One less reason - A place to be alone
Måste dela med mig av denna låt då den är så bra, både för att den är skön, men också
för att den har en väldigt bra text.
She said I winder what it'll be my day. 'Cause I'm not too far from breaking down.
All I've got are screams inside. But somehow they come out in a smile. And I'm
wondering if I'll always feel this way, this way
Tell me about those nights you stayed awake. Tell me about those days you hated me.
Tell me how you'd rather die alone, than being stuck here with me.
And maybe you've fallen down. And maybe you just took the long way home. But baby
you could never love you like me. And one day this will fade away. In the mirror you'll
see a smiling face. And standing next to you will always be me, yeah me
One day you're gonna see things my way. You gave me so much room that I can't breathe
When all I've got are pictures to view. It was nothing before and I started with you. For some
reason it's supposed to be that way, that way
Tell me about those nights you stayed awake. Tell me about those days you hated me
Tell me how you'd rather die alone, than being stuck here with me. And maybe you've
fallen down. And maybe you just took the long way home. But baby you could never love
you like me. And one day this will fade away. In the mirror you'll see a smiling face
And standing next to you will always be me, yeah me
If I could shrink it down and put it in your hands. We made it hurt so much, I can't forget
the past . Just tell me what to say, show me what to do. Then I could forgive me and I
would forgive you
And maybe you've fallen down. And maybe you just took the long road home. But baby you
will never love you like me. And one day this will fade away. In the mirror you'll see a smiling face
And standing next to you will always be me. You know will always be me, and I will wait. Always
be me, til I see your smiling..
Jag har gråtit floder till denna låten då jag är väldigt sentimental av mig när det kommer till
låtar. Och denna låten berör mig väldigt mycket. Varför vet jag inte. Om jag känner igen mig?
Jag vet ärligt talat inte. Men vissa textrader känns som tagna ur mitt liv. Hur som helst hoppas
jag att ni gillar denna låten, för den är grym. Läste någonstans att detta bandet inte var signat
av något skivbolag. Skandal i så fall... Det finns bara en myspacesida med gruppen. Sen finns
de på Spotify; Sök på One less reason.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Hundägare... Skärp er och ta hand om era hundar.
Fanny är 18 veckor. Ni kan förstå rädslan. Det hann fara mycket tankar genom mitt huvud,
Det som slår mig i dessa lägen är hur folk kan bete sig så jävla illa mot sina djur. Jag är livrädd
Är det så här vi vill ha våra hundar, ouppfostrade och bitandes
så att vi tvingas ha munkorg på dem? Tänk om människor...
Fanny är bara 18 veckor ännu, men jag upplevde nästan idag att vi har mer pli på henne än vad
"SKAFFA FÖRFAN INTE HUNDEN SOM EN ACCESOAR SOM VISSA KÄNDISAR OCH BLOGGARE GÖR!"
Det är väl så här vi vill ha våra hundar; att de ska kunna umgås med andra hundar
och träffa andra hundar, utan att de blir aggressiva...
När detta hade inträffat var jag så rosenrasande på kvinnan som hade Labradoren. Jag ville
ge henne en ordentlig jävla utskällning och klappa till henne. Det värsta av allt var att hon påstod att
han var ju så snäll, förutom att hon måste missat att han reste ragg. Dessutom bad hon inte ens om ursäkt. Tycker vi förtjänade det efter hennes beteende. Men enligt henne var det säkert sin hunds fel
och inte henne. Det är ju faktiskt så att det inte hundens fel att den blivit fel och ouppfostrade. Det är
ägaren. Likadant när det gäller dessa kamphundar. Människor är emot Amstaff och Pitbullhundar, gapar
för fulla halsar om att hundarna är aggressiva. Sanningen är att problemet med dessa hundar ligger i
ägaren och sanningen är också att du kan få vilken som helst hund att bli aggressiv. När det gäller just
Pittbull och Amstaff så finns kamplusten hos raserna, därför att den har avlats fram på ett sådant sätt
att den bär på en sådan gen. Men bara för att hunden har den genen så betyder inte det att hunden
kommer bli aggressiv... Det går att få Amstaff och Pitbullterrier att bli väldigt fina, fungerande hundar
som inte är aggressiva och som fungerar med andra hundar. De är riktigt trevliga hundar om bara
ägarna lyckas med uppfostran. Sen finns det ju naturligtvis hundar som är fel i huvudet; psykiskt sjuka
precis som vi människor kan vara. Och de hundarna går det nog inte att göra så mycket åt. Dessa
hundar skulle jag nog säga att det är bättre att avliva, för allas säkerhet. För dessa hundar blir
oberäkneliga och det kan sluta väldigt illa att ha en sådan hund kvar i livet. Jag skulle inte vilja ha en
hund som var psykiskt sjuk, som var oberäknelig och som rätt vad det är blir aggressiv utan anledning
och attackerar mig eller någon annan människa eller hund. Kom ihåg att det är alltid du som människa
som bestämmer var du vill ha för hund; om du vill ha en fin hund som fungerar bra med människor och
andra djur... eller om du vill ha ett odrägligt monster som springer omkring och sliter i kopplet, morrar
åt andra hundar och är allmänt aggressiv. Du väljer, inte din hund... du väljer hunden, du väljer dess liv...
Nu är det sängen som gäller människor. Trött är jag. Fanny ligger på golvet och sover, Rasmus (katten)
Godnatt.
XOXO Jenny has leftt the building. To be continue...
Hej solen, så vi möts igen...
Nä nu är det dags att gå upp. Är kissnödig. Dumt att göra det i sängen. Sen ska jag duscha. Jag
Ha en bra dag folk!
Låttips
mig av dem :) Dels är musiken skön, men texterna är så jävla bra med.
Petter .feat. Adolphson & Falk - Krafter
Norlie KKV - Pressad av tid
Norlie KKV .feat. Lazee - Can I be the one
Bildbomb... Nr 1...
*HOST* Att det var "lite" var bara förnamnet. Så tänkte bjuda på några som jag gillar.
Förvänta er inte stordåd ;) Jag är ju amatörfotograf och fotar just nu bara med en simpel
stackars mobilkamera :) Ska skaffa en annan, bättre, ordentlig... när jag får jobb och pengar :)
Bjuder på några just nu bara... fler kommer någon annan dag. Måste ju spara på det roliga :)
Att fota bilder på ögon är speciellt. Viktigt med bra ljus. Sedan lägger man på kontrast och
ljus så får man häftiga ögon...
Sushi är gott...
Egopics is the shit... Gillar denna bild på mig själv. Därför jag lägger upp den...
Våran vovve; Fanny 9 veckor på bilden
Våran lilla vovve Fanny. När jag går av bussen ibland och mamma eller någon hämtar
mig och hon är med, så skiner jag upp som en sol. På bilden är hon 11 veckor gammal.
Idagsläget är hon snart 18 veckor :)
Våran katt Lynx. På bilden är han rädd för Fanny :P
Fanny tycker inte att folk skall annonsera ute på annonstavlor eftersom hon är en
modern vovve. Hon tycker man ska använda sig av internet och sliter därför ner
alla annonser :P Hon är 14 veckor på bilden...
Denna bilden tog jag en kväll när jag var ute och gick med Fanny. Älskade
solnedgång över min hemby...
Jag hoppas ni nöjer er med dessa bilder så länge. Kommer flera. Så besök sidan snart igen :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Balrogs nederlag, Storvretas succé, comeback och kvällstankar...
