Brist på idéer
Tänkte i alla fall bjuda på två bilder från ikväll...
Ikväll när åskan gick, såg himlen ut så här...
Ikväll vid halv tio tiden då jag var ute på promenad med Fanny, så hade himlen
klarnat upp nästan helt. Så här fint såg det ut på himlen...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Drömresan...
Under senvintern och den tidiga våren har jag ägnat mycket tid på körskolan i Uppsala
för slutspurten av mitt körkort. Och det har faktiskt gått väldigt bra. I stort sett varenda
gång jag lämnade skolan så känns det som att jag gjorde det med ett stort leende på
mina läppar. Att vara så nära körkortet som jag gör nu, att ha klarat utbildningskontrollen
(som är som är detsamma som en uppkörning) och att nu bara ha teoriprov och
uppkörningen kvar, gör att jag känner mig fri. För mindre än ett år sedan började jag
sedan började jag uppskatta små saker, t ex att solen skiner en dag. Bara det gav
mig ett stort leende på läpparna. Det var en sak jag inte kände innan jag började
leva mitt liv i den andan att försöka bry mig mer om mig själv än andra, vara positivt
och inte se negativt på allting. Dock har jag fallti tillbaka i det negativa lite, vilket jag känt
själv, på grund av att det varit massa strul och motgångar på senare tid. Naturligtvis så måste
det komma dagar när även världens mest positiva människa, är negativ och har
riktigt usla dagar. Men det är livet som passerar och det är helt normalt att ha sådana
dagar med. Dock har jag haft alldeles för många dåliga dagar på sistone. Så känner verkligen
att jag måste försöka vara mer positiv nu, för jag mår verkligen inte bra att gå runt och vara
negativ hela tiden. Inte heller människor i min omgivning gör det.
För ett tag sedan satt på bussen på väg hem från en körlektion. Då skapades en dröm. Känslan
av frihet och solen, glädje och äventyrskänsla fick mig att bestämma mig för att jag en dag i
framtiden ska göra den där drömmen till verklighet. Jag bestämde mig för att jag ska åka
till USA och göra en roadtrip; Ta vägen från New York ner till Miami. Sedan ta vägen längs kusten;
New Orleans, Houston, åka längs mexikanska gränsen, förbi Tucson, genom Phoenix och ända till
Los Angeles för att bada i Stilla havet :) Det kommer inte bli billigt. Så man lär spara en massa pengar
först. Men har man ett mål tror jag att det är lättare att sikta dit. Sen kanske åka upp till Yellowstone
nationalpark :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Gröna Lund den 28 maj (?) och Rimini, Italien den 16-19 juni(?)
Jag har en väldigt nära vän vars livsfilosofi handlar om att alltid ha något att se fram emot.
Jag har aldrig tyckt att hans filosofi varit konstig, snarare tvärtom; en bra filosofi som gör att
man kan övervinna saker som kanske är jobbiga under tiden mot det man sett fram emot.
Men samtidigt har jag funderat på hur man finner dessa saker att se fram emot. Skapar man
dem själv? Kommer de till en? Måste man jobba hårt för dem? Jag har insett att det nog är
en kombination av alla tre saker, för en del saker kommer till dig bara så där medan du själv
måste skapa vissa saker genom exempelvis hårt arbete...
De senaste dagarna har det kommit två saker till mig... För ett tag sedan blev jag erbjuden att
följa med till Rimini i Italien... Gratis då det fanns tre flygbiljetter över som redan var betalda
och som skulle gå till spillo om ingen ville åka med. Jag har funderat, värderat (på grund av att
min ekonomi är ganska dålig just nu...) och tänkt på vad jag velat. Det stod klart för ett par dagar
sedan att jag ville åka och jag frågade om min kompis Ulla också kunde åka med. Så just nu går
jag och väntar på ett hundraprocentigt svar om vi får åka med. Men när jag pratade med personen
igår så lät det som att vi skulle få åka med. Det är något jag ser fram emot. Jag har endast varit
utomlands en gång tidigare; England 2002, då jag såg Premier Leaguefotboll. Så ska bli spännande.
Jag har ju hört mycket om Italien, att det ska bli fint och så :) Ulla och jag sa det igår: "Vi ska sitta
på en uteservering, käka god mat och dricka vin :) Man måste ju njuta när man väl är borta :)
Lite fakta om rimini:
|
Rimini är en italiensk stad och huvudort i provinsen Rimini, regionen Emilia-Romagna. Staden grundades 269 f.Kr. Det är ett biskopssäte. Staden, som ligger i nordöstra Italien vid Adriatiska havet, mellan floderna Marecchia och Ausa, är en populär badort med en ca 20 km lång sandstrand. Rimini hade 136 000 invånare 2006. |
Sedan frågade Ulla mig häromdagen vad jag gör den 28 maj. Då fick jag veta att hon ville
att jag troligen skulle få åka med till Gröna Lund tillsammans med henne och hennes mamma och
hennes mammas fästman. Det är inte bestämt riktigt än att det blir så. Men troligen så. Så jag
känner just nu att jag har saker att se fram emot. Och det känns positivt :) Så troligen blir det både
Italienresa och Gröna Lundbesök framöver. Ska försöka lura upp Ulla i berg-o-dalbanan :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Musik just nu
dator just nu. Musiken är lite som tiden, den kommer och går.
Och vissa låtar dröjer sig kvar hos en medan andra försvinner.
Jag kan ibland komma på mig lyssnandes på låtar som jag gillade
när jag var väldigt liten. Då inser man ibland att när det gäller vissa
låtar så stannar tiden och man kommer lyssna på dem hela livet.
