Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Den här veckan kan sammanfattas med ett ord; SÖMNLÖS.
Jag har sovit så otroligt dåligt de gångna nätterna. Jag känner mig trött vid 22-tiden.
Men när jag lägger mig, så känner jag mig inte trött länge. Jag löser suduko, försöker
lösa lite korsord, kollar på film på datorn... ingenting hjälper. Tycker det är extremt jobbigt.
De flesta nätterna har inneburit max 2-3 timmars sömn. Ibland har jag bara sovit 1,5 timme.
Det är jättejobbigt.

Sedan har magkatarren gjort sig påmind igen. Det var väl sisådär ett år sedan jag kände av det sist.
I alla fall mådde jag jättedåligt av det en dag, i tisdags.
Jag var på väg till skolan, men tvärvände när jag gått av bussen på stationen i Uppsala.
Min mage bråkade, det värkte och jag mådde illa. Träffade på en kompis som innan jag sagt något,
frågade hur jag mådde eftersom jag såg så blek ut. Jag är inte den som är blek i första taget.
När jag berättade, så blev rådet att jag skulle åka hem och lägga mig och sova och
ta det lugnt. Jag hade nästan bestämt mig för det innan min vän sa det. Så det blev så jag gjorde.
Vilket innebar missad träning senare samma kväll, vilket inte kändes så bra eftersom jag i stort sett
garanterat min tränare under söndagen innan på matchen att jag skulle komma. Men förklarade för honom
i torsdags och jag tror han förstod.

Hur som helst, jag har svårt att förklara exakt varför jag är sömnlös. Ska väl tillägga att jag i alla fall sovit
10-11 timmar inatt som varit vilket innebär att jag är mycket piggare. Men jag hade ett jobbigt samtal med
mina föräldrar igår. Sedan är det extremt mycket stress i skolan. Känner mig helt död. Sen så
är det vissa saker som gör mig rädd... att förlora en människa jag gillar. Jag är livrädd för det.
Jag tror saknaden efter den personen gör att jag sover lite med. Jag tänker så extremt mycket
på denna person. Att tänka och försöka sova går definitivt inte ihop.

Imorgon väntar match mot Rimbo hemma. Vi vann första matcherna med 9-1 och 10-1. Men tydligen har
ryktet spridit sig att de blivit lite bättre sedan säsongsinledningen. Men då har även vi förbättrat oss. Vilket
resultatet förra helgen visade sig, då vi mötte östhammar för andra gången iår. Första matchen mot dem
förlorade vi stort. Det slutade 11-3. Förra helgens match slutade endast 5-2. Och då hade vi hårt tryck på dem
ett bra tag under matchen. Tyvärr hade vi lite otur och fick inte de, faktiskt många skott vi sköt, att gå in.
Men imorgon smäller det. Jag spelar för första gången sedan Storvretacupen. Det känns bra. Känns
faktiskt bra att börja mot ett lag, som vi troligen kommer att slå. Jag tänker inte ta ut någon seger i förskott
egentligen. Men jag vet vad vårat lag har för kapacitet när vi spelar som bäst. Då kan vi slåss med de bästa
i serien, vilket känns skönt. Jag vet att vi kan spela bra innebandy, när vi sätter den sidan till.
Får hoppas att alla är på spelhumör imorgon. Jag kommer vara det, det kryper nämligen i mina fingrar och ben
att få springa ut där på planen. Och jag hoppas att vi som i torsdags spelade boxplay, får den chansen  om
vi hamnar spelarunderläge vid utvisning. För vi spelade bra i torsdags=)
Ser fram emot imorn. Dels för att jag ska få spela, men också för att jag ska träffa en speciell person, som jag
tycker extremt mycket om.