Anledningen stavades pengar. Balrog valde att behålla sitt herrlag... Facitet är att
Gårdagens SM-final på herrsidan var nog den mest rafflande, svängiga, jämnaste och
Igår var vi på Ängsö Camping utanför Västerås och ställde ut Fanny för första gången. Jag hade
Känner mig helt knäckt, speciellt eftersom Fanny ikväll har varit skitelak och bitit mig utan
att gå med henne igen...
Tidigare idag gjorde jag comeback på innebandyplanen. Dömde tre matcher som ensamdomare
under en P01-cup i min hemmahall Hall 2000. Jag var ringrostig som tusan när jag klev in på
planen, men kom i form ganska direkt. Men jag slutar aldrig förvånas över vissa ledare. Var
en ung kille som var en av de som ledde ett av lagen idag. Han spelar själv i H3:an och verkar
tror att jag ska vara lika "slapphänt" som domarna är i den serien. Men slapphänt menar jag
att det tillåts mer i de serierna än i ungdomsserier. En kille tar armbågen och kör in i ryggen på
en motståndare så den ramlar. Ska jag binda en scarf för ögonen och låtsas att det regnar då?
Fick hör att den andra killen halkat, att deras spelare inte gjort något. Sedan är jag sådan att jag
brukar säga till de som är små vid frislag: "Tänk på avståndet killar..." Jag gjorde det som en
upplysning för att ingen skulle placera sig fel... Då gapar den här tränaren väldigt spydigt: "Han har
ju avstånd... men du kan ju mäta ut det åt honom...". Tycker verkligen synd om den här ledaren.
Hörde från andra håll att dessa ledare fått klagomål på sig. Tur att jag skrattar inuti när jag
ser sådana ledare när jag dömer. De tror de kan tukta mig. Men jag är ju tjej också, så förstår
dessa två herrar som var ledare, att de måste försöka visa stake...
Ni som följer bloggen vet att mitt ena knä har varit väck ett tag på grund av ett rejält uttänjt
ledband. Dagens dömning kändes som att det var en chansning, vilket gjorde att jag hade mycket
anspänning i kroppen blandat med rädsla. Men jag gick av planen för egen maskin, känner inget
i knäet ikväll. Så jag tror ärligt talat att jag snart kan träna igen. Det känns förhållandevis bra.
Ska väl dock inte ropa hej ännu. Får se imorgon bitti hur det känns. Men det är ens stor anspänning
som har släppts på grund av ett hittills bra gensvar från knäet. Så det gör att jag är lite trött...
Även om jag verkar uppåt ikväll, så känner jag mig lite nedstämd. Har känt på grund av det
som hände igår på utställningen, kombinerat med att Fanny betett sig så illa idag mot mig, att
jag inte räcker till överhuvudtaget. Känner lite så på grund av det här med att jag inte får något
jobb, eller inte pluggar just nu heller. Det är bara jag som kan ändra på det. Känner mig dålig
inför Fannys uppfödare, även om hon tröstade mig igår och sa att det inte var någon fara... Men
kan inte rå för att jag känner det ändå. Känner att jag svek henne på något sätt... Det bästa i dessa
lägen är att bryta ihop och komma igen och det är precis vad jag tänker göra. Imorgon är en annan
dag och framför allt ny dag. Solen kommer gå upp då med. Så jag satsar på att göra den dagen till
en bättre dag än denna. Det är körlektion imorgon bitti, då ska jag försöka kicka Ass igen och få ur körskoleläraren massa beröm igen :)
Godnatt svenska folket!
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
The scars remind us that the past is real...
igår. Skriket och gråten... det gjorde så jävulskt ont i knäet. Jag skrek egentligen inte av
smärta på ett sådant sätt att att jag bara skrek rakt ut. Istället satt jag i konstig ställning
vid skidliftens slut och skrek på pappa och var arg för att han inte tänkt sig för när han
släppte liften och skrek att han skulle hjälpa mig för att jag kom inte upp, då det gjorde så
fruktansvärt ont i knäet... Samtidigt satt jag och grät, främst av att jag var rädd men också
för att det gjorde ont. Värsta var att pappa till en början inte förstod allvaret och skrattade.
Ändå blev knäet bedövat på något sätt efter detta så jag fortsatte att åka... Facitet på varför
knäet gjort så ont fick jag en vecka senare, när jag efter att ha försökt vila bort smärtan, var
till ortopeden med knäet. Det första ortopeden säger är grattis. Det var nästan så att jag började
gråta där för en sekund; dels av rädsla av att ledbandet var av som jag befarat. Men samtidigt
höll jag på att börja gråta för att jag såg hela min tid inom innebandyn passera i backspegeln.
Känslan som kom över mig när han sa grattis, var att jag aldrig mer skulle spela innebandy.
Det var så många tankar som hann fara genom mitt huvudet de fåtal sekunder som hann passera
innan han fortsatte prata. Men när han sa att jag haft väldigt tur, att ledbandet bara var rejält
uttänjt och att det skulle ta cirka 4-6 veckor för det att bli 90% ihopläkt, så höll jag på att vända
mig uppåt och säga "tack gud". Jag tror inte gud existerar ändå. Men i det läget tackade jag för
att beskedet betydde att jag skulle spela innebandy igen.
Nu åtta veckor senare sitter jag med ett knä som är väldigt känsligt för felvridningar. Men jag har
inte ont direkt som jag känner. Det kommer kanske ta ytterligare några veckor innan jag vågar lita
på att knäet är bra. Jag tror att jag är ganska ihopläkt idag. Det som behövs nu är träning tror jag
och att jag börjar belasta knäet igen. Jag går cirka 6 kilometer om dagen nu med hunden och det
känns bättre och bättre för varje dag. Några kilon har dessutom försvunnit, vilket jag tror kommer
påskynda läkningen. Har gått ner ca 2,5 kilo på en vecka med bra kost, lite godis och mycket motion.
När jag sent i fredags via mailen fick en förfråga att döma matcher i en cup för P01, tvekade jag
faktiskt en aning på grund av rädslan som hänger sig kvar efter skadan. När jag blir skadad så blir
jag feg och vet inte om jag vågar. Först när jag belastat ordentligt ett par gånger och känt att smärtan
är borta ordentligt vågar jag. I dagsläget har inte knäet fått bekänna färg, så jag tvekade i flera minuter
i fredags. Men till sist så kände jag att jag springer ju faktiskt inte lika mycket som domare, som när
jag själv spelar, så jag ger det en chans. Jag gjorde det också för att jag älskar innebandyn och
vill stå på planen igen. Men det är inte utan nervositet. Har precis vaknat och känner verkligen att jag
är nervös idag inför matcherna... Brukar dock vara en fördel att vara nervös. Då är man extra taggad
och laddag. Så vi får se hur det går...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Frukostblogg
Känner mig utvilad idag, vilket är väldigt skönt. Det har varit två tuffa dygn, på grund av
alldeles för lite sömn. Så skönt att sova, ja vad blev det, cirka 8 timmar inatt. Nu är jag vaken
tidigt för att egentligen vara jag. Men det har att göra med att vi har en vovve hemma som somnar
vid 22-tiden på kvällarna och vaknar ca 8.30-9.00. I och för sig vaknade hon 8.15 imorse på
grund av våran äldsta katt. Han har noll respekt för människor. Kom in här i vardagsrummet
ca 8.05 och sätter sig i fönstret och skriker som en galning då han ville ut. Tur att ingen hörde
mig skrika: "Oskar din jävla katt. Håll käften på dig. Du får vänta en tag innan du får gå ut..."
Han är expert på att väcka folk på mornarna, speciellt sisådär halv fem på mornarna när man
sover i sin egen säng. Så har han alltid varit... så jag kände mig så lagom glad imorse när
han kom in eftersom jag behöver all sömn jag kan få efter två nätter med dålig sömn. Imorgon
ska jag ju upp klockan 05 eftersom vi måste åka till Västerås klockan 06 för Fannys utställning.
Så blir inte supermånga timmar sömn natten som kommer heller.
Gårdagen var i alla fall bra. Fick massa beröm av min körskolelärare - IGEN! Andra körlektionen
i rad. Så det är roligt. Känner mig duktig. Det var som min vän sade igår när vi pratade... han
pratade om ett ordspråk (Det är bara du själv som kan få dig att känna dig värdelös), som han
visserligen inte gillar. Men vi pratade om yttre påverkan till just det här med att känna sig dålig,
ful eller värdelös... Det är så lätt om människor säger elaka saker till en och man sällan får höra
något positivt, att man blir negativ och hela tiden tänker tankarna att man är så dålig. Jag har
en tendens att göra det, gräva ner mig ett tag... men oftast blir jag förbannad efter ett tag och
känner ilska mot de människor som är elaka och funderar på varför de beter sig som de gör.
Måste bara tillägga att jag fick en ny favoritlåt som den här personen spelade för mig. Labans
"Donna Donna". Den är sedan 1986. Men jag gillar ju 80-tals musik. Det är en sådan där låt som
man vill spela skithögt i bilen :) Haha tycker synd om dem som ska åka med mig när jag får körkort
sen. För jag kommer spela musiken jättehögt i bilen. Får låna brorsans Saab 9-5:a med värsting-
stereo och grym baslåda sen. Den är ju så grym till utseende med. Mörkt svart-grön. SKinande och
glänsande, xenonljus, gripenloggan på sidan, solfilm, kjolpaket och dimljus. SÅ jävla grym. Men
det vågar jag inte säga till brorsan, för då kommer han säkert bli mallig. HAHA!
Jag utlovade en bildbomb till igår... Men skulle lätt kunnat somna vid 19-20-tiden igår kväll så
orken räckte inte till. Får se vad jag orkar idag. Det är promenad med Fanny som gäller här närmast
och sedan frukost. Har hittat en Yoggiyoghurt som är så jävla god: "Vit persika och vitt te". Ska
njuta av den, lite juice och en smörgås när jag kommer in. Det är alltid så gott med frukost när man
varit ute och gått med Fanny innan :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Oops bomben har slocknat...
Den där utlovade bildbomben slocknade lite när jag tänt på märkte jag.
Har ju inte lagt upp en enda egen bild av de bilder jag tänkt idag. Nu säger
jag rakt ut: "FAN!"
Men jag ska försöka tända eld på bomben imorgon istället. Har känt mig stressad
idag och dessutom tillbringat kvällen bakom ratten inne i Uppsala, då jag övningskört.
Dock blir det nog fram mot kvällningen imorn som det kommer att explodera. Har
körlektion tidigt på morgonen imorgon och sedan ska jag träffa en person. Ser fram
emot morgondagen och längtar dit. Kommer nog bli superbra tror jag. Hoppas att
klockan går långsamt imorgon bara ;) haha :)
Förresten så har jag förlorat två kilo i vikt på ungefär en vecka. Inte illa pinkat med
tanke på hur mitt sötintag sett ut de sista två veckorna. Men jag går ju ca 6-8 km om
dagen nu med vovven. Och nu håller jag på att gå över till nyttig mat bara och försöka
hålla igen på det onyttiga ganska mycket. I denna takten kommer jag snart se ut som
ett benrangel :) hehe. Bara tacka och ta emot. MEN MINA BRÖST KOMMER FÖRSVINNA :(
En annan sak jag måste berätta är att jag älskar att köra fort. Jag höll mig inom
hastighetsbegränsningen, även om jag gärna velat gasa på lite mera :) Haha.
Fyfan det här lovar inte gott när jag får körkort. Börjar bli en riktig fartdåre
känner jag :) Haha...
I feel the need... the need for speed... :D
Så här ser väl jag ut just nu.
God och glad :) hehe...
XOXO Jenny has left the building. To be continue..
Solen, var är du?
Det känns som det finns ett rätt självklart svar, eller hur?
Men man börjar ju fundera snart alltså. Solen har varit borta i flera
dagar nu. Jag brukar inte sakna småsaker, fast det är ju de som gör
dagarna ändå. Det kan vara den där kaffen på morgon (i och för sig
dricker inte jag kaffe, men det var ett exempel). Det kan vara den där
duschen man tar varje morgon, de där favoritflingorna kanske är slut,
det kan var den där extratimmen man fått sova under natten...
Alla människor har sina småsaker; vanor, som varenda gång de saknas
gör ett stort hål i vardagen.
Jag är en människa som tycker om solen väldigt mycket, och mitt humör
påverkas ofta av vädret. Är det gråmulet ute som det varit nu i ett par
dagar så blir jag genast påverkad av det i form av att jag inte har lust
att göra någonting. Jag vill ha sol nu, jag vill bli sommarbrun. I och för
sig har jag en tendens att bli röd och sedan brun. Men jag saknar värmen,
fåglarnas kvitter (det är betydligt dämpat vid mulen himmel), solens varma
strålar. Jag vill kännas solens strålar nå min bleka hud. Jag vill känna värmen
smeka längs ut med varje centimeter av min kropp. Nu är det dags solen, träd
fram och låts oss få njuta av din underbara härlighet :)
Jag blir lycklig av solen, glad, blir sporrad till att göra saker...
Over and out!
Apknä... och lite tankar mitt i natten...
Jag kände ingen värk i mitt vänstra knä, vars ledband fick sig en törn för 8 veckor sedan.
Vad bra... äntligen tänkte jag... Det skulle ju ta 4-6 veckor att bli 90% bra i knäet sa
ortopeden. Nu har det gått 8 och det borde nästan vara helt läkt, vilket jag trodde då
jag gick idag. Känslan höll i sig i ca 2,5 kilometer. Sen så, var det roliga över. Då värkte
ledbandsfästet vid skenbenen och i låret ovanför knä... som tur var gick det över efter
några hundra meter. Men ska jag vara ärlig uppskattar jag inte värken. Vill komma igång
med träningen ordentligt igen. Jag vågar inte springa nu riktigt eftersom jag är rädd för
bakslag. Det är det sista jag vill ha nu. Så tills mitt knä är helt läkt och jag kan springa igen
så kommer det få gå under namnet "Apknä...", för att jag inte ska använda svordomar i
bloggen. Var en vän som sa till mig att det förstör mina inlägg även om det bara är en
svordom bland ett hundratals ord. Så försöker hålla igen...
* * * * * * * * * * * * * *
Idag uppdaterade japanska myndigheter kärnkraftsolyckan i Fukushima till en 7:a på den
sjugradiga INES-skalan. En sjua betyder att en stor olycka har inträffat och att efterföljderna
kommer att bli skador, både på miljö och på människor. Många av världens länder uppdaterade
redan efter 1 från det att det rapporterats om problem, att de såg olyckan som en sjua. Ändå
har japanska myndigheter sagt att det inte är en sjuan.
Jag blir arg när jag ser detta. Jag förstår inte hur japanska myndigheterna har tänkt. När olyckan
vid Tjernobyl inträffade för snart 25 år sedan, försökte Sovjetunionen att mörklägga det hela.
Jag förstår inte att Japan har mage att försöka göra samma sak. Ärligt talat. Landet är så pass
långt fram i sin industri att anledningen till att man inte uppgraderat tidigare, endast kan ha
att göra med ett försök till mörkläggning.
* * * * * * * * * * * * * *
Zlatan Ibrahimovic håller på att göra bort sig inför hela världen. Killen som anses som en av
världens bästa, från lilla Rosengård, stor idol hos väldigt många... håller på att förstöra sin
karriär. För ett tag sedan visades han ut efter att ha klappat till en motståndare. Resultatet
blev ett antal matchers avstängning. När han i söndags gjorde comeback, såg han till att innan
matchen var slut, åter få lämna planen med ett rött kort... denna gången hade han hånat
en linjedomare...
Zlatan är ute på väldigt ha is just nu.Många ser upp till honom. Jag blir väldigt ledsen när jag ser
hans beteende just nu. Jag förstår inte vad grabben håller på med. Ska han förstöra allt... alla
timmars träning? Ryktet? Sin stjärnstatus. Jag förstår inte vad det är som håller på att hända med
Zlatan. För bara ett par månader sedan tyckte jag killen verkade väldigt harmonisk. Plötsligt känns
han helt ur balans. Skärp dig Zlatan!
* * * * * * * * * * * * * *
Idrottshuliganerna tillåts härja fritt. För ett par veckor sedan blev Västerbottens Folkblads
reporter Jonas Fahlman mordhotat, samt attackerad med diverse saker från läktaren, av
Luleåfans. Anledningen var att Fahlman hört Luleås ordförande Lars "Osten" Bergström skrika
rasistiska ord mot Skellefteås mörkhyade spelare Yared Hagos, och skrivit om detta. Idag
kom ytterligare rapporter om mordhot inom idrotten. Det är handbollslaget Guif som mottagit
ett hotbrev, troligen skickat från Tjeckien, där spelare och ledare har blivit mordhotade.
Det är dags att slå näven i bordet nu! Det här är inte okej längre. Fotbollshuliganer som betalar
för fotbollsbiljetter endast för att komma in på matchen för att kunna slåss med motståndarhuliganer,
mordhot mot journalister som använt det fria ordet och avslöjat rasistpåhopp från elitklubbars ledare
mot motståndare, mordhot mot hela lag... Vart i helvete (ursäkta språket) är vi på väg? För ett par
år sedan gjorde Aftonbladet en kampanj med det rosa bandet som det stod "Älska fotboll" på. Jag
var själv ägare till ett. Visst tror jag våldet inom just fotbollen minskat lite. Det känns i alla fall
så tycker jag. Men det är fortfarande stora problem. Jag tror att det är regeringen som måste gå
in och kanske lagstifta om fängelse osv för huliganer och försöka hjälpa huliganerna ur sitt leverne.
Vad är det för mening att betala massa pengar enbart för att få slåss med motståndarsupportrar när
du varje gång riskerar att sluta ögonen på grund av våld och kanske aldrig mer öppna dem på grund
av döden?
* * * * * * * * * * * * * *
Svindlerierna fortsätter. Igår rapporterade Aftonbladet om att populära postkodslotteriet som säger
sig vara så duktiga på att ge pengar till hjälporganisationer, bjuder de anställda på lyxsemester för
pengarna som ska ges till organisationer...
Är det inte dags för människor att öppna ögonen för fusket inom just välgörenhetsbranschen. Är det
ingen som reagerat tidigare på att det skänks så mycket pengar till fattiga länder via hjälpgalor och
dylikt, men ändå står landet kvar på samma plats utvecklingsmässigt? Visst ibland kanske inte alla
pengar räcker till. Men jag tror snarare det handlar om att bara lite av de pengar som kommer in
via galor och dylikt går till hjälpen som de påstås göra. Resten sitter chefer och plockat på sig.
Det är gnäll hit och dit på att cheferna får massa pengar... vilka göder dem då? Jo vi som är så
korkade att gå på lurendrejerier så som postkodslotteriet...
* * * * * * * * * * * * * *
NHL-hjälpen kommer lagom till VM. Som vanligt är det alltid strul att få utslagna, svenska NHL-spelare
att komma till VM. Ofta bokar man in tvättstugan, eller en barnafödsel lagom till turneringsstart. Det
är inte riktigt sanningen kanske. Men ibland så känns det så. I träningsmatcherna mot Tyskland i förra
veckan visade Tre Kronor upp ett allt annat än VM-guld-vinnande spel. De spelade rent ut sagt uruselt.
När sedan NHL-spelarna en efter en tackade nej, kändes truppen tunn och utan chans i VM. Daniel
Alfredsson är ryggskadad, Stefan Liv omotiverad, Henrik Tallinder håller på att fixa Green Card i USA,
Alexander Steen är skadad... listan på nej är ännu längre... Dock kom beskedet idag om att Mattias
Tedenby, Magnus Pääjärvi-Svensson, Patrik Berglund, Carl Gunnarsson och Mikael Backlund har tackat
ja till spel. Det är ungtupparna som ska leda laget. Alla de fem spelarna som tackat ja är tjugofyra eller
yngre. Den yngsta är bara tjugo år.
Jag vet inte vad jag ska säga om de som tackar nej till landslagsspel. För ett par år sedan var det fint
att spela i den gul-blåa landslagströjan med tre kronor på. Men det känns som att spelarna inte verkat
tycka att det är lika attraktivt längre. Visserligen förstår man sig ju på spelare som är skadade att de
tackar nej. Men vissa nej är så omotiverade. Till exempel Stefan Liv. Det var så mycket prat om honom
för cirka en månad sedan. Han ville träna med HV71 så att han höll igång för att kunna spela VM. Helt
plötsligt säger han bara ifrån sig VM-platsen och skyller på att han inte har orken fast att han vitt och
brett gått ut i Aftonbladet och sagt att han vill träna... och sedan säger han att han varit bort från familjen
så mycket. Undra om han pratat med sin fru/flickvän innan han gick ut i Aftonbladet första gången. Känns
ju lite som hon ställt ett ultimatum. Jag tänker inte klanka ner på henne eller någon. Men tycker det är
otroligt tråkigt att Liv inte spelar eftersom han är extremt kompetent. Jag vet inte alls vilka chanser
vi kommer att ha i VM. Det som de elitseriespelarna som varit med nu i Tysklandsmatcherna, visat upp,
är riktigt dåligt. Men det finns ju spelare i finallagen Färjestad och Skellefteå som troligen kommer att
finnas till hands. De skellefteåspelarna jag tycker borde bli tillfrågade är: David Rundblad, Fredrik Warg,
Johan Forsell och Tim Erixon. Emil Kåberg och Rickard Wallin, eventuellt någon mer, känns ju givna från
Färjestad. Vad som sker och vilka som får spela VM... den som lever får se :)
Pääjärvi-Svensson och Tedenby ska försvara de gulblåa färgerna i VM i
Slovakien om ett par veckor...
* * * * * * * * * * * * * *
Nu ska jag sova på soffan. Under sängen ligger "Fannan"(vovven) och snarkar och i soffan
vid mina fötter ligger Rasmus (en av våra fyra katter). Nu blir det Blue Bloods på datorn
tills jag somnar. Undra vilken serie jag ska roa mig med sen (har ju nästan sett alla avsnitt
av Blue Bloods nu, fast de bara precis börjat sändas i Sverige :P )
Håll utkik imorn, då kommer en bildbomb :)
XOXO Jenny has left the building.
I'm the greatest...
Tror inte bloggen är helt död riktigt. Sa igår att jag skulle ta lite blogguppehåll...
Har känt mig på väldigt bra humör idag. Känns som jag vann kampen lite mot mamma.
Jag gav sjutton i att prata med henne igår. Slutade med att hon började prata med mig
och det var inte bara skäll. Jag tycker inte om att vara osams med folk, mår dåligt
då, även om jag vet att jag inte är den som har gjort något fel...
Hur som helst hade jag körlektion idag och imponerade stort på min körskolelärare :)
Sådant är alltid bra :) Han tyckte jag var mycket bättre än genomsnittet av alla de elever
som han haft. Han har sagt sådant förrut om mig. Så tror han tycker att jag kör ganska
bra. Sådant är så skönt att känna. Sen efter det drog jag upp på stan, mest för fönster-
shopping för att fördriva tid innan bussen. 3 bussar senare ( d v s 1 ½ timmer efter att
jag skulle ha åkt hem) så satt jag på bussen. Fastnade på Lindex, som hade BH-rea.
Fick med mig en BH hem. Skakar på huvudet när jag ser storleken (85C). Äh hallå,
jag kunde knappt ha A-kupa förrut innan jag gick upp i vikt. Okej det hade varit bättre
med en 80C eller 85B, för att få mer push up :) Men gillade bh:n så mycket, så trots
85C som jag kan ha, så köpte jag den :) Sedan köpte jag det nya schampoot; Elvital
Volume Collargene. Jag har ju använt Loréals mascara Volume collagene och är nöjd med
det. ¨Är väl samma princip lite både med mascaran och schampoot; Att få volym. Så det
blir säkert bra. Någon som provat det?
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Livestreamar från SDF-SM i Umeå!
Emotional melt down
för er trogna läsare... ni som hänger kvar dag ut och dag in fast att uppdateringen
ibland är dålig.
Anledningen är att jag har en känslomässig härdsmälta just nu. Ni som följt min blogg
vet att jag har ett struligt förhållande med min mamma, om hon ens förtjänar att kallas
för det. I cirka fyra-fem års tid har jag inte varje dag, men ganska ofta fått höra hur
värdelös jag är. Vet inte om någon annan av er upplevt att en människa klagat på att
ni inte gjort en sak. Sen när ni väl gör den saken, då är det ändå gnäll på någonting
med ditt utförande. Hennes beteende och nedlåtande mot mig under flera års tid, har
fått mina känslor att utvecklas till hat när hon är på det sättet. Jag har sagt till henne
ibland när hon fått mig att känna mig värdelös, att det i de lägena inte skulle spela
någon roll för mig om hon levde eller var död. Det är en hemsk sak att säga till en av
sina föräldrar. Men det kommer en gräns för varje människa när man inte orkar eller
kan ta mer skit. Jag fick höra igår kväll att jag kunde ta ett rep och gå och hänga mig
någonstans. Hon önskar att jag vore död, det är uppenbart. Förrut brydde sig pappa i
alla fall... men nu verkar han kännas samma sak som mamma; att jag är ett missfoster,
som mamma kallat mig ett par gånger.
Sedan var det en person som under gårdagen skrev en sak på sin facebook (även om
det med stor sannolikhet var ett skämt och inte något illa menat) som berörde mig väldigt
illa och som åter gav mig en känsla av att jag var värdelös och fick mina tårar att börja rinna...
Jag är less på människor som sårar andra hela tiden, människor som skriver eller säger
saker utan att kanske bry sig om det kan finnas någon annan människa i sin närhet som
tar illa vid sig för det. Det går inte säga att jag är felfri, för det är jag inte. Bristerna och
misstagen är det som gör mig till människa. Ärren påminner mig att det förflutna är
verklighet. Jag läste just detta på en blogg: "Nedvärdera aldrig dig själv. Och låt ingen
annan göra det heller, alla har vi brister och varenda jävel gör fel. Det handlar nog bara om
att stå för konsekvenserna och inse problemet, då kan man gå vidare och förhoppningsvis
gör man inte samma misstag en gång till. Eller så gör man det. Thats life - och livet är inte
helt rätt alla gånger."
Jag försöker tala om för min mamma att jag inte förtjänar att bli behandlad som hon behandlar
mig. Men hon lyssnar inte, därför att hon tycker att hennes sätt är rätt. Och det är för att hon
är förstörd som människa på flera olika sätt. Det är inte hennes fel egentligen, utan det förflutna
som hon har. Men hon låter det gå ut över andra människor, framförallt sina barn som hon borde
älska. Det ska finnas en villkorslös kärlek mellan en mamma och ett barn. Barnet ska inte behöva
förtjäna sin mammas kärlek. I mitt fall har det varit så. Och egentligen, trots min mammas
beteende emellanåt är sjukligt och att hon borde få hjälp med det, så tycker jag nästan synd om
henne... för att hennes liv är så tragiskt att enda sättet för henne att må bra, är att trycka ner andra.
För sanningen är att det inte är bara jag som är dum i huvudet och dylikt, utan alla andra utom
hon själv...
Min yngsta kusin frågade mig igår hur jag mådde och jag sa att jag var ledsen och förklarade
orsakerna till det eftersom hon undrade. Då säger hon så här till mig: "Jag tycker om dig och min
familj med..." Jag älskar verkligen barns ljusa sätt att se på livet. Känns som att det inte finns någon
ondska i deras värld. Nu är hon ganska mogen för sin ålder ändå. Men det var så att jag fick ett
leende på läpparna igår när hon sa så.
Jag orkar inte blogga mer just nu. Vet inte vad jag ska hitta på idag. Jag vet att det är en hund nere
som kanske behöver tas om hand om. Men jag känner inte för att göra det just nu, eftersom
jag får skit för vad jag än gör. Så känns som att det är bäst att låta bli. Är dessutom hungrig som
fan. Men vet inte om man vågar gå ner och ta något i kylskåpet. Då kommer jag säkert få höra
att jag lever på mamma och pappa igen. Så känns som det bästa är att svälta just nu =/ Hemskt,
men sant tyvärr... Får väl leva på vatten... Jag har inte anorexi det vill jag påpeka. Men tror inte
någon annan som var i min situation heller skulle vilja gå ner och äta något, eftersom den inte vill
bli kallad parasit. Alla säger att jag ska gå till SOC. Men med tanke på erfarenheter av hur SOC beter
sig, har en del vänner som gått där och en del som genom dem hamnat i fosterfamiljer och blivit illa
behandlade utan att SOC lyfter ett finger, så är jag inte manad att vända mig dit heller.
I'll be back...
Intressant artikel om relationer...
Dream as if you will live forever, live as if you will die tomorrow...
Dagligen stöter vi på saker i samhället som vi upplever som orättvisa mot andra människor;
människor som drabbas av cancer eller andra former av sjukdomar som påverkar livet och
"förstör" det, par som inte kan bli gravida, förälskade unga par som skiljs åt av olyckor...
Det finns så många saker som vi möter i samhället varenda eviga dag som vi för stunden
reagerar över, men som vi i nästa sekund har glömt. Vi reflekterar inte över de saker vi möter
utan går vidare i full fart utan att stanna upp...
Med detta menar jag inte att vi ska börja grubbla för mycket. Men jag tror alla människor och
samhället med skulle må bra av att kanske stanna upp en sekund och reflektera över saker.
Jag är tyvärr en tänkare och grubblare ibland och med tyvärr så menar jag ibland när man
grubblar över något så kör man fast och det kan bli en ond spiral av det hela. Dock är jag ändå
glad över att jag är det, för det har fått mig att tänka efter mera och framförallt bli en ödmjukare
människa just i de avseenden när man träffar på människor som råkat ut för olika öden...
Artisten och American Idol-deltagaren Chris Medina har verkligen fått känna på livets prövningar. För
fyra år sedan friade han till sin flickvän Juliana Ramos och glädjen var stor. De planerade att gifta sig
inom två år och under hösten 2009 var det äntligen dags. Men endast veckor före bröllopet förändrades
livet brutalt för Chris. I en bilolycka skadades Juliana svårt och fick hjärnskador som har påverkat att
hon sitter i rullstol och inte längre kan gå ordentligt och hon inte pratar normalt. Men för Chris fanns
aldrig tanken att ens lämna henne. Hon var ju hans fästmö, egentligen innerst inne fortfarande den kvinna
han hade förälskat sig i och älskade, förutom att hon inte kunde uttrycka det på samma sätt som
tidigare. En tragisk men tyvärr sann historia om två människor vars liv blev helt omkullkastat... Jag är
inte kristen, jag tror inte på gud. Men det är ändå i dessa lägen man ifrågasätter guds existens och den
godhet som han påstås ska utbringa till människor. Vad hade dessa två unga människor gjort för att
förtjäna detta?
Chris historia får mig att gråta. Jag gråter som ett litet barn just nu. Han har gjort en låt som heter
What are words, där han ifrågasätter det här med det människor säger till varandra och trovärdig-
heten i orden om man vid en sådan här händelse väljer att överge sin fästmö. Då kan inte orden man
sa till sin pojk- / flickvän i det läget man friade, ha betytt någonting. Jag säger inte i och med detta att
man ska stanna hos en människa som är fullkomligt som en "grönsak" eftersom den människan aldrig
kommer kunna uppleva eller förstå något längre. I de lägena förstår jag att människor går vidare. Men
jag tycker samtidigt, att även om man kommer till den punkten i ett sådant fall att man tänker gå vidare,
att det är viktigt att man inte glömmer bort den man en gång älskat. I Chris fall så är inte Juliana en
"grönsak". Hon upplever känslor fast att hon på grund av hjärnskadan jämt inte uttrycker dem med ord.
Chris säger följande som är så underbart, vackert och rörande:
"Vilken slags man skulle jag vara, om jag övergav henne när hon behövde mig som mest?"
Låten What are Words, tillägnad Juliana.
Här nedan ser ni Audition i American Idol där han var med, och man får höra honom berätta om Juliana
och om det som drabbade henne.
Låttexten till hans låt What are Words
Anywhere you are, I am near. Anywhere you go, I'll be there
Anytime you whisper my name, you'll see. How every single promise
I keep. 'Cause what kind of guy would I be, if I was to leave when you
need me most?
What are words, If you really don't mean them when you say them?
What are words, if they're only for good times then they're torn?
When it's love... Yeah, you say them out loud. Those words, They never
go away. They live on, even when we're gone
And I know an angel was sent just for me. And I know I'm meant to be
where I am. And I'm gonna be... standing right beside her tonight. And
I'm gonna be by your side... I would never leave when she needs me most
What are words If you really don't mean them when you say them?
What are words, If they're only for good times then they're torn?
When it's love, Yeah, you say them out loud. Those words, They
never go away They live on, even when we're gone
Anywhere you are, I am near. Anywhere you go, I'll be there
And I'm gonna be here forever more... Every single promise I
keep. 'Cause what kind of guy would I be, if I was to leave when you
need me most?
I'm forever keeping my angel close
Reflektera över saker ni möter på i samhället, mena varje ord ni säger, håll det ni lovar,
älska fullt ut, släpp inte taget när det är som jobbigast (hoppet är det sista som överger
en) och kom ihåg att leva livet fullt ut.
DRÖM SOM ATT DU VAR ODÖDLIG OCH SKULLE LEVA FÖRALLTID...
MEN LEV VARJE DAG FULLT UT, SOM ATT DU SKULLE DÖ IMORGON!
Med kärlek
Jenny
And it was in the darkest of my days, When you took my sorrow, when you took my pain and burried them away...
Början av gårdagen var verkligen svart för mig. Jag kände mig bara allmänt less...
Ärligt talat så hann jag tänka: "Jaha ska man hoppas framför tåget idag eller?"
Jag vet hur idiotiskt det låter och det är exakt vad det är med. Men jag bara kände
ett stort hål i mig igår morse på grund av olika saker;
* Ett skadat knä som inte riktigt vill läka och som gör mig frustrerad.
* Jag lever i ett hem där det emellanåt är världkrig nummer 3 (samt att pappa skällde
ut mig igår morse med utan anledning =/ )
* Vädret var helt uruselt (Jag blir på jättedåligt humör när det är mulet)
* Jag var orolig över en sak som står i ett blogginlägg som en person skrivit därför att
jag bryr mig om personen jättemycket och kände mig orolig för den (vilket jag gör
fortfarande).
* Jag har varit utan jobb länge och var på intervju i tisdags (även om jag var en av
15 utvalda av över 200 sökande och vi endast var 13 personer där och slogs om
3-4 platser så vet man inte hur det kommer gå och jag är nervös och orolig inför det)
* Jag fick veta saker inför hösten när det gäller mitt lag och det känns inte riktigt som
att det finns garantiera till 100% att vi blir så många att vi får ihop ett lag. Så känns
ju lite jobbigt på så sätt med....
När det blir så många saker som händer på en gång så orkar man inte med allting och man mår
rent ut sagt skit. Dock hade jag halkbana inboka igår eftermiddag på Gillinge utanför Norrtälje.
Det sken upp och blev sol när vi kom dit, och man började fokusera på uppgiften man skulle göra.
Då kände det genast bättre. Och sedan när jag åkte hem från Gillinge så blev jag på jättebrahumör
genom bra musik, bra väder och ett glädjerus i kroppen efter att ha kört halkbana. Ville inte kliva
ur bilen eller åka därifrån :)
Körde en blå Kia Cee'd på halkbanan igår. En diesel- och miljöbil. Jäklar
vilket klipp det var i den. Ville nästan ta med mig den hem :) hehe.
Sedan idag hade jag dubbel körlektion där jag var inbokad samtidigt som en annan elev. och vi övade
omkörningar ihop med bilarna. Skitkul var det. Dock hade inte jag min vanliga lärare av någon
anledning, och som person var det inget fel på min lärare... han var skitkul att snacka med... men
han sa en massa saker jag gjorde fel som min lärare säger att jag gör bra (?). Vad ska man känna
då liksom. Blev ju helt snurrig av det :S Kändes ju verkligen helskumt att köra med någon som sa
massa tvärtemot min vanliga lärares ord :S Men nu är det gjort och jag blev godkänd :)
Jag kör en Saab 9-3 kombi 1.9TDi som är vit på körskolan (dock inte körskolans
bil på bilden).
Nu är det bara två körlektioner kvar, eventuellt kanske jag måste köpa en extra för att hinna med att
gå igenom allting i repetitionsavsnittet. Det visar sig. Men känns som att det inte är långt kvar nu tills
jag har körkortet:)
Wiho :)
Och denna bilen kör jag privat när jag kör, en Saab 9-3 Vector sport edition 1.9TDi. Det är ett jävla
klipp i den när man sticker med den, trots att det bara är 154Hk i den :) Rolig är den att köra.
