Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Hundrasjuttio timmars arbetstid. Det är vad jag har avverkat på jobbet under Maj månad.
Totalt 25 dagar av 31 har jag jobbat. Av de senaste 24 dagarna har jag jobbat 20. Så har haft
ungefär en dags ledighet varje vecka under Maj månad. Att jag jobbat så mycket? Det bara
blev så. Idag när jag gick av mitt pass klockan 16.00 (30 minuter efter utsatt tid, vilket innebär
att jag gjorde trettio minuters övertid idag),  så var det bara en lättnad. De senaste fyra
dagarna jag har jobbat har det varit riktigt tungt, då jag fått ont i min lilla rygg igen.

Jag vet inte hur jag orkat denna månad... men jag antar att anledningen stavas Stoffe. Ja
jag träffade Stoffe i söndags. Var på hans hemmaplan. Kändes faktiskt bra. Jag vet inte
vad vi tog för kliv alls i våran relation i söndags. Men vi pussade i alla fall varandra för första
gången. Men det betyder ju inte att det kommer att bli vi. Jag är inte negativ när jag säger
så... utan realistisk. Men just nu känns det väldigt lovande och positivt. Jag har börjat
lita lite mera på honom nu sen vi träffades i söndags. Om det var kyssen, jag vet inte...
Men jag tog initiativet till den första, sen blev jag pussad på flera gånger i söndags.
Så jag tror i alla fall han känner lite intresse för mig :) Annars är han jävligt bra skådespelare :P
Nä då, han är inte alls sådan som person. Han gör mig glad :) Jag saknar honom emellanåt fast
vi är i ett sådant tidigt stadie ännu. Men det måste vara positivt, hoppas jag.
Får se om det blir till att träffa honom något nästa vecka, hoppas det i alla fall :)

En annan inte fullt lika underbar sak är det jag fick veta från en av de nya, outbildade och inte
speciellt erfarna vikarierna som ska börja jobba hos oss på jobbet. Trots att de är yngre än mig,
jag har massa erfarenhet medan de inte har mycket erfarenhet alls, så har de mer lön än mig.
Det gör mig faktiskt jävligt förbannad. Inte deras fel och jag missunnar dem inte sin lön. Men
det måste ändå finnas någon rättvisa på saker och ting. Så måste ta mig ett samtal med chefen
nästa vecka. Jag kan få bättre betalt någon annanstans om det ska vara så här. Det absolut sjuka
är att jag hade en tjej av dessa nya vikarier som har gått dubbelt med mig två gånger. Hon kan
ingenting om just jobbet inom hemtjänsten... och ändå ska hon ha mer lön är mig. Får se vad
som händer och sker nästa vecka.

Ikväll orkar jag inte bry mig om det. Jag orkar inte bry mig om någonting ikväll, förutom att ta det
lugnt och ägna lite tid åt att prata med Stoffe i telefon. Jag satt på utbildning i nästan två timmar
det sista jag gjorde innan jag slutade idag. Var bra nära att somna faktiskt. Och inte var det några
roliga saker man fick reda på heller. Vi pratade om hygien. Och en annan vikarie sa det till mig:
"Alltså fyfan... ni tror inte man känner sig jävligt äcklig och som ett bakteriemonster nu eller?"
Vi fick veta litegrann vad olika smittor och bakterier m.m finns på brukarna och hur vi ska göra för
att slippa sprida vidare en bakterier från en brukare till en annan. Ganska intressant utbildning.
Sen att det är svårt att följa den till exakt 100% hela tiden är en annan grej. Men man har i alla fall
lite mera hum när det gäller saker och ting :)

Imorgon åker vi med husvagnen till Sörsjöns camping utanför Norrköping. Vi bli där till och med
söndag. Det är SKK-utställning och SLK-utställning och jag ska ställa ut Fanny. Får väl se hur det
går. Det var utställning hela förra helgen med. Då blev vi tvåa och trea i unghundsklass.
I helgen är det först finländke Bo Skalin som dömer på Himmelstalund och sedan så dömer
Jukka Kuuisto på söndagen på SLK-specialen på Sörsjöns camping. Tror det kommer blir helt
perfekt :) Sen vad dessa två herrar tycker om Fanny får vi ju se. Det visar sig.

Nä vänner, nu ska jag faktiskt ta och äta och sedan bara ta det lugnt och slappa. Packandet får
faktiskt vänta till imorgon bitti.


XOXO Jenny has left the building. To be continue...

På fredag efter jobbet är det shoppingtime :)
Har spanat in en väska i typ flera år, från första andra året på gymnasiet,
men alltid tyckt att jag inte har råd med den. Men på fredag, när jag får
lönen så, då ska den införskaffas. Det är en kombinerad axelrem- / handväska.
Så perfekt. För ibland när man drar iväg så vill man inte ha den absolut fetaste
väskan, men en som rymmer litegrann... och det gör den här väskan. Frågan
är bara vilken färg... svart eller beige? Svart passar till allt... beige är snyggt
på sommaren... Hm vad tycker ni?



