En helt fri helg - nästan... för en gångs skull
Galen eller bara förälskad?
Anja Pärson, Pernilla Wiberg, Magdalena Forsberg, Ingmar Stenmark, Gunde Svan, Thomas Wassberg, Per Elofsson, Mathias Fredriksson, Anna-Carin Olofsson-Zidek... Listan på affischnamn inom dessa olika sporter för svensk del kan göras ganska lång. Vi, det lilla pyttelandet på norra halvklotet är framstående inom sportvärlden.
Hur som helst så kan jag ställa en massa frågor angående psyket och modigheten inom dessa sporter. Den 22 januari hade nämligen herrarnas alpina världscup störtloppstävling i det fruktade hanget i Kitsbühel. Det var då den schweiziske storåkaren Daniel Albrecht tappade balansen precis innan mål vid det fruktade hoppet och fick bakvikt på skidorna. Det slutade med att Albrecht kraschade så illa så att han ådrog sig en hjärnskakning och skada på ena lungan, vilket gjort att han fortfarande idag hålls nedsövt. Albrecht är inte den enda skidåkare som gjort sig extremt illa i en krasch inom den alpina världscupen.
Även förra säsongen drabbades herrarnas världscup av två ordentliga krascher. Den ena i Kvitfjell i Norge och den andra i Kitsbühel, i samma backe som Albrecht kraschade i. Det var amerikanen Scott McCartney som kraschade på exakt samma ställe som Albecht i Kitsbühel. Hjälmen sprack och han slogs medvetslös.
I herrarnas Super G i Kvitfjell, Norge, kraschade österrikaren Mattias Lanzinger så illa att han senare fick amputera sin fot, något som påståtts ha berott på att han inte fick den snabba läkarvård som krävdes. Andra påstår att hela hans ben var totalt söndertrasat, att det inte hade gått att göra något åt det.
Men det finns åkare som kraschat så illa att de dött.
I oktober 2001 kraschade fransyskan Regine Cavagnoud med en tränare under en Super G-träning, vilket gjorde att
hon senare avled på sjukhus. I februari 2001 hade hon nått förstaplatsen i Super G på VM i St Anton. En tragisk olycka.
1994 dog tyskan Ulrike Maier efter en krasch i ett världscupstörtlopp, genom att bryta nacken.
Jag undrar hur en människa kan ställa sig upp på start i en störtloppsbacke. Visst har säkerheten idag förbättrats avsevärt. Men rätt vad det är så är olyckan framme. Daniel Albrecht var rutinerad och kände till hanget väl... dessutom gick det lätt att se det kommande hoppet, ändå drabbas han.
Är åkarna galna... eller bara förälskade i sin sport och det de gör?
Stress, Stress och åter stress...
Jag har sovit så otroligt dåligt de gångna nätterna. Jag känner mig trött vid 22-tiden.
Men när jag lägger mig, så känner jag mig inte trött länge. Jag löser suduko, försöker
lösa lite korsord, kollar på film på datorn... ingenting hjälper. Tycker det är extremt jobbigt.
De flesta nätterna har inneburit max 2-3 timmars sömn. Ibland har jag bara sovit 1,5 timme.
Det är jättejobbigt.
Sedan har magkatarren gjort sig påmind igen. Det var väl sisådär ett år sedan jag kände av det sist.
I alla fall mådde jag jättedåligt av det en dag, i tisdags.
Jag var på väg till skolan, men tvärvände när jag gått av bussen på stationen i Uppsala.
Min mage bråkade, det värkte och jag mådde illa. Träffade på en kompis som innan jag sagt något,
frågade hur jag mådde eftersom jag såg så blek ut. Jag är inte den som är blek i första taget.
När jag berättade, så blev rådet att jag skulle åka hem och lägga mig och sova och
ta det lugnt. Jag hade nästan bestämt mig för det innan min vän sa det. Så det blev så jag gjorde.
Vilket innebar missad träning senare samma kväll, vilket inte kändes så bra eftersom jag i stort sett
garanterat min tränare under söndagen innan på matchen att jag skulle komma. Men förklarade för honom
i torsdags och jag tror han förstod.
Hur som helst, jag har svårt att förklara exakt varför jag är sömnlös. Ska väl tillägga att jag i alla fall sovit
10-11 timmar inatt som varit vilket innebär att jag är mycket piggare. Men jag hade ett jobbigt samtal med
mina föräldrar igår. Sedan är det extremt mycket stress i skolan. Känner mig helt död. Sen så
är det vissa saker som gör mig rädd... att förlora en människa jag gillar. Jag är livrädd för det.
Jag tror saknaden efter den personen gör att jag sover lite med. Jag tänker så extremt mycket
på denna person. Att tänka och försöka sova går definitivt inte ihop.
Imorgon väntar match mot Rimbo hemma. Vi vann första matcherna med 9-1 och 10-1. Men tydligen har
ryktet spridit sig att de blivit lite bättre sedan säsongsinledningen. Men då har även vi förbättrat oss. Vilket
resultatet förra helgen visade sig, då vi mötte östhammar för andra gången iår. Första matchen mot dem
förlorade vi stort. Det slutade 11-3. Förra helgens match slutade endast 5-2. Och då hade vi hårt tryck på dem
ett bra tag under matchen. Tyvärr hade vi lite otur och fick inte de, faktiskt många skott vi sköt, att gå in.
Men imorgon smäller det. Jag spelar för första gången sedan Storvretacupen. Det känns bra. Känns
faktiskt bra att börja mot ett lag, som vi troligen kommer att slå. Jag tänker inte ta ut någon seger i förskott
egentligen. Men jag vet vad vårat lag har för kapacitet när vi spelar som bäst. Då kan vi slåss med de bästa
i serien, vilket känns skönt. Jag vet att vi kan spela bra innebandy, när vi sätter den sidan till.
