Live, Learn and let go...
Idag när jag var hos en vän sa jag till honom att yrket som domare är ganska otacksamt
ibland, att man får höra ibland vilken stor idiot man är. Jag har sett flera skräckexempel på
människor som inte gått i domarens kläder; supportrar till lag som tror de kan agera hur som
helst utan konsekvenser. Detta gäller alla sporter, även om jag främst syftade på innebandy
i denna diskussion. Jag vet hur jobbigt det kan vara att ha publiken emot sig, och spelare med
för den delen. Jag vet hur jag som domare vill att publiken ska agera, även om jag sällan
kommer få uppleva en publik som inte har synpunkter. Det är alltid någon i varje publik
som tyvärr berättar för domaren hur dålig den är... Det som dock slog mig då är ju att jag
faktiskt själv har synpunkter på domarna ibland, även om jag inte skriker ut dem högt så
hela världen eller domaren hör dem, utan håller dem för mig själv. Både en och två gånger
har jag dock nu börjat ifrågasätta de synpunkter jag har på en domare... Genom att ha
synpunkter inverkar jag inte till en bättre miljö för domarna. Jag inser en sak med att jag fått
upp ögonen för mitt ena beteende. Det är att jag tagit ett steg till i min utveckling som person
i vuxenvärlden genom att jag faktiskt börjat granska mig själv lite och mitt beteende. För två
år sedan hade jag inte ens tänkt tanken. Då hade jag fortsatt vara domare och samtidigt
kritiserat andra domare utan att ens tänka tanken som jag gör nu.
När det gäller att kunna se sådana saker som jag ser med mig själv nu, så måste man först
leva och lära sig av livet. Sedan måste man även lära sig att släppa taget om saker som det
inte går att göra något åt. Dock är införandet av nolltollerans ett steg i rätt riktning för oss
domare i Uppland. Vi kan förhindra att sådant som tidigare kunnat bli något stort på grund
av avsaknad av nolltolleransregler nu går att förhindra. Jag tror jag mognat lite genom att
vara domare. Inför nästa säsong blir det eventuellt både deltagande som tränare, spelare
och domare i hallarna runt om i Uppland. Det är dags att ta ett steg till i min utveckling inför
nästkommande säsong, varpå jag anmält intresse om att bli tränare.
När jag tänker på min egen domarroll och den säsong som just nu håller på att ändas kan jag
sammanfatta den på ett sätt egentligen. När jag gick in i säsongen gjorde jag det som en liten
mes (fågel). Idag har jag blivit en skata (tjuvaktig och mera modig). Den dagen jag nått toppen
av min utvecklingskurva som domare ska jag vara en stor, fri örn och sitta ovanpå alla andra.
Haha den dör sista meningen lät säkert rolig, men jag tror allihopa vet vad jag menar. Jag har
en bit kvar till att bli en örn, jag har mycket kvar att lära fortfarande. Om jag blir klar efter nästa
säsong vet jag inte. Men även om jag skulle bli det, så kommer det alltid finnas vissa delar som
alltid går att förbättra. Ingen är fullärd. Det är som jag säger Lev och Lär... livet är ett långt lärande.
Hittade ett ordspråk som Mahatma Gandhi sagt:
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