Sen ska det faktiskt införskaffas en ny bikini. Har funderat lite på vad jag vill ha för något.
En tankini skulle vara rätt soft. Men får väl se. Jag har spanat in en modell vanlig bikini och
ett par short/bikiniunderdel, som jag tycker är riktigt fin. Men det är ganska små storlekar
på dem, även om det brukar gå bra att köpa lite mindre storlek än den man har själv då
det är ganska töjbart. men får väl helt enkelt se...

Skulle vilja ha tankinin nedan, fast kanske i svart istället för petrol, även om jag vet att petrol är
en färg som passar mig. Men beror ju på vad man får tag på för underdel :) En svart skulle nog
passa bättre till de vita här ovan :) Eller?



Jag måste även försöka få tag på shorts/kortare jeans eller något. Har inte
överdrivet många shorts... eller jo, mina innebandyshorts har jag ju... och domarshortsen.
Men att kombinera dem med högklackade sandaler... Nja, det är nog inte det snyggaste.
Kanske ska komma till Stoffe på söndag i innebandyshortsen med mina högklackade sandaler.
Det blir nog en hit - eller inte. Tror inte han bryr sig så mycket. Men jag är lite strikt när det
gäller hur jag ser ut bland folk. Visst kan jag ha mina domarshort eller innebandyshorts. Men
då får man ha övrig utstyrsel som passar ihop med det :P hehe. Fast vet inte hur överdrivet
glad jag kommer vara över att gå i shorts i sommar. Jag är inte ens 22 år gammal (fyller om
1 ½ vecka), men upptäckte för ungefär en vecka sedan ett åderbråck på insidan av låret.
Känns sådär lagom kul då jag har två blåaktiga knölar precis ovanför knäleden på insidan av
låret. Jag har känt för varje år jag fyllt de sista två åren att jag börjar bli gammal. Det är
bara en känsla. Och så får man detta... ni tror inte jag känner mig ännu mer äldre då?
På grund av detta använder jag stödstrumpor redan när jag jobbar om dagarna. Har icke
tacksamma gener när det gäller sådana här saker. Mormor hade "druvklasar" på benen
innan 40 års ålder och operereade sig där mellan 40 och 45 år. Måtte jag slippa det säger
jag bara. Har dessutom ont av åderbråcken, öm över dem och ibland en tryckande smärta.
Så ska faktiskt till läkaren på torsdag morgon. Vet att det inte är nyttigt att få smällar
på åderbråck, då känner mig lite orolig för innebandyn i höst :(


Jättetrevligt att se ut så här... inte ens 22 år gammal :(
Life's a cruel bitch sometimes.

När jag idag läser om bloggerskor som gnäller över att deras lår går ihop, eller att de har en finne
känner jag bara: "Skärpning... ni är unga och fina fortfarande utan kärringtecken..." Jag förbannar
inte mitt öde, men kan ju inte låta bli att tycka att det är lite jobbigt att ha en sådan där ful grej.
Stoffe sa att det var pensionärsvarning när jag vid 22-22.30-tiden sa till honom att jag måste sova
relativt snart. Han visste inte att jag går upp 06 när jag jobbar. Han själv går ofta upp efter halv åtta
i alla fall. Så han hade förståelse. Men om han bara visste hur rätt han hade när han sa det, när man
ser hur man ser ut på benet... hm... Stackars stoffe, skaffar sig eventuellt en 13 år yngre tjej, och
får en som har "kärringtecken.." Haha :) Ska till läkaren med detta på torsdag morgon, så att de får
titta på det, bedöma och avgöra om man ska göra något åt det.

Nä gott folk. Sova nu. Skulle ha gått på gymmet imorse, men sov så konstigt inatt igen, på grund av
lyckorus. Så orkade inte upp imorse. Så ska försöka få lite sömn nu och spva och åka till gymmet imorn
bitti istället...

Fick förövrigt ett mail från Stoffe som är i Norge just nu ikväll. Man skiner upp som en sol när man ser
hans namn på displayen i mobilen. Söta, fina Stoffe :)



XOXO Jenny has left the building. To be continue...

När jag loggade in på bloggen idag fick jag mig en chock som följdes av gott skratt.
En person med alias "Arne" (Vem fan är Arne? Känner ingen arne), hade varit inne på
bloggen och kommenterat mitt inlägg Kärleken och svekens baksida. Vet ni vad jag
blev kallad. Jo jag är tydligen en bimbo(?). Fattar inte att en människa har mage att
ta dessa orden i sin mun... När jag kollar IP-adressen bor personen i närheten av
Norrköping (troligen Kolmården). Lite sjukt, för känner inte en enda människa i Norrköping,
så man liksom: "Eh... okej..." Tycker i alla fall att det är lite komiskt att bli kallad
Bimbo då jag är motsatsen till en Bimbo. Så man kan ju undra om personen kör tvärtom-
språket. hehe. Kul att någon kan roa en.

