Fanny bloggar
Fanny har börjat blogga...
Det ska börjas i tid heter det ju :)
Här finns jag:
http://lapptoppensfazzi.blogg.se
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
En kvinnas nakna sanning...
Anledningen är att jag inte orkat raka dem på... tja... vad är det? En månad,
två kanske. Resultatet av det är skrämmande. Och jag skäms faktiskt över
det med =/ Men bara för er bloggläsare tänker jag visa den nakna sanningen;
The naked truth...
Anledningen till att jag skäms stavas det manliga könet. Det där människorna med två
olika kromosomer som har väldigt trånga hjärnor och skev världsbild, som bara var en
kladd innan gud skapade det riktiga könet; Kvinnan ;) Haha.
Nä då det där var ett skämt, i alla fall till viss del ;). Men jag tycker ärligt talat inte om hår heller...
tycker det är äckligt. Skrämmer nog iväg alla killar med bilden och mitt skämt.
Jag känner mig inte riktigt ren om jag har hår på benen, under armarna osv. Jag har hår på
mina armar och det är inget problem. Men just benen osv... Bara jobbigt med hår. Det kliar.
Och gör ont med, speciellt när strumporna suttit lite hårt om fotleden. Då blir man tokig efteråt.
Orakade kvinnor är äckligt. Jag vet att inte alla tycker så och det är upp till dem. Men jag skäms
över att ha hår och tycker det är äckligt. Ändå brukar jag ha värre hårväxt om jag låter det växa
längre. Vissa porer förstörs när man rakar ofta, vilket gör att det blir lite halvkala fläckar här och
var. Har egentligen mycket tätare hårväxt på benen än vad som ses på bilden. Dock inte riktigt
så mörkt som det ser ut. Imorn ska allt hår av och det ska bli en ren njutning. Ni som inte rakar
er, aldrig har gjort det och har massa fördomar mot det, ni gnäller bara för att ni aldrig vågat prova
raka bort håren på benen och därför säger att det vi som rakar oss gör, är fel :P HAHA!
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Ett tydligt tecken på att jag är tekniknörd...
jag ville installera Internet Explorer 9, d v s en uppdatering på webbläsaren. Den har
precis kommit ut. Betaversionen har funnits ett tag. Men jag har inte riktigt velat
installera den på grund av att jag aldrig testa betaversion tidigare på internet, samt
att min dator har 2 ½ år på nacken. Är rädd att den kanske skulle krascha. Börjar bli
dags att köpa ny dator. Denna fungerar helt okej fortfarande. Men jag är lite tekniknörd
av mig. Vet ni vad jag gjorde när jag fick förfrågan om att installera nya explorer?
Installerade den så klart. Gillar att vara första med saker :)
Ska försöka uppdatera lite oftare. Det har blivit väldigt lite uppdatering på grund av Fanny
de senaste veckorna. Hon blev 13 veckor igår. Jag tror det kommer bli bättre om några veckor.
Då har hon blivit lite äldre, helt rumsren och lite mera självständig.
Fanny, tagen idag... Hon är 13 veckor och 1 dag på kortet...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
JISSES Amalia!
Tack för länken ?
besökare. Ni kan tänka er att jag satt som ett fån och bara glodde. Trodde det var något fel på
statistikmätaren. Men inte... Imorse när jag kollade var statistiken stannade på visade den hela
765 BESÖKARE! Min tidigare högstanotering låg på 346 besökare. Så det är en ökning med över
400 PERSONER! Känns lite sjukt, men samtidigt roligt :) Idag har jag hittills haft 454 BESÖKARE! Så
jag börjar mer och mer funderar på om det är någon person som länkat mig. Frågan är vem i så fall.
VEM HAR LÄNKAT MIG? :)
Tack så mycket för länken :)
De flesta olyckor sker i hemmet...
Vi hade satt ihop den med bundband, dock riktigt dåliga som gick av på en gång.
Pappa skulle ta hem riktiga från sitt jobb, men typiskt nog var de slut. Så pappa
fick den brillianta idéen att fixa ihop den med tunn ståltråd så att den satt ihop under
helgen. Mamma var så orolig att Fanny (hunden) skulle sticka sig på dem, vilket inte
har skett. Hon har inte ens lagt märke till dem. Ikväll skrapade jag upp ett 6-7 cm
långt sår på låret på tråden. Fint. Blödde som fasiken med när jag gjorde det.
De flesta olyckor sker i hemmet... någon som hört den klyschan förr?
Svider som fan gör det...
Så jag tröstade mig med lite Jordgubbar så här på senkvällskvisten. Tror jordgubbarna är
från Spanien. Hur som helst var de riktigt goda :) Inte svenskkvalitet, men ganska söta :)
Jag vet att man inte ska äta så här sent på kvällen, men jordgubbar är ju ändå inte något
skit utan innehåller vitaminer och antioxianter :) Så är nog inte dåligt heller...
Jordgubbarna jag har köpt är några superjordgubbar. Jättestora. Lika stora
som min handflata. Och då vet jag att jag har lite större händer än vad en
tjej har normalt. Undra hur mycket genmanipulation det är i dessa jordgubbar? :P
Fanny blir 13 veckor på onsdag. I fredags fick hon 12-veckorssprutan med vaccin,
mot Parvo, kennelhosta etc. Så nu blir det inget besök hos farbror doktor förrän i
december när hon blir årsgammal. Vi får i alla fall hoppas på det...
Fanny tror att hon är fågel. Har hittat ett talgbollsnät som är jätteroligt att tugga på.
Bilden är tagen förra veckan när hon var 12 veckor :)
Fanny är superfin exteriört; Kraftiga ben, fin yvig päls, fina öron, bred i huvudet...
Den 16 april kommer hon troligen att göra sin första valputställning i Västerås.