Här är listan med de låtar som spelar mycket hos mig just nu:
|
Artist |
Låt |
|
Blue |
I can |
|
Petter |
U & Me |
|
Lena Philipsson |
Idiot |
|
Alexandra Stan |
Mr Saxobeat |
|
Eric Amarillo |
Om sanningen ska fram |
|
Jana Kramer |
Whiskey |
|
Laban |
Love in Sibiria |
|
Veronica Maggio |
Jag kommer |
|
Petter |
Krafter |
|
One Less Reason |
A day to be alone |
|
Kellie Pickler |
One last time |
|
Little Big Town |
Kiss goodbye |
|
Sugarland |
Stay |
|
New Kid |
Luftens hjältar |
|
Petter |
Stockholm I mitt hjärta |
|
Norlie & KKV |
Pressad av tid |
|
Movitz |
Vad dom än sager |
|
Laban |
Donna |
|
Anna Abreu |
Hysteria |
|
The Pierces |
You’ll be mine |
|
Mohombi |
Coconut tree |
|
Nadia Ali |
Rapture |
|
Tim Berg |
Seek Bromance |
|
Tinie Tempah .feat. Eric Turner |
Written in the stars |
|
Lazee, Eric Turner & Adam Tensta |
Young N Restless |
|
Alex Sayz .feat. Sibel |
United as one |
Har jag missat någon låt som du tycker är bra? Kul med musiktips... Så skriv då :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Öregrund in spring...
då det de senaste dagarna bara varit runt 7-8 grader. Så nu är jag glad :)
Under eftermiddagen var jag ute i Grisslehamn med mamma. Och Fanny
var också med. Fanny har badat för första gången utomhus, när hon gick i
vattnet vid strankanten. Hon älskar vatten. Så hon hade det skitkul idag. Sedan
ikväll har jag gått den dagliga kvällspromenaden med henne på 3,5 kilometer.
Skönt som vanligt. Ikväll var Ulla med. Tänkte lägga ut lite bilder på Fanny
från idag, eftersom jag är lite för trött ikväll för att orka skriva något vettigt.
Känner att jag skulle vilja klinka ner lite ord på bloggen om Nicklas Bäckströms
agerade igår, att först skylla på en skada som sedan tidigare är läkt och sedan
lägga över skulden på sin klubb. Vet inte vad jag ska säga om killen. Är måttligt
arg över hans beteende. Men tänker inte skriva något mer om det idag... Det får bli
imorgon i så fall. Nu sitter jag i soffan och slöar. Kikar på hockeyn och Så ska det
låta. Zappar lite fram och tillbaka. Dock är så ska det låta slut nu. Så nu blir det
bara hockey :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Förkylning; bryt ut och försvinn...
riktigt bryter ut så den kan försvinna. Vaknar upp täppt i näsan varje dag och har
gjort det i säkert 2 veckor om inte mer. Hosta har jag gjort i säkert en månads
tid till och från. Så börjar bli ganska less, eftersom jag vill komma igång med
att börja springa igen, dels för att kunna komma igång och vara bra tränad till
hösten när innebandyn börjar (om det nu blir något lag). Struntade i förkylnings-
känslan i måndags och sprang. Och jag kan lova att det absolut inte kändes bra.
Luftrörena och lungorna skrek att jag skulle sluta. Sved i både luftrör och lungor.
Dessutom blev halsen alldeles sträv. Så var absolut ingen bra idée. Så känns
lite jobbigt.
Nu går jag och hoppas på att förkylningen bryter ut ordentligt. Jag brukar aldrig
hoppas på att bli sjuk. Men känns ändå som det bästa just nu, eftersom jag då vet
att bakterierna kommer vara borta när det är över. Nu blir jag bara frustrerad
över att jag inte kan springa. I och för sig är jag lat av naturen. Men vad fasiken,
när man vill springa, så vill man ju att det ska gå utan problem. Så nu hoppas jag
att min förkylning försvinner...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Valborg - Gå fram till en polis och säg: "Tjenare kexet, står du här och smular"
Halv nio bar det av till Uppsala där första delen av dagen spenderade på bryggan i stadsparken,
tittandes på forsränningen. Jag vet inte om man kan bli för gammal för att titta på sådant.
Känns som alla; ungdomar, vuxna, familjer... ja i stort sett alla kollar på det år ut och år in.
Det är uppenbart att det är en tradition.
Efter en timmes tittande drog jag och Ulla till subway och köpte mat. Vi tog vatten till dessa.
Subway är lite dåliga på så sätt att de dels är ganska dyra, men också att det inte ingår
dricka i deras menyer. De kör ett koncept som gör att de ska tjäna så mycket pengar som
möjligt. Mackorna man köper på subway är riktigt goda. Men jag vet ärligt talat inte om
det är värt de pengarna det kostar eftersom det inte ingår dryck. När vi käkade, så säger
Ulla: "Nä fan... nu tar jag fasiken en öl. Det är godare." Sedan slet hon upp en Mariestad i
väskan. Då drog jag upp en cider. Det hade varit väldigt mycket snack om att personer som
drack offentligt skulle bötfällas och få sin alkohol urtömd. Jag vet inte riktigt vad jag ska
tycka om det. Det är ju ändå Valborg känner jag. Sköter man sig och har åldern inne tycker
jag inte det ska vara några problem att faktiskt få dricka offentligt i sådana sammanhang.
Att de bötfäller de som missköter sig på grund av alkoholen och tömmer ut för de underåriga
och för sådana som har fått i sig för mycket och inte kan ta vara på sig själv, känns som att
en bra sak. Nu säger inte jag att detta är det rätta. Det finns säkert tusen andra som har en
helt annan åsikt än mig. Och det får stå för dem. Men det är vad jag tycker i alla fall...
Fler bilder från forsränningen (Klicka på dem för att förstora dem)
När vi hade druckit våran första alkoholhaltiga dryck lånade vi toaletten inne på Dragarbrunns-
gallerian. Då tog vi handikappstoalettet för att inte ta upp två toaletter. För det var kö som fasiken.
Vi fnittrade lite och höll på och snackade massa. När Ulla och jag har druckit är vi ännu mera
spontana och säger saker rakt ut och säger lite vad som helst. Så kan bli rätt roligt att lyssna på
oss då. I alla fall så skulle vi gå ut från toan. Då möts vi av en kille som stod i kön som måste trott
att han vunnit storvinst på lotto. Lät så på hans kommentar: "Nä men titta här var det två tjejer..."
Man kan ju undra lite vad han tänkte att vi hade gjort för snusk därinne. Men det är klart. Ulla stod
och sa att vi på skämt skulle härma Fucking Åmål när vi gick ut från toan: "Vafan glor ni på. Nu ska
vi gå hem och knulla..." Undra hur många utanför toan som hörde det :P Jag kan lugna er med att säga
att vi inte är lesbiska och att vi gillar killar och bara är vänner. Så nu blev ni besvikna va :P Nä men
hon och jag skulle kunna göra en sådan sak. För så galna är vi. Jag och en annan tjejkompis pussade
ju på varandra på kvällen på studenten när vi var ute, för att slippa odrägliga killar och dåliga
raggningsrepliker...
