Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

regna idag. Men det var jättemysigt väder därute. Helt underbart. Dock grumlades

min glädje och njutning av en hundägare som uppenbart hade för stor hund och som

inte hade tiden och orken att ta hand om hunden. När vi klivit ur bilen och Fanny druckit

lite vatten, skulle vi går ner till bryggan och sätta oss på en bänk där för att fika. Då

slet sig en hund från sin ägare uppe på parkeringen. I ärlighetens namn såg det nästan

ut som att hon släppte den med flit. Och den rusade full fart mot Fanny och hade rest ragg.

Fanny är 18 veckor. Ni kan förstå rädslan. Det hann fara mycket tankar genom mitt huvud,

men det som var mest klart i huvudet var:" Stoppa hunden från att nå fram till Fanny med

alla medel som går". Jag drog Fanny bakom mig. Mamma ställde sig också mellan mig och

Fanny. Så labradoren fick försöka tränga sig fram. Slutade med att jag klämde hunden mellan

mina ben och plåten på bilen så den gnydde för att det gjorde ont. Visst jag vet att jag troligen

gjorde den hunden lite illa. Men det spelar ingen roll. Hellre det än att den attackerar Fanny

och biter sönder henne totalt. Jag lovar, jag hade gjort allting för att skydda Fanny; slagit

hunden, brotta ner den, knockat hunden... allting...

Det som slår mig i dessa lägen är hur folk kan bete sig så jävla illa mot sina djur. Jag är livrädd

att misslyckas med uppfostringen av Fanny. Visst kommer jag att klara det, det tror jag.

Men man måste vara bestämd och kanske känna lite att man är rädd för att verkligen lägga

ner tid på det. Denna kvinnan hade misslyckats totalt med uppfostran. Det syndes på hunden

att hon inte hade haft tid för den heller. Hunden var extremt överviktig och den var helt

ouppfostrad. Jag blir så arg när jag ser människor skaffa hundar och sedan strunta i att

uppfostra dem, bara för att det tar tid av dem och för att det med vissa hundar, kan vara jobbigt.

Men vem vill ha en vandrande klump som sliter armarna av en och som är oberäknelig?

Tänk efter innan ni skaffar hund människor och framförallt på vilken ras ni skaffar. En mindre ras

kräver generellt mindre motion... Men alla hundar måste uppfostras.

Är det så här vi vill ha våra hundar, ouppfostrade och bitandes
så att vi tvingas ha munkorg på dem? Tänk om människor...


Fanny är bara 18 veckor ännu, men jag upplevde nästan idag att vi har mer pli på henne än vad

den här kvinnan hade på sin labrador. Fanny brukar inte skälla så mycket på andra hundar. Jag

har sagt åt henne att låta bli det. Visst händer det att hon skäller ibland på andra hundar. Men inte

så farligt ändå. Det är ganska skönt faktiskt. Men om ni ska skaffa hund människor... tänk er för.

Det krävs tid och ork. Skaffa aldrig en stor hund; t ex en Rottweiler, Schäfer eller annan stor hund

som kräver mycket jobb, om ni aldrig har haft hund tidigare. Det är dömt att misslyckas i 99 procent

av fallen. För de kräver extremt mycket. Anledningen till att vi har en Finsk Lapphund är att vi

haft hund tidigare och har hundvana och att rasen passar för våra ändamål helt enkelt :) En annan sak:
"SKAFFA FÖRFAN INTE HUNDEN SOM EN ACCESOAR SOM VISSA KÄNDISAR OCH BLOGGARE GÖR!"

Det är väl så här vi vill ha våra hundar; att de ska kunna umgås med andra hundar
och träffa andra hundar, utan att de blir aggressiva...

När detta hade inträffat var jag så rosenrasande på kvinnan som hade Labradoren. Jag ville
ge henne en ordentlig jävla utskällning och klappa till henne. Det värsta av allt var att hon påstod att
han var ju så snäll, förutom att hon måste missat att han reste ragg. Dessutom bad hon inte ens om ursäkt. Tycker vi förtjänade det efter hennes beteende. Men enligt henne var det säkert sin hunds fel
och inte henne. Det är ju faktiskt så att det inte hundens fel att den blivit fel och ouppfostrade. Det är
ägaren. Likadant när det gäller dessa kamphundar. Människor är emot Amstaff och Pitbullhundar, gapar
för fulla halsar om att hundarna är aggressiva. Sanningen är att problemet med dessa hundar ligger i
ägaren och sanningen är också att du kan få vilken som helst hund att bli aggressiv. När det gäller just
Pittbull och Amstaff så finns kamplusten hos raserna, därför att den har avlats fram på ett sådant sätt
att den bär på en sådan gen. Men bara för att hunden har den genen så betyder inte det att hunden
kommer bli aggressiv... Det går att få Amstaff och Pitbullterrier att bli väldigt fina, fungerande hundar
som inte är aggressiva och som fungerar med andra hundar. De är riktigt trevliga hundar om bara
ägarna lyckas med uppfostran. Sen finns det ju naturligtvis hundar som är fel i huvudet; psykiskt sjuka
precis som vi människor kan vara. Och de hundarna går det nog inte att göra så mycket åt. Dessa
hundar skulle jag nog säga att det är bättre att avliva, för allas säkerhet. För dessa hundar blir
oberäkneliga och det kan sluta väldigt illa att ha en sådan hund kvar i livet. Jag skulle inte vilja ha en
hund som var psykiskt sjuk, som var oberäknelig och som rätt vad det är blir aggressiv utan anledning
och attackerar mig eller någon annan människa eller hund. Kom ihåg att det är alltid du som människa
som bestämmer var du vill ha för hund; om du vill ha en fin hund som fungerar bra med människor och
andra djur... eller om du vill ha ett odrägligt monster som springer omkring och sliter i kopplet, morrar
åt andra hundar och är allmänt aggressiv. Du väljer, inte din hund... du väljer hunden, du väljer dess liv...

Nu är det sängen som gäller människor. Trött är jag. Fanny ligger på golvet och sover, Rasmus (katten)

ligger i soffan hos mig. Och jag ska precis släppa in min katt Lexus som sitter på fönstret och vill in.

Han har nog jagat tjejer klart för idag.

Godnatt.