Om hon bara sköter sig bra, vilket jag tror hon kommer då hon har superbra
psyke, så tror jag hon vinner :) Hoppas i alla fall det :)
Nu är det dags för sängen. Klockan är över 23. Klockan ringen 05 imorgon bitti. Ska åka med
pappa till Uppsala när han åker till jobbet. Jag har nämligen körlektion 9.45. Men vill spara så
mycket pengar som möjligt på resor vilket är anledningen till att jag åker med pappa så tidigt.
Så nu slår jag på Blue Bloods, ni vet den där nya amerikanska polisserien. Tycker den verkar
riktigt bra. Har dock bara sett 2 avsnitt hittills. Jag har svårt att avgöra riktigt ännu, då jag inte
sett avsnitten i helhet på en gång, utan ofta somnat ifrån och missat delar av avsnitten, vars
delar jag sedan fått kolla klart på. Så har blivit lite sönderstuvat.
Den 13 April har jag min sista körlektion. Hoppas verkligen inte att jag behöver fler körlektioner.
Vill ha mitt körkort... NU! :) Så förhoppningvis kanske jag har mitt körkort innan Aprill månad är
slut. Jag hoppas i alla fall att jag har det innan min 21-årsdag som är den 3 juni :) Ska bli skönt
att få körkort :)
En annan sak jag tänker erkänna, jag är rädd för händelseutvecklingen på kärnkraftverkena
i Japan just nu :S Jag var inte född när Tjernobylolyckan inträffade, men har hört så mycket om
den. Jag har även hört talas om Harrisburgolyckan 1979. Känns skrämmande att vi eventuellt
står inför en katastrof med ett kärnkraftverk igen. Jag hade verkligen hoppats att jag under min
livstid skulle slippa uppleva detta. Nu gör jag det... och det skrämmer mig...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Lika som bär...
och är med nya kanal-5-satsningen Off the Mapp, är lik Will Estes. Estes spelar Jamie Reagan
i nya tv-serien Blue Bloods. Vad tycker ni? Är de lika?
Zach Gilford Will Estes
Vila i frid Annie... *20 juli 1990 † 7 mars 2011
Jag vet inte var jag ska börjar någonstans. Allt känns overkligt.
Har sedan jag nåddes av uppgifterna gått och nypit mig halvt i armen,
viftat bort dem, inte fått någon reaktion... Men sakta saktar har det gått
upp för mig att det är sanning.
Klockan sju ikväll nåddes jag av beskedet att en gammal klasskompis till mig,
Annie, var död. Jag hade inte träffat henne sedan hon slutade i våran klass.
Trots att hon umgicks ganska mycket med några andra tjejer i klassen, blev det
någonstans efter att hon slutat, mig som hon kom att ha fortsatt kontakt med.
Exakt varför vet jag inte. Men jag tror att jag upplevdes som en ganska stark
människa i henne ögon, på grund av en del saker som inträffade under tiden
hon gick i våran klass.
Jag försökte att vara stöd åt henne i sin kamp. Vi pratade om att träffas, men det
kom alltid någonting i vägen och allting rann ut i sanden. När jag nåddes av beskedet
idag, kändes det overkligt. Sist jag pratade med Annie var under sensommaren 2010.
Hon verkade må bra, verkade ha kommit på rätt väg... det var i alla fall vad hon sa
till mig. Det gladde mig något oerhört. Jag unnade verkligen henne det.
Därför kom dagens besked som en chock för mig, nästan ett slag under bältet. Jag vet
ingenting om bakgrunden till det som hände. Men det fanns mycket under ytan sedan
många år tillbaka som säkert påverkade henne. Och jag kan känna mig så dum som inte
såg det i somras, som trodde att allting var frid och fröjd. Jag känner mig som en dålig
människa, även om vi inte träffats på många år. Men när vi pratade, då var vi öppna och
ärliga, berättade vad jag känner allt för varandra.
Meningen är att jag ska försöka sova... jag kommer säkerligen somna. Men det är så
otroligt mycket tankar som snurrar i mitt huvud just nu. Speciellt eftersom jag tänkte på
lilla Annie i lördags. Jag undrade vad hon gjorde idag, tänkte på det att jag inte pratat med
henne på ett tag. Sedan när detta händer, så känns det som att det i lördags var ett tecken
på något. Jag tror på ödet, vilket gör att jag tror att ödet visste vad som var på väg. Ödet
ville att jag på något sätt skulle kontakte henne och att det kanske skulle få henne på andra
tankar. Jag kan inte känna skuld på något sätt eftersom jag inte visste. Men jag grämmer mig
lite att jag inte kontaktade henne. Jag går med tankarna på vad hade skett om jag hade
kontaktat henne. Hade det kunnat bli annorlunda... hade jag kunnat förhindra det som skedde?
Jag hade inte fällt en tår ikväll, förrän för en liten stund sedan då det, efter att jag hade läst
en massa på en släkting till hennes logg på facebook, totalt brast för mig. Tårarna bara sprutade.
Det som känns jobbigast är att jag inte kände hennes familj eftersom vi aldrig umgicks på fritiden
när vi gick i samma klass. Vi hann aldrig träffas något efteråt heller. Så känns jobbigt på så sätt
att man kanske vill veta hur hon mådde på slutet. Jag känner att jag lättare kanske skulle förstå
om jag visste...
Det känns overkligt att hon inte finns bland oss. Det finns människor runt omkring oss
som lämnar stora avtryck. Annie var en, på ett bra sätt, speciell person och hon lämnade
verkligen avtryck. Hon var lite halvgalen och crazy ibland. Men det var hennes stil. Dock var
hon även en väldigt skör person. Det som har hänt är fruktansvärt tragiskt; hjärtskärande. Jag
kommer aldrig försvara den utväg som allting fick när det gäller ditt liv. Men livet handlar bland
annat om att förlåta. Jag kommer tycka vägen du tog var feg. Men jag kommer alltid respektera
dig och tror någonstans också att du har det bättre på andra sidan. Vila i frid tjejen. Jag kommer
aldrig glömma dig.
Annies mamma säger att denna låten är till hennes Älskade Underbaraste Annie...
Rest in peace!
Jävla vinter...
Det betyder att det är ca -15-16 grader ute. Det kändes inte så kallt när jag vid klockan kvart över
elva var ute med Fanny sista gången. Jag bara ville gräva ner mig när jag såg siffrorna. Var det den
temperaturen klockan 23.15, brukar det skjunka ett par grader till fram mot 02.00 på natten. Så
misstänkte att det skulle krypa ner mot -20. Iställer kröp temperaturen upp... Anledningen var att
det drev in snömoln. Är det inte kallt så det förslår är mulet med hög luftfuktighet och allmänt gråkallt
ute. Jag har tyckt vintern varit mysig, men nu är jag bara less och vill ha vår. När jag var ut med
Fanny klockan 08.10 imorse var det bara -2 grader ute. Men det var mulet, blåst och snöade.
Yippi säger jag bara. Idag är en dag då jag bara har lust att ligga under täcket. Jag ligger i
soffan just nu, det är över 20 grader varmt inne. Men jag fryser som fasiken alltså. VILL HA VÅR!
NU! NU! NU! NU! NU! NU! NU! NU! NU! NU! NU! NU! NU! NU!
Jag vet att jag slösar onödig energi på att vara arg på vädret. Men idag tänker jag vara arg :P
Jag är jävligt trött med eftersom Fanny somnade sent, var vaken klockan 03 för att hon drömde
mardrömmar och då väckte mig för att somna så fort jag reste mig ur soffan. Sen väckte hon mig
halv sex för att pappa var i badrummet och rev. Jag sa åt honom att hon skulle vakna på morgonen
om han duschade. Han tar i vanliga fall ut henne, så jag eller mamma slipper gå upp då. Men ändå
fast att han dyrt och heligt lovade att duscha igår kväll gjorde han det imorse så hon väckte mig :(
Sen väckte hon mig klockan 8. Så min sömn inatt är helt söndertrassad. Känner mig riktigt trött och
på dåligt humör idag.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Nu installerar jag våren :)
Ni som besöker min blogg har säkert märkt att det legat ett lösenord på bloggen
under dagen. Det kom dit eftersom blogg.se lagt dit det för att jag blivit abusedanmäld.
Hade tagit en bild på googles bildsök i gott syfte. Var inte meningen att trampa någon
på tårna. Men det gjorde jag tydligen vilket bidrog till att jag blev anmäld för att ha
brutit mot upphovsrättslagen. Men har raderat bilderna från bloggen nu. Så nu är
jag back on track. Tråkigt att någon kände sig trampad på tårna i alla fall. Men skönt
att det löste sig så enkelt :)
Jag satt nyss och surfade runt på facebook när jag såg en väns statusmeddelande:
Installerar våren...
████████░░░░░░░░░░░░░░░░░░░░░
20,11% complete
Och efter dagens väder som varit, helt underbart väder, så är det nog sanning :)
Solen har strålat på landsbygden kring Uppsala och även inne i själva Uppsala.
Inte heller bara vädermässigt utan resultatmässigt. Almtuna är åter klart för
Elitseriekval i hockey. Storvreta är åter med i kampen om SM-guldet. Sten Stures
damer piskade glappkäftarna i Sala Silverstaden och drömmen om ett damlag i
högsta serien i Sverige inför nästa säsong lever fortfarande, även om det kommer
bli extremt tufft att nå kvalplatsen. För Sirius innebandy finns fortfarande hoppet kvar,
även om man trots full poäng i de sista matcherna i Superligan inte har saken i egna
händer utan samtidgt är beroende av andra resultat. För Sirius bandy slutade säsongen
för ett par dagar sedan genom att man åkte ur kvarten i slutspelet. Men jag tycker ändå
att Sirius bandy gjort framsteg, från att flera år inte haft en möjlighet till slutspel. Fyris-
fjädern leder solklart, snudd på överlägset badmintonelitserien och kommer inte ha
några problem att gå till slutspel. Både stadens dam- och herrlag i basket har också
chansen till slutspel. Våren avslutar dessa sporter, nu tar Sirius fotboll vid inom den
uppländska sporten. 
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
28 oktober 2011 - Dystehetens dag; 25 år sedan mordet på Olof Palme och jag har en konstaterad knäskada...
aldrig kom i kontakt med eftersom jag föddes för sent. När jag föddes hade Olof Palme
sedan över fyra år varit död. Alla pratarom hans storhet, en storhet som jag inte kan
bedöma då jag aldrig fick chansen att ta del av hans arbete och slit. Jag vet inte om
jag hade tur eller otur, då jag hört olika ord från människor som uttalat sig om Palme.
Det enda jag vet, är att han påverkade min uppväxt i form av att socialdemokraterna
styrde landet åren innan jag föddes, och nästan har styrt landet under hela min
uppväxt... Undra om det skulle bli samma minnessaker om någon galning skulle få för
sig att skjuta Fredrik Reinfeldt nu när han styr vårat land?
Ibrahim Baylan och Mona Sahlin lägger en stor blomsterkrans med röda
rosor på Olof Palmes grav idag den 28 februari 2011, 25 år efter mordet...
Det känns lite som att det varit en ganska tryckt stämning ute bland människor på stan.
Jag gick från St Olofsgatan på ena sidan city ner till Samariterhemmet som ligger på andra
sidan i Uppsala. Som vanligt var det mycket människor i rörelse. Men ärligt talat, när jag
tänker efter tror jag inte jag sett en enda människa le idag, om jag räknar bort den schizofrena killen
som satt bredvid mig på centralstation och som även åkte samma buss som mig. Han satt
och sade massa namn och pratade med sig själv. Skrattade och hade sig och var allmänt mysko.
Finns alla sorters människor i vårat avlång land. Han var i alla fall trevlig mot kvinnan som
körde bussen och frågade henne hur det var... Så fanns nog inget ont i killen i alla fall.
Själv satt jag med tårar i ögonen hela bussresan hem och kämpade emot dem. Låter kanske
lite skumt att jag sitter och håller på att börja gråta på en buss. Men ni som läst min blogg vet
att jag förra lördagen kraschade när jag åkte skidor och gjorde illa vänster knä. Jag försökte
ge det chansen att självläka, hoppades på att det inte var så farligt. Men då jag de två senaste
dagarna haft ont i knäet konstant och även på nätterna så gick jag till doktorn idag. Mina farhågor
besannades. Jag hann tänka tanken i helgen att innebandysäsongen kanske är över, något som gjorde
mig fruktasvärt bitter och ledsen. Och idag fick jag det bekräftat. Kändes verkligen inget kul.
Jag fick också veta att jag haft änglavakt när det gäller mitt knä när jag kraschade. För så uttänjt
som det var, så sa läkaren att det lika gärna kunde vara av och i normala fall går av vid de uttänjnings-
vidden som det var. Troligen är det väl många års träning som gett bra muskelatur i lår och vader som
räddade mig. Jag tror jag kände en lättnad att få ett svar på varför det gjorde ont, samtidigt som
jag inte tyckte det var något kul besked för att jag vill spela innebandy. 4-6 veckors tid kommer det
att ta innan jag är 90% bra i knäet. Sedan kan det bara bli bättre. Så blir ingen innebandy på minst 4
veckor, om det inte skulle läka extremt fort då.
Det inre ledbandet på mig är riktigt uttänjt...
Det jag hoppas nu är att få slippa värken i knäet... jag har nämligen ont när jag sover
nu med. Det är jättejobbigt. Jag känner mig inte alls på topp och vet inte hur jag ska
slippa den. Känns jobbigt som fan :( Så har ni några tips så kom gärna med dem...
Ska testa voltaren gel och en ibumetin innan jag sover.
I'm alive and kicking with a sore knee...
Bloggen lever. Får en smärre chock när jag loggar in på bloggen och
ser att besöksantalet, trots min extremt dåliga uppdatering på senare tid
inte har sjunkit. Då blir man glad :) Så det är kul att ni fortsätter läsa.
Uppdateringen kommer bli bättre om ett tag. Det är mycket med hunden.
Var det 100:e gången jag sa så nu? Så är det i alla fall. Ni som har eller
har haft hundvalp tidigare vet vad jag pratar om. Otillräckligt med sömn och
passning nästan hela tiden. Ändå fick jag sova ca 4 timmar i sträck natten
som var. Men det är för lite egentligen. Ï torsdags fick jag sova 7-8 timmar
i sträck. Jag vaknade till och med före Fanny (vovven) på morgonen.
Ni kan tänka er att man får en smärre chock då och tror det är något fel
på hunden...
Jag har tänkt på en sak lite idag och det är att man måste ha harmoni i livet
för att känna att man mår helt bra och känner sig till freds med livet. Jag
funderade lite över om jag är nöjd och till freds med det; Har jag harmoni
i livet. Jag finner inte riktigt ett ordentligt svar på det. Ena stunden känner
jag mig harmonisk, nästa inte. Nu har jag åter fått en skada... Känns som att
med åldern kommer skavankerna. När man får skador och så och tänker på
att man inte hade det när man var yngre, känner jag mig extremt gammal.
Jag gjorde mig illa i lördags i knäet, när jag på grund av pappas agerande i
ankarliften, tappa balansen och ramlade tokigt så jag hamnade riktigt illa
knäna. Jag klarade mig förhållandevis bra, förutom att ett ledband nog
tog lite stryk. Har haft ont i det till och från sen i söndags. Hade tänkt träna
ikväll, men valde att avstå till slut. Gjorde ont bara jag gick upp för en snö-
vall då jag var ute med Fanny. Så då tog jag beslutet att avstå. Min ena tränare
har sagt åt mig att vila denna vecka så får vi se vad det blir.
När det gäller harmoni så vill man ju känna att man inte är irriterad på
människor och så. Men jag kan inte låta bli att känna mig lite bitter på innebandy-
sajten. Varför tänker jag inte gå in på. Jag känner mig dock bara totalt transparent.
Noll respons är det jag fått och jag känner bara för att ta ett baseballträ och drämma
i en stor klocka... se om man gör sig hörd då liksom. Jag känner mig lite bitter
på detta...
Jag har även känt mig lite bitter på vårat hus sedan vi kom hem från Dalarna i
söndagskväll. På lördagen ringer min vän som matar katterna under de
3-4 dagarna vi är borta; "Jag var över till er imorse och skulle ge katterna
vatten och mat... Men det kom inget vatten ur kranarna. Inte heller ikväll
när jag var där..." Jag förstod direkt vad det var frågan om. Vattenhelvetet
hade frusit. Hade tydligen legat ner runt -30-sträcket och lite under de under
några nätter när vi var borta. Så vattnet hade frusit. Visa sig att vattenpumpen
frusit, att röret med vatten till badrummet frusit (så fanns inget varmvatten
i hela huset). Även vattnet till köket hade frusit. Så vi hade absolut inget vatten.
Pumpjäkeln gick inte igång, det tinade inte så vi fick något vatten. Detta fortsatte
under måndagen och vi började bli ganska less. Pappa började prata om att ringa
rörmokare. Pappa fick tidigt på måndagsmorgonen igång pumpen. Men inget annat.
Men av någon anledning lyckade jag få proppen i röret med kallvatten i köket att
släppa. Så det gick i alla fall laga mat. Men badrummet var helt borta. Pappa var
helknäck imorse när vattnet fortfarande inte kom tillbaka, speciellt eftersom han
också var sjuk imorse när han vaknade. Medan mamma och jag drog i väg till bålsta
för att köpa hundbur, var pappa kvar hemma. Då efter mycket om och men
började det komma vatten i badrummet.Var verkligen kaos ett tag eftersom pappa
kände sig maktlös när det gäller vattnet. Tyckte synd om honom. Men nu fungerar det
igen. Vilken lycka. Man inser hur bortskämd man är i sådana här lägen.