Körskolans bil är i stort sett en likdan, förutom att den inte är sport edition och är en kombimodell.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Fullspäckad vecka
ska jag denna vecka göra saker 4 av 5 vardagar. Är inte van vid det
på grund av att jag rostat ihop lite... haha. Så känns som det är en full-
späckad vecka...
XOXO Jenny has left the building... to be continue...
Live, Learn and let go...
Idag när jag var hos en vän sa jag till honom att yrket som domare är ganska otacksamt
ibland, att man får höra ibland vilken stor idiot man är. Jag har sett flera skräckexempel på
människor som inte gått i domarens kläder; supportrar till lag som tror de kan agera hur som
helst utan konsekvenser. Detta gäller alla sporter, även om jag främst syftade på innebandy
i denna diskussion. Jag vet hur jobbigt det kan vara att ha publiken emot sig, och spelare med
för den delen. Jag vet hur jag som domare vill att publiken ska agera, även om jag sällan
kommer få uppleva en publik som inte har synpunkter. Det är alltid någon i varje publik
som tyvärr berättar för domaren hur dålig den är... Det som dock slog mig då är ju att jag
faktiskt själv har synpunkter på domarna ibland, även om jag inte skriker ut dem högt så
hela världen eller domaren hör dem, utan håller dem för mig själv. Både en och två gånger
har jag dock nu börjat ifrågasätta de synpunkter jag har på en domare... Genom att ha
synpunkter inverkar jag inte till en bättre miljö för domarna. Jag inser en sak med att jag fått
upp ögonen för mitt ena beteende. Det är att jag tagit ett steg till i min utveckling som person
i vuxenvärlden genom att jag faktiskt börjat granska mig själv lite och mitt beteende. För två
år sedan hade jag inte ens tänkt tanken. Då hade jag fortsatt vara domare och samtidigt
kritiserat andra domare utan att ens tänka tanken som jag gör nu.
När det gäller att kunna se sådana saker som jag ser med mig själv nu, så måste man först
leva och lära sig av livet. Sedan måste man även lära sig att släppa taget om saker som det
inte går att göra något åt. Dock är införandet av nolltollerans ett steg i rätt riktning för oss
domare i Uppland. Vi kan förhindra att sådant som tidigare kunnat bli något stort på grund
av avsaknad av nolltolleransregler nu går att förhindra. Jag tror jag mognat lite genom att
vara domare. Inför nästa säsong blir det eventuellt både deltagande som tränare, spelare
och domare i hallarna runt om i Uppland. Det är dags att ta ett steg till i min utveckling inför
nästkommande säsong, varpå jag anmält intresse om att bli tränare.
När jag tänker på min egen domarroll och den säsong som just nu håller på att ändas kan jag
sammanfatta den på ett sätt egentligen. När jag gick in i säsongen gjorde jag det som en liten
mes (fågel). Idag har jag blivit en skata (tjuvaktig och mera modig). Den dagen jag nått toppen
av min utvecklingskurva som domare ska jag vara en stor, fri örn och sitta ovanpå alla andra.
Haha den dör sista meningen lät säkert rolig, men jag tror allihopa vet vad jag menar. Jag har
en bit kvar till att bli en örn, jag har mycket kvar att lära fortfarande. Om jag blir klar efter nästa
säsong vet jag inte. Men även om jag skulle bli det, så kommer det alltid finnas vissa delar som
alltid går att förbättra. Ingen är fullärd. Det är som jag säger Lev och Lär... livet är ett långt lärande.
Hittade ett ordspråk som Mahatma Gandhi sagt:
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Frukost nästa...
innebandysemifinalen, som jag vaknar idag. Funderar just nu på om jag är en helt värdelös
innebandytippare. Hm.... kanske inte är så. Men en förlust med 7-3, nä det var inte alls vad
jag förväntat mig. Orutinen och åldern kanske börjar spela in för Falun nu. Hoppas inte. Jag
trodde på falun i fördel av hemmaarena. Men inte då. Att de skulle komma att få det tufft
visste jag, men siffror som 7-3 i baken. Nä nä, känns inte okej. Jag är inte falunfan egentligen,
utan Storvreta- och Siriusfan. Håller på allting som kommer från Uppsala. Haha. Men skulle vara
kul för innebandyn om Falun tog sig final; lite ny luft och nytt blod, som ni som läste inlägget om
falun igår kunde se att jag eftersökte i texten...
Nu ska jag käka frukost. Blir samma frukost som de två tidigare mornarna; Jordgubbsyoghurt
med All Bran Regular och skivade färska jordgubbar. Jordgubbar har blivit lite som en drog för mig.
De hade denna annonsen på ICA Kvantum i Uppsala denna vecka:
Naturligtvis vad jag tvungen att ha :)
Jag vet inte vad dagen har att bjuda på mera idag. Kanske ska jag till Uppsala och träffa
en vän. Det vet jag först mitt på dagen idag då jag pratat med personen. Annars så kommer
brorsans vovve Sivan att vara här från ikväll till imorgon då brorsan ska vara dj ikväll som
kommer på en 20-årsfest för en kille i klassen under mig på grundskolan. Blir det inte Uppsala
så blir jag hemma och hjälper till att vara barn- vakt åt Sivan. Hade varit kul med lite innebandy
i rutan, men sänds inget idag. Så får försöka överleva. Kanske börjar jag flytta över saker till
datorn och så till externa hårddisken... Det jag vet nu är att jag ska överge min katt Lexus som
ligger på min arm och är gosig och gå ner och äta frukost och sedan spela några betapetomgångar
på http://www.betapet.se . Det är ett bra tidsfördriv. Vissa människor är dessutom pratsamma.
Skrev ett ord igår: "Slup" som är en form av segelbåt och personen jag spelade emot undrade vafan
det var för ord. Då va personen äldre än mig (?). HAHA ordet resulterade i 117 poäng. Stackars jävel.
Vann den matchen med nästan 300 poäng :P
Min frukost idag liksom två mornar tidigare... :)
XOXO Jenny has left the building.
Falun IBF fortsätter skriva svensk idrottshistoria... och gör det ikväll igen...
motståndare i kvartsfinalen, trodde nog de flesta att det skulle bli en 3-0-seger i antalet
vunna matcher och att AIK enkelt skulle kvalificera sig till semifinalen. Jag hade också
de tankarna efter att jag, den senaste matchen jag såg med Falun (en tv-match), sett dem
åka på storstryk med 3-14 hemma mot Storvreta och sett ut som att de inte kunde spela
innebandy. Jag blev förvånad och överraskad på ett positivt sätt när jag såg att man höll
jämna steg med AIK i den första semifinalen och vann. Jag började då tro på att dalmasarna
skulle kunna slå ut AIK, även om jag inte blev säker förrän i den andra matchen när man
åter stod upp på ett exeptionellt sätt och fick matchen att gå till förlängning där laget föll
lite på målsnöret. Inför den avgörande matchen i måndags var alla säkra på att AIK skulle
dra det längsta strået. Jag vet inte om jag var ensam att tro att Falun faktiskt hade stor
chans att vinna i måndags och gå till semifinal. Det kändes så, i alla fall när man hörde Conny
Vestlund kackla på med gul-svart hjärta. Lite tråkigt att inte ens kommentator kan vara
neutral. Men står ju AIK skrivet i pannan på killen. Ändå tänker jag erkänna att jag tycker han
är riktigt duktig som kommentator i 99% av fallen. Hur som helst skrek jag som en idiot av
glädje när Mister Djurling pillade bollen utanför målburen i den avgörande straffen. Snacka
om blytung sekund för Djurling som lämna AIK för Schweiz efter denna säsong. Men som ni
vet så heter det bekant att the show must go on. Det är vad som måste ske med Djurling med.
