannade i
tio minuter vid kasen. Vi var bara där och kolla läget. nu ligger jag här på soffan med
benen i kors och kollar på film. Man behöver inte dricka för att ha en trevlig valborg.
Jag måste nog säga att det varit den lugnaste valborgen på länge när det gäller
fylla och dylikt. Det enda jag har druckit är cirka 3 dl mousserande vitt vin.
Nu glor jag på Men in black filmerna med en stor svartvit kissekatt på åtta
kilo hos mig... :)
Rätt eller fel att be en mamma få sitt barn att sluta skrika?
Jag tänker inte oroa mig för det. Kommer det så kommer det.
Men när det gäller barn är jag lite känslig... och när jag menar känslig
så handlar det om barnskrik.
Jag råkade ut för en incident idag, för jag tyckte att en kvinna som inte brydde
sig då hennes barn satt och gapskrek i vagnen, gjorde fel genom att bara stå och
inte bry sig det minsta om barnet. Jag stod i en kö till en stånd med jordgubbar på gågatan
inne i Uppsala tillsammans med Ulla. När ungen hade skrikit ett tag
sa jag till min vän Ulla: "Det var en jävla unge att skrika..."
En och en halv minut senare hade barnets skrik ökat och jag sa till Ulla igen:
"Kan ingen få tyst på ungen... jag kommer bli förbannad annars".
Då hörde jag moderns störiga röst: "Stör du dig på barnet eller..."
Jag sa bara lugnt: "Ja, jag tycker barnet skriker väldigt mycket..."
Hon: "Du har inga egna barn va... för då vet du att barn skriker."
Jag: "Nej jag har inga egna barn och jag vet att barn skriker ibland. Men det är ju
samtidigt inte normalt att ett barn skriker sådär mycket som barnet gör just nu..."
Jag hörde kvinnan mumla något ohörbart... sedan sade hon inget mer.
Jag vet inte om hon tyckte att jag hade en poäng i det jag sa, men
hon brydde sig om barnet och genast blev det mycket lugnare.
Den frågan jag ställer mig efter detta, är det rätt att be en mor försöka
få sitt barn att sluta skrika? För i detta läget stod kvinnan och intresserade
sig för annat än att faktiskt försöka ta hand om sitt barn som satt i vagnen och
gapskrek. Som mor måste man ju faktiskt bry sig om barnet. När ett barn skriker
är det ofta för att det är ledset eller vill någonting. Barn kan skrika av glädje med.
Men i detta fall var det inte glädje. Jag tycker personligen att man ska kunna säga
till mödrar i vissa lägen.
Jag kan säga att jag verkligen inte hade någon som helst lust att bråka eller skapa en konflikt
idag. Faktiskt var det ju kvinnan med barnet som hoppade på mig och var störig då hon hörde
mig säga en sak till Ulla om att ungen skrek. Generellt är det inte fel på barn. Det som är fel
är när föräldrar till barn låter ungarna skrika och inte bry sig när allt som egentligen krävs
är att ge barnet uppmärksamhet och bry sig. Jag vet inte om jag kommer bli en bra mamma
om jag får barn någongång i framtiden. Det jag i alla fall vet om så blir fallet, är att det är viktigt
att ge barn mycket kärlek och uppmärksamhet. Det ska vara en villkorslöskärlek
man ger till sina barn. Jag vill inte bli sådan att andra människor ska kunna gnälla på att
mitt barn skriker som fasiken eller att mina barn går i affärer när de är små och river ner saker
och jag inte bryr mig om det.
Hur som helst tänker jag lägga detta bakom mig, gjorde det redan när jag gick från platsen
där incidenten skedde. Ville bara se vad andra tycker om att säga till mammor som inte bryr
sig om sitt barn som skriker. Därför jag berättade om incidenten.
Nu ska jag se framåt och vara positiv, samt ha en trevlig kväll.
Imorgon ska Ulla firas. Hon fyllde 20 år igår torsdag. Så imorn blir det firande hemma
hos henne. Då ska det drickas mousserande vitt vin, käka smärgåstårta, ha trevlig och dricka
lite mer vin :P hehe. Ser fram emot det.