Nu ska jag försöka sova. Supertrött. Ska ta med lillskiten till mormor och morfar
imorgon så de får träffa henne. Kommer lägga upp lite bilder från Dalarna också
här, imorgon hoppas jag att jag hinner...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Vargavinter... - 29 grader
Jag ska försöka mig på en seriös blogg inom ett par dagar. Jag hinner knappt blogga
just nu. De lediga stunder man får med vovve går åt till att ta igen sig och vila, eventuellt
sova. Inatt var jag vaken 02.15 med vovven och sedan 05.42, innan jag slutligen gick upp
klockan kvart i nio imorse. Men man har tappat ett par timmars sömn. Och idag på
eftermiddagen fick bli barnvakt åt brorsans valp (kullsyster till våran). Så det har varit
full rulle på eftermiddagen. Nu ligger våran; Fanny och brorsans; Sivan, och sover. Skönt.
Själv är jag supertrött. Så funderar på att ta en liten powernap. Inatt som kommer får jag
sova hela natten i alla fall, då det är mamma som har vakten :) Skönt.
Skönt eftersom det troligen blir kallt inatt igen. Kan lugnt säga att det inte var någon
höjdare att vara ute inatt runt halv tre när termometern visade -29
På torsdag förmiddag bär det av till Ulriksberg, ett ställe en mil från Säfsen i Dalarna.
Mamma fyller 50 år på fredag och hon ville inte fira det hemma. Så vi åker iväg istället.
Har hyrt en lägenhet några nätter i Ulriksberg. Så idag har jag tvättdag. Ska tvätta tre
maskiner tvätt idag, hur det nu ska gå. En ligger just nu i maskinen. Men får köra snabbtvätt.
Inte så mycket saker som är jätteskitiga heller. Så det går nog bra. Fräscht med rena kläder
i alla fall. Sedan håller jag på att göra en roadtripskiva. Det tar ca 4 timmar upp till säfsen. Vi
får nog lägga på en eftersom Fanny ska med upp också. Vi lär nog stanna och rasta henne
två gånger. Förhoppningsvis sover hon mycket. Igår somnade hon i buren när vi åkte bil.
Så förhoppningsvis så sover hon imorn också :) En skiva som kommer få åka med är min
nya Jill Johnson-skiva. Tro det eller ej, men jag är ett stort fan av Jill Johnson. Får se hur
många läsare som slutar läsa bloggen nu. Får väl världens töntstämpel :P
Haha. Har ni några bra låtar att föreslå så skriv i kommentarsfältet. Uppskattar det :)
Jag har suttit och tänkt en massa. Jag har ju inget jobb just nu, men kommer förhoppningvis
ganska lätt få det efter att körkortet är klart. Verkar så i alla fall. Vi får väl se vad det blir.
Men jag har verkligen förhoppningar på det :) Och hur som helst så kommer körkortet underlätta
det för mig att få jobb. Jag har börjat fundera lite på saker som jag vill investera, eftersom det
är av intresse. Så här är en liten önskelista...
1. Systemkamera + något extra objektiv (Foto är kul och jag vill kunna göra det professionellt).
2. Extern hårddisk (Det behövs någonstans att lagra bilderna)
3. Ny bärbar dator (Min är över 2 ½ år gammal. Vilket märks. Datorer är färskvaror)
4. Ritplatta till dator (vill förenkla det att rita i olika illustrationsprogram på datorn)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Misshandlad...
de sista dagarna samt att vi har den lilla vovven hos oss just nu. Jag har inte
öppnat datorn på nästan två dygn(!). Kan lätt säga att det inte alls är likt
mig, då jag tidigare spenderat en massa tid vid datorn varje dag. Men har
inte blivit så de sista dagarna. Alla facebookuppdatering har gått via mobilen.
Den där stackars mobilen har varit nere på rött flera gånger när det gäller
batteriet de senaste dagarna, eftersom det är det enda jag surfat med de
sista dagarna :) haha.
Våran Fanny
Brorsans vovve; Sivan...
Men jag måste säga att helgen har varit över förväntan, förutom hur jag
har mått efter dagens match. Men helgen började i alla fall med att jag i fredags
var och såg det omtalade derbyt i damernas division ett norra i innebandyn.
FBC Uppsala mötte Sten Sture. Innan matchen sade speakern att det varit de
mest omtalade derbyt inom innebandysverige. Det kändes nästan som
att hans ord var underskattat. Det var nämligen människor från runt om
i landet som hade rest till Uppsala för att se matchen. Bland annat fanns
elitserielaget Endres tränare, samt några spelare från Sten Sture-konkurrenten
Sala Silverstaden, på plats. FBC Uppsala började bäst, men Sten Sture visade
sedan att de va bättre och malde ner de vit svarta. Matchen slutade 5-2 till
Sten Sture...
FBC Uppsala - Sten Sture i fredags kväll, den 11 februari 2011. Ett historiskt datum då
det är absolut sista gången som dessa klubbar möts pga sammanslagningen.
I lördags åkte jag till Uppsala för att träffa en speciell person. Hann även med
att se toppmatchen i Allsvenskan Norra i innebandy. FBC Uppsalas herrar tog
emot Granlo. FBC vann med 6-3. Det jag dock tar med mig från den matchen
är Granlos lilla hejarklack. Och det är inte på något positivt sett. Samtidigt
som de emellanåt var riktigt härliga att höra på, så var de i nästa stund lika
fruktansvärda. Kallade domarna både de ena och det andra och gnällde på varenda
domslut Granlo fick emot sig. Var skrämmande att se, hur vuxna karlar kan
agera så barnsligt. Börjar nästan känna att ordet innebandyhuliganer börjar
komma till sin rätt inom sporten emellanåt. Finns riktiga rötägg i publiken
emellanåt.
