28 oktober 2011 - Dystehetens dag; 25 år sedan mordet på Olof Palme och jag har en konstaterad knäskada...
aldrig kom i kontakt med eftersom jag föddes för sent. När jag föddes hade Olof Palme
sedan över fyra år varit död. Alla pratarom hans storhet, en storhet som jag inte kan
bedöma då jag aldrig fick chansen att ta del av hans arbete och slit. Jag vet inte om
jag hade tur eller otur, då jag hört olika ord från människor som uttalat sig om Palme.
Det enda jag vet, är att han påverkade min uppväxt i form av att socialdemokraterna
styrde landet åren innan jag föddes, och nästan har styrt landet under hela min
uppväxt... Undra om det skulle bli samma minnessaker om någon galning skulle få för
sig att skjuta Fredrik Reinfeldt nu när han styr vårat land?
Ibrahim Baylan och Mona Sahlin lägger en stor blomsterkrans med röda
rosor på Olof Palmes grav idag den 28 februari 2011, 25 år efter mordet...
Det känns lite som att det varit en ganska tryckt stämning ute bland människor på stan.
Jag gick från St Olofsgatan på ena sidan city ner till Samariterhemmet som ligger på andra
sidan i Uppsala. Som vanligt var det mycket människor i rörelse. Men ärligt talat, när jag
tänker efter tror jag inte jag sett en enda människa le idag, om jag räknar bort den schizofrena killen
som satt bredvid mig på centralstation och som även åkte samma buss som mig. Han satt
och sade massa namn och pratade med sig själv. Skrattade och hade sig och var allmänt mysko.
Finns alla sorters människor i vårat avlång land. Han var i alla fall trevlig mot kvinnan som
körde bussen och frågade henne hur det var... Så fanns nog inget ont i killen i alla fall.
Själv satt jag med tårar i ögonen hela bussresan hem och kämpade emot dem. Låter kanske
lite skumt att jag sitter och håller på att börja gråta på en buss. Men ni som läst min blogg vet
att jag förra lördagen kraschade när jag åkte skidor och gjorde illa vänster knä. Jag försökte
ge det chansen att självläka, hoppades på att det inte var så farligt. Men då jag de två senaste
dagarna haft ont i knäet konstant och även på nätterna så gick jag till doktorn idag. Mina farhågor
besannades. Jag hann tänka tanken i helgen att innebandysäsongen kanske är över, något som gjorde
mig fruktasvärt bitter och ledsen. Och idag fick jag det bekräftat. Kändes verkligen inget kul.
Jag fick också veta att jag haft änglavakt när det gäller mitt knä när jag kraschade. För så uttänjt
som det var, så sa läkaren att det lika gärna kunde vara av och i normala fall går av vid de uttänjnings-
vidden som det var. Troligen är det väl många års träning som gett bra muskelatur i lår och vader som
räddade mig. Jag tror jag kände en lättnad att få ett svar på varför det gjorde ont, samtidigt som
jag inte tyckte det var något kul besked för att jag vill spela innebandy. 4-6 veckors tid kommer det
att ta innan jag är 90% bra i knäet. Sedan kan det bara bli bättre. Så blir ingen innebandy på minst 4
veckor, om det inte skulle läka extremt fort då.
Det inre ledbandet på mig är riktigt uttänjt...
Det jag hoppas nu är att få slippa värken i knäet... jag har nämligen ont när jag sover
nu med. Det är jättejobbigt. Jag känner mig inte alls på topp och vet inte hur jag ska
slippa den. Känns jobbigt som fan :( Så har ni några tips så kom gärna med dem...
Ska testa voltaren gel och en ibumetin innan jag sover.
I'm alive and kicking with a sore knee...
Bloggen lever. Får en smärre chock när jag loggar in på bloggen och
ser att besöksantalet, trots min extremt dåliga uppdatering på senare tid
inte har sjunkit. Då blir man glad :) Så det är kul att ni fortsätter läsa.
Uppdateringen kommer bli bättre om ett tag. Det är mycket med hunden.
Var det 100:e gången jag sa så nu? Så är det i alla fall. Ni som har eller
har haft hundvalp tidigare vet vad jag pratar om. Otillräckligt med sömn och
passning nästan hela tiden. Ändå fick jag sova ca 4 timmar i sträck natten
som var. Men det är för lite egentligen. Ï torsdags fick jag sova 7-8 timmar
i sträck. Jag vaknade till och med före Fanny (vovven) på morgonen.
Ni kan tänka er att man får en smärre chock då och tror det är något fel
på hunden...
Jag har tänkt på en sak lite idag och det är att man måste ha harmoni i livet
för att känna att man mår helt bra och känner sig till freds med livet. Jag
funderade lite över om jag är nöjd och till freds med det; Har jag harmoni
i livet. Jag finner inte riktigt ett ordentligt svar på det. Ena stunden känner
jag mig harmonisk, nästa inte. Nu har jag åter fått en skada... Känns som att
med åldern kommer skavankerna. När man får skador och så och tänker på
att man inte hade det när man var yngre, känner jag mig extremt gammal.
Jag gjorde mig illa i lördags i knäet, när jag på grund av pappas agerande i
ankarliften, tappa balansen och ramlade tokigt så jag hamnade riktigt illa
knäna. Jag klarade mig förhållandevis bra, förutom att ett ledband nog
tog lite stryk. Har haft ont i det till och från sen i söndags. Hade tänkt träna
ikväll, men valde att avstå till slut. Gjorde ont bara jag gick upp för en snö-
vall då jag var ute med Fanny. Så då tog jag beslutet att avstå. Min ena tränare
har sagt åt mig att vila denna vecka så får vi se vad det blir.
När det gäller harmoni så vill man ju känna att man inte är irriterad på
människor och så. Men jag kan inte låta bli att känna mig lite bitter på innebandy-
sajten. Varför tänker jag inte gå in på. Jag känner mig dock bara totalt transparent.
Noll respons är det jag fått och jag känner bara för att ta ett baseballträ och drämma
i en stor klocka... se om man gör sig hörd då liksom. Jag känner mig lite bitter
på detta...
Jag har även känt mig lite bitter på vårat hus sedan vi kom hem från Dalarna i
söndagskväll. På lördagen ringer min vän som matar katterna under de
3-4 dagarna vi är borta; "Jag var över till er imorse och skulle ge katterna
vatten och mat... Men det kom inget vatten ur kranarna. Inte heller ikväll
när jag var där..." Jag förstod direkt vad det var frågan om. Vattenhelvetet
hade frusit. Hade tydligen legat ner runt -30-sträcket och lite under de under
några nätter när vi var borta. Så vattnet hade frusit. Visa sig att vattenpumpen
frusit, att röret med vatten till badrummet frusit (så fanns inget varmvatten
i hela huset). Även vattnet till köket hade frusit. Så vi hade absolut inget vatten.
Pumpjäkeln gick inte igång, det tinade inte så vi fick något vatten. Detta fortsatte
under måndagen och vi började bli ganska less. Pappa började prata om att ringa
rörmokare. Pappa fick tidigt på måndagsmorgonen igång pumpen. Men inget annat.
Men av någon anledning lyckade jag få proppen i röret med kallvatten i köket att
släppa. Så det gick i alla fall laga mat. Men badrummet var helt borta. Pappa var
helknäck imorse när vattnet fortfarande inte kom tillbaka, speciellt eftersom han
också var sjuk imorse när han vaknade. Medan mamma och jag drog i väg till bålsta
för att köpa hundbur, var pappa kvar hemma. Då efter mycket om och men
började det komma vatten i badrummet.Var verkligen kaos ett tag eftersom pappa
kände sig maktlös när det gäller vattnet. Tyckte synd om honom. Men nu fungerar det
igen. Vilken lycka. Man inser hur bortskämd man är i sådana här lägen.
Nu ska jag försöka sova. Supertrött. Ska ta med lillskiten till mormor och morfar
imorgon så de får träffa henne. Kommer lägga upp lite bilder från Dalarna också
här, imorgon hoppas jag att jag hinner...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Vargavinter... - 29 grader
Jag ska försöka mig på en seriös blogg inom ett par dagar. Jag hinner knappt blogga
just nu. De lediga stunder man får med vovve går åt till att ta igen sig och vila, eventuellt
sova. Inatt var jag vaken 02.15 med vovven och sedan 05.42, innan jag slutligen gick upp
klockan kvart i nio imorse. Men man har tappat ett par timmars sömn. Och idag på
eftermiddagen fick bli barnvakt åt brorsans valp (kullsyster till våran). Så det har varit
full rulle på eftermiddagen. Nu ligger våran; Fanny och brorsans; Sivan, och sover. Skönt.
Själv är jag supertrött. Så funderar på att ta en liten powernap. Inatt som kommer får jag
sova hela natten i alla fall, då det är mamma som har vakten :) Skönt.
Skönt eftersom det troligen blir kallt inatt igen. Kan lugnt säga att det inte var någon
höjdare att vara ute inatt runt halv tre när termometern visade -29
På torsdag förmiddag bär det av till Ulriksberg, ett ställe en mil från Säfsen i Dalarna.
Mamma fyller 50 år på fredag och hon ville inte fira det hemma. Så vi åker iväg istället.
Har hyrt en lägenhet några nätter i Ulriksberg. Så idag har jag tvättdag. Ska tvätta tre
maskiner tvätt idag, hur det nu ska gå. En ligger just nu i maskinen. Men får köra snabbtvätt.
Inte så mycket saker som är jätteskitiga heller. Så det går nog bra. Fräscht med rena kläder
i alla fall. Sedan håller jag på att göra en roadtripskiva. Det tar ca 4 timmar upp till säfsen. Vi
får nog lägga på en eftersom Fanny ska med upp också. Vi lär nog stanna och rasta henne
två gånger. Förhoppningsvis sover hon mycket. Igår somnade hon i buren när vi åkte bil.
Så förhoppningsvis så sover hon imorn också :) En skiva som kommer få åka med är min
nya Jill Johnson-skiva. Tro det eller ej, men jag är ett stort fan av Jill Johnson. Får se hur
många läsare som slutar läsa bloggen nu. Får väl världens töntstämpel :P
Haha. Har ni några bra låtar att föreslå så skriv i kommentarsfältet. Uppskattar det :)
Jag har suttit och tänkt en massa. Jag har ju inget jobb just nu, men kommer förhoppningvis
ganska lätt få det efter att körkortet är klart. Verkar så i alla fall. Vi får väl se vad det blir.
Men jag har verkligen förhoppningar på det :) Och hur som helst så kommer körkortet underlätta
det för mig att få jobb. Jag har börjat fundera lite på saker som jag vill investera, eftersom det
är av intresse. Så här är en liten önskelista...
1. Systemkamera + något extra objektiv (Foto är kul och jag vill kunna göra det professionellt).
2. Extern hårddisk (Det behövs någonstans att lagra bilderna)
3. Ny bärbar dator (Min är över 2 ½ år gammal. Vilket märks. Datorer är färskvaror)
4. Ritplatta till dator (vill förenkla det att rita i olika illustrationsprogram på datorn)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Misshandlad...
de sista dagarna samt att vi har den lilla vovven hos oss just nu. Jag har inte
öppnat datorn på nästan två dygn(!). Kan lätt säga att det inte alls är likt
mig, då jag tidigare spenderat en massa tid vid datorn varje dag. Men har
inte blivit så de sista dagarna. Alla facebookuppdatering har gått via mobilen.
Den där stackars mobilen har varit nere på rött flera gånger när det gäller
batteriet de senaste dagarna, eftersom det är det enda jag surfat med de
sista dagarna :) haha.
Våran Fanny
Brorsans vovve; Sivan...
Men jag måste säga att helgen har varit över förväntan, förutom hur jag
har mått efter dagens match. Men helgen började i alla fall med att jag i fredags
var och såg det omtalade derbyt i damernas division ett norra i innebandyn.
FBC Uppsala mötte Sten Sture. Innan matchen sade speakern att det varit de
mest omtalade derbyt inom innebandysverige. Det kändes nästan som
att hans ord var underskattat. Det var nämligen människor från runt om
i landet som hade rest till Uppsala för att se matchen. Bland annat fanns
elitserielaget Endres tränare, samt några spelare från Sten Sture-konkurrenten
Sala Silverstaden, på plats. FBC Uppsala började bäst, men Sten Sture visade
sedan att de va bättre och malde ner de vit svarta. Matchen slutade 5-2 till
Sten Sture...
FBC Uppsala - Sten Sture i fredags kväll, den 11 februari 2011. Ett historiskt datum då
det är absolut sista gången som dessa klubbar möts pga sammanslagningen.
I lördags åkte jag till Uppsala för att träffa en speciell person. Hann även med
att se toppmatchen i Allsvenskan Norra i innebandy. FBC Uppsalas herrar tog
emot Granlo. FBC vann med 6-3. Det jag dock tar med mig från den matchen
är Granlos lilla hejarklack. Och det är inte på något positivt sett. Samtidigt
som de emellanåt var riktigt härliga att höra på, så var de i nästa stund lika
fruktansvärda. Kallade domarna både de ena och det andra och gnällde på varenda
domslut Granlo fick emot sig. Var skrämmande att se, hur vuxna karlar kan
agera så barnsligt. Börjar nästan känna att ordet innebandyhuliganer börjar
komma till sin rätt inom sporten emellanåt. Finns riktiga rötägg i publiken
emellanåt.
FBC Uppsala - Granlo i Norra Allsvenskan, i lördags den 12 februari...
Idag har jag själv spelat match. En match emellanåt var riktigt bra. Tyvärr
var vi kort om folk idag med. 9 spelare. Vi avslutade matchen på 8, då
vi fick skador och körde med 3 backar och 3 forwards sista 10 minuterna.
Vi orkade helt enkelt inte. ¨Lite svårt när man ibland knappt hunnit
andas emellan det att man böt tills det att man ska in igen. Det blev förlust
med 2-4. Men förlusten är inte värst, utan hur domarna tillät Tobo Örbyhus
spelare agera. Ska man spelar innebandy så ska man spela innebandy och
inte rugby som vissa spelare verkade tro. Jag vet inte exakt hur många, men
minst fem armbågar fick jag i svanken. Flera spelare i laget upplevde samma
sak. Och domarna är helt jävla blinda, något som gör mig så ledsen. Sen jag
blev domare vill jag förespråka en sjysst ren innebandy. Känns dock ibland
som man motarbetas när domare inte ser sådana här lag som är osjyssta i
närkamper mot andra lag. Jag har flertalet blåmärken, varav ett jättestort
i min svank. Samt att jag är helt uppsvullen där med. Så jag har jätteont
i ryggen ikväll och vet inte hur jag ska ligga nu när jag ska sova. Tack så
jävla mycket. Snudd på att jag känner att domarna är medhjälpare till
misshandel. Har aldrig tidigare upplevt detta på innebandyplanen som jag
gjorde idag och tycker det är tråkigt att jag måste det. Få trösta mig med att
det blev poäng idag igen istället. På två matcher har jag gjort två poäng.
Förra helgen gjorde jag lagets enda mål när vi förlorade med 8-1, en seger
som med stor sannolikhet blir vår efter att allting är klart. Och idag blev
det en assist :) Känns lite härligt. Samt att jag fick chansen att skjuta ordentligt
på mål idag och i farten dessutom. Har haft svårt ibland att komma med
fart och skjuta, men idag blev det helt naturligt. Så skönt när det klickar sådär :)
Får satsa på en poäng i nästa match med. Dock blir inte det förrän om två helger,
då jag helgen som kommer åker till Dalarna för att fira att mamma blir
"kärring". Hon fyller 50 på fredag. Sen ska jag åka skidor då med. Ska bli
skoj :)
Nu blir det sängen. Supertrött. Ska upp tidigt imorn och har dessutom körlektion
nummer två.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
3 dagen med hund...
till) Fanny är här. Igår natt var det mamma som hade hand om henne.
Inatt har jag sovit på soffan. Somnade ca 00.30. Sedan var det bara
upp klockan 03 imorse så Fanny satt i sin "bur" och gnällde. Hon var
väl sur på mig eftersom jag inte vaknat i tid. Hon hade hunnit kissa,
så blev att ta ut henne utomhus i det här mysiga vädret. Det blåste
som fasiken och snöade. Jag frös inte alls :P Jag stod och skakade :P
Det gjorde Fanny med så blev bara att hon kissade ute, sen direkt
in. Hon klättrade tre av fyra trappor på trappan ute, så behövde knappt
lyfta henne heller. Sen blev det att sova, och klockan halvsex blev jag
väckt igen, men då va pappa vaken så han tog ut henne. Sen somna vi
om och sov till halv nio då vi gick ut igen. Sen blev det käk. Nu har hon
legat och sovit i ca 1 ½-2 timmar. Skönt. Ska ner till brorsan senare och
då får Fanny träffa sin kullsyster Farin. Kommer bli full fart på de små
damerna :)
Om ni undrar varför jag inte bloggar, så har det varit lite torrt i bloggen
på grund av vovven. Har tagit hand om henne. Det är bara nu när mamma
också är vaken, samt att Fanny ligger och sover som man får chansen.
Tror det kommer bli bättre om ett par dagar.
Körde förresten första gången på körskolan igår. Gick över förväntningarna
och körskoleläraren tyckte att det gick bra och att jag körde mjukt. Naturligtvis
fanns det några synpunkter med. Men är överraskad över att det inte är mer.
Men det är bra positivt :) Så lovar gott. På måndag är det dags igen.
Fanny (av rasen finsk lapphund)...
Till skillnad från andra bloggare skaffar jag en hund och inte en råtta :P
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Sten Sture och FBC Uppsala, ni får mig att skämmas för att vara uppländsk daminnebandyspelare...
massa nytt tjafs när det gällde Sten Sture och FBC Uppsala i division ett
norra. Men där fick jag fel. På fredag spelar klubbarn derby och det borde
vara det enda som finns i huvudet hos tjejerna i lagen. Dock verkar det
var det som tar minst plats om man läser rapporterna inför fredagens derby.
Innebandysajten har gjort en liten "inför" när det gäller derbyt på fredag.
Informationen som uppges är chockerande och jag kan säga att det knappt
är så att jag tror mina ögon. Där avslöjas det hur de båda lagen inför
derbyt på fredag, kör gemensamma träningar. Ja ni läste rätt... jag skrev
just GEMENSAMMA; G-E-M-E-N-S-A-M-M-A!
En av spelarna från något av lagen har kommenterat hela grejen till
innebandysajtens redaktion, genom att berätta att hon tycker det är sjukt
med gemensamma träningar. Samma spelare avslöjar också hur dålig
stämning det varit i FBC sedan supertrion; Torstensson, Sparf och Shoeps
värvades till Sten Sture i mitten av januari, på grund av att de känt sig
besvikna över att de inte fick följa med över till Sture.
Det är nästan så att jag får tårar i ögonen när jag ser hur dessa klubbar
agerar. De huggar knivar i mitt innebandyhjärta. Det får inte gå till som det gör.
Jag förstår att klubbar reagerar nu. Det här är inte okej. Är man konkurrenter
så är man. Då ska inte träning planeras tillsammans oavsett om man inte haft
så mycket folk på träningarna på sista tiden, som FBC's tränare Johan Silander
påstår är orsaken till den gemensamma träningen. Tjejerna spelar i olika lag.
Det är som att mitt lag skulle börja träna tillsammans med Saga i samma serie,
och vi flyttar spelare mellan lagen. Nu är inte det riktigt rätt jämförelse eftersom
Sture och FBC ska gå ihop inför nästa säsong. Men de är fortfarande skilda lag
och spelar fortfarande i samma serie, då ska man inte spela ihop.
En annan sak som upprör mig är svenska innebandyförbundets beteende.
De borde reagera, skrika rakt ut... i och för så har de litet finger med i
spelet som inte placerade de två Uppsalaklubbarna i två skilda division-1-
serier. Generalsekreteraren på förbundet säger att de gemensamma träningarna
är LITE(?) konstigt. Samtidigt har tävlingsgruppens Jane Stenius, enligt innebandy-
sajten, vägrat uttala sig i frågan. Ursäkta språket: "MEN FÖR HELVETE FÖRBUNDET!
VAKNA FÖRFAN! REAGERA!" Jag vill se en jättreaktion från Svenska innebandy-
förbundet. Istället känns det som att det tassas runt på tå på förbundet. Det känns
som att förbundet låtsas att det regnat.
Bilden har inget med ämnet att göra, utan symboliserar bara daminnebandyn.
Klicka på den vet jag...
Jag känner ren skär ilska mot FBC Uppsala och Sten Stures ledningar. Jag finner inga
specifikt bra ord att sätta på känslorna. De är så extremt många... Lika ilsken som jag
är. Lika ledsen är jag. Jag spelar i en damserie i Uppland, lägre än vad Sten Sture
och FBC Uppsala. Men jag vill att Uppländsk daminnebandy ska representeras
rakryggat och ärligt i övriga Sverige. Jag vill att människor ska prata om uppländsk
daminnebandy med varma ord. Jag vill att uppländsk daminnebandy ska bli ledande
och var det som andra förbund i landet efterspråkar. Uppländsk daminnebandy ska
vara en förebild för daminnnebandyn i andra förbund. Just nu är daminnebandyn i
Uppland den daminnebandy man talar sämst om; som man använder kalla ord emot
och som media förståeligt skriver mest negativt kring... Uppländsk daminnebandy är
ett innebandykoncept som ingen gillar!
Efter avslöjandet idag, känner jag ingen större glädje att beträda planen eller säga till människor att jag spelar innebandy i ett damlag i Uppland. Min glädje för innebandyn som äntligen har kommit tillbaka, har grusats en del i och med detta...
JAG SKÄMS JUST NU FÖR ATT VARA UPPLÄNDSK DAMINNEBANDYSPELARE!
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Svensk Kasion Guide - Din kasinoguide på nätet
kändes det lite som att jag stod med skägget i brevlådan. Jag har fått klia
mig i huvudet och funderat över om jag själv har några erfarenheter och
vad jag känner inför det.
När jag tänker efter så är jag inte mycket för spel alls och har inte heller spelat
kasinospel tidigare. Varför vet jag inte. Det har känts som att stora delar av
Sverige är intresserade av spel. Är det jakten på pengar som gör att personer
spelar? Eller finns det något rogivande och roligt med spel som jag har missat?