Gammalt är inte alltid dåligt
bra som jag brukar, jag har varit gnällig och inte velat vara själv
alls på grund av att jag mått dåligt. Mår lite bättre nu efter att jag
pratade med en person igår kväll via telefon. Helt perfekt mår jag
inte, men det kunde ju ha varit värre. Ska försöka se det från den
positiva sidan.
Under denna vecka har jag sett saker som jag glömt bort,
gamla saker som faktiskt är bra. Jag har sagt tidigare att jag
ska förändra mig, men har verkligen inte lagt manken till...
jag har trott att det bara varit att ställa om sig. Men jag har insett
att det inte är att "bara"... det krävs jobb och det är ett jobb som
jag tänker lägga ner nu. Vill inte vara en konfliktbenägen,
negativ människa som gnäller på allt och alla längre. Finns så
mycket annat i denna värld som är värt att lägga energi på än
att bråka, var negativ och gnälla.
Idag är jag hemma - IGEN! (jag vet det ser inte bra ut).
Jag känner mig inte stolt över att jag faktiskt hoppade skolan
idag för att kunna delta i mitt lags sista kvalmatch ikväll. Men
jag kan ta igen skolan, det kan jag inte göra med denna match.
Försöker se det från den positiva sidan. Och när jag igår kväll
blixtinkallades blev jag otroligt glad, eftersom jag egentligen inte
var uttagen från början och hade varit sned över detta. Så nu
känner jag mig taggad och ska ge järnet ikväll. Jag hade tänkt
använda denna dag till att fortsätta plugga, göra skolsaker
som behövs göras. Istället fick jag den brillianta idéen att åka
upp till min grundskola, som jag lämnade för ca 4 år sedan nu,
och hälsa på. Jag hade pratat med min mentor från nian om att
komma och hälsa på någon dag. Min förra mentor är en person,
en kvinna, som jag kommit att sakna. För hon var så otroligt rolig
och vi i klassen hade så kul med henne. Men att hälsa på har inte
varit ett alternativ på ett tag, då det inte funnits tid och ork. Dessutom
har det strulat med mailen så att jag inte har kunnat nå henne.
Så idag när jag var ute och gick, fick jag se barn från skolan som lekte.
De slutade med att jag gick hem, bytte om och tog cykeln och åkte till
skolan. Det var nog en glad överraskning som mina gamla lärare fick.
Jag fick två stora kramar... Det blev en fika med dem och prat om gamla
minnen och så vidare. Ett kärt återseende.
I helgen som var, var jag hemma hos Ulla. Vi levde om som vi brukade på
gamla tider när vi var sexton-sjutton år. Det är egentligen bara tre-fyra år sedan.
Men på tre-fyra år hinner så mycket olika saker hända. Hon har gått ut en samhälls-
linje med inriktning på ekonomi. Jag har examinerats från journalistiklinjen.
Idag sitter hon på uppsala universitet och pluggar till sjuksköterska, medan
jag läser in ämnen som inte fanns på min skola för att eventuellt kunna bli det
jag vill när jag ska söka till universitetet. Man inser när man gör saker man inte gjort
på flera år som var roliga, hur mycket man saknat de grejerna.
Igår skulle jag hjälpa pappa att byta däck på våran saab 9000. När jag skulle
dra loss bultarna med ett fälgkors gick de inte att få loss. Anledningen
var att pappa hade dragit bultarna med maskin på sitt jobb, vilket innebar att
de satt som berg. Jag började fundera på om ny teknik alltid är den bästa.
Med facit i hand från igår så måste jag väl säga att det inte alltid är bra med
ny teknik, vilket tydligt märktes förra veckan då flera affärer tvingades
stänga på grund av att virusskydden inte fungerade som de skulle på datorerna.
Jag har insett att gammalt är inte alltid dåligt i vissa fall.
Allt för min syster – En film som skapar debatt om den nya konstruktionsmänniskan
Alla känner väl till bloggerskan Kissies bröstförstoring,
samt läppförs
toringar. Jag tror att hennes operation kommer att leda
till en trend för många unga tjejer, som kommer att
välja att operera sig. Huruvida det är bra eller
inte, det är en fråga som det går att prata mycket om med
många infallsvinklar. Jag tänker inte diskutera det eftersom
det var hennes eget val att plastikoperera sig, liksom det
kommer att vara de unga tjejer som följer trendens val
att operera sig. Frågan man också kan ställa sig är
vad tillgängligheten av plastikkirurgi kan leda
till. Risken finns alltid att det i framtiden blir ett samhäller
med konstruktionsmänniskor. Idag kan vi välja att ändra
vårat utseende helt och hållet. Dessutom kan snart alla
genom genetikforskningen som har gjorts, kunna välja barn;
könstillhörighet, att de inte har CP-skada eller downs syndrom,
genuppsättning för att t ex bli reservdelsbarn åt ett syskon
etc. ( DN:s artikel om ofödda Emma som ska rädda sin bror Felix ). Genom denna
artikel har många frågor om det är rätt att föräldrar ska få välja barn skapats.
Vilken riktning håller samhället på att ta och vad är rätt och fel?
Alla har sina åsikter i frågorna om den nya människan. Många skulle kalla de nya
möjligheterna för skrämmande… och det beror naturligtvis på vilken vinkel man
harnär man diskuterar fr
ågan. Jag såg för några månader sedan en film
som heter Allt för min syster (My sister’s keeper). Filmens handling
bygger på konstruktionmänniskan:
”Hur långt är en förälder beredd att gå för att rädda
livet på sitt barn?”. Brian och Marge Fitzgerald har ställts inför
denna fråga gång på gång. Vid två års ålder fick deras dotter
Kate diagnosen leukemi. Hon förväntades inte överleva, men
mot alla odds får Kate uppleva sin 16-årsdag. Att detta är möjligt
beror helt och hållet på Anna, Kates yngre syster som är en perfekt
medicinsk donator. Men tretton år gammal fattar Anna ett beslut
som kommer att vända upp och ner på familjens liv; hon vill
inte längre vara donator. Åtminstone vill hon ha rätten att välja själv.
Hon stämmer sina föräldrarför att få kontroll över sin egen kropp, samtidigt som hon
förstår att detta kan leda till Kates död.
När det gäller konstruktionen av reservdelsbarn, kön, samt för att inte få ett barn
med någon sjukdom, är jag lite kluven. Har man redan sedan tidigare bestämt sig
för att skaffa ett barn t
ill och det finns möjlighet till att det kan rädda livet på det
barn som du redan har som är sjukt, så tror jag
att jag skulle vara villig att acceptera att man
konstruerade ett barn i det läget. Problematiken
som gör mig förvirrad kommer efter födseln.
Att man t ex tar stamceller eller benmärg en
gång från barnet känns helt okej. Men tänk om
det blir så som i filmen där det nya barnet utnyttjas
om och om igen för att kunna rädda sitt syskon.
Det kommer en dag då barnet vill bestämma över
sin egen kropp, en dag då ingreppen måste ta slut.
Vad händer då? Jag kan nog kanske tycka det är okej
med konstruktionsbarn för att slippa sjukdomar med.
Dock så är ett barn som lider av en sjukdom som downs syndrom fortfarande ett barn
och det skall respekteras och älskas som vilket annat barn som helst. De är trots sjukdomen
fortfarande en individ; en människa.
När det gäller konstruktionen för att få ett speciellt kön på barnet är jag väldigt
konservativ… I vissa fall, där t ex ett par flera gånger försökt få barn men bara
har killar och vill ha en tjej eller tvärtom, skulle jag kanske kunna acceptera att
man använde sig av genetik för att få en flicka. Problemet är att det fortfarande,
vad jag vet, inte finns några rapporter på om de barnen som görs på konstgjord
väg kan få ett sämre liv… att gentekniken som är utförd kan skada celler eller dylikt
i kroppen.
Men när en människa sedan har kommit till världen, är det då okej att man börjar
karva i sig själv och sprutar i muskeldödande medel i kroppen för att passa in i samhället
och passa idealet. Jag har aldrig varit emot plastikkirurgi… men jag har mina åsikter när
det gäller saken. Jag kan
erkänna att jag ibland funderat
på plastikkirurgi… Jag kan t ex
acceptera att en tjej som är i stort
sett platt över brösten opererar
brösten och förstorar dem en eller
två storlekar. Men att en tjej går
från A-kupa till DD-kupa på en
gång är en sak jag egentligen inte
tycker verkar handla om att man
vill ha större bröst, utan mera synas.
Visst är det snyggt om en tjej har lite
bröst. Men när en tjej får för stora
bröst… d v s att det ser onormalt
ut till kroppen, då är det inte snyggt
längre… Att operera bort hängande hud efter viktnedgång eller födsel om inte går att få bort
genom träning, eller att huden helt enkelt är för slapp och inte kan dra ihop sig, är en annan
sak jag slår ett slag för. Att försöka fixa till harmynthet och få det snyggt tycker jag också är
en annan okej sak. När det gäller läppförstoring är jag positiv, om läpparna blir bra.
Jag har tre erfarenheter av plastik, om man nu kan kalla borttagning av leverfläckar för
plastik. Men det tillhör plastikgrejen eftersom det handlar om hud. Jag tog också bort en
cysta på näsan för inte så många månader sedan som hade bildats av att jag piercat mig,
fått inflammation och sedan de inte läkt ihop ordenligt. Jag har ett litet ärr, men det är
ingen som ens tänker på det… och det var en plastikkirurg i Uppsala som utförde operationen
åt mig. Det var faktiskt, trots att det gjorde ont i näsan efteråt, rätt kul. Men det har nog
att göra med mitt intresse för medicin och sjukvård.
Jag tycker att oavsett ingrepp man gör, genetikbefruktning man genomför, så är
huvudsaken den att du gillar det; att du tycker det är okej. Det finns ingen som ska
kunna berätta för en människa som har genomfört ett ingrepp vad som är rätt eller
fel. Det är okej att ha åsikter… men man ska aldrig egentligen säga att någon har
gjort något fel. För trivs personen som genomför ingreppet med det, så är det ju jättebra.
Sentimental Day
Idag har jag varit flitig, samt känslosam... kanske en bra kombination.
Har bakat en cheesecake, samt gjorde sådana här stora konditorimaränger.
Vet inte riktigt vad jag ska säga om resultatet. Cheesecaken blev bra, medan
marängerna var goda, men ser lite mysko ut och bara går sönder.
Det som jag dock reflekterar över ikväll är tiden.
Jag har gamla mor- och farföräldrar... och jag har den lyxen som få personer
har haft under sin uppväxt, att få ha alla mina mor- och farföräldrar i livet.
Det är väl en sak som jag aldrig riktigt tänkt på och uppskattat. Men jag ska
egentligen vara väldigt glad över den gåvan jag har fått att faktiskt få ha det.
Jag kan knappt minnas en enda person under min skolgång som sa, när vi
pratade om våra mor- och farföräldrar, att de hade alla fyra i livet.
Men när man får ha dem kvar så pass länge som jag har haft, jag uppskattar egentligen
varenda eviga timme som de får leva trots att man kan tycka vissa
saker med dem är jobbiga, så hinner man också bli så pass vuxen att
man sakta börjar se dem "förfalla" och förstå vad som håller på att ske.
Mina farföräldrar som är 86 och 87 har sina skavanker, farfar har amputerat
ett ben men kutar runt på sin protes som en "galning". Gubben är 87 år! Han har
alltid varit en aktiv person... och envis som en gammal benget. När de fortfarande
hade villa och tomt på landet cyklade han 1,5 mil varenda dag. Gubben har genomgått
en hjärtoperation, fått en "tia" (dvs en liten stroke), genomgått operation för att
försöka få blodkärl i ben att pumpa runt tillräckligt med blod i benet (dock slutade
allt till sist med kallbrand) och sedan fick han amputera benet. Efter 1,5 år i rullstol
gick nog många släktingars tankar: "Det här klarar han inte... han kommer säkert
tappa livsgnistan." När han kom till gåträningen på sjukhuset för att lära sig gå
igen med en protes, struttade gubben upp och bara knallade på... som om inget
hade hänt (efter 1,5 års stillasittande i rullstol. Farmor har börjat bli skröplig, men hon
är klar i huvudet och allting, trots ett par proppar. Enda nu är att hon behöver
lite stöd när hon går utan rullator. Men livsgnistan finns.