Lägger in denna bilden stort eftersom den är lite rolig. Har en vän som tyckte den var den
snyggaste båten. Men det satt ett par duracellkaniner i den från början. Dock ramlade de
ur vid Islandsfallet. Sedan var det en annan båt som också gick sönder där. Då snodde en
person från den andra båten, duracellkaninernas. Syns på ryggen då China inte passar in
i bilen riktigt...
Vi blev inte haffade av någon polis på grund av drickande på offentlig plats. Varken inne i
city vid galleria Dragarbrunn eller senare vid kajkanten vid fyrisån, då vi avnjöt våra alkohol-
haltiga drycker. Jag har en väldigt sund inställning till alkohol på grund av dåliga erfarenheter
med folk som dricker alldeles för mycket. Vill man dricka ska man absolut göra det. Viktiga
är väl att man kan kontrollera det man gör på fyllan. De tycker jag är huvudsaken. Ulla försökte
få mig att tjäna en egentligen lättförtjänt hundralapp. Hon sa åt mig: "Jag lovar. Om du går fram
till en manlig polis och säger ´tjenare kexet, står du här och smular`då ska du få en hundralapp
av mig." Vi hade sett flera ensamma manliga poliser tidigare under dagen så borde väl egentligen
inte var så svårt. Problemet var att efter det, då såg vi inte en enda ensam polisman. Och de
vi såg, det var män som inte ens var attraktiva. Jag hade ju föreställt mig polismän som vältränade
och sexiga. Haha. Men fick tydligen väldigt fel. Tycker det var tråkigt att vi inte hittade någon
manlig attraktiv polis. Verkade som alla var lediga under Valborg. Så blev inget att jag gick fram
till någon polisman :) Men det hade fasiken varit kul, inte för att jag är det minsta intresserad av
att flirta med någon egentligen, utan för att se reaktionen. Ärligt talat skulle jag aldrig gå fram och
göra en sådan sak, om det inte var för att Ulla sa det. Jag tror nämligen att hon tror att jag inte vågar.
Men det finns ju faktiskt en person som jag tycker om, så därför är jag inte ute efter något :)
Den här killen ledsnade på sin båt och hoppades av den efter Islandsfallet...
Vi tänkte bege oss hemåt vid halv två tiden och satt på station och väntade på bussen till Gränby Centrum,
eftersom vi skulle åka med Ullas mamma hem därifrån då hon hade jobbat på Valborg. Men just som vi skulle
kliva på bussen fick vi ett meddelande från en gammal barndomskompis som flyttade till Göteborg i
femte klass. Så vi drog och hängde med honom och några av hans studiekompisar från Universitetet
i Stockholm på pizzeria Queen Victoria. Vi var väl där i ungefär en fyrtiofem minuter. Sedan drog Ulla
och jag till bussen mot Gränby. Meningen var att vi skulle ha grillat på kvällen. Men blev massa plockmat
istället.
Kvällen spenderades hos Ulla tillsammans med henne mamma och mammas fästman. Vi käkade mat,
drack gott (Mousserande rosévin; Rotari). Sedan avslutade vi kvällen med två parti Plump. Jag kommer
alltid sist i det spelet, eftersom jag inte lärt mig spelet så bra ännu. Jag är nybörjare. Men det var jämt
i första partiet. Ulla, hennes mamma och mammas fästman fick alla 157 poäng, så de delade segern.
Jag hade 143. Förvånade mig inte att jag förlorade :P Är van vid det så var inte ledsen. Och jag var
ju i gott sällskap med trevliga personer så vad gjorde det :) Inför andra så shootade jag och Ulla på
Polkagrisshot. Karin (Ullas mamma) och Kent (Mammans fästman) tyckte det var bra. För då skulle de
enklare vinna. Ulla fungerar inte alls i Plump och han är för full, det kan jag lova efter hennes 20:e
födelsedag när hon var sjövild när det gällde att spela och ta stick :) Haha. Goda minnen. Jag trodde att
shooten skulle gå 'straight to the brain'. Men slutade med att jag vann andra partiet vilket gjorde mig
väldigt överraskad. Jag spelade bra med lite alkohol i kroppen :) Efter detta så började vi kolla på en
film. Då somnade jag i soffan hos Ulla, men vaknade en halvtimme senare och gick hem då. Luktade
kase över hela byn, sedan de eldat den årliga kasen. Vid ett-halvtvå tiden inatt knoppade jag in.
Den här killen med hitlermustaschen njöt av det "varma" vattnet efter att hans
båt hade kapsejsat vid Islandsfallet...
Klockan 09 ringde klockan idag. Men jag var vaken redan halv nio. Så var inga problem. Sedan idag
har jag spenderat dagen med att deklarera, varit hos Ullas pappa och fira hennes 21-årsdag. Ulla
fyllde 21 i fredags. Vi käkade grillspett och massa gott. Sedan blev det cheesecake och gräddtårta
till efterrätt. Trodde fasiken jag skulle rulla därifrån. Men jag lyckades röra på mig. Kan dock lugnt
säga att jag är stoppmätt fortfarande.
Flera bilder från Valborg:
Imorgon ska jag se om jag ska testa ut och springa. Jag har inte sprungit på väldigt länge på grund
av mitt knä. Jag vet inte om det är ihopläkt än. Kanske, kanske inte. Men någonstans måste man ju
ändå börja. Så får se om jag tar en runda imorgon eller inte, beror lite på hur dagsformen med knäet
är och hur vädret är. Blåser det som det gjorde nu i helgen, då blir det ingen runda. Den som lever får
se.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
One less reason - A place to be alone
Måste dela med mig av denna låt då den är så bra, både för att den är skön, men också
för att den har en väldigt bra text.
She said I winder what it'll be my day. 'Cause I'm not too far from breaking down.
All I've got are screams inside. But somehow they come out in a smile. And I'm
wondering if I'll always feel this way, this way
Tell me about those nights you stayed awake. Tell me about those days you hated me.
Tell me how you'd rather die alone, than being stuck here with me.