För spelintresserade finns det en sajt som guidar runt till olika nätkasinon.
Sidan heter Svensk kasinoguiden och guidar till flera olika nätspelssidor
som har roulette, black jack och andra kasinospel på sina sidor. Sidan är
väldigt lättnavigerad. Även jag som som aldrig tidigare har spelat på kasino
eller vet hur spelena går till, kan gå in på sidan och lätt finna information om
hur de olika spelena går till och dylikt. Oavsett om du är van spelare eller
helt ny och vill spela, så är Svensk Kasionguide sidan för dig.
Over and Out!
Just a mess...
personen eller de anhöriga? Och har man som anhörig rätt att känna och tänka eller
är det endast den sjuka som har det?
Jag hade aldrig föreställt mig att jag skulle komma i kontakt med svåra sjukdomar.
Jag är som i stort sett alla andra människor och tror att jag är förskonad från allting
sådant, något som ganska naturligt visade sig vara fel. Ingen är förskonad. Det är inte
förrän man står öga mot öga med sanningen, som man upplever saker. Innan man
som människa stirrar verkligheten i ögonen när någon blir sjuk, tror man sig förstår
och veta hur människor som tidigare varit i den situationen man hamnat i, har känt
sig. Men jag kan garantera nu av egna erfarenheter att det inte alls går att föreställa
sig var människor känner när de ställs öga mot öga mot svåra, ibland dödliga sjuk-
domar. Oavsett om du är anhörig eller den som drabbas...
Som anhörig måste du som person hålla modet uppe inför den sjuka personen. Det
går inte att visa hur du känner, du är den som ska finnas där som stöd. Du är den personen
som ska vara stark. Jag har dock alltid undrat över vem som ska lyssna på de anhöriga och
hur de mår. Jag trodde inte jag skulle behöva bli en anhörig på detta sättet som det blivit.
Men nu är jag en anhörig och jag har insett hur svårt det är bara det, på grund av alla tankar
och känslor som man får. Jag önskar det fanns någon som jag kunde prata med just nu.
Tankar som man inte vill ska komma smyger sig på... frågor kring massa tråkiga saker
dyker upp i huvudet... Det finns en person jag skulle kunna prata med, men vill inte göra
det då jag vill prata öga mot öga, vill känna att jag kan få en tröstande kram om jag blir
ledsen. För just nu är jag fruktansvärt ledsen även om jag försöker hålla en god min mot
människor i min omgivning.
Det går inte föreställa sig hur det är att bli anhörig eller veta hur det är, förrän du verkligen
är det. Skrämmande tycker jag. Och det gäller alla sjukdomar; cancer, alzheimers, ALS och
andra jobbiga och svåra sjukdomar. Som anhörig önskar man att man kunde ta kampen, att
det skulle vara så lätt att bara slå ner sjukdomen och få den att dö. Men det värsta som anhörig
i situationer när en människa är svårt sjuk, är att man står handfallen. Samtidigt som man har
känner massa tankar kring sjukdomen, känner man sig värdelös som inget kan göra... utan bara
sitta på sidan om och hålla tummarna för att allting ska bli bra... Kunde jag skulle jag slå mig blodig
för att få det att försvinna... Tanken är god, men kan inte bli något annat än en tanke...
Jag hade aldrig tidigare varit anhörig, innan jag blev det för ungefär ett år sedan... Det brukar
sägas att alla erfarenheter är bra... Men denna erfarenheten av att vara anhörig till en person
som lider av en sjukdom, är den absolut sämsta erfarenheten jag kunde få. Jag vill verkligen inte
ha den. Men nu har jag fått den. Vet inte riktigt vad jag ska känna (och framförallt vad som är okej
att känna), vad jag vågar uttrycka och vad jag bör hålla inom mig och inte låta komma ut.
Bild på en persons hjärna. Personen till vänster är
frisk. Personen till höger är sjuk vilket syns på hjärnan.
Det går att säga att hjärnan dör när du får alzheimers,
även om det inte förklaras riktigt så på ett medicinskt
sätt...
Har du erfarenheten av att vara anhörig?
Skriv en rad i kommentarfältet och berätta...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Trogen följeslagare
Har ni tänkt på att det finns ganska mycket människor som följt en serie, men som efter
kanske tre-fyra säsonger slutar att följa den. Jag har alltid funderat på vad orsakerna
till detta är. En kompis till mig är sådan, hon har slutat följa en del serier, men hon har
ingen förklaring till varför. Ibland läser jag hur människor gnäller över serier, att de tappat
handling och dylikt. Men en producent och en kanal skulle knappast låta en serie rulla på
bara för att, om de inte ansåg att den hade mera att ge.
Ett exempel är One tree hill. Den handlar om Basket, high school, familjetragedier och
kärlek. När serien började sändas i Sverige, för snart 7 år sedan så beskrev handlingen såhär:
"Lucas och Nathan Scott är halvbröder, men de lever väldigt olika liv. De har aldrig känt vid
varandra och vill inte göra det heller. Lucas lever ensam med sin mamma Karen eftersom
brödernas pappa Dan lämnat dem innan Lucas blivit född. Karen äger ett eget café och det är
det de livnär sig på.
Nathan lever ett ganska lyxigt liv med pappa Dan och mamma Deb i ett stort fint hus. Han är
stjärnan i skolans basketlag men pressas hårt av sin pappa som själv var en stor talang när
han var ung. Hade det inte varit för hans beslut att inte rehabträna sitt skadade knä hade han
säkerligen haft ett antal år av professionell basketboll bakom sig, detta ångrar han mest av
allt i sitt liv och försöker leva det genom Nathan. Senare i serien så händer något som gör
att Nathan och Dan blir väldigt osams. En dag händer något som gör att de inte längre kan
undvika varandra och som också kräver att de kan komma överens med varandra. Serien
handlar om Lucas och Nathans liv där Peyton, Brooke, Haley är inblandade. Samt farbron
Keith och mamman Karen..."
Idag har denna serie utvecklat sig på så sätt att de vuxit upp och fått familjer och dylikt och kämpar
vidare i vuxenlivet med diverse olika saker som de tagit sig för. Vad händer när de blir vuxna?
Från början handlade serien om ungdomarna, men utvecklades sedan så den fortfarande
handlade om dessa ungdomar, men när de blivit äldre och gått in i tidigt vuxenliv. Det känns som
att det var någongång där i övergången som människor tappade fokus på serien. Jag vet inte om
det hade med just utvecklingen att göra. Jag tycker det är viktigt att en serie utvecklas och inte står
och stampar på samma plats för att fortfarande vara roliga att följa.
Jag är själv en trogen följeslagare till karaktärerna i de serier jag började följa för ett par år
sedan. Bara för att de utvecklas, slutar jag inte kolla på dem. Och det är bra när en säsong avslutas
på så sätt att det känns som att det går att spinna vidare med en historia på slutscenerna i
säsongsavslutningar; t ex förra säsongen av Greys Anatomy där det var en massaker på sjukhuset
i sista avsnittet. Det fanns en historia att bygga vidare på.
Jag har alltid funderat på varför serierna tar slut. Är det för att det verkligen är så att det inte finns
något mer att berätta? Eller är det så illa att det kanske är på grund av att manusförfattarna har
så dålig fantasi? Naturligtvis kanske inte en serie kan leva vidare i 50 år, som filmklassiker kan.
Men det finns bevis på tv-serier som sänts under väldigt lång tid och som kan fortsätta trots detta.
