Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Den är förlagd till ungdomstidningen Word i Uppsala. Det blev lite av en slump att jag hamnade där. Det är nästan så att jag kan påstå att jag halkade in lite på ett bananskal. Hur som helst ska det bli väldigt skönt att komma ifrån vardagen i skolan, den grå, trista som just nu sitter som en spik inslagen i mitt huvud. Ska bli skönt att vidga min vyer och andas lite frisk luft.

Skolans gör mig så extremt trött nu. Just nu känns den inte alls stimulerande på det sättet som den borde. Vet inte om det handlar om att jag är så extremt skoltrött, vilket jag varit sedan vårterminen i tvåan.

Jag kommer inte koppla bort skolan helt, då jag har kvarvarande uppgifter som ännu inte är gjorda. Skäms lite för att jag inte orkat ta mig i kragen och göra något vettigt av dem. Men det är knappast jag som känner detta, det kan jag med ganska så stor säkerhet känna.

Gårdagen kändes extra skön. Oftast har jag spelat match tidigare under i stort sett varje helg av det gångna skolåret. I Torsdags efter träningen blev jag dock inte uttagen, något som jag i och för sig väntat mig, eftersom att jag i tisdags blev förbjuden från att träna av mina föräldrar trots att jag egentligen tänkt, fast jag mådde dåligt. Jag vet ju hur uttagningarna är nu. De går på träningsnärvaro kompletterat med prestationer under träningen. I Torsdags var dessutom verkligen en av mina sämsta träningar. Jag kände mig som en nybörjare på planen. Egentligen borde jag blivit lite sur, smårförbannad för att jag inte blev uttagen. Det borde ge mig den där känslan att jag knyter näven i fickan och känner: "näst träning ska jag allt visa dem..."

Men inte ens den reaktionen kände jag. Kanske är det för att jag längtat efter en sådan här helg, att koppla bort innebandyn och kunna tänka på annat... fokusera på skolan. Det är det jag ska försöka gör i helgen.

Jag ska lägga mig på rygg i soffan... stirra i taket en stund och känna mig fri. För denna helg är fri för mig... förutom söndag eftermiddag då jag troligen kommer att vara upptagen med annat och umgås med en speciell person...

Det känns lite sjukt att skriva sådana här tankar. Men nu är jag fri tills på tisdag, då det är allvar igen när det gäller innebandyn... träning. Då ska jag försöka göra bättre ifrån mig och kämpa så att jag om möjligt kan ta en plats i laget inför nästa helg. Skolans påfrestningar gör att man tappar motivation för allting. Men på Måndag ska jag börja andas ny frisk luft på min APU-plats och då är jag säker på att motivationen kommer tillbaka. På tisdag gäller det. Hoppas att laget vinner i helgen... Alunda ska inte ha en chans om vi spelar vårat spel och spelar som vi vet att vi kan... Lycka till tjejer, om det blir så att jag inte dyker upp på matchen på söndag... vilket det inte ser ut som i dagsläget. Men saker kan ändras...