And maybe you've fallen down. And maybe you just took the long way home. But baby
you could never love you like me. And one day this will fade away. In the mirror you'll
see a smiling face. And standing next to you will always be me, yeah me
One day you're gonna see things my way. You gave me so much room that I can't breathe
When all I've got are pictures to view. It was nothing before and I started with you. For some
reason it's supposed to be that way, that way
Tell me about those nights you stayed awake. Tell me about those days you hated me
Tell me how you'd rather die alone, than being stuck here with me. And maybe you've
fallen down. And maybe you just took the long way home. But baby you could never love
you like me. And one day this will fade away. In the mirror you'll see a smiling face
And standing next to you will always be me, yeah me
If I could shrink it down and put it in your hands. We made it hurt so much, I can't forget
the past . Just tell me what to say, show me what to do. Then I could forgive me and I
would forgive you
And maybe you've fallen down. And maybe you just took the long road home. But baby you
will never love you like me. And one day this will fade away. In the mirror you'll see a smiling face
And standing next to you will always be me. You know will always be me, and I will wait. Always
be me, til I see your smiling..
Jag har gråtit floder till denna låten då jag är väldigt sentimental av mig när det kommer till
låtar. Och denna låten berör mig väldigt mycket. Varför vet jag inte. Om jag känner igen mig?
Jag vet ärligt talat inte. Men vissa textrader känns som tagna ur mitt liv. Hur som helst hoppas
jag att ni gillar denna låten, för den är grym. Läste någonstans att detta bandet inte var signat
av något skivbolag. Skandal i så fall... Det finns bara en myspacesida med gruppen. Sen finns
de på Spotify; Sök på One less reason.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Hundägare... Skärp er och ta hand om era hundar.
Fanny är 18 veckor. Ni kan förstå rädslan. Det hann fara mycket tankar genom mitt huvud,
Det som slår mig i dessa lägen är hur folk kan bete sig så jävla illa mot sina djur. Jag är livrädd
Är det så här vi vill ha våra hundar, ouppfostrade och bitandes
så att vi tvingas ha munkorg på dem? Tänk om människor...
Fanny är bara 18 veckor ännu, men jag upplevde nästan idag att vi har mer pli på henne än vad
"SKAFFA FÖRFAN INTE HUNDEN SOM EN ACCESOAR SOM VISSA KÄNDISAR OCH BLOGGARE GÖR!"
Det är väl så här vi vill ha våra hundar; att de ska kunna umgås med andra hundar
och träffa andra hundar, utan att de blir aggressiva...
När detta hade inträffat var jag så rosenrasande på kvinnan som hade Labradoren. Jag ville
ge henne en ordentlig jävla utskällning och klappa till henne. Det värsta av allt var att hon påstod att
han var ju så snäll, förutom att hon måste missat att han reste ragg. Dessutom bad hon inte ens om ursäkt. Tycker vi förtjänade det efter hennes beteende. Men enligt henne var det säkert sin hunds fel
och inte henne. Det är ju faktiskt så att det inte hundens fel att den blivit fel och ouppfostrade. Det är
ägaren. Likadant när det gäller dessa kamphundar. Människor är emot Amstaff och Pitbullhundar, gapar
för fulla halsar om att hundarna är aggressiva. Sanningen är att problemet med dessa hundar ligger i
ägaren och sanningen är också att du kan få vilken som helst hund att bli aggressiv. När det gäller just
Pittbull och Amstaff så finns kamplusten hos raserna, därför att den har avlats fram på ett sådant sätt
att den bär på en sådan gen. Men bara för att hunden har den genen så betyder inte det att hunden
kommer bli aggressiv... Det går att få Amstaff och Pitbullterrier att bli väldigt fina, fungerande hundar
som inte är aggressiva och som fungerar med andra hundar. De är riktigt trevliga hundar om bara
ägarna lyckas med uppfostran. Sen finns det ju naturligtvis hundar som är fel i huvudet; psykiskt sjuka
precis som vi människor kan vara. Och de hundarna går det nog inte att göra så mycket åt. Dessa
hundar skulle jag nog säga att det är bättre att avliva, för allas säkerhet. För dessa hundar blir
oberäkneliga och det kan sluta väldigt illa att ha en sådan hund kvar i livet. Jag skulle inte vilja ha en
hund som var psykiskt sjuk, som var oberäknelig och som rätt vad det är blir aggressiv utan anledning
och attackerar mig eller någon annan människa eller hund. Kom ihåg att det är alltid du som människa
som bestämmer var du vill ha för hund; om du vill ha en fin hund som fungerar bra med människor och
andra djur... eller om du vill ha ett odrägligt monster som springer omkring och sliter i kopplet, morrar
åt andra hundar och är allmänt aggressiv. Du väljer, inte din hund... du väljer hunden, du väljer dess liv...
Nu är det sängen som gäller människor. Trött är jag. Fanny ligger på golvet och sover, Rasmus (katten)
Godnatt.
XOXO Jenny has leftt the building. To be continue...
Hej solen, så vi möts igen...
Nä nu är det dags att gå upp. Är kissnödig. Dumt att göra det i sängen. Sen ska jag duscha. Jag
Ha en bra dag folk!
Låttips
mig av dem :) Dels är musiken skön, men texterna är så jävla bra med.
Petter .feat. Adolphson & Falk - Krafter
Norlie KKV - Pressad av tid
Norlie KKV .feat. Lazee - Can I be the one
Bildbomb... Nr 1...
*HOST* Att det var "lite" var bara förnamnet. Så tänkte bjuda på några som jag gillar.
Förvänta er inte stordåd ;) Jag är ju amatörfotograf och fotar just nu bara med en simpel
stackars mobilkamera :) Ska skaffa en annan, bättre, ordentlig... när jag får jobb och pengar :)
Bjuder på några just nu bara... fler kommer någon annan dag. Måste ju spara på det roliga :)
Att fota bilder på ögon är speciellt. Viktigt med bra ljus. Sedan lägger man på kontrast och
ljus så får man häftiga ögon...
Sushi är gott...
Egopics is the shit... Gillar denna bild på mig själv. Därför jag lägger upp den...
Våran vovve; Fanny 9 veckor på bilden
Våran lilla vovve Fanny. När jag går av bussen ibland och mamma eller någon hämtar
mig och hon är med, så skiner jag upp som en sol. På bilden är hon 11 veckor gammal.
Idagsläget är hon snart 18 veckor :)
Våran katt Lynx. På bilden är han rädd för Fanny :P
Fanny tycker inte att folk skall annonsera ute på annonstavlor eftersom hon är en
modern vovve. Hon tycker man ska använda sig av internet och sliter därför ner
alla annonser :P Hon är 14 veckor på bilden...
Denna bilden tog jag en kväll när jag var ute och gick med Fanny. Älskade
solnedgång över min hemby...
Jag hoppas ni nöjer er med dessa bilder så länge. Kommer flera. Så besök sidan snart igen :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Balrogs nederlag, Storvretas succé, comeback och kvällstankar...
Anledningen stavades pengar. Balrog valde att behålla sitt herrlag... Facitet är att
Gårdagens SM-final på herrsidan var nog den mest rafflande, svängiga, jämnaste och
Igår var vi på Ängsö Camping utanför Västerås och ställde ut Fanny för första gången. Jag hade
Känner mig helt knäckt, speciellt eftersom Fanny ikväll har varit skitelak och bitit mig utan
att gå med henne igen...
Tidigare idag gjorde jag comeback på innebandyplanen. Dömde tre matcher som ensamdomare
under en P01-cup i min hemmahall Hall 2000. Jag var ringrostig som tusan när jag klev in på
planen, men kom i form ganska direkt. Men jag slutar aldrig förvånas över vissa ledare. Var
en ung kille som var en av de som ledde ett av lagen idag. Han spelar själv i H3:an och verkar
tror att jag ska vara lika "slapphänt" som domarna är i den serien. Men slapphänt menar jag
att det tillåts mer i de serierna än i ungdomsserier. En kille tar armbågen och kör in i ryggen på
en motståndare så den ramlar. Ska jag binda en scarf för ögonen och låtsas att det regnar då?
Fick hör att den andra killen halkat, att deras spelare inte gjort något. Sedan är jag sådan att jag
brukar säga till de som är små vid frislag: "Tänk på avståndet killar..." Jag gjorde det som en
upplysning för att ingen skulle placera sig fel... Då gapar den här tränaren väldigt spydigt: "Han har
ju avstånd... men du kan ju mäta ut det åt honom...". Tycker verkligen synd om den här ledaren.
Hörde från andra håll att dessa ledare fått klagomål på sig. Tur att jag skrattar inuti när jag
ser sådana ledare när jag dömer. De tror de kan tukta mig. Men jag är ju tjej också, så förstår
dessa två herrar som var ledare, att de måste försöka visa stake...
Ni som följer bloggen vet att mitt ena knä har varit väck ett tag på grund av ett rejält uttänjt
ledband. Dagens dömning kändes som att det var en chansning, vilket gjorde att jag hade mycket
anspänning i kroppen blandat med rädsla. Men jag gick av planen för egen maskin, känner inget
i knäet ikväll. Så jag tror ärligt talat att jag snart kan träna igen. Det känns förhållandevis bra.
Ska väl dock inte ropa hej ännu. Får se imorgon bitti hur det känns. Men det är ens stor anspänning
som har släppts på grund av ett hittills bra gensvar från knäet. Så det gör att jag är lite trött...
Även om jag verkar uppåt ikväll, så känner jag mig lite nedstämd. Har känt på grund av det
som hände igår på utställningen, kombinerat med att Fanny betett sig så illa idag mot mig, att
jag inte räcker till överhuvudtaget. Känner lite så på grund av det här med att jag inte får något
jobb, eller inte pluggar just nu heller. Det är bara jag som kan ändra på det. Känner mig dålig
inför Fannys uppfödare, även om hon tröstade mig igår och sa att det inte var någon fara... Men
kan inte rå för att jag känner det ändå. Känner att jag svek henne på något sätt... Det bästa i dessa
lägen är att bryta ihop och komma igen och det är precis vad jag tänker göra. Imorgon är en annan
dag och framför allt ny dag. Solen kommer gå upp då med. Så jag satsar på att göra den dagen till
en bättre dag än denna. Det är körlektion imorgon bitti, då ska jag försöka kicka Ass igen och få ur körskoleläraren massa beröm igen :)
Godnatt svenska folket!
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
The scars remind us that the past is real...
igår. Skriket och gråten... det gjorde så jävulskt ont i knäet. Jag skrek egentligen inte av
smärta på ett sådant sätt att att jag bara skrek rakt ut. Istället satt jag i konstig ställning
vid skidliftens slut och skrek på pappa och var arg för att han inte tänkt sig för när han
släppte liften och skrek att han skulle hjälpa mig för att jag kom inte upp, då det gjorde så
fruktansvärt ont i knäet... Samtidigt satt jag och grät, främst av att jag var rädd men också
för att det gjorde ont. Värsta var att pappa till en början inte förstod allvaret och skrattade.
Ändå blev knäet bedövat på något sätt efter detta så jag fortsatte att åka... Facitet på varför
knäet gjort så ont fick jag en vecka senare, när jag efter att ha försökt vila bort smärtan, var
till ortopeden med knäet. Det första ortopeden säger är grattis. Det var nästan så att jag började
gråta där för en sekund; dels av rädsla av att ledbandet var av som jag befarat. Men samtidigt
höll jag på att börja gråta för att jag såg hela min tid inom innebandyn passera i backspegeln.
Känslan som kom över mig när han sa grattis, var att jag aldrig mer skulle spela innebandy.
Det var så många tankar som hann fara genom mitt huvudet de fåtal sekunder som hann passera
innan han fortsatte prata. Men när han sa att jag haft väldigt tur, att ledbandet bara var rejält
uttänjt och att det skulle ta cirka 4-6 veckor för det att bli 90% ihopläkt, så höll jag på att vända
mig uppåt och säga "tack gud". Jag tror inte gud existerar ändå. Men i det läget tackade jag för
att beskedet betydde att jag skulle spela innebandy igen.
