Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Usch, denna dagen har inte varit rolig alls. I fredags akutopererades farfar för tarmvred och
det såg ut som allt gått bra... tills inatt. Då fick han hjärtflimmer och har dessutom råkat ut
för lungödem. Så vi blev inringda till sjukhuset imorse, därför att läkarna inte visste om de
skulle klara honom. Men vi kom dit idag halv ett och det finns en strimma hopp. Det är allvarligt
och kritiskt. Men när vi var där var det i alla fall stabilt. Vi vet inte vad som händer. Men han var
lite kontaktbar idag, även om han sov mestadels av tiden. Farfar har utkämpat många slag,
han är en riktig stark kämpe. Jag hoppas han vinner detta slag med. <3 Tillägnar dessa låtar

till honom.

 

 

 

 

 

Nu håller jag alla tummar och tår för att natten går bra. Gör den det, känns det som att chansen för en bra
utgång har ökat litegrann. Kämpa nu farfar! <3

 

 

 

Är det någon som hört Mando Diaos tolkningar av Gustaf Frödingtexterna?
Då har ni verkligen missat något. De två låtarna som hittills släppts;
"Strövatåg i hembygden" och "En sångarsaga" är helt underbara.

Så otroligt fina texter måste jag säga. Ibland tror jag att vi inte ser den musik-
skatt som finns i en del av våra svenska artister. Mando Diao har länge varit
kända utomlands. För mig blev de kända när jag hörde låten "Dance with
somebody" i samband med längdