Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Jag undrar hur solen ser ut?



Det känns som det finns ett rätt självklart svar, eller hur?
Men man börjar ju fundera snart alltså. Solen har varit borta i flera
dagar nu. Jag brukar inte sakna småsaker, fast det är ju de som gör
dagarna ändå. Det kan vara den där kaffen på morgon (i och för sig
dricker inte jag kaffe, men det var ett exempel). Det kan vara den där
duschen man tar varje morgon, de där favoritflingorna kanske är slut,
det kan var den där extratimmen man fått sova under natten...
Alla människor har sina småsaker; vanor, som varenda gång de saknas
gör ett stort hål i vardagen.


Jag är en människa som tycker om solen väldigt mycket, och mitt humör
påverkas ofta av vädret. Är det gråmulet ute som det varit nu i ett par
dagar så blir jag genast påverkad av det i form av att jag inte har lust
att göra någonting. Jag vill ha sol nu, jag vill bli sommarbrun. I och för
sig har jag en tendens att bli röd och sedan brun. Men jag saknar värmen,
fåglarnas kvitter (det är betydligt dämpat vid mulen himmel), solens varma
strålar. Jag vill kännas solens strålar nå min bleka hud. Jag vill känna värmen
smeka längs ut med varje centimeter av min kropp. Nu är det dags solen, träd
fram och låts oss få njuta av din underbara härlighet :)



Jag blir lycklig av solen, glad, blir sporrad till att göra saker...


Over and out!