FBC Uppsala - Granlo i Norra Allsvenskan, i lördags den 12 februari...
Idag har jag själv spelat match. En match emellanåt var riktigt bra. Tyvärr
var vi kort om folk idag med. 9 spelare. Vi avslutade matchen på 8, då
vi fick skador och körde med 3 backar och 3 forwards sista 10 minuterna.
Vi orkade helt enkelt inte. ¨Lite svårt när man ibland knappt hunnit
andas emellan det att man böt tills det att man ska in igen. Det blev förlust
med 2-4. Men förlusten är inte värst, utan hur domarna tillät Tobo Örbyhus
spelare agera. Ska man spelar innebandy så ska man spela innebandy och
inte rugby som vissa spelare verkade tro. Jag vet inte exakt hur många, men
minst fem armbågar fick jag i svanken. Flera spelare i laget upplevde samma
sak. Och domarna är helt jävla blinda, något som gör mig så ledsen. Sen jag
blev domare vill jag förespråka en sjysst ren innebandy. Känns dock ibland
som man motarbetas när domare inte ser sådana här lag som är osjyssta i
närkamper mot andra lag. Jag har flertalet blåmärken, varav ett jättestort
i min svank. Samt att jag är helt uppsvullen där med. Så jag har jätteont
i ryggen ikväll och vet inte hur jag ska ligga nu när jag ska sova. Tack så
jävla mycket. Snudd på att jag känner att domarna är medhjälpare till
misshandel. Har aldrig tidigare upplevt detta på innebandyplanen som jag
gjorde idag och tycker det är tråkigt att jag måste det. Få trösta mig med att
det blev poäng idag igen istället. På två matcher har jag gjort två poäng.
Förra helgen gjorde jag lagets enda mål när vi förlorade med 8-1, en seger
som med stor sannolikhet blir vår efter att allting är klart. Och idag blev
det en assist :) Känns lite härligt. Samt att jag fick chansen att skjuta ordentligt
på mål idag och i farten dessutom. Har haft svårt ibland att komma med
fart och skjuta, men idag blev det helt naturligt. Så skönt när det klickar sådär :)
Får satsa på en poäng i nästa match med. Dock blir inte det förrän om två helger,
då jag helgen som kommer åker till Dalarna för att fira att mamma blir
"kärring". Hon fyller 50 på fredag. Sen ska jag åka skidor då med. Ska bli
skoj :)
Nu blir det sängen. Supertrött. Ska upp tidigt imorn och har dessutom körlektion
nummer två.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
3 dagen med hund...
till) Fanny är här. Igår natt var det mamma som hade hand om henne.
Inatt har jag sovit på soffan. Somnade ca 00.30. Sedan var det bara
upp klockan 03 imorse så Fanny satt i sin "bur" och gnällde. Hon var
väl sur på mig eftersom jag inte vaknat i tid. Hon hade hunnit kissa,
så blev att ta ut henne utomhus i det här mysiga vädret. Det blåste
som fasiken och snöade. Jag frös inte alls :P Jag stod och skakade :P
Det gjorde Fanny med så blev bara att hon kissade ute, sen direkt
in. Hon klättrade tre av fyra trappor på trappan ute, så behövde knappt
lyfta henne heller. Sen blev det att sova, och klockan halvsex blev jag
väckt igen, men då va pappa vaken så han tog ut henne. Sen somna vi
om och sov till halv nio då vi gick ut igen. Sen blev det käk. Nu har hon
legat och sovit i ca 1 ½-2 timmar. Skönt. Ska ner till brorsan senare och
då får Fanny träffa sin kullsyster Farin. Kommer bli full fart på de små
damerna :)
Om ni undrar varför jag inte bloggar, så har det varit lite torrt i bloggen
på grund av vovven. Har tagit hand om henne. Det är bara nu när mamma
också är vaken, samt att Fanny ligger och sover som man får chansen.
Tror det kommer bli bättre om ett par dagar.
Körde förresten första gången på körskolan igår. Gick över förväntningarna
och körskoleläraren tyckte att det gick bra och att jag körde mjukt. Naturligtvis
fanns det några synpunkter med. Men är överraskad över att det inte är mer.
Men det är bra positivt :) Så lovar gott. På måndag är det dags igen.
Fanny (av rasen finsk lapphund)...
Till skillnad från andra bloggare skaffar jag en hund och inte en råtta :P
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Sten Sture och FBC Uppsala, ni får mig att skämmas för att vara uppländsk daminnebandyspelare...
massa nytt tjafs när det gällde Sten Sture och FBC Uppsala i division ett
norra. Men där fick jag fel. På fredag spelar klubbarn derby och det borde
vara det enda som finns i huvudet hos tjejerna i lagen. Dock verkar det
var det som tar minst plats om man läser rapporterna inför fredagens derby.
Innebandysajten har gjort en liten "inför" när det gäller derbyt på fredag.
Informationen som uppges är chockerande och jag kan säga att det knappt
är så att jag tror mina ögon. Där avslöjas det hur de båda lagen inför
derbyt på fredag, kör gemensamma träningar. Ja ni läste rätt... jag skrev
just GEMENSAMMA; G-E-M-E-N-S-A-M-M-A!
En av spelarna från något av lagen har kommenterat hela grejen till
innebandysajtens redaktion, genom att berätta att hon tycker det är sjukt
med gemensamma träningar. Samma spelare avslöjar också hur dålig
stämning det varit i FBC sedan supertrion; Torstensson, Sparf och Shoeps
värvades till Sten Sture i mitten av januari, på grund av att de känt sig
besvikna över att de inte fick följa med över till Sture.
Det är nästan så att jag får tårar i ögonen när jag ser hur dessa klubbar
agerar. De huggar knivar i mitt innebandyhjärta. Det får inte gå till som det gör.
Jag förstår att klubbar reagerar nu. Det här är inte okej. Är man konkurrenter
så är man. Då ska inte träning planeras tillsammans oavsett om man inte haft
så mycket folk på träningarna på sista tiden, som FBC's tränare Johan Silander
påstår är orsaken till den gemensamma träningen. Tjejerna spelar i olika lag.
Det är som att mitt lag skulle börja träna tillsammans med Saga i samma serie,
och vi flyttar spelare mellan lagen. Nu är inte det riktigt rätt jämförelse eftersom
Sture och FBC ska gå ihop inför nästa säsong. Men de är fortfarande skilda lag
och spelar fortfarande i samma serie, då ska man inte spela ihop.
En annan sak som upprör mig är svenska innebandyförbundets beteende.
De borde reagera, skrika rakt ut... i och för så har de litet finger med i
spelet som inte placerade de två Uppsalaklubbarna i två skilda division-1-
serier. Generalsekreteraren på förbundet säger att de gemensamma träningarna
är LITE(?) konstigt. Samtidigt har tävlingsgruppens Jane Stenius, enligt innebandy-
sajten, vägrat uttala sig i frågan. Ursäkta språket: "MEN FÖR HELVETE FÖRBUNDET!
VAKNA FÖRFAN! REAGERA!" Jag vill se en jättreaktion från Svenska innebandy-
förbundet. Istället känns det som att det tassas runt på tå på förbundet. Det känns
som att förbundet låtsas att det regnat.
Bilden har inget med ämnet att göra, utan symboliserar bara daminnebandyn.
Klicka på den vet jag...
Jag känner ren skär ilska mot FBC Uppsala och Sten Stures ledningar. Jag finner inga
specifikt bra ord att sätta på känslorna. De är så extremt många... Lika ilsken som jag
är. Lika ledsen är jag. Jag spelar i en damserie i Uppland, lägre än vad Sten Sture
och FBC Uppsala. Men jag vill att Uppländsk daminnebandy ska representeras
rakryggat och ärligt i övriga Sverige. Jag vill att människor ska prata om uppländsk
daminnebandy med varma ord. Jag vill att uppländsk daminnebandy ska bli ledande
och var det som andra förbund i landet efterspråkar. Uppländsk daminnebandy ska
vara en förebild för daminnnebandyn i andra förbund. Just nu är daminnebandyn i
Uppland den daminnebandy man talar sämst om; som man använder kalla ord emot
och som media förståeligt skriver mest negativt kring... Uppländsk daminnebandy är
ett innebandykoncept som ingen gillar!
Efter avslöjandet idag, känner jag ingen större glädje att beträda planen eller säga till människor att jag spelar innebandy i ett damlag i Uppland. Min glädje för innebandyn som äntligen har kommit tillbaka, har grusats en del i och med detta...
JAG SKÄMS JUST NU FÖR ATT VARA UPPLÄNDSK DAMINNEBANDYSPELARE!
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Svensk Kasion Guide - Din kasinoguide på nätet
kändes det lite som att jag stod med skägget i brevlådan. Jag har fått klia
mig i huvudet och funderat över om jag själv har några erfarenheter och
vad jag känner inför det.
När jag tänker efter så är jag inte mycket för spel alls och har inte heller spelat
kasinospel tidigare. Varför vet jag inte. Det har känts som att stora delar av
Sverige är intresserade av spel. Är det jakten på pengar som gör att personer
spelar? Eller finns det något rogivande och roligt med spel som jag har missat?
För spelintresserade finns det en sajt som guidar runt till olika nätkasinon.
Sidan heter Svensk kasinoguiden och guidar till flera olika nätspelssidor
som har roulette, black jack och andra kasinospel på sina sidor. Sidan är
väldigt lättnavigerad. Även jag som som aldrig tidigare har spelat på kasino
eller vet hur spelena går till, kan gå in på sidan och lätt finna information om
hur de olika spelena går till och dylikt. Oavsett om du är van spelare eller
helt ny och vill spela, så är Svensk Kasionguide sidan för dig.
Over and Out!
Just a mess...
personen eller de anhöriga? Och har man som anhörig rätt att känna och tänka eller
är det endast den sjuka som har det?
Jag hade aldrig föreställt mig att jag skulle komma i kontakt med svåra sjukdomar.
Jag är som i stort sett alla andra människor och tror att jag är förskonad från allting
sådant, något som ganska naturligt visade sig vara fel. Ingen är förskonad. Det är inte
förrän man står öga mot öga med sanningen, som man upplever saker. Innan man
som människa stirrar verkligheten i ögonen när någon blir sjuk, tror man sig förstår
och veta hur människor som tidigare varit i den situationen man hamnat i, har känt
sig. Men jag kan garantera nu av egna erfarenheter att det inte alls går att föreställa
sig var människor känner när de ställs öga mot öga mot svåra, ibland dödliga sjuk-
domar. Oavsett om du är anhörig eller den som drabbas...
Som anhörig måste du som person hålla modet uppe inför den sjuka personen. Det
går inte att visa hur du känner, du är den som ska finnas där som stöd. Du är den personen
som ska vara stark. Jag har dock alltid undrat över vem som ska lyssna på de anhöriga och
hur de mår. Jag trodde inte jag skulle behöva bli en anhörig på detta sättet som det blivit.
Men nu är jag en anhörig och jag har insett hur svårt det är bara det, på grund av alla tankar
och känslor som man får. Jag önskar det fanns någon som jag kunde prata med just nu.
Tankar som man inte vill ska komma smyger sig på... frågor kring massa tråkiga saker
dyker upp i huvudet... Det finns en person jag skulle kunna prata med, men vill inte göra
det då jag vill prata öga mot öga, vill känna att jag kan få en tröstande kram om jag blir
ledsen. För just nu är jag fruktansvärt ledsen även om jag försöker hålla en god min mot
människor i min omgivning.