Nu åtta veckor senare sitter jag med ett knä som är väldigt känsligt för felvridningar. Men jag har
inte ont direkt som jag känner. Det kommer kanske ta ytterligare några veckor innan jag vågar lita
på att knäet är bra. Jag tror att jag är ganska ihopläkt idag. Det som behövs nu är träning tror jag
och att jag börjar belasta knäet igen. Jag går cirka 6 kilometer om dagen nu med hunden och det
känns bättre och bättre för varje dag. Några kilon har dessutom försvunnit, vilket jag tror kommer
påskynda läkningen. Har gått ner ca 2,5 kilo på en vecka med bra kost, lite godis och mycket motion.
När jag sent i fredags via mailen fick en förfråga att döma matcher i en cup för P01, tvekade jag
faktiskt en aning på grund av rädslan som hänger sig kvar efter skadan. När jag blir skadad så blir
jag feg och vet inte om jag vågar. Först när jag belastat ordentligt ett par gånger och känt att smärtan
är borta ordentligt vågar jag. I dagsläget har inte knäet fått bekänna färg, så jag tvekade i flera minuter
i fredags. Men till sist så kände jag att jag springer ju faktiskt inte lika mycket som domare, som när
jag själv spelar, så jag ger det en chans. Jag gjorde det också för att jag älskar innebandyn och
vill stå på planen igen. Men det är inte utan nervositet. Har precis vaknat och känner verkligen att jag
är nervös idag inför matcherna... Brukar dock vara en fördel att vara nervös. Då är man extra taggad
och laddag. Så vi får se hur det går...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Frukostblogg
Känner mig utvilad idag, vilket är väldigt skönt. Det har varit två tuffa dygn, på grund av
alldeles för lite sömn. Så skönt att sova, ja vad blev det, cirka 8 timmar inatt. Nu är jag vaken
tidigt för att egentligen vara jag. Men det har att göra med att vi har en vovve hemma som somnar
vid 22-tiden på kvällarna och vaknar ca 8.30-9.00. I och för sig vaknade hon 8.15 imorse på
grund av våran äldsta katt. Han har noll respekt för människor. Kom in här i vardagsrummet
ca 8.05 och sätter sig i fönstret och skriker som en galning då han ville ut. Tur att ingen hörde
mig skrika: "Oskar din jävla katt. Håll käften på dig. Du får vänta en tag innan du får gå ut..."
Han är expert på att väcka folk på mornarna, speciellt sisådär halv fem på mornarna när man
sover i sin egen säng. Så har han alltid varit... så jag kände mig så lagom glad imorse när
han kom in eftersom jag behöver all sömn jag kan få efter två nätter med dålig sömn. Imorgon
ska jag ju upp klockan 05 eftersom vi måste åka till Västerås klockan 06 för Fannys utställning.
Så blir inte supermånga timmar sömn natten som kommer heller.
Gårdagen var i alla fall bra. Fick massa beröm av min körskolelärare - IGEN! Andra körlektionen
i rad. Så det är roligt. Känner mig duktig. Det var som min vän sade igår när vi pratade... han
pratade om ett ordspråk (Det är bara du själv som kan få dig att känna dig värdelös), som han
visserligen inte gillar. Men vi pratade om yttre påverkan till just det här med att känna sig dålig,
ful eller värdelös... Det är så lätt om människor säger elaka saker till en och man sällan får höra
något positivt, att man blir negativ och hela tiden tänker tankarna att man är så dålig. Jag har
en tendens att göra det, gräva ner mig ett tag... men oftast blir jag förbannad efter ett tag och
känner ilska mot de människor som är elaka och funderar på varför de beter sig som de gör.
Måste bara tillägga att jag fick en ny favoritlåt som den här personen spelade för mig. Labans
"Donna Donna". Den är sedan 1986. Men jag gillar ju 80-tals musik. Det är en sådan där låt som
man vill spela skithögt i bilen :) Haha tycker synd om dem som ska åka med mig när jag får körkort
sen. För jag kommer spela musiken jättehögt i bilen. Får låna brorsans Saab 9-5:a med värsting-
stereo och grym baslåda sen. Den är ju så grym till utseende med. Mörkt svart-grön. SKinande och
glänsande, xenonljus, gripenloggan på sidan, solfilm, kjolpaket och dimljus. SÅ jävla grym. Men
det vågar jag inte säga till brorsan, för då kommer han säkert bli mallig. HAHA!
Jag utlovade en bildbomb till igår... Men skulle lätt kunnat somna vid 19-20-tiden igår kväll så
orken räckte inte till. Får se vad jag orkar idag. Det är promenad med Fanny som gäller här närmast
och sedan frukost. Har hittat en Yoggiyoghurt som är så jävla god: "Vit persika och vitt te". Ska
njuta av den, lite juice och en smörgås när jag kommer in. Det är alltid så gott med frukost när man
varit ute och gått med Fanny innan :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Oops bomben har slocknat...
Den där utlovade bildbomben slocknade lite när jag tänt på märkte jag.
Har ju inte lagt upp en enda egen bild av de bilder jag tänkt idag. Nu säger
jag rakt ut: "FAN!"
Men jag ska försöka tända eld på bomben imorgon istället. Har känt mig stressad
idag och dessutom tillbringat kvällen bakom ratten inne i Uppsala, då jag övningskört.
Dock blir det nog fram mot kvällningen imorn som det kommer att explodera. Har
körlektion tidigt på morgonen imorgon och sedan ska jag träffa en person. Ser fram
emot morgondagen och längtar dit. Kommer nog bli superbra tror jag. Hoppas att
klockan går långsamt imorgon bara ;) haha :)
Förresten så har jag förlorat två kilo i vikt på ungefär en vecka. Inte illa pinkat med
tanke på hur mitt sötintag sett ut de sista två veckorna. Men jag går ju ca 6-8 km om
dagen nu med vovven. Och nu håller jag på att gå över till nyttig mat bara och försöka
hålla igen på det onyttiga ganska mycket. I denna takten kommer jag snart se ut som
ett benrangel :) hehe. Bara tacka och ta emot. MEN MINA BRÖST KOMMER FÖRSVINNA :(
En annan sak jag måste berätta är att jag älskar att köra fort. Jag höll mig inom
hastighetsbegränsningen, även om jag gärna velat gasa på lite mera :) Haha.
Fyfan det här lovar inte gott när jag får körkort. Börjar bli en riktig fartdåre
känner jag :) Haha...
I feel the need... the need for speed... :D
Så här ser väl jag ut just nu.
God och glad :) hehe...
XOXO Jenny has left the building. To be continue..
