Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Jag har inga barn... och om jag kommer få barn får framtiden visa.
Jag tänker inte oroa mig för det. Kommer det så kommer det.
Men när det gäller barn är jag lite känslig... och när jag menar känslig
så handlar det om barnskrik.

Jag råkade ut för en incident idag, för jag tyckte att en kvinna som inte brydde
sig då hennes barn satt och gapskrek i vagnen, gjorde fel genom att bara stå och
inte bry sig det minsta om barnet. Jag stod i en kö till en stånd med jordgubbar på gågatan
inne i Uppsala tillsammans med Ulla. När ungen hade skrikit ett tag
sa jag till min vän Ulla: "Det var en jävla unge att skrika..."
En och en halv minut senare hade barnets skrik ökat och jag sa till Ulla igen:
"Kan ingen få tyst på ungen... jag kommer bli förbannad annars".
Då hörde jag moderns störiga röst: "Stör du dig på barnet eller..."
Jag sa bara lugnt: "Ja, jag tycker barnet skriker väldigt mycket..."
Hon: "Du har inga egna barn va... för då vet du att barn skriker."
Jag: "Nej jag har inga egna barn och jag vet att barn skriker ibland. Men det är ju
samtidigt inte normalt att ett barn skriker sådär mycket som barnet gör just nu..."
Jag hörde kvinnan mumla något ohörbart... sedan sade hon inget mer.
Jag vet inte om hon tyckte att jag hade en poäng i det jag sa, men
hon brydde sig om barnet och genast blev det mycket lugnare.

Den frågan jag ställer mig efter detta, är det rätt att be en mor försöka
få sitt barn att sluta skrika? För i detta läget stod kvinnan och intresserade
sig för annat än att faktiskt försöka ta hand om sitt barn som satt i vagnen och
gapskrek. Som mor måste man ju faktiskt bry sig om barnet. När ett barn skriker
är det ofta för att det är ledset eller vill någonting. Barn kan skrika av glädje med.
Men i detta fall var det inte glädje. Jag tycker personligen att man ska kunna säga
till mödrar i vissa lägen.

Jag kan säga att jag verkligen inte hade någon som helst lust att bråka eller skapa en konflikt
idag. Faktiskt var det ju kvinnan med barnet som hoppade på mig och var störig då hon hörde
mig säga en sak till Ulla om att ungen skrek. Generellt är det inte fel på barn. Det som är fel
är när föräldrar till barn låter ungarna skrika och inte bry sig när allt som egentligen krävs
är att ge barnet uppmärksamhet och bry sig. Jag vet inte om jag kommer bli en bra mamma
om jag får barn någongång i framtiden. Det jag i alla fall vet om så blir fallet, är att det är viktigt
att ge barn mycket kärlek och uppmärksamhet. Det ska vara en villkorslöskärlek
man ger till sina barn. Jag vill inte bli sådan att andra människor ska kunna gnälla på att
mitt barn skriker som fasiken eller att mina barn går i affärer när de är små och river ner saker
och jag inte bryr mig om det.

Hur som helst tänker jag lägga detta bakom mig, gjorde det redan när jag gick från platsen
där incidenten skedde. Ville bara se vad andra tycker om att säga till mammor som inte bryr
sig om sitt barn som skriker. Därför jag berättade om incidenten.
Nu ska jag se framåt och vara positiv, samt ha en trevlig kväll.
Imorgon ska Ulla firas. Hon fyllde 20 år igår torsdag. Så imorn blir det firande hemma
hos henne. Då ska det drickas mousserande vitt vin, käka smärgåstårta, ha trevlig och dricka
lite mer vin :P hehe. Ser fram emot det.