Helgen som har varit har jag varit jättegrinig på Stoffe... det har inte alls varit en dans på
rosor alls... och speciellt inte för honom, som inte vet att jag har PMS :P haha. Stackars
Stoffe. Nä men blev lite missförstånd i slutet av förra veckan och under helgen som var.
Så har känt litegrann: "Fuck off... jag skiter i det här om det ska behöva vara så komplicerat..."
Men jag tycker ju om Stoffe, så jag vet att jag i slutänden bara inte skulle göra det.

Ikväll gjorde han mig så förbannat mållös. Han ska flytta närmre hit. Och så säger han:
"Du kan ju testa flytta in och bo hos mig varannan vecka sådär... se hur det känns och så..."
Det var så sjukt egentligen. I lördags kväll när det blev lite missuppfattningar m.m och jag
kände att han inte verkade tro att jag tog honom så seriöst. Så jag skrev rakt upp och ner
det jag kände, bl a att det jag lärt känna av honom så här långt gjorde att jag skulle kunna
tänka mig honom som far till mina eventuellt framtida barn. Jag bara kände för att skriva
det. Med tanke på allting som har hänt de senaste dagarna, så blev jag lite förvånad över att
ens Stoffe pratade om att jag skulle bo med honom... och han kunde naturligtvis inte låta
bli att spinna vidare på det jag skrivit om barn och var tvungen att retas: "Alltså du har ju
redan tänkt skaffa barn med mig, så är väl lika bra att du flyttar in på en gång... man lär ju
bo ihop om man ska ha barn..."

Ikväll säger han sådana här saker, och då har jag gått runt ett par dagar och känt lite:
"han är fan inte intresserad av mig, så lika bra jag skiter i det här, innan jag kommer för
djupt in i det och blir sårad..." Man inser litegrann hur jävla dum man är och att han faktiskt
tycker om mig, när han säger som han gör ikväll. Jag vet inte vad det blir med Stoffe. Men
han är allt en bra kille :) Så otroligt fin. Skulle göra ont i mitt hjärta om det inte blir något
mellan honom och mig. Jag har i alla fall bestämt mig ikväll för att försöka lita fullt ut på honom.
Förtroende och tillit är något som jag inte lätt får för människor på grund av många svek. Därav
anser jag att det är någonting man måste förtjäna. Lite sjukt att se det på det sättet kanske.
Stoffe känns rätt på något sätt, men man får väl se vad som händer och sker. Just nu kan jag
knappt tro att det är sant, det som hänt ikväll. Sitter och känner att jag borde nypa mig i armen
och kolla så att jag inte drömmer. I och för sig har jag blivit nypen i armen ikväll, av en hundkäft :P
Efter samtalet med Stoffe så tog jag en promenad med Fanny och hon skulle "rida" på armarna
och bitas och nöp till mig ordentligt i underarmen så det gjorde ont. Ibland är hon billig, min lilla
skithund :P


Älskade Stoffe. Vore han här skulle han få en puss...


Nu ska jag ta och sova. Funderar på att ta mig till gymmet imorn. Var inte där på hela den gångna veckan
på grund av massa jobb. Har jobbat de 11 av de senaste tolv dagarna. Jobbade 7 kvällar i rad, var ledig
en dag och sedan jobbade jag fyra dagpass som nu är till enda. Skönt med lite ledigt. Behöver verkligen
det efter dessa 11 dagar. Sanningen är att jag hade kunnat jobba 24 dagar den här månaden. Nu blir det
troligen bara 22, då jag faktiskt var sjuk en dag i början av månaden och sedan faktiskt ska ta bort ett
pass i helgen på grund att jag missade att jag hade lite saker planerat. Men ändå, 22 dagar som timvikarie,
är inte dåligt :) Nu ska jag sova... Natti natti folket!


XOXO Jenny has left the building. To be continue...