Mina morföräldrar är 81 och 83. Morfar har haft hjärtåkomma, brutit höften, har dammlunga
och KOL. Visst är han påverkad, något som jag märkte idag. Men han lever. Han är klar
i huvudet och allting.
När det gäller min mormor är det ett sorgligt kapitel, ett kapitel som nog är det mest
svåraste att skriva om, därför att det är just en sak som påverkar anhöriga
och blir ett väldigt tungt lass att bära - demens. När det gäller privat erfarenhet av demens
är det något som jag aldrig har haft och verkligen hoppats att jag ska slippa få med.
Jag har yrkesmässig erfarenhet, då jag under fem månaders tid var vårdbiträde på en demensavdelning
för gamlingar. Det var nog en av de tuffaste sakerna jag har gjort i mitt liv, men det var
också en av de mest lärdomsrika perioderna i mitt liv hittills. Jag har aldrig varit
särskilt bra när det gäller tålamod, något som jag lärde mig där. Men under min tid där
tror jag att jag utvecklades ganska mycket psykiskt. En av de jobbigaste sakerna var
att se individerna bli till en likgiltig gestalt och vårdpaket. Jag visste att den personligheten
de många gånger uppvisade inför mig inte egentligen var den personen de en gång hade
varit. Det är så demensen påverkar människor. Minnen försvinner, nervtrådarna bryts.
Det finns i dagsläget ingen återvändo för det. Jag såg personer förlora sin anhöriga. Det
berörde mig, det gjorde det. Men det var mitt yrke, det var ju inte något personligt egentligen.
Men när det drabbar en personligt, när en person i din närhet börjar försvinna
bort på grund av demens, så väller känslorna och tankarna över mig. Jag har sagt många
onda ord om min mormor när det gäller hennes beteende. Och visst hon har alltid varit
lite märklig... men nu när demensen har börjat ta över börjar ta över, är hennes forna jag
som bortblåst. Jag kommer nog aldrig säga att jag älskar henne, den relationen har jag
aldrig haft med henne på det sättet så att man som barnbarn kan säga det. Men hon är
ändå min mormor och det är jävligt hemskt att behöva se det som händer.
När man ser detta, när det drabbar en personligt så börjar man inse att tiden går.
"Tiden är som ett timglas i min hand, där sekunder och minuter blir till år..."
Jag har reflekterat över att jag har "gamla" händer. När jag var ung, var mina händer
lena, det fanns ingen tillstymmelse till "rynkor" och jag hade inga ytliga blodkärl som
gick att se och heller inte känna. Det är en sak som har tillkommit de senaste 2 åren.
Tiden sätter sina spår i alla människor. Hos mig har det satt sig nu på händerna. Hos mina
far- och morföräldrar har det satt sig och bildat grått hår, rynkor, diverse sjukdomar...
hos mina föräldrar har det satt sig genom rynkor och början till grått hår... hos min bror har
det satt sig genom att han har flyttat hemifrån...
Denna dagen känns som att jag har fått ett baseballträ i huvudet med massa känslor på
en gång när det gäller tiden.
Asti Cinzano; champagne? = SKÄMT
nästa grät. En person påstod att hon satt och drack champagne
på en tisdag. Och med champagne menade hon Asti Cinzano.
Det var just därför jag började skratta. Asti cinzano är ju
ett vitt, sött, mouserande, italiensk vin. Det är faktiskt riktigt gott.
Drack det som "champagne" på min student. Men jag kallade det
aldrig för champagne, utan sa mouserande vitt vin eftersom det var
exakt det som det är. Vem dricker riktig champagne på skolavslutningen?
Det är nog inte så många föräldrar som väljer att köpa riktig champagne
åt sina barn. Och med riktig champagne menar jag flaskor som kostar
ca 250-300 kronor för en 75cl flaska.
Men att en person, som dessutom jobbat på krog, försöker
slå i folk att Asti Cinzano är champagne är en av de dummaste
sakerna jag har sett på länge. Jag bara skrattar åt det just nu.