Solen, var är du?
Det känns som det finns ett rätt självklart svar, eller hur?
Men man börjar ju fundera snart alltså. Solen har varit borta i flera
dagar nu. Jag brukar inte sakna småsaker, fast det är ju de som gör
dagarna ändå. Det kan vara den där kaffen på morgon (i och för sig
dricker inte jag kaffe, men det var ett exempel). Det kan vara den där
duschen man tar varje morgon, de där favoritflingorna kanske är slut,
det kan var den där extratimmen man fått sova under natten...
Alla människor har sina småsaker; vanor, som varenda gång de saknas
gör ett stort hål i vardagen.
Jag är en människa som tycker om solen väldigt mycket, och mitt humör
påverkas ofta av vädret. Är det gråmulet ute som det varit nu i ett par
dagar så blir jag genast påverkad av det i form av att jag inte har lust
att göra någonting. Jag vill ha sol nu, jag vill bli sommarbrun. I och för
sig har jag en tendens att bli röd och sedan brun. Men jag saknar värmen,
fåglarnas kvitter (det är betydligt dämpat vid mulen himmel), solens varma
strålar. Jag vill kännas solens strålar nå min bleka hud. Jag vill känna värmen
smeka längs ut med varje centimeter av min kropp. Nu är det dags solen, träd
fram och låts oss få njuta av din underbara härlighet :)
Jag blir lycklig av solen, glad, blir sporrad till att göra saker...
Over and out!
Apknä... och lite tankar mitt i natten...
Jag kände ingen värk i mitt vänstra knä, vars ledband fick sig en törn för 8 veckor sedan.
Vad bra... äntligen tänkte jag... Det skulle ju ta 4-6 veckor att bli 90% bra i knäet sa
ortopeden. Nu har det gått 8 och det borde nästan vara helt läkt, vilket jag trodde då
jag gick idag. Känslan höll i sig i ca 2,5 kilometer. Sen så, var det roliga över. Då värkte
ledbandsfästet vid skenbenen och i låret ovanför knä... som tur var gick det över efter
några hundra meter. Men ska jag vara ärlig uppskattar jag inte värken. Vill komma igång
med träningen ordentligt igen. Jag vågar inte springa nu riktigt eftersom jag är rädd för
bakslag. Det är det sista jag vill ha nu. Så tills mitt knä är helt läkt och jag kan springa igen
så kommer det få gå under namnet "Apknä...", för att jag inte ska använda svordomar i
bloggen. Var en vän som sa till mig att det förstör mina inlägg även om det bara är en
svordom bland ett hundratals ord. Så försöker hålla igen...
* * * * * * * * * * * * * *
Idag uppdaterade japanska myndigheter kärnkraftsolyckan i Fukushima till en 7:a på den
sjugradiga INES-skalan. En sjua betyder att en stor olycka har inträffat och att efterföljderna
kommer att bli skador, både på miljö och på människor. Många av världens länder uppdaterade
redan efter 1 från det att det rapporterats om problem, att de såg olyckan som en sjua. Ändå
har japanska myndigheter sagt att det inte är en sjuan.
Jag blir arg när jag ser detta. Jag förstår inte hur japanska myndigheterna har tänkt. När olyckan
vid Tjernobyl inträffade för snart 25 år sedan, försökte Sovjetunionen att mörklägga det hela.
Jag förstår inte att Japan har mage att försöka göra samma sak. Ärligt talat. Landet är så pass
långt fram i sin industri att anledningen till att man inte uppgraderat tidigare, endast kan ha
att göra med ett försök till mörkläggning.
* * * * * * * * * * * * * *
Zlatan Ibrahimovic håller på att göra bort sig inför hela världen. Killen som anses som en av
världens bästa, från lilla Rosengård, stor idol hos väldigt många... håller på att förstöra sin
karriär. För ett tag sedan visades han ut efter att ha klappat till en motståndare. Resultatet
blev ett antal matchers avstängning. När han i söndags gjorde comeback, såg han till att innan
matchen var slut, åter få lämna planen med ett rött kort... denna gången hade han hånat
en linjedomare...
Zlatan är ute på väldigt ha is just nu.Många ser upp till honom. Jag blir väldigt ledsen när jag ser
hans beteende just nu. Jag förstår inte vad grabben håller på med. Ska han förstöra allt... alla
timmars träning? Ryktet? Sin stjärnstatus. Jag förstår inte vad det är som håller på att hända med
Zlatan. För bara ett par månader sedan tyckte jag killen verkade väldigt harmonisk. Plötsligt känns
han helt ur balans. Skärp dig Zlatan!
* * * * * * * * * * * * * *
Idrottshuliganerna tillåts härja fritt. För ett par veckor sedan blev Västerbottens Folkblads
reporter Jonas Fahlman mordhotat, samt attackerad med diverse saker från läktaren, av
Luleåfans. Anledningen var att Fahlman hört Luleås ordförande Lars "Osten" Bergström skrika
rasistiska ord mot Skellefteås mörkhyade spelare Yared Hagos, och skrivit om detta. Idag
kom ytterligare rapporter om mordhot inom idrotten. Det är handbollslaget Guif som mottagit
ett hotbrev, troligen skickat från Tjeckien, där spelare och ledare har blivit mordhotade.
Det är dags att slå näven i bordet nu! Det här är inte okej längre. Fotbollshuliganer som betalar
för fotbollsbiljetter endast för att komma in på matchen för att kunna slåss med motståndarhuliganer,
mordhot mot journalister som använt det fria ordet och avslöjat rasistpåhopp från elitklubbars ledare
mot motståndare, mordhot mot hela lag... Vart i helvete (ursäkta språket) är vi på väg? För ett par
år sedan gjorde Aftonbladet en kampanj med det rosa bandet som det stod "Älska fotboll" på. Jag
var själv ägare till ett. Visst tror jag våldet inom just fotbollen minskat lite. Det känns i alla fall
så tycker jag. Men det är fortfarande stora problem. Jag tror att det är regeringen som måste gå
in och kanske lagstifta om fängelse osv för huliganer och försöka hjälpa huliganerna ur sitt leverne.
Vad är det för mening att betala massa pengar enbart för att få slåss med motståndarsupportrar när
du varje gång riskerar att sluta ögonen på grund av våld och kanske aldrig mer öppna dem på grund
av döden?