Engelska serien Hem till gården är en sådan. jag kommer ihåg att den gick när jag var
jätteliten, sisådär 4-5 år bara. Det är 15 år sedan. Den hade sänts långt innan det. Det bevisar
att tv-serier kan fortsätta under lång tid.
De serier som jag följer strikt är:
Grey's Anatomy
Private Practice
One tree hill
Army Wives
Dexter
Criminal Minds
Jag tycker alla dessa serier är jättebra. Så har du missat någon av dem så rekommenderar jag att
du börjar titta på dem nu. Du kommer inte bli besviken :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Nyfikenhet...
Jag är lite nyfiken på er läsares ålder :) Anledningen är att det bara skulle vara kul att se hur gamla
mina läsare är; Om det är jämngamla, yngre eller äldre? Skulle vara kul.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Recept på riktigt god lunchmat
har jag fått höra. Pappa är inte alls förtjust i min ris och tonfiskröra med majs :)
Haha. Men jag tror det är han som är för kräsen och för konservativ och inte vågar ta
ut svängarna. Sedan brukar jag göra en morot, bacon och bönröra med sting i som är riktigt god.
En sådan tänker jag göra nu :) Jag är jättehungrig :) Skulle kunna äta en hel oxe känns
det som :)
När det gäller den första röran med ris och tonfisk.
Du kokar ris och majs (var för sig alltså). Sedan slänger man ihop det på en tallrik,
tillsätter creme Fraiche och tonfisk (i vatten på burk). Enkelt och supergott tycker jag.
När det gäller den andra röran med bacon och bönor börjar du med att skärna ner
baconen i mindra bitar. Finriv en morot, eventuellt två om morötterna är små. Öppna
en burk bönor på konserv (eller om du kokar själv vilket nog är ännu nyttigare). Sedan
steker jag på baconen i pannan. Det ska inte vara hårt stekt. Efter detta tillsätter jag
bönorna och morötterna och steker på dem lite (ca 4-5 minuter) så de blir varma. Sen
är det bara i med lite creme fraiche, mängd bestämmer du själv. När detta är gjort och
creme fraichen har "smält ner" och blivit som sås, kryddar du med lite chilipulver och
tillsätter thai sweet chili sauce (jag använder santa maria). Du får själv avgöra kryddningen.
Jag brukar ha i ganska mycket chilisauce :) Jag gillar mat med smak :)
Det låter säkert som helskumma kombinationer. Men jag tycker det är riktigt gott. Så
vill ni prova något annorlunda och ni vet att ni gillar ingredienserna, så testa :) Den röran
med ris och tonfisk tror jag är riktigt bra mat faktiskt. Så laga maten och njut. Har ännu
inte bestämt mig för om det blir bönröra eller röra med ris :) Sugen på det sista då det var
riktigt längesen som jag åt det :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue :)
Nu finns jag även på Facebook :)
att klicka på bilden nedan, så kommer ni till facebooksidan. Det skulle ju vara bra trevligt
om ni gillade mig på facebooksidan också :) Haha :)
Jenny Andersson-Mård blogg - Only god can judge me
Marknadsför din sida också
Om ni inte gillar sidan kommer något
hemskt inträffa inom en snar framtid ;)
Skojar bara med er. Men jag tycker verkligen att ni ska gilla min
sida på facebook, för att jag faktiskt är en ganska duktig skribent :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue :)
Jennyam "Only god can judge me..." - Now even in other language :)
tyckte min blogg var roliga och bra. Kul tycker jag. Men då slog det mig att (något som
jag i och för sig funderat på längre) jag skulle lägga in en sådan här google översättnings-
knapp på bloggen så att människor från massa olika länder kan läsa den. Så nu
har jag skaffat så kallade översättningsknappar.
Do you know what? I received a comment from an English speaking person the other day that
thought my blog was funny and good. Funny, I think. But then it hit me that (something that
I am in and of themselves thinking about anymore) I would put this kind of google translation
button on the blog so that people from many different countries can read it. So now
I have acquired so-called translation keys.
Du finner dem här på bloggens startsida(i toppen ovanför profilbilden);
You can find them here on the blog's home page(at the top above the profilpicture);
Här på inläggs-, arkiv- och katergorisidorna (i slutet av varje inlägg).
Here on pages of the posting, archives and category (at the bottom of every text);
Läs och ha kul :)
Read and enjoy!
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
FBC Uppsala dam kastar inte in någon handduk...
Uppländsk daminnebandy rullar vidare - på ett positivt sätt.
För lite mer än en vecka sedan skrev jag om Sten Sture värvat till sig
FBC Uppsalas stjärnspelare Anna Torstensson, Maria Shoeps och
Evelina Sparf (se länk).
När dessa tre spelare lämnade FBC Uppsala blev det tre ganska stora
hål i FBC Uppsalas trupp. Inför säsongen hade laget bantats ner för att
spelarna skulle få större plats och därigenom få en större roll i laget för
att utvecklas. Något som jag förstår är en sak som laget har gjort för
att bli ännu bättre. Inget konstigt med det. Men när dessa tre toppspelare
lämnade laget och det blev stor hål, kändes det som att FBC hade gett upp
årets dametta. Var alla de 21 spelare laget bantat ner truppen till syntes
inte en skymt. För när supertrion för en vecka sedan lämnade de vitsvarta
för de rödsvarta, fanns det inte ens tillräckligt med utespelare för att täcka
tre kedjor. Det gjorde mig väldigt förvånad att man släppte spelare utan
att fylla på.
Efter säsongen kommer Sten Sture BK flyttas över till FBC Uppsala, som sedan tidigare
är klubbarna Årsta IBK, Årsta IK och Nyby sammanslagna. Nu tillkommer alltså Sten
Sture, varpå det kommer att bli en ny logga inför säsongen 2011/2012...
Men då visste jag inte det som nu är officiellt. Människor har med stor sannolikhet
haft synpunkter på det som har skett och även funderingar på hur FBC ska klara
av resterande delen av säsongen när klubben inte ens haft spelare till tre kedjor. Nu har dock klubben gett lite svar på tal på människors funderingar i ett inlägg på damlagets hemsidan. Det går att urskilja i sättet som tränare Johan Silander har då han inleder inläggstexten med denna meningen:
"Det har skett en del förändringar i och runt laget sen i december. Jag tänkte
redogöra och presentera dem en gång för alla"
Från att ha stått handfallna, har nu FBC fått in fyra nya spelare i truppen, samt
att man har en femte som tränar med truppen och eventuellt spela matcher. Klubben
har flyttat upp Felicia Wallin och Matilda Andersson från D2-truppen. I truppen har
även de kända namnen Caroline Rengren och Louise Eriksson inskrivits. Båda göra
comeback i innebandyn. Tjejerna slutade efter förra säsongen, men är nu
tillbaka i den vitsvarta tröjan. Tillfälligt för resten av denna säsong eller
även fortsättningsvis? Det finns inga svar på det. Men båda spelarna är erkänt
duktiga. Jag kände det lite som en förlust för uppländsk daminnebandy när
tjejerna i våras valde att lägga klubborna på hyllan. Så det känns bra nu när jag
ser att de gör comeback. Jag var väldigt negativ till att tre spelare flyttades över till
Sten Sture. Men det kanske kommit något positivt ur det hela med nu när Rengren och
Eriksson är tillbaka. FBC Uppsala har även Matilda Linderoth som tränar med klubben
just nu. Hon slutade att spela i höstas då hon hade motivationsproblem, men har
sedan januari tränat med truppen. Om det blir comeback även för henne är ännu
inte bestämt.