Jag försöker samla tankarna just nu. Ni som läser bloggen har sett att jag skrivit
om att jag träffat en kille. Vi träffades för andra gången igår och det kändes bra.
Men efter ett samtal igår kväll känner jag sådan tvivel... egentligen inte på honom
och att jag faktiskt tycker om honom litegrann... utan på att han kan känna något
för mig och att det här kan bli bra. Kärleken skrämmer livet ur mig. Efter så många
smällar, känner jag lite att jag vill ha bekräftelse på att det kan bli något, ganska
fort. Jag kan ibland känna att jag inte vill slösa en massa dyrbar tid över något som
ändå bara rinner ut i sanden. På så sätt är jag nog ganska svår att dejta. Jag är
komplicerad... mer än vad många tror. Utåt sett kan jag nog se ut att vara en tjej
som tar lätt på allting och se ut att vara ganska enkel. Men det är en illusion.
Till och med "Stoffe" påstod igår att jag inte är en komplicerad människa, utan att
jag är enkel när jag gjorde någonting igår som jag personligen tycker är komplicerat.
Ibland undrar jag hur det kommer sig att jag känner som jag gör...



Stoffe är en av de finaste sakerna som hänt mig, trots att vi nyss träffats och inte ens är
tillsammans. Dock är han en väldigt fin människam vilket är anledningen till att jag skriver så.
Men han är samtidigt den saken som skrämmer mig mest, eftersom jag inte har en aning om
var hans och mitt umgänge ska ta ivägen; om det ska leda till något underbart eller om det
kommer att rinna ut i sanden. Det skrämmer livet ur mig. Det absolut bästa är att han är väldigt
försiktig med allt vad pussar m.m heter. Vi har knappt ens pratat om sex än. Men vi är båda på
planet att det är sådant som kommer med tiden om det blir något. Det säger en sak: SERIÖS
KILLE :D Jag vill inte skynda med sådan heller, för det kan förstöra så jävla mycket. Och det är
underbart att ha hittat en människa... framförallt kille, som är precis likadan :)

Innan "Stoffe" hade jag faktiskt givit upp det här med tvåsamhet rejält. Och jag vet inte om jag
tror på det riktigt än heller... eller snarare vågar tro... Det har varit så många smällar, att man
byggt upp som ett skyddande skal. När någon börjar spräcka det där skalet, då blir jag så
"förtvivlad", att jag emellanåt inte vet hur jag ska behandla saker och ting.



När man gått på många smällar blir man väldigt reserverad, rädd och vacklande och framförallt
tillbakadragen. Man vill känna direkt att det finns en chans, annars blir man lite off. Jag märker
hur mycket ärr jag har fått genom åren. Jag vet att träffar jag rätt, så kommer dem att blekna.
Men man är ju samtidigt väldigt rädd att man ska få ytterligare ett sår. Jag kan inte lita på
människor (utan det tar ett tag innan jag vågar tro på det människor säger). Jag kan nog
vara väldigt komplicerad på det sättet, att alla ärr man fått påverkar mig i början av en ny
relation. Det är något jag måste arbeta med och försöka hantera. Men det är lättare sagt än
gjort. Men jag är positiv till saker och ting idag och det är väl det som håller en flytande och
inte får allting att krascha ihop totalt när man känner sådan osäkerhet när det gäller en annan
människa. Jag tycker om stoffe... väldigt mycket, fast det är ett väldigt tidigt stadie som
hans och min relation befinner sig med (om man kan kalla det för relation när man dejtar).
Jag vet att indirekt så har jag ett spel med i vad som sker i framtiden mellan oss. Men jag tror
på ödet. Det var ödet som bestämde att Stoffe skulle skriva ett mail till mig... det är ödet som
kommer att avgöra vad som händer och sker i framtiden, även om både han och jag kan styra
lite av det som kommer att ske. Jag hoppas på att det blir något bra... för Stoffe är en jättefin
kille, en kille som jag verkligen behöver och jag tycker faktiskt om honom. Men på ett sådant
här tidigt stadie är allting så osäkert och förvirrande. Jag antar att jag måste försöka rida ut
stormen, klamra mig fast vid de positiva tankarna och försöka att knocka de negativa tankarna
när de kommer. För jag vore en idiot och om jag inte ger Stoffe och mig en uppriktig ärlig chans.
Han är för fin för att jag ska sabba allting och skrämma bort honom.



Min Kärlek och sveken i dess väg har för mig gett en väldigt svart baksida av det som kallas kärlek.
Men jag ser ljust på framtiden. Det finns nog något gott i allt det som sker... inbillar jag mig i alla
fall. Det vore väl fan om inte det här ska fungera. Jag har gett mig fan på att slåss till den sista
blodsdroppen när det gäller Stoffe. När jag väl gillar en människa, så gör jag det med hela kroppen
och alla sinnen. Jag är inte där ännu... men det finns en stor potential att det kan bli så med Stoffe
om allting känns rätt och så...


XOXO Jenny has left the building. To be continue...