* * * * * * * * * * * * * *
Svindlerierna fortsätter. Igår rapporterade Aftonbladet om att populära postkodslotteriet som säger
sig vara så duktiga på att ge pengar till hjälporganisationer, bjuder de anställda på lyxsemester för
pengarna som ska ges till organisationer...
Är det inte dags för människor att öppna ögonen för fusket inom just välgörenhetsbranschen. Är det
ingen som reagerat tidigare på att det skänks så mycket pengar till fattiga länder via hjälpgalor och
dylikt, men ändå står landet kvar på samma plats utvecklingsmässigt? Visst ibland kanske inte alla
pengar räcker till. Men jag tror snarare det handlar om att bara lite av de pengar som kommer in
via galor och dylikt går till hjälpen som de påstås göra. Resten sitter chefer och plockat på sig.
Det är gnäll hit och dit på att cheferna får massa pengar... vilka göder dem då? Jo vi som är så
korkade att gå på lurendrejerier så som postkodslotteriet...
* * * * * * * * * * * * * *
NHL-hjälpen kommer lagom till VM. Som vanligt är det alltid strul att få utslagna, svenska NHL-spelare
att komma till VM. Ofta bokar man in tvättstugan, eller en barnafödsel lagom till turneringsstart. Det
är inte riktigt sanningen kanske. Men ibland så känns det så. I träningsmatcherna mot Tyskland i förra
veckan visade Tre Kronor upp ett allt annat än VM-guld-vinnande spel. De spelade rent ut sagt uruselt.
När sedan NHL-spelarna en efter en tackade nej, kändes truppen tunn och utan chans i VM. Daniel
Alfredsson är ryggskadad, Stefan Liv omotiverad, Henrik Tallinder håller på att fixa Green Card i USA,
Alexander Steen är skadad... listan på nej är ännu längre... Dock kom beskedet idag om att Mattias
Tedenby, Magnus Pääjärvi-Svensson, Patrik Berglund, Carl Gunnarsson och Mikael Backlund har tackat
ja till spel. Det är ungtupparna som ska leda laget. Alla de fem spelarna som tackat ja är tjugofyra eller
yngre. Den yngsta är bara tjugo år.
Jag vet inte vad jag ska säga om de som tackar nej till landslagsspel. För ett par år sedan var det fint
att spela i den gul-blåa landslagströjan med tre kronor på. Men det känns som att spelarna inte verkat
tycka att det är lika attraktivt längre. Visserligen förstår man sig ju på spelare som är skadade att de
tackar nej. Men vissa nej är så omotiverade. Till exempel Stefan Liv. Det var så mycket prat om honom
för cirka en månad sedan. Han ville träna med HV71 så att han höll igång för att kunna spela VM. Helt
plötsligt säger han bara ifrån sig VM-platsen och skyller på att han inte har orken fast att han vitt och
brett gått ut i Aftonbladet och sagt att han vill träna... och sedan säger han att han varit bort från familjen
så mycket. Undra om han pratat med sin fru/flickvän innan han gick ut i Aftonbladet första gången. Känns
ju lite som hon ställt ett ultimatum. Jag tänker inte klanka ner på henne eller någon. Men tycker det är
otroligt tråkigt att Liv inte spelar eftersom han är extremt kompetent. Jag vet inte alls vilka chanser
vi kommer att ha i VM. Det som de elitseriespelarna som varit med nu i Tysklandsmatcherna, visat upp,
är riktigt dåligt. Men det finns ju spelare i finallagen Färjestad och Skellefteå som troligen kommer att
finnas till hands. De skellefteåspelarna jag tycker borde bli tillfrågade är: David Rundblad, Fredrik Warg,
Johan Forsell och Tim Erixon. Emil Kåberg och Rickard Wallin, eventuellt någon mer, känns ju givna från
Färjestad. Vad som sker och vilka som får spela VM... den som lever får se :)
Pääjärvi-Svensson och Tedenby ska försvara de gulblåa färgerna i VM i
Slovakien om ett par veckor...
* * * * * * * * * * * * * *
Nu ska jag sova på soffan. Under sängen ligger "Fannan"(vovven) och snarkar och i soffan
vid mina fötter ligger Rasmus (en av våra fyra katter). Nu blir det Blue Bloods på datorn
tills jag somnar. Undra vilken serie jag ska roa mig med sen (har ju nästan sett alla avsnitt
av Blue Bloods nu, fast de bara precis börjat sändas i Sverige :P )
Håll utkik imorn, då kommer en bildbomb :)
XOXO Jenny has left the building.
I'm the greatest...
Tror inte bloggen är helt död riktigt. Sa igår att jag skulle ta lite blogguppehåll...
Har känt mig på väldigt bra humör idag. Känns som jag vann kampen lite mot mamma.
Jag gav sjutton i att prata med henne igår. Slutade med att hon började prata med mig
och det var inte bara skäll. Jag tycker inte om att vara osams med folk, mår dåligt
då, även om jag vet att jag inte är den som har gjort något fel...
Hur som helst hade jag körlektion idag och imponerade stort på min körskolelärare :)
Sådant är alltid bra :) Han tyckte jag var mycket bättre än genomsnittet av alla de elever
som han haft. Han har sagt sådant förrut om mig. Så tror han tycker att jag kör ganska
bra. Sådant är så skönt att känna. Sen efter det drog jag upp på stan, mest för fönster-
shopping för att fördriva tid innan bussen. 3 bussar senare ( d v s 1 ½ timmer efter att
jag skulle ha åkt hem) så satt jag på bussen. Fastnade på Lindex, som hade BH-rea.
Fick med mig en BH hem. Skakar på huvudet när jag ser storleken (85C). Äh hallå,
jag kunde knappt ha A-kupa förrut innan jag gick upp i vikt. Okej det hade varit bättre
med en 80C eller 85B, för att få mer push up :) Men gillade bh:n så mycket, så trots
85C som jag kan ha, så köpte jag den :) Sedan köpte jag det nya schampoot; Elvital
Volume Collargene. Jag har ju använt Loréals mascara Volume collagene och är nöjd med
det. ¨Är väl samma princip lite både med mascaran och schampoot; Att få volym. Så det
blir säkert bra. Någon som provat det?
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
