I'm alive and kicking with a sore knee...

Bloggen lever. Får en smärre chock när jag loggar in på bloggen och
ser att besöksantalet, trots min extremt dåliga uppdatering på senare tid
inte har sjunkit. Då blir man glad :) Så det är kul att ni fortsätter läsa.
Uppdateringen kommer bli bättre om ett tag. Det är mycket med hunden.
Var det 100:e gången jag sa så nu? Så är det i alla fall. Ni som har eller
har haft hundvalp tidigare vet vad jag pratar om. Otillräckligt med sömn och
passning nästan hela tiden. Ändå fick jag sova ca 4 timmar i sträck natten
som var. Men det är för lite egentligen. Ï torsdags fick jag sova 7-8 timmar
i sträck. Jag vaknade till och med före Fanny (vovven) på morgonen.
Ni kan tänka er att man får en smärre chock då och tror det är något fel
på hunden...

Jag har tänkt på en sak lite idag och det är att man måste ha harmoni i livet
för att känna att man mår helt bra och känner sig till freds med livet. Jag
funderade lite över om jag är nöjd och till freds med det; Har jag harmoni
i livet. Jag finner inte riktigt ett ordentligt svar på det. Ena stunden känner
jag mig harmonisk, nästa inte. Nu har jag åter fått en skada... Känns som att
med åldern kommer skavankerna. När man får skador och så och tänker på
att man inte hade det när man var yngre, känner jag mig extremt gammal.
Jag gjorde mig illa i lördags i knäet, när jag på grund av pappas agerande i
ankarliften, tappa balansen och ramlade tokigt så jag hamnade riktigt illa
knäna. Jag klarade mig förhållandevis bra, förutom att ett ledband nog
tog lite stryk. Har haft ont i det till och från sen i söndags. Hade tänkt träna
ikväll, men valde att avstå till slut. Gjorde ont bara jag gick upp för en snö-
vall då jag var ute med Fanny. Så då tog jag beslutet att avstå. Min ena tränare
har sagt åt mig att vila denna vecka så får vi se vad det blir.

När det gäller harmoni så vill man ju känna att man inte är irriterad på
människor och så. Men jag kan inte låta bli att känna mig lite bitter på innebandy-
sajten. Varför tänker jag inte gå in på. Jag känner mig dock bara totalt transparent.
Noll respons är det jag fått och jag känner bara för att ta ett baseballträ och drämma
i en stor klocka... se om man gör sig hörd då liksom. Jag känner mig lite bitter
på detta...

Jag har även känt mig lite bitter på vårat hus sedan vi kom hem från Dalarna i
söndagskväll. På lördagen ringer min vän som matar katterna under de
3-4 dagarna vi är borta; "Jag var över till er imorse och skulle ge katterna
vatten och mat... Men det kom inget vatten ur kranarna. Inte heller ikväll
när jag var där..." Jag förstod direkt vad det var frågan  om. Vattenhelvetet
hade frusit. Hade tydligen legat ner runt -30-sträcket och lite under de under
några nätter när vi var borta. Så vattnet hade frusit. Visa sig att vattenpumpen
frusit, att röret med vatten till badrummet frusit (så fanns inget varmvatten
i hela huset). Även vattnet till köket hade frusit. Så vi hade absolut inget vatten.
Pumpjäkeln gick inte igång, det tinade inte så vi fick något vatten. Detta fortsatte
under måndagen och vi började bli ganska less. Pappa började prata om att ringa
rörmokare. Pappa fick tidigt på måndagsmorgonen igång pumpen. Men inget annat.
Men av någon anledning lyckade jag få proppen i röret med kallvatten i köket att
släppa. Så det gick i alla fall laga mat. Men badrummet var helt borta. Pappa var
helknäck imorse när vattnet fortfarande inte kom tillbaka, speciellt eftersom han
också var sjuk imorse när han vaknade. Medan mamma och jag drog i väg till bålsta
för att köpa hundbur, var pappa kvar hemma. Då efter mycket om och men
började det komma vatten i badrummet.Var verkligen kaos ett tag eftersom pappa
kände sig maktlös när det gäller vattnet. Tyckte synd om honom. Men nu fungerar det
igen. Vilken lycka. Man inser hur bortskämd man är i sådana här lägen.

Nu ska jag försöka sova. Supertrött. Ska ta med lillskiten till mormor och morfar
imorgon så de får träffa henne. Kommer lägga upp lite bilder från Dalarna också
här, imorgon hoppas jag att jag hinner...


XOXO Jenny has left the building. To be continue...






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0