Det är vad jag kan beskriva mitt liv som... och det är ett bra kaos. Jag är en känslosam
människa och när jag tycker om någon, så är det verkligen känslostormar. Och det kan
man lugnt säga att jag har. Efter många motgångar och smällar, har man blivit lite
avvaktande och slutat lita på killar. Varenda dag försöker jag ge "Stoffe" min tillit.
Det kommer ta ytterligare ett tag innan han har den fullt ut. Det bästa - Han är väldigt
förstående när det gäller den biten :)

Det är väldigt tidigt ännu och jag har endast träffat honom en gång. Men vi pratar telefon,
skickar sms och mms. Det känns väldigt bra. Man vet aldrig var framtiden tar i vägen.
Men det känns väldigt positivt nu :) Tycker mycket om honom kan jag meddela :)

Han har är en fin människa, både till utseendet och till sitt sätt.
Innan jag träffade honom var jag lite osäker på hur han verkligen såg ut, då jag bara
sett lite halvdanna bilder. När han kliver ur sin bil när vi skulle ses i onsdags,
höll jag på att tappa andan för att han var så fin :) hehe. Inte många killar som
lyckas med detta kan jag säga. Har kanske att göra med att jag redan tyckte om hans
personlighet, och han dessutom är snygg :) Ja, jag antar att jag har haft tur. Sådana
killar växer inte på träd.

När jag hör Lena Philipssons låt "Om igen" så tänker jag mycket på honom :)


Tänkte även bjuda på lite bilder jag tagit under vinterhalvåret som jag tänkt ladda upp,
men som jag inte har haft tid eller ork att fixa. Men nu är det gjort. Så nu får ni dem.







Denna bilden är faktiskt tagen julafton 2011...










XOXO Jenny has left the building. To be continue...

Vilken dag igår alltså... Och vilken härlig känsla det var att vakna imorse.

Var på gymmet och sprang ny rekordtid på kilometern. Så skönt. Löpningen på gymmet bara flöt igår.
Som att jag sprungit jättemycket på sista tiden och fått superkondition. Blev totalt 15 minuter på
löpbandet. Då hade jag sprungit ca 1,7km :)

Efter det begav jag mig till blodcentralen för att lämna blod. Blev felstucken för... hm andra eller tredje
gången sedan jag började lämna blod. Igår fick jag vet att det var min tionde tappning sedan jag
sommaren 2008 blev godkänd som blodgivare. För mig har det varit naturligt att bli blodgivare,
att kunna hjälpa andra människor som behöver det. Jag vet att en dag kanske det är jag som ligger
där och behöver en blodtranfusion. Hade i alla fall ganska ont i armen efteråt. Så om den som stack
kom åt en nerv eller vad det var, det vet jag inte.


Efter blodgivningen var Ulla och jag och käkade på Dragon Palace. Åt massa sushi bland annat. Och så
testade jag på en soppa som heter Tom Kha Gai, som visade sig vara riktigt god. Var kyckling i och det
smakade kokos men var ordentligt starkt med. Men riktigt riktigt gott. Funderar på att försöka laga den
hemma någon dag. Jag är så där galen att jag vill testa på att laga sådana här saker. Lagade ju
Thai kyckling Red curry för ungefär 1-1 ½ månad sedan som blev grymt. Så jag kanske har lite skills
för det här med matlagning i alla fall :)

Efter kinamaten så var jag på dejt med "stoffe" och jag kan bara säga en sak efter dejten: "Var har
Stoffe varit hela mitt liv liksom?" Han är bara förjävla grymt bra :) Fin är han också. Så vi får väl
se vad som händer här framöver. Allt har bara gått så fort. För en vecka sedan hade han precis
skrivit första mailet till mig på Happypancake. I fredags pratade vi på telefon för första gången. Sedan
har vi pratat minst 2 timmar varje dag... ibland till och med fyra. Det har liksom bara klickat. Tror
både han och jag kände ganska snabbt att vi ville träffas. Jag tror vi bestämde att vi skulle det i
söndags. Och igår sågs vi första gången. Han ångrar nog inte att han åkte tillbaka till Uppsala efter
att ha varit uppåt i landet på jobb på dagen och åkt ner till stockholm för att lämna av en kollega.
Nä det kändes i alla fall så grymt bra. Och inatt har jag haft svårt att sova... sovit oroligt, på grund
av att jag har ett lyckorus i kroppen. Jag sa till honom innan vi träffades, då jag fick veta att han va
"kortare" än den ideallängd jag vill ha på killar, att han nog var lite liten för mig :P Men kändes inte
så igår :) Det kändes bra... och hans kommentar igår fick mig att tappa hakan och andan: "Ja men
du och jag är ganska lika längd... perfekt när man ska hångla..." Hm... Ja vad ska man säga.
Det känns positivt. Hoppas denna känsla håller i sig. Jag var lite inför igår att jag va lite osäker på
hur han såg ut, då jag bara sett "dåliga" bilder på honom. Så kändes lite som en "Blinddate"...
Och när killen kliver ur bilen, så var han bara perfekt :) Jaja, den som lever får se vad som händer :)
Vill nypa mig lite i armen just nu... för det känns overkligt att jag har hittat en kille som "stoffe" :)

Har varit vaken sedan 03.30 nu. Vill sova, men är så uppfylld av glädje och lyckokänslor, så det är
faktiskt lite svårt :) hehe. Måste nog försöka sova lite... ska jobba kvällspass så kan vara bra. Och
eftersom jag har dagspass på fredag så vet jag att kommande natten kommer innebära minemalt
med sömn med. Så behöver några timmar till :)


XOXO Jenny has left the building. To be continue...

Jag har flyt i livet just nu. Det är bara så. Jag kan bara konstatera det med ett stort
leende på läpparna. Allt känns så jävla härligt just nu :) Jag har en person som
"jagar" mig, som är frustrerad över att han inte kommer igenom mitt skyddande skal.
Han vet inte hur han ska agera för att vinna mitt fulla förtroende. Ska jag vara ärlig
så älskar jag att han känner så. För det är precis så jag vill ha det och att killar
ska känna när det gäller mig. För jag har insett att jag inte litar på människor mer
än mig själv och min bästa kompis. Det var som vi sa; "Vi litar inte på någon annan
än oss själva och varandra..."

På senare tid har jag insett vikten av vissa saker. I fredags kväll/natt hade jag och
Ulla så grymt jävla kul. Vi var på Flustret för allra första gången. Sedan mitt i natten
gick vi till Bullit och satte oss och njöt av natten bara och fick sällskap av två ynglingar.
Visade sig att dessa killlar var yngre än oss; 1 år. Så Ulla och jag skämtade om att
vi var pedofiler (visserligen va vi inte intresserade av dem). Men man måste ju få
ha kul liksom :) Vid ca 02.50 gick vi hem till henne i Flogsta. Underbart skönt att gå
hem från stan när man varit ute på krogen. Man känner verkligen då hur nyttigt det
är med frisk luft. Väl hemma, ca 03.30, så lade vi oss direkt och somnade som stockar
båda två. Ingen av oss var fulla. Klockan 9.45 på lördag morgon ringde min klockan...
Skulle åka med bussen från uppsala 11.18 mot Östhammar. Skulle jobba 12.30-22.00
på lördagen. Piece of cake tyckte jag på fredagen. Men i lördags morse var jag faktiskt
bakis. Fyfan. Jag har aldrig varit bakis förrut, så var en ny erfarenhet. Ingen rolig
erfarenhet egentligen. Men roligt ändå att man fått testa på det. haha. En person sa
till mig i lördags förmiddags när jag ringde honom då jag satt på bussen: "Du låter inte
så pigg idag faktiskt... hur mår du egentligen?"

Just nu är jag ganska positiv till livet... Jag var ut på promenad ikväll med Fanny och
insåg då hur lycklig jag egentligen är. Det var helt underbart väder. Tio plusgrader,
strålande sol och vindstilla. Var tvungen att ställa mig på banvallen där vi gick och
titta ut över "mitt" kungarike. Och jag insåg; jag har ett jobb, en hund och just nu
känns livet sådär alldeles underbart. Jag kan inte önska mig så mycket mer just nu,
och det är en väldigt skön känsla att ha; att man är tillfreds med det mesta i
livet. Det känns som att detta kan vara starten på någon bra :)

Imorn ska jag troligen på dejt... vi får se vad som händer och sker. Han vill att jag ska
lita på honom... det är lite svårt ibland när han säger att han ska ringa (och det är två
timmar sedan han skulle ha ringt och inte har gjort det helt plötsligt) och han säger
att jag kan lita på honom när han säger att han kommer att ringa... hm... vi får väl se
vad som händer. Min glädje grusas lite av sådant här beteende från en människa.

Nu ska jag sova tror jag. Är extremt trött.


XOXO Jenny has left the building. To be continue...

En gammal lagkamrat till min inom Rasbo IK F90, bloggade här för ett tag sedan.
Ett inlägg som faktiskt berörde mig. Läs det... och njut...

Michelle Åkerströms blogginlägg "You'll remember me..."


Just nu är jag för trött och tömd på energi för att orka skriva.
Kommer tillbaka en annan dag. Imorn kanske jag ska på "kortdejt"
med en kille :) Får se vad det blir :) Lovar att jag ska skvallra om allting
i bloggen :) Om ni är nyfikna...


XOXO Jenny has left the building. To be continue...