Caroline Rengren (vit nr 39) in action... Carro gör comeback.
Bild lånad från FBC Uppsala dams facebook...
Jag tycker det är väldigt positivt att se att FBC ändå vill vinna och försöker göra så
gott man kan för att göra en bra avslutning på säsongen. Och jag måste säga att
man sannerligen inte´gör det på ett dåligt sätt när man får in Rengren och Eriksson
i truppen. När det gäller sammanslagningen känner jag väl att min åsikt står fast.
När det gäller att värvningen av spelarna var jag väl lite kritisk, men ungefär samma
sak hände mellan Västerås IB och Sala Silverstaden som förra året spelade tillsammans
i Divison 1 östra. I och för sig skedde detta precis i säsongsinledningen i år då
Västerås lade ner sitt lag. Madelene Backlund, Linnea Ekstrand, Johanna Ragnarsson,
och Matilda Eriksson värvades från Västerås. Klubben har även landslagsmeriterade
Helena Lundqvist i truppen som tillsammans med Backlund blivit ett giftigt anfallsvapen
för Salalaget. Lundqvist har gjort fjorton landskamper under karriären, vilket resulterat
i nitton poäng och ett VM-guld. Visst det är kanske lite skillnad att värva spelare innan
säsong än mitt under säsongen. Men jag tycker så här med lite mera kött på benen
att Madelene Backlund nog var lite väl aggressiv mot värvningen, när hon med stor
sannolikhet hade varit kvar i Västerås om de inte gått i konkurrs, och då troligen inte
varit så nära Elitserien som hon är nu.
Madelene Backlund hade många invändningar mot
övergången av tre spelare. Jag tyckte hon hade rätt
i att reagera. Men efter att ha fått lite mer kött på
benen om hur hon kom till Sala, tycker jag nu att
hon bör vakta sin tunga... och spela innebandy istället.
Hur som helst tycker jag det är starkt av FBC att man lyckats knyta till sig de spelarna
som klubben har gjort, efter tappet av tre av sina kanske viktigaste spelare. De kommer
inte kunna nå enda fram om inte alla lag framför dem förlorar sina matcher, samtidigt
som FBC Uppsala vinner sina. De är i statistiken helt omöjligt. Men en topp tre-placering
är fullt möjligt. Även om laget inte nådde enda fram iår, så tycker jag att klubben avslutar
säsongen lite med flaggan i topp om man når tredjeplatsen. Åt Sten Sture och Sala Silverstaden
finns det inget att göra. Det är en spännande kamp. Sture har närmat sig Sala litegrann.
Den elfte februari är det derby i Uppsala. Jag är riktigt sugen att gå på det. Sedan möter
FBC Uppsala, Sala Silverstaden 23 februari. Jag hoppas de ställer till problem för Sala.
Jag tror det finns möjlighet till att man ska kunna göra det. Sten Sture möter Sala silverstaden
i den näst sista omgången i Uppsala den 3 mars, en match som kan bli avgörande litegrann,
beroende på hur det gått under de andra tre resterande icke spelade matcherna innan.
Det kommer kunna bli jävligt tajt. Endast fyra poäng skiljer. Rysare är ordet när det gäller
damernas norretta... Med hjärtat tror jag Sture klarar det. Det är dags för ett elitserielag
i Uppsala nu :) Men hjärnan vet jag att det blir en rysare och att det kan sluta lite hur som
helst. När det är derby hoppas jag faktiskt, för den senare gemensamma klubbens skull,
att det blir en läggmatch från FC Uppsalas håll för att gynna Sten Sture BK. Naturligvis kommer
det inte att bli så. Tjejerna kommer slåss om varenda millimeter av A-planen i Allianshallen den
elfte. Oj oj oj. Hoppas jag får möjligheten att se den matchen. Skulle vara riktigt grymt :)
Det enda som förvånar mig nu när det gäller soppan kring Sten Sture och FBC Uppsala, är de
båda klubbarnas verkar se på övergången med olika ögon. I Sten Sturemedia, på deras hemsida,
heter det att laget värvat tre spelare. I FBC-media, på deras hemsida, heter det att klubben
lånat ut tre spelare till Sten Sture... Nästan så att jag skrattar åt det. Det är otroligt att dessa
klubbars ordförande överhuvudtaget lyckats komma överrens om att att Sten Sture ska gå
in i FBC Uppsala, när man ser de ser på olika saker. Som i höstas. Då hade lagens ordföranden
olika sätt att se på sammanslagningen:
"Rent sportsligt blir det nog ingen skillnad alls. De olika lagen kör helt och hållet för sig själva."
Niklas Johansson, FCB Uppsala
"När vi börjar säsongen kommer det att se ut som vanligt, men det kan säkert komma att ändras under året."
Anders Hiller, Sten Sture
Det är inte så konstigt att man funderar en massa när man läser sådana här kommentarer
från ordförandena. Det späds ju på ännu mera av att klubbarna håller på och verkar vara
oense över det mesta, som nu när det verkar som ena laget ser spelarna som övergångna,
medan andra ser dem som utlånande. Skumt...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Innebandygodis...
Innebandysajten skriver idag att IBF Falun har gjort klart med Johan Tomth.
Tomth kommer närmast från Faluns division-två-lag, dit han lånades ut i
decemer från Mullsjö. Nu har Faluns löst kontraktet på honom och från och
med idag, den andra februari tillhör han SSL-lagets trupp.
Jag har själv inte sett Tomth spela någongång. Det beror kanske på att ingen
av Mullsjös matcher ännu sänts i tv, och att han innan detta spelade för KAIS
Mora, som inte fick någon plats i elitserien. Lite att den förlorade sonen återvänder
hem till Dalarna. Jag tror det är bra för Falun att de får en back till. Nu vet i
och för sig inte jag hur bra han är. Men jag tror knappast Falun skulle värva en
dålig spelare. Så de verkar inte bättre än att Dalalaget försöker spetsa till sig
inför slutspurten av SSL. Jag tror det är behövligt. Efter matchen i måndags
då man åkte på en ordentlig stjärnsmäll med 3-14-förlust i baken, behövs det
nog blåsas in lite ny luft i Falun, speciellt i försvaret som var uruselt. Några av
de återstående matcherna är mot topplagen i serien; Warberg, Dalen och Täby.
Då går det inte att ha en öppen dörr i försvaret. Frågan är dock om en enda
spelare kan göra skillnad mellan en öppen och stängd dörr? Det är bara hoppas
för Faluns skull att det är så, även om inte jag riktigt tror det... Det återstår att se.
Johan Tomth in action...
Hallenstensson till damlandslaget
AIK's tränare, tillika herrlandslagets assiterande tränare Ulf Hallstensson,
har bestämt sig för att lämna herrlandslaget. Iställe kliver han in i den assisterande
tränarrollen hos Jan-Erik Vaara i damlandslaget. Anledningen är att Hallstensson
känt sig klar med sitt arbete i herrlandslaget, efter sju år. En annan anledning är
att Ulf velat utvecklas som tränare och behövt en ny utmaning, då han kände
att ha höll på att fastna i ett "fack", som han beskriver det.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Hallstenssons byte av arbetsuppgifter
från herr till damlandslag. Jag var väldigt kritisk över att Hallstensson befann
sig i herrlandslaget på så sätt att han är huvudtränare för ett SSL-lag. Jag säger
inte att det har varit negativt. Men ibland har jag känt lite att det varit någon
AIK-spelare som kommit med fast det funnits någon spelare som kanske spelat
bättre på den positionen i SSL, än den uttagna. Nu tror inte jag att det finns något
båg med i uttagningarna. Alla har ju olika syn på saker och ting och landslags-
ledningen har nog bättre koll på detta än vad jag har :) Men visst har tanken
slagit mig ibland... t ex när Jesper Berggren inte plockades ut till VM. Men jag
har ett hjärta som klappar för Uppsalagen, så inte konstigt att jag blir lite partisk
då. Men över lag tycker jag Hallstensson verkar vara en riktigt duktig tränare.