Måste nästan klassa det som dagens skämt. Och när man påpekar
det försvinner kommentaren lika fort som jag skrev dit den.
Menmen, man kanske ska låta dessa människor fortsätta leva
i tron att den 75cl flaska Asti Cinzano för 75 kronor är champagne.
Blir nog bäst så, eftersom de tror så mycket på det själv, att de
försöker lura i andra det också. Hehe.
Asti Cinzano; Moët & Chandon Brut Impérial;
Fejkchampagnen Riktig champagne.
Kostar bara 75 kronor Kostar nästan 400 kronor för 75cl
för 75cl
Smycken?
Visst känns det lite som att jag kanske snor någon annans
koncept. Men jag är nog inte ensam om att göra det. Finns nog
flera stycken i detta land som faktiskt håller på med smycken,
så tror inte det något monopol när det gäller att göra egna smycken.
Får väl se hur det blir och hur mycket tid jag har till att hålla på.
Gäller ju att ha ork också.
Ett tips på något gott
Jag kallar inte maten för något speciellt, utan kan bara säga
att det är riktigt gott.
Det du behöver är
Kokt ris
Kokt majs
Creme fraiche
Tonfisk i vatten
Fetaost
Börja med att koka riset och majsen.
När det är gjort blandar du ihop detta.
Du tillsätter sedan creme fraiche. Det ska
inte bli som en röra utan mera som en
sås i riset (lite svårt att förklara). ´
Du lägger upp riset på en tallrik.
Sedan öppnar du en burk tonfisk med vatten
och tömmer bort vattnet. Lägg upp tonfisk
i den mängd du vill ha på tallriken. Sedan
tar du den mängd fetaost du vill ha och
smular sönder lite försiktigt med händerna.
Helst ska fetaosten inte vara helt söndersmulad
utan ha innehålla bitar. Blanda sedan in tonfisken
och fetaosten i riset. Avnjut.
Gillar du inte fetaosten kan du naturligtvis
ta bort den. Jag tycker själv om fetaost
och tycker att den ger en bra sälta i maten.
Enkelt är det i alla fall och tar inte mera än 20-25 min
att tillaga.
Vad är en bra blogg?
Samtidigt som jag själv bloggar, så läser jag flera andra personers
bloggar. Jag följer dem inte slaviskt utan brukar titta in på dem
lite då och då, för det mesta i alla fall en gång per dag.
Frågan är då varför man läser en blogg? För mig är anledningarna olika.
Dessa bloggar kollar jag in på i stort sett varje dag:
* Desirée Nilssons blogg; http://www.dessies.se; Anledningen till att jag följer hennes blogg
är att det är ganska kul att se en liten tjej, som knappast är torr bakom öronen försöka framstå som
vuxen och mogen. Antagligen är Dessie som skriver på bloggen helt annorlunda i verkligheten, vem
vet. Men det är i alla fall ganska roande att sitta och läsa små blonda tjejers bloggar... Det enda
bloggen ger är ett gott skratt.
* Alexandra "Kissie" Nilsson; http://www.kissies.se ; Anledningen till att jag läser hennes blogg
är i stort sett av samma anledning som jag läser Dessies. Skillnaden är att den "riktiga" Alexandra
visar sig ibland. Tycker det är otroligt tråkigt att hon inte visar sitt riktiga jag mera. Bloggen är just nu
inte speciellt givande mer än att den ger ett gott skratt. Men den skulle bli mera givande om hon vågade
vara sig själv mera och inte sitt alterego "Kissie" i stort sett jämt när hon skriver. Men alla har ju sitt sätt
att nå framgång och gör i stort sett vad som helst för det.
* Paulina Danielsson; http://www.paow.se ; Paulina ska tillhöra de här "blonda" bimbobloggerskorna,
som jag brukar kalla skaran Dessie, Kisse och Paow. Skillnaden med Paulina är att hon vågar vara sig
själv väldigt mycket, och inte något alterego som de andra två. Jag skulle nog påstå att Paulina
är den mest mogna, och mest seriösa av de tre bloggerskorna. Visst har hon sina "blonda" stunder ibland.