I takt med de senaste dagarnas helt underbara varma väder, och grymt bra musik
känner jag mig så jäkla på topp. En grym Valborg och helg får mig på så grymt bra
humör. Och så har jag hittat låtar på Spotify som verkligen ger sommarkänsla.
Jag känner mig redo för allting just nu; fester m.m. Vill till och med börja dejta igen
och är jättepepp på det :) Det gäller bara att hitta en kille som har hjärna nog för
att vara värd att dejta... tyvärr svårt att hitta i det här avlånga jävla jantelags-
landet. Det fysiska kan man få när man vill (vilket jag skiter i eftersom jag vill
ha det fysiska och psykiska samtidigt). Jag till och med skickade meddelande till
min vän igår: "Ey mannen, vad gör du på fredag?"
"Inget än så länge..."
Jag: "Ska vi gå ut och festa på fredag?"

Fick verkligen mersmak av Valborg. Tänkte bjuda på lite grym musik som jag tror
att vi kommer bli plågade med i sommar, som i och för sig är grymt bra:


Lyssna på min spotifylista; Sommar
2012 (klicka på bilden)


Jennifer Lopez .feat. Pitbull - Dance again


Wisin & Yandel .feat. Jennifer Lopez - Follow the leader


Heidi Anne .feat. T.Pain, Lil Wayne, Rick Ross & Glasses Malone - When the sun comes up
'

Robin Stjernberg - On my mind


Three Drives - Letting you go (Greece 2000)


Tone Damli .feat. Eric Saade - Imagine


Redd .feat. Qwote & Pitbull - Bedroom


RMK & Toppen - Längsen vi sågs



Njut av musiken...
Tror ni de blir sommarplågor?


XOXO Jenny has left the building. To be continue...

I ett halvförhållande jag hade på nästan 3 år, började jag gå upp i vikt,
därför att jag blev för bekväm i mig själv. Jag har insett att det är dags
att bli av med de där kilonen nu. Har gått på gymmet lite till och från sedan
i februari. De dagar jag jobbar är det svårt att hinna gå. Men jag måste börja
träna mera och även äta bättre. Jag mår bättre av det, min kropp mår bättre
och framförallt kanske jag kan få ordning på min jävla rygg.

Den bästa känslan är när man orkar mycket. Även om jag orkar en del nu, så
skulle det vara ännu mera härligt att orka med. Så har bestämt mig för att försöka
gå ner i vikt nu. Fungerar inte att ha det så här längre. Jag trivs ganska bra
med mig själv, men det är just det att jag känner att kroppen tar lite stryk.
Har ju sedan ett år en knäskada; ett uttänjt ledband, som troligen aldrig
går tillbaka 100%. Så länge jag får spela innebandy och träna är jag nöjd.




XOXO Jenny has left the building. To be continue...

Sitter och funderar över vad jag hittade på igår... Om det är svårt att komma ihåg?
Ja lite kanske, men beror på att det händer så jävla mycket kul igår, inte att jag är bakis
eller var för full med mera :) Jag drack igår visserligen... Men var inte full...

Min valborg började i söndags kväll kan man säga. Jag jobbade kväll då och åkte direkt
till min vän Ulla i Uppsala, direkt efter att ha gått av jobbpasset vid 22. Jag var hos henne
ca 23.30. Och det första som händer är att jag håller på att spöa skiten ut en kille.
I hissen på väg upp till korridorren där min vän bor, i studentkollektivet, kliver det in två
utländska killar i hissen; den ena påverkade, den andra stupfull. Han som är full är närgången.
Börjar tafsa nästan både på mig och min vän och säger att vi är så vackra och ska följa
med honom. Säger bara åt honom att lägga ner att han ska sluta. Gör han det... nä då
han försöker fortsätta tafsa. Då skriker jag: "Hands off!" åt honom och halvputtar honom
så han nästan ramlar i hissen. Ångrar att jag inte gav honom högern och knäckte näsbenet
på honom... Slutade med att han sa att vi var fula och jag hade påsar under ögonen.
So what?! Vem fan bryr sig... inte jag i alla fall. Jag är som jag är... kan inte killar hantera
det, är det deras problem och inte mitt.

Mellan halv ett och två satt vi i köket i studentkorridorren och hade korridorrshäng med
Ullas grannar. Vi spelade kort och snackade skit. Var väldigt trevligt :) Sen sov vi.

Vid strax efter 08 igår morse så drack vi "champagne", käkade jordgubbar, smörgås, kex
och ost :) Sedan bar det av ner mot stadsparken och fyrisån för forsränningen. Någon
sa till mig att de brukar dissa den. Det gör man ju som man vill med. Men har blivit lite av
en tradtion att kika på den innan man gör något annat. Kul att se hur många som överlever
till Islandsfallet och som efter det fortfarande är hela. Skulle lagt in lite bilder om jag hade
på forsränningen. Men de flesta togs med min kompis kamera och hon har sovit tills för en
liten stund sedan när jag ringde och väckte henne. Hon hade tydligen haft en tuff natt, men
har sig själv att skylla ;) Så kan det gå när inte haspen är på :)


Efter forsränningen skulle vi gå upp på stan och köpa något att käka. Slutade med att vi hamnade
på New Yorker innan vi gick in på ICA. Väl där, så lyckades vi köpa med oss 3 varsinna toppar.
New Yorker har riktigt snygga kläder faktiskt, ganska bra pris med. Dock ofta bara 30° tvätt på
de kläderna man köper där. Men finns fläckborttagning m.m ifall man får fläckar som inte går bort.