Damlandslaget känns redan nu som lite överlägnsa i världen. Undra vad som
sker när Hallstensson nu börjar arbeta med dem... det kanske är dags att slopa
dam-VM för att det inte finns någon konkurrens ;) Skämt åsido. Men känns lite
så nu i alla fall...
Ulf Hallstensson
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Storvreta fick Falun att liknas vid ett pojklag...
Inför måndagskvällen match i Superligan; Falun-Storvreta, pratades det
om en match med slutspelskaraktär då de båda aktörerna ligger bland de åtta
bästa i serien. Istället blev den tv-sända matchen till förnedringstv. Om det är
okej att säga det så bokstavligen pissade Storvreta på dalmasarna i kvällens
match. Jag kan ärligt talat säga att jag gnuggade mig i ögonen och nöp mig hårt
i armen ett par gånger för att se att det var verklighet det som skedde på tv-
apparaten. Det var det.
Inledningsvis var det dock ovisst hur matchen skulle arta sig. Båda lagen såg nämligen
lite vilsna ut på planen. Det var ett börjande spel fram och tillbaka som det bjöds
på under den första en och en halv minuten. Dock lyckades Johannes Larsson gör en
grov tabbe halvvägs in på egen planhalva, vilket öppnade upp stora ytor för storvretas
trotjänare Kim Johansson. Johansson kunde lätt snappa upp bollen efter Larssons miss
och accelerera i full fart mot mål, där landslagsbacken Eric Björk inte insåg allvaret i
situationen och blev avvaktande. Storvretaveteranen Johansson enkelt kunde
sätta ettan bakom en borttappad Johan Rehn i Falunkassen. Denna tabbe är en av många
som Falun ska komma att göra under matchen. Efter målet, så visades det tydligt
att det var Storvreta som skulle komma att styra matchen. Ändå dröjde det enda fram till
11.19 innan Joel Kanebjörk kunde peta in 0-2 till örnarna på assist av veteranen Örjan
Skogström. Efter första perioden stod det 1-3 och Falun var på något vis inte borträknat.
Jag har haft synpunkter på att det bara i stort sett varit Storvretas förstafemma med
Kohonen, Stenberg, Öhman, Samuelsson och Berggren som levererat. I första perioden
levererade alla tre femmor i den ordning att tredje började genom att göra 0-1. Andrafemman
gjorde 0-2 och tredjefemman 1-3.
Andra perioden vara bara fyra och en halv minut gammal när Fredrik Holtz tryckte in
1-4-målet. Detta åter på ett misstag från Falunbacken Johannes Larsson. Det började
kännas som att Storvreta skulle dra ifrån i detta läge. Men de två mål som sedan
gjordes i matchen kom från dalmasarnas klubbor. Landslagsbacken Eric Björk
sprätte snyggt upp en straff med backhanden vid den närmaste stolpen på
Klintsten i Storvretakassen. Det var även han som gjorde 3-4-målet i Powerplay då
Henrik Stenberg dragit på sig en tvåminutersutvisning för att ha låst en klubba. Men
närmare än så kom aldrig Falun. Storvretas förstafemma stänkte sedan in 3-5 och 3-6
genom backklippan Mattias Samuelsson och duracellkaninen Henrik Stenberg.
Tre mål i innebandy är ingenting, speciellt inte om det återstår tjugo minuter att
spela av en match. Min kompis säger alltid: "It ain't over until the fat lady sings..."
Känns som ett bra uttryck. Inför den tredje perioden kändes det som att matchen
inte var avgjord.
Bild lånad från innebandymagazinet
I tredje perioden var det tänkt att Falun skulle försöka ge de regerande svenska mästarna
en match om de tre poängen. Istället blev perioden en uppvisning från uppsalalagets sida.
Jag har aldrig sett en sådan period inom toppinnebandyn tidigare. Det dröjde endast cirka
fyrtio sekunder innan Henrik Stenberg på Kohonens snygga passning kan stänka in 3-7.
Mål på mål pressas in i kassen bakom Johan Rehn, som senare får nog efter att Storvreta
genom Mattias Samuelsson gjort 3-9. Ungefär två minuter innan målet hade Falun tagit en
timeout, som bevisligen inte resulterat i någonting bra. Tankarna börjar direkt efter detta
målet att gå; "Frågan är inte om Storvreta ska vinna... utan med hur mycket?"
Falun har inget bra spel. Spelarna springer med huvudet under armen och har i detta läge
för längesen gett upp. Örnarna snurrar, fintar, skjuter och det ser ut som att Storvreta
spelar mot ett lag som endast har en målvakt inne på planen. Faluns försvar "existerar inte".
Det är egentligen bara de två landslagsspelarna Rasmus Enström och Eric Björk, samt den kvicke
Ciya Hajo som fortfarande står upp i Falun. Men med 3 spelare mot en 3 kedjor(!) vinner inget
lag några matcher. Det rinner iväg. Först trycker tredjefemman med trotjänaren Kim Johansson
i spetsen in 3-10. Sedan har Storvretas förstafemma lekstuga. Trots att backen Gustaf Bäckström
visas ut för Storvreta, visar inte Falun någon kyla. Utvisningen känns lite som plåster på såren
för ett sargat Falun. Powerplayet är stel och tråkigt, det sker ingenting. De få chanser som
skapas lägger hemmalaget utanför målburen. Skottena är lama och siktet ställt i helt fel riktning.
Johan Rehn bytte ut sig själv mot andra målvakten Albin Glad efter 3-9-målet. Efter fyra insläppta
mål och ställningen 3-13, blir glad ledsen och får nog. Falun uttnyttjar sin tredje(!)målvakt.
Efter att man gjort 3-14 slappnar storvreta av och Falun kan bygga lite spel genom Hajo, Enström
och Björk, cirka fjorton minuter in i tredje. Det är bara 54 minuter för sent. Matchen slutar totalt
3-14 till Uppsalalaget.
IBF Faluns förstamålvakt Johan Rehn hade en tung afton mot Storvreta på måndagkvällen.
Hela nio bollar fick han se passera förbi sig. Som sista utpost med ett försvar som inte
ens existerade, är det svårt att kvällen ska bli en bra i kassen...
Reflektionerna kring matchen är att Storvreta visade vilket mästarlag som bor i dem. Dock
hade inte siffrorna blivit så stora som de blev om inte Falun spelat uruselt och haft en bättre
dag. Men i Superligan fungerar det inte att ett helt lag har dåliga dagar. I Falun var Rasmus
Enström väldigt blek ett tag tyckte jag. Den som var totalt iskall var backen Johannes Larsson.