Men Paulina vågar var djup, dela med sig av sig själv, skriva om annat än plastikoperationer, fester och
mode. Det gillar jag.
* Rikard Johansson; http://www2.unt.se/avd/1%2C%2CMC%3D4-TYPE%3Dblogg-bi%3D167%2C00.html; Läser denna blogg dels för att det är en innebandyspelare, men också för att man har jävligt kul när man
läser den. Det är rostade sälar och alla möjliga tokigheter.
* Peter Bohlin; http://zerpo.blogg.se/ ; Läser denna för att det är en otroligt bra skribent. Han skriver
om diverse olika saker som har med sport att göra och ibland samhället. Bloggen tilltalar mig.
* Isabella "blondinbella" Löwengrip; http://www.blondinbella.se ; Det är bara cirka 1-2 år sedan som jag
verkligen hatade blondinbella. Och det hade inte att göra med att hon var känd, utan att jag tycker att det
hon skrev om var barnsligt och väldigt bimboaktigt. Men hon har växt upp och idag skriver hon om saker som
är viktiga i livet. Det är en blogg som tilltalar mig.
Vad är det som utgör en bra blogg?
För min handlar det om att våga vara sig själv och inte ett alterego som det verkar som att många
tjejer som idag bloggar, använder sig av. Jag gillar bloggar där man tar upp saker som är viktiga i samhället,
idrott (eftersom jag gillar sport). Sen är det här med vad som utgör en bra blogg naturligtvis olika från olika
personer. Medan många tycker att modebloggar är jätteroliga, så är det inget som tilltar mig.
A mother who doesn't love her daughter...
saker, men när jag skriver negativt så handlar det ju om att jag mår dåligt av det som
jag är negativ över. Och den dagen jag skaffade bloggen handlade mycket om att ha
en plats att skriva av sig på. Jag vet att det blev i offentlighetens ljus,
men det var ändå mitt sätt att försöka tackla saker och ting.
Jag är avundsjuk på många barn... jag vet att jag inte är ett barn längre åldersmässigt,
men till mina två föräldrar är jag barn och kommer så alltid att vara. Sen om jag
ser dem som mina föräldrar är en annan sak. Pappa ser jag ju definitivt som min far.
Men när det gäller min mamma, så vet jag inte ens om jag vill kalla henne för mamma
längre. En moders kärlek ska vara ovillkorlig... men i mitt fall är den inte det. För att
hon ska tycka att jag gör något bra, måste jag "slava" för henne. Ibland är det nästan
så att jag upplever att jag ska gå ner på knä och buga för henne. Det är inte vettigt,
inte för fem öre. Jag har aldrig fått höra av min mor att hon älskar mig. I och för sig har
pappa inte heller sagt det. Men han ställer upp i alla fall och det känns som att det
är tillräckligt för mig.
Jag sa, jag vet inte när det var... men jag vet att det inte är så längesen, att:
"jag har aldrig varit älskad...". Alla har sagt till mig:
"Men skärp dig, det är klart du har. Dina föräldrar älskar dig."
Jag har trott dem, jag har gått på deras ord som egentligen varit lögner
(något som de naturligtvis inte kunna veta att det varit.).
Jag har blivit kallad känslokall av min mor, egentligen borde hon inte
ta sådana ord i sin mun... och hon borde inte ens behöver fundera över varför
jag är känslokall mot henne. Jag kan visa kärlek... Men bara mot dem som
behandlar mig bra (d v s inte berättar för mig hur värdelös jag är hela tiden).
Ikväll sa min mamma att jag är en värdelös bilförare. Tidigare kvällar
har jag hört att jag är värdelös på flera punkter. Enligt henne är jag värdelös
på det mesta. Om någon skulle fråga vad hon har sagt, skulle jag nog vända
frågan tillbaka till dem och säga: "Frågan är vad hon inte har sagt..?"
För så är det. Jag kan inte komma ihåg en enda grej hon sagt att jag gjort bra
eller så. Det är hemskt... Jag hatar att bli nedtryckt, men det spelar ingen roll
att jag står upp och säger åt henne att hon behandlar mig som skit. Det spelar
ingen roll att flera andra säger detsamma; d v s att hon behandlar folk illa
och har fel. För i hennes värld är hon diktator, alla som går emot henne har
fel... de ska sågas vid fotknölarna.