Det går inte föreställa sig hur det är att bli anhörig eller veta hur det är, förrän du verkligen
är det. Skrämmande tycker jag. Och det gäller alla sjukdomar; cancer, alzheimers, ALS och
andra jobbiga och svåra sjukdomar. Som anhörig önskar man att man kunde ta kampen, att
det skulle vara så lätt att bara slå ner sjukdomen och få den att dö. Men det värsta som anhörig
i situationer när en människa är svårt sjuk, är att man står handfallen. Samtidigt som man har
känner massa tankar kring sjukdomen, känner man sig värdelös som inget kan göra... utan bara
sitta på sidan om och hålla tummarna för att allting ska bli bra... Kunde jag skulle jag slå mig blodig
för att få det att försvinna... Tanken är god, men kan inte bli något annat än en tanke...
Jag hade aldrig tidigare varit anhörig, innan jag blev det för ungefär ett år sedan... Det brukar
sägas att alla erfarenheter är bra... Men denna erfarenheten av att vara anhörig till en person
som lider av en sjukdom, är den absolut sämsta erfarenheten jag kunde få. Jag vill verkligen inte
ha den. Men nu har jag fått den. Vet inte riktigt vad jag ska känna (och framförallt vad som är okej
att känna), vad jag vågar uttrycka och vad jag bör hålla inom mig och inte låta komma ut.
Bild på en persons hjärna. Personen till vänster är
frisk. Personen till höger är sjuk vilket syns på hjärnan.
Det går att säga att hjärnan dör när du får alzheimers,
även om det inte förklaras riktigt så på ett medicinskt
sätt...
Har du erfarenheten av att vara anhörig?
Skriv en rad i kommentarfältet och berätta...
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Trogen följeslagare
Har ni tänkt på att det finns ganska mycket människor som följt en serie, men som efter
kanske tre-fyra säsonger slutar att följa den. Jag har alltid funderat på vad orsakerna
till detta är. En kompis till mig är sådan, hon har slutat följa en del serier, men hon har
ingen förklaring till varför. Ibland läser jag hur människor gnäller över serier, att de tappat
handling och dylikt. Men en producent och en kanal skulle knappast låta en serie rulla på
bara för att, om de inte ansåg att den hade mera att ge.
Ett exempel är One tree hill. Den handlar om Basket, high school, familjetragedier och
kärlek. När serien började sändas i Sverige, för snart 7 år sedan så beskrev handlingen såhär:
"Lucas och Nathan Scott är halvbröder, men de lever väldigt olika liv. De har aldrig känt vid
varandra och vill inte göra det heller. Lucas lever ensam med sin mamma Karen eftersom
brödernas pappa Dan lämnat dem innan Lucas blivit född. Karen äger ett eget café och det är
det de livnär sig på.
Nathan lever ett ganska lyxigt liv med pappa Dan och mamma Deb i ett stort fint hus. Han är
stjärnan i skolans basketlag men pressas hårt av sin pappa som själv var en stor talang när
han var ung. Hade det inte varit för hans beslut att inte rehabträna sitt skadade knä hade han
säkerligen haft ett antal år av professionell basketboll bakom sig, detta ångrar han mest av
allt i sitt liv och försöker leva det genom Nathan. Senare i serien så händer något som gör
att Nathan och Dan blir väldigt osams. En dag händer något som gör att de inte längre kan
undvika varandra och som också kräver att de kan komma överens med varandra. Serien
handlar om Lucas och Nathans liv där Peyton, Brooke, Haley är inblandade. Samt farbron
Keith och mamman Karen..."
Idag har denna serie utvecklat sig på så sätt att de vuxit upp och fått familjer och dylikt och kämpar
vidare i vuxenlivet med diverse olika saker som de tagit sig för. Vad händer när de blir vuxna?
Från början handlade serien om ungdomarna, men utvecklades sedan så den fortfarande
handlade om dessa ungdomar, men när de blivit äldre och gått in i tidigt vuxenliv. Det känns som
att det var någongång där i övergången som människor tappade fokus på serien. Jag vet inte om
det hade med just utvecklingen att göra. Jag tycker det är viktigt att en serie utvecklas och inte står
och stampar på samma plats för att fortfarande vara roliga att följa.
Jag är själv en trogen följeslagare till karaktärerna i de serier jag började följa för ett par år
sedan. Bara för att de utvecklas, slutar jag inte kolla på dem. Och det är bra när en säsong avslutas
på så sätt att det känns som att det går att spinna vidare med en historia på slutscenerna i
säsongsavslutningar; t ex förra säsongen av Greys Anatomy där det var en massaker på sjukhuset
i sista avsnittet. Det fanns en historia att bygga vidare på.
Jag har alltid funderat på varför serierna tar slut. Är det för att det verkligen är så att det inte finns
något mer att berätta? Eller är det så illa att det kanske är på grund av att manusförfattarna har
så dålig fantasi? Naturligtvis kanske inte en serie kan leva vidare i 50 år, som filmklassiker kan.
Men det finns bevis på tv-serier som sänts under väldigt lång tid och som kan fortsätta trots detta.
Engelska serien Hem till gården är en sådan. jag kommer ihåg att den gick när jag var
jätteliten, sisådär 4-5 år bara. Det är 15 år sedan. Den hade sänts långt innan det. Det bevisar
att tv-serier kan fortsätta under lång tid.
De serier som jag följer strikt är:
Grey's Anatomy
Private Practice
One tree hill
Army Wives
Dexter
Criminal Minds
Jag tycker alla dessa serier är jättebra. Så har du missat någon av dem så rekommenderar jag att
du börjar titta på dem nu. Du kommer inte bli besviken :)
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Nyfikenhet...
Jag är lite nyfiken på er läsares ålder :) Anledningen är att det bara skulle vara kul att se hur gamla
mina läsare är; Om det är jämngamla, yngre eller äldre? Skulle vara kul.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