Får hoppas att alla är på spelhumör imorgon. Jag kommer vara det, det kryper nämligen i mina fingrar och ben
att få springa ut där på planen. Och jag hoppas att vi som i torsdags spelade boxplay, får den chansen om
vi hamnar spelarunderläge vid utvisning. För vi spelade bra i torsdags=)
Ser fram emot imorn. Dels för att jag ska få spela, men också för att jag ska träffa en speciell person, som jag
tycker extremt mycket om.
En underbar sång
Jag har väldigt skrivkramp just nu när det gäller bloggen. Det händer saker... massor av saker. Men jag får ingen inspiration att skriva några bra inlägg och vill heller såra människor genom att skriva ut mina exakta känslor...
Men jag tänker lägga in en låt... en underbar låt, som påminner mig och vissa saker som var för några månader sedan, men som är över.. och som jag inte vet om det någonsin kommer att komma tillbaka. Jag hoppas det... men jag vet inte.
Saknar allt detta och saknar honom som person...
Cascada - Everytime we touch
I still hear your voice when you sleep next to me.
I still feel your touch in my dreams (my dreams).
Forgive me my weakness,
But I don't know why,
Without you it's hard to survive.
'Cause everytime we touch,
I get this feeling.
And everytime we kiss,
I swear I could fly.
Can't you feel my heart beat fast?
I want this to last.
'Need you by my side.
'Cause everytime we touch,
I feel the static.
And everytime we kiss,
I reach for the sky.
Can't you hear my heart beat so?
I can't let you go.
'Want you in my life.
Your arms are my castle,
Your heart is my sky,
They wipe away tears that I cry (I cry).
The good and the bad times,
We've been through them all,
You make me rise when I fall.
'Cause everytime we touch,
I get this feeling.
And everytime we kiss,
I swear I could fly.
Can't you feel my heart beat fast?
I want this to last.
'Need you by my side.
'Cause everytime we touch,
I feel the static.
And everytime we kiss,
I reach for the sky.
Can't you hear my heart beat so?
I can't let you go.
'Want you in my life.
'Cause everytime we touch,
I get this feeling.
And everytime we kiss,
I swear I could fly.
Can't you feel my heart beat fast?
I want this to last.
'Need you by my side.
Fåtal inlägg från mig...
Jag har massa grejer som måste göras innan lovet är slut... jag borde ta mig i kragen och städa rummet...
Men just nu tycker jag bara att livet känns jävligt jobbigt. Jag mår inget bra just nu och känner verkligen inte för att göra någonting. De senaste dagarna har ungefär gått ut på att ligga och slöa och kolla på film, eftersom jag känner mig för orkeslös och trött just nu och väldigt nere, så blir det att jag inte gör så mycket. Jag äter, sover, kollar på film, pratar med någon enstaka på msn någon gång per dag... det är vad mitt liv gått ut på de senaste dagarna, föutom nyår, då det kändes jättebra och jag mådde bra...
Jag lovar att jag ska försöka att uppdatera bloggen... men det kommer nog blir några dagar mellan varje inlägg. Känner inte för att dela med mig av allt som händer i mitt liv, med respekt för vissa andra människor, samt att jag vet att det kanske inte är så bra för mig själv att lämna ut hela mitt liv på nätet.
Det finns en grej som jag verkligen kan känna mig glad över, och det är att motivationen för innebandyn känns som att den är tillbaka. Under cupen kände jag mig såååå taggad. Var längesen jag hade den känslan innan en match som jag hade under cupen. Det kanske behövs det tänket att "vinner vi inte idag, går det åt skogen".
Jag ska i alla fall tänka så i framtida matcher...
Nytt år
Gott nytt år till alla de som läser min blogg...
På senare tid har jag inte orkat skriva någon blogg. Det har inte heller känts som att det funnits så mycket att skriva om. Visst händer det saker i livet. Men det är saker som jag varken vill skriva om, eller som jag tycker är respektfullt emot andra, att skriva om.
Men jag måste säga att nyårafton blev mycket bättre än förväntat. Jag var hemma hos min bästa kompis, som för kvällen var ensam hemma. Vi var hon, jag och två till väldigt bra kompisar. Istället för att dra iväg på någon dålig fest, med en massa fulla ungdomar som super för att supa, tog vi det lugnt hemma hos henne. Vi drack lite lätt, någon cider ivar och kollade på tv och snackade en massa. Blev en bra nyårsafton på många sätt. Kvällen avslutades strax efter kl 00, då vi genom ett snott gravljus på kyrkogården, lyckades skicka iväg våra införskaffade raketer. Snacka om bra idée att ta ett gravljus då braständaren lade av. Var en av kompisar som kom på den idéen.
En sak som hände nyligen var Storvretacupen, där mitt lag förlorade alla tre gruppspelsmatcher. Men det var ett värdigt motstånd att förlora emot; Årsta IK, Vendelsö IK och Tapanilan Eräs DJ18-lag ... Dessutom spelade mitt lag bra i nästan bra i alla av de tre matcherna. Vi har inget att skämmas för. Vi har spelat ihop i endast 3 månader, samt att de flest i laget är födda -92, -93 och -94. Det förklarar saken. Vi är ett ungt damlag, som med några år på nacken kan bli riktigt bra=)
Inför 2009 har jag inte så höga förväntningar. Jag hoppas på vissa speciella saker och att skolan ska gå bra och att jag kan hitta något bra extrajobb. Är det någon som behöver någon som extrajobbar eller känner någon som behöver? Hör av er...
ÅTER GOTT NYTT ÅR!
p.s Skaffa er inga nyårslöften ni inte kan hålla. Ni blir bara besvikna ;) d.s