R . I . P Emil Forselius
Kanske för att det är en bra skådespelare. Och kanske för att det är den andra Wallander-
medverkande skådespelaren som tar livet av sig. (Johanna Sällström
* 1974 09 30 +2007 02 13)
Emil Forselius * 1974 11 23 Västervik - + 2010.03.02 Södermalm (självmord)
EMIL FORSELIUS
UTBILDNING:
Teaterhögskolan i Stockholm 1998-2002
TEATER:
Ålderstrappan Jag av Sölve Rydell
Regi: Robert Jelinek SMOT -09
Som glöd under snö Peppo av Robert Jelinek
Regi: Maja Salomonsson på Teater I -08 -09
Glasmenageriet Jim O´Connor av Tennessee Williams
Regi: Robert Jelinek på Teater I -08
Ett år av tystnad John av Raffael E. Martinez
Regi: Richard Turpin på Riksteatern -08
Kung Erik Kung Erik av Dan Enwall
Regi: Karl Runqvist och Figge Norling Scalateatern -07
Ronja Rövardotter Birk Borkasson av Astrid Lindgren
Regi: Stina Ancker på Stockholms Stadsteater -05
Skadeglädjen Oliver av Linda Norèn
Regi: Robert Jelinek på Teater De Vill -04 -05 -06
Ondskans Axel General N av Richard Turpin
Regi: Mellika Mellani på Teater Tribunalen -04
Ros mellan tänderna Siabendo av Christian Augrell
Regi: Malin Stenberg på Orionteatern -03
Fritänkaren Otto av August Strindberg
Regi: Richard Turpin på Strindbergs IntimaTeater -03
Kaos är granne med Gud Ricky av Lars Norèn
Regi: Johan Wahlström på Teaterhögskolan i Stockholm -02
Mammas ögon Fredrik av Anders Hasselgren
Regi: Carolina Frände på Teaterhögskolan i Stockholm -01
Skattkammarön Jim Hawkins av R.L. Stevenson
Regi: Marie Feldtman på Dramaten -00
Pälsänglar Pontus av Jonna Nordenskiöld
Regi: Jonna Nordenskiöld på Dramaten -00
Tartuffe Dami av Jean Baptiste Molière
Regi: Micke Lidèn på Teater Lasse i parken -98
FILM/TV:
Wallander Indrivaren Patrik Leppowski Film YellowBird -09
Regi: Kathrine Windfeldt
Himmelblå Dan NRK Drama -07
Regi: Anne Sewitsky
Hombres Victor Carlberg Jarowskij -06
Regi: Musse Hasselvall, Daniel Di Grado
Virus Fänrik Krhon DI -06
Regi: Jerker Josefsson
Deadline-Torp Dovor Mladenovic NRK Drama -03
Regi: Nils Gaup
Belinder Auktioner Ola Nilsson 6 avsnitt, SVT Drama -03
Regi: Klas Karterud och Anders Engström
Stora Teatern Hampus 4 avsnitt, SVT Drama -01
Regi: Richard Looft
Sprängaren Data hacker Långfilm, Sweetwater -01
Regi: Colin Nutley
Brottsvåg Emil Olsson 1 avsnitt, Jarowskij -00
Regi: Erik Lejonborg och Martin Söder
Järngänget Lukas Bergström Långfilm, Cinetofon -99
Regi: Jon Lindström
Joakim & Jasmine Joakim Kortfilm, Giraff Film -99
Regi: Klara Asp
St:Mikael Max Sterning 12 avsnitt, SVT Drama -98
Regi: Kjell-Åke Andersson och Daniel Lind-Lagerlöf
Beck-Vita Nätter Micke Sjögren Långfilm, Film-Lance -97
Sista Kontraktet Tjack-Janne Långfilm, Film-Lance -97
Regi: Kjell Sundvall
Tic Tac Lasse Långfilm, Sandrews -97
Regi: Daniel Alfredson
ÖVRIGT:
Guldbaggen för skinnskallen Lasse i Tic Tac -98
Körkort B.