Jag har aldrig sett något liknande ske i en SSL-match förrut; att samma spelare gör två så
kapitalt skämtsamma misstag. Sådana misstag som han gjorde ska inte förekomma inom
SSL. Jag tycker det är tråkigt att det ser ut lite som att Rasmus Enström är ur form. Visst spelet
och konditionen finns. Men hans målfarlighet var totalt bortblåst igår mot Storvreta. För
landslaget och Kent Göranssons skull hoppas jag att killen bara hade en dålig dag igår. Annars
kan det säkert komma några funderingar från människor om det inte funnits någon annan
för stunden "hetare" spelare att tillgå. Men man ska ju komma ihåg att det är svårt att vara
förbundskapten. Det finns minst 210 spelare att tillgå i SSL. Jag har räknat på 15 spelare i
varje lag, samt att jag inte plockat med målvakterna (det är naturligtvis flera än 210, satte
det mer som en siffra för att ha något ungefärligt att gå på). Och vid VM var det fruktansvärt
tuff konkurrens. Storvretas Berggren kom inte med (och har tillhört landslaget i många år).
Nu har killen visat att han vill vara med igen. Möjligt att det behövdes att han inte blev
uttagen för att han skulle tända till igen. Men nu är samma gamla Jesper tillbaka. Skönt att
se.
Joakim Olsson visade framfötterna under måndagsmatchen
och var under första perioden skillnade mellan Storvreta
och Falun...
Jag har läst en del reflektioner kring måndagens tv-match från andra skribenter. Det är en
av anledningarna till att detta inlägg dröjt. Genom denna textrad låter det säkert som att jag
kopierar från andra. Men anledningen till att jag ville se andras reflektioner är för att kunna
se vad de tyckte och om jag håller med dem och för att kunna diskutera och utgå från något.
Många har tyckt att landslagsbacken Eric Björk varit riktigt dålig. Han var inne på massa
baklängesemål är det någon som skriver. Ärligt talat tänkte inte jag så mycket på det. I
och för sig spelade han med "misstaget" (Johannes Larsson för kvällen omdöpt från min
sida efter plattmatchen). Även om Björk var inne och vid första målet blev avvaktande
istället för att stöta på Kim Johansson i Storvreta, så tycker jag att de ettor han fått av hur
många som helst i betyg, inte är riktigt rättvisa. Men det är min åsikt. Killen var säkerligen
inne på ett par baklängesmål. Men han var också den ledde laget lite framåt genom sina
två mål; ett av dem gjort på en jävligt snygg straff. Björk var faktiskt en av de spelare som
fortsatte spela fast att matchen redan runnit Falun ur händerna. Så jag måste ändå ge
Björk en eloge för det. Och betyget han ska ha är 2 (godkänt). En annan sak jag lade
märke till var Joakim Olsson i Storvreta. Att den 22-åriga uppsalagrabben varit en helt
okej spelare visste jag redan. Men igår var han riktigt bra mot Falun och var en av få
spelare som under den första perioden höll måttet. Conny Westlund myntande något om
"att det var Joakum Olsson som burit fram storvreta i första perioden..." och det kan jag
bara instämma om.
Landslagsbacken Eric Björk blev av media och innebandybloggare sågad
vid fotknölarna efter måndagens dystra match, trots att han svarade för
två av Faluns tre mål och var en av få spelare som inte gav upp...
Jag måste faktiskt säga att jag tycker lite synd om Falun. Det kan inte vara kul att få
så mycket stryk. Samtidigt så förundras jag över hur laget agerade under matchen då
man låg under. Bara för att de fick ett mål i baken, började de flesta spelare spela
med huvudet under armen och slog bort boll på boll i famnen på de hungriga örnarna.
Det är líte skandal alltså. Nu skiljer det bara fem poäng till platsen under slutspelsplats.
Falun har en del tuffa matcher de sista omgångarna nu; bl a Warberg, Dalen och Täby.
Tankarna hos mig går: "Om man förlorar med 3-14 mot storvreta, hur kommer det då
se ut mot Warberg som anses vara bäst i SSL?" I och för sig tror jag inte det blir sådana
här siffror igen. Jag hoppas i alla fall inte det på ett sätt för Faluns skull. Vad kommer ske
om man råkar ut för en liknande förlust mot Warberg?
En positiv sak med matchen var att Storvretas alla tre femmor presterade. Deras trupp
har känts lite tunn bortsett från förstafemman, som är den som Storvreta levde mycket
på ett tag. Nu har även den andra och tredjefemman blommat ut lite. Veteranen Kim
Johansson har fått flytta ner i tredjefemman. Men han verkade trivas som fisken i
vattnet tillsammans med Niklas Winroth och Victor Andersson. Han har även mycket
hjälp från Peter Svensson som spelar på backen i den tredje. Henrik Stenberg var lite
i en klass för sig matchn. Det blev totalt 3+2 poäng för Uppsalasonen, som genom detta
gick upp på 45 poäng och till poängligaledning.
Henrik Stenberg är i bra form. Mot Falun gjorde han 3 mål och 2 assist och gick därmed upp
i ensam ledning i poängligan med 45 poäng. Till helgen är det finnkampen, då ska Stenberg
spela mot sina kedjekamrater Kohonen och Öhman istället för med dem. Bara hoppas med
svenska ögon att Stenbergs fina form håller i sig... En revansch vill vi ha på finland!
En sak som jag funderar över nu är hur Storvretas nästa match kommer att arta sig.
Nu möter laget som tur var Hide-a-lite Mullsjö. Jag tror det är bra för Uppsalalaget ett
få denna match. Falunmatchen för dem var nog lite av en missberäkning på så sätt att
den blev som det blev och att man till slut vann så stort. Det gick enkelt för dem till slut
och jag tror inte alltid det är bra att ha med sig en sådan match och matchen därefter
är emot ett topplag. Nu blir det lite toppen mot botten. Det vore märkligt om laget inte
slår Mullsjö. Känns som en given Storvretaseger.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
For love of the... innebandy
på allting åt dig. Det som inte står där är inte värt att läsas... kanske :)
Idéen till sajten kom till av att man ville ha mera breddbevakning på
innebandy. Den första februari klockan 17.00 slogs portarna upp till sidan.
Så här skriver redaktionen om öppnandet:
"Det är med stor glädje vi nu öppnar upp portarna till Innebandysajten efter många timmars jobb
med att skapa sajten, planera, testköra och samla kunniga medarbetarna för att på bästa sätt
kunna leverera det senaste nyheterna till just er läsare. Vår ambition är att bevaka den
yppersta eliten, men även göra nedslag på olika nivåer och på de mest oväntade ställen.
Vi vet att det är efterlängtat med en sida som bevakar helheten och vår tro är att Innebandysajten
blir en levande knytpunkt för alla de innebandyälskare vi har runt om i landet och surfandes på Internet.
Välkomna till Innebandysajten.se – För dig som älskar innebandy!
Nu kör vi…"
Jag kan lätt säga att jag inte skulle tacka nej att skriva för dem :) Men dels har
jag inte full koll på innebandyn faktiskt och sen vet jag inte om mitt skrivande
är tillräckligt bra för att passa in hos dem. Jag har ju visserligen gått journalistik-
linje på gymnasiet. Men det vet jag inte om det räcker :)
Klicka på bilden för att komma till nya sidan...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Bloggkrasch...
Min blogg kraschade inatt igen när jag skulle ta bort en annonsering och lägga
till en annan. SKITKUL! - Inte :( Så har bara återställt den lite sådär temporärt
nu. Den är inte klar, vilket syns lite här och var. Men jag ska fixa den. Får dock
bli imorgon. Klockan har passerat 03 och jag skulle ha sovit för längesen. Men
på grund av strulet med bloggen är jag fortfarande vaken. I 99 fall av 100 gillar
jag tekniken. Men just nu är den här 1 gången av 100 som jag inte gör det.
Solen gå upp imorgon och då ska jag försöka fixa sidan igen :) Stay cool!
Over and out!