Vi köpte i alla fall sallad på ICA och begav oss mot Ekonomikumparken för att hänga där en stund
tänkte vi. När vi kom dit var vi och sa hej till Ullas storebror. Vi hade tänkt sätta oss själv, eftersom
vi inte trodde han skulle uppskatta vårat sällskap. Det var nämligen så att vi sprang ihop med honom
valborg 2011. Då gav han Ulla en öl och verkade inte vilja ha med oss att göra :) hehe. Men igår
så sa han åt oss att sitta med dem. Så vi satt där i ett par timmar och hängde med lite random folk.
Var trevligt och kul. Och vilken dag och vilket väder :) Underbart. Kunde sitta i linne utan att frysa.
Solen tyckte det var kul att skada en, för idag är man uppbränd igen :P Inte så farligt dock. Men
Man är lite röd och lite lite öm :) Vi drog från Ekonomikum runt halv fem-fem. Då drog vi hem till
Ulla i Flogsta för att grilla. På vägen plockade vi upp en gemensam kompis; Caroline, som hängde med
oss på kvällen och var med och grillade.

Min vän Ulla... Ullas brors flickvän


Vattenkrig under forsränningen :P


Some gaylove <3


Så här fin var jag efter att ja varit i solen :P Kan meddela
att det är relativt lugnt ikväll och inte gör ont :)

När vi väl satt ute och grillade var det några människor på en balkong som kastade ut saker; sopor
och sopkvastar m.m. Ulla och jag började skrika och hetsa dem att kasta ännu mera saker: "Kom igen
nu förhelvete... Kasta allt ni har..." En assiett flög... en stolsdyna, ännu mera soppåsar :P Sen var
den en "engelsman", en svensk som låtsades vara från england, som kom ut på en balkong i ett annat
hus och klättrade upp på räcket på balkongen. Han hade hört oss när vi skrikit och jag kunde inte låta
bli: "Kom igen då förfan... hoppa då din jävel!" Han skrek åt oss att vi var "fucking crazy". Då skrek jag
och Ulla: "Visa pattarna!" och han drog upp tröjan. Sedan sa vi åt dem att "kasta saker"... han skickade
ut en madrass från balkongen. Kul att hetsa folk. Fem minuter senare satt han på gräsmattan bredvid
oss. Ulla fick honoma att skrika åt de som vi skrikit åt först att de skulle kasta saker. Han skrek:
"Balkong 5... kasta allt ni har"... Sen blev han lite för närgången så var sugen på att puckla på honom.
Men att reta upp Caroline är inget att rekommendera för killar. Han började tjafsa med henne om att
hon skulle visa brösten och när hon sa att hon hade pojkvän bara struntade han i det. Hon hotade
med att kasta drinken på honom. Han sa att han hade ombyte och så bara fortsatte han bete sig dåligt
Så kvällen slutade med att hon hällde en drink över honom, som han förtjänade så jävla hårt. Hade bara
fåtalet minuter innan varit på väg att sopa till honom. Girlpower. Sen drog vi in på Ullas rum och hängde
fram till halv tio, då Caroline som bor här ut mot Alundahållet, åkte hemåt.

Jag skulle jobba dag idag, i alla fall var jag bergsäker på det sedan ett par dagar tillbaka. Så hade
annonserat för Ulla att jag inte kan sova kvar mellan valborg och första maj eftersom jag ska upp och
jobba tidigt. Gick upp 06 imorse och åkte till jobbet, för att när jag kom dit inse att jag trott helt
fel, och att jag ska jobba 18-22 idag :P Så har jobbat 18-22 ikväll. Rätt soft pass då jag känner mig
lite sliten.

Hade egentligen tänkt avsluta detta blogginlägg nu. Men då jag är idrottsfantast ut i fingerspetsarna,
så har jag idag berörts mycket. Idag nåddes jag av beskedet att norska världssimmaren Alexander
Dale Oen, dött i sviterna av en hjärtattack. Det är alltid tragiskt och blir lite sorg i mitt idrottshjärta
när sådant här händer. Likadant när det för någon vecka sedan uppdagades att den förra landslags-
åkaren inom längdskidor; Jenny Olsson dött i bröstcancer. Så tillägnar båda dessa idrottare en
tanke ikväll...




Dale Oen och Jenny Olsson. R.I.P


XOXO Jenny has left the building. To be continue...