Får hoppas att killen med sin rutin skakar av sig detta och att det inte sätter sig som ett klister-
märke i huvudet på honom när det gäller framtida matcher.
Redan då trodde nog många att Falun var nöjda och att Warberg skulle slå dem i tre raka
matcher i semifinalen. Jag har hela tiden efter kvartfinalvinsten mot AIK, trott Falun kan gå hela
vägen, så när de slog Warberg i förrgår kändes det för mig inte speciellt överraskande. Falun
lekte stundtals med Warberg under matchen igår. Det var inte det Warberg som jag sett under
säsongen, det warberg som endast förlorade 10 poäng under hela grundserien och som nästintill
överlägset vann serien. Laget hade en knackig inledning av säsongen men har sedan gått som
tåget och endast förlorat en match sedan 26 september 2010 då den två matcher långa svackan
tog slut. Och som det heter; "Ju fler matcher man vinner, desto närmare en förlust kommer man..."
Warberg förlorade två matcher i kvartfinalserien mot Linköping. Det går att tycka att de nu har
förlorat och bör börja rada upp segrar. Dock får jag känslan av att laget är inne i en liten svacka just
nu. För ett par år sedan vann man varenda match i slutspelet inklusive finalen. Men flera lag har
blivit bättre och jag tycker inte det känns som att Warberg är på topp just nu. Det är inget som säger
att de inte kan komma igen nu resterande delarna av semifinalserien mot Falun. Men sett till senaste
matchen, känns Falun snäppet vassar. Redan genom att kvalificera sig till semifinalen skrällde Falun
och skrev samtidigt idrottshistoria, då klubben aldrig tidigare spelat en semifinal i kampen om svenska-
mästar-titeln.
Jag har längre tänkt för mig själv att det skulle vara bra för svensk innebandy om hierarkin inom
svensk herrinnbandy, med AIK och Warberg i topp jämt och ständigt, skulle brytas. Jag har känt att
det behövs nytt blod och ny luft inom herrinnebandyn, speciellt när man ser de senaste två VM-turneringarna
där Finland tagit över en taktpinne som svensk herrinnebandy haft i mångar år. Det tror jag beror
på att svensk landslagsinnebandy börjar bli föråldrad, d v s att det är många spelare som varit
med i väldigt många år och som vunnit mycket och därför inte är lika hungriga. Därför skulle fler unga
spelare, t ex Billy Nilsson (IK Sirius IBK) och Rasmus Enström (Falun IBF) behövas plocka in och få
klä på sig den blå-gula landslagsdressen. Rasmus Enström är kanske en av de största framtidsnamnen
som Sverige har tillsammans med Billy Nilsson. Han är en stor anledning till att Falun går så bra just
nu. Killen är både mål- och assistkung i Falun och lyfter hela det unga dalmaslaget med sitt spelsinne.
Med Falun som är ungt och som är ett nytt lag så högt upp i SM-stapeln, har det kommit in nytt blod
och ny luft inom svensk herrinnebandy.
Inför kvällens match i Falu kuriren Arena talas det om folkfest och att det har varit en stor jakt för
att få biljetter till matchen. Jag förstår dalmasarna och tror de kommer att få uppleva en bra match med
hemmaseger. Jag vet att Warberg normalt fall är riktigt duktiga. Men Falun har visat nu att de klarar
allt och med fördelen av hemmaplan blir publiken en sjättespelare. Så jag tror på Falunseger. Dessutom
är laget ungt... de har allting att vinna. Redan nu har de tagit sin hittills livs största seger genom att
gå vidare från kvartsfinalen. Men de syns på hela laget att det bara är början... de är hungriga och
ger inte upp. Visst har det funnits stunder i vissa matcher som laget tappat fokus och hamnat på junior-
nivå och inte haft något att säga till om mot storlagen. Men detta unga lag är ett framtidslag i Sverige.
Får laget vara intakt så kommer de kunna gå hela vägen, kanske inte iår, men inom ett par år. Risken
är dock stor att många klubbar kommer att slita i Enström inför nästa säsong. Killen är helgrym. Det
var längesen jag såg en spelare snurra upp motståndarna så kapitalt. Jag har fortfarande bilden i huvudet
från den sista kvartfinalen i Solnahallen, då Enström när Falun var i numerärt underläge snurrade totalt
med AIK-försvaret så pass mycket att han fick tre spelare efter sig, varav Ron sjöblom gick lite väl
hårt åt honom och drabbades av utvisning.
I den andra matchen mellan Pixbo och Storvreta tror jag att Storvreta vinner. Jag tror att Pixbos
måltjuv Isaac Rosén måste producera för att Pixbo ska ha någon chans. I första semifinalen mellan
lagen producerade Rosén ingenting. Storvreta lyckades hålla Rosén på halster. Enligt uppgifter jag
fått kring den matchen, var det inte en superbra match. Ikväll är det just denna semifinal som sänds
på tv4 sport med start klockan 19.05. Jag tror definitivt att Storvreta är ett lag som kommer att spela
final även iår. Frågan är om in Falun också gör det. Jag säger inget säkert om Falun-Warberg. Men
Falun har en chans och det skulle vara kul för innebandyn om även Warberg får sig en näsbränna och
missar finalen.
De måste lyckas ikväll för att sina lag ska prestera:
Rasmus Enström & Eric Björk, Falun IBF
Jim Canerstam, Warberg IC
Magnus Svensson, Warberg IC
Klockan är nu 17.05 och semifinalen i damernas SM-slutspel mellan Pixbo och Iksu börjar. Jag är inte
alls insatt i daminnebandy på elitserienivå även om jag spelar daminnebandy i själv, men på en betydligt
lägre nivå än elitserien;) Så låter matchen tala för sig och hur matchen kommer bli. Gillade inledningen
med nationalsången på elgitarr... grymt. Det borde man köra mera på idrottsevenemang. Elgitarr låter
grymt när man spelar den vackra melodin till våran nationalsång på den.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Så ser min femma ut ikväll...
är maneger för mitt egna innebandylag där. Sista matchen som spelades
gick inget vidare. Första matchen jag hade lag med fick jag hela 27 poäng.
Sedan i den andra matchen jag hade laget med i, då jag bytt ut lite spelare,
så gick det inte alls bra. Tror jag bara fick 6 poäng. Nu har jag 47 poäng.
Inför kvällens match har jag ställt följande lag på fötterna:
Meningen var att jag skulle försökt pilla in Rasmus Enström i laget. Det är
ett säkert kort. Men har troligen använt honom ganska nyligen eftersom det inte
gick. Istället ställde jag Kim Johansson från Storvreta på hans plats. Killen gör mål
nästan i varje match så hoppas att han sköter sig ikväll. Linus Henriksson från Warberg
gjorde väldigt bra ifrån sig förra matchen mot Falun. Så jag hoppas han sköter sig ikväll
med och kan producera. De andra tre utespelarna brukar nästan alltid lyckas göra poäng
i varje match i form av mål eller assist. Så hoppas det nu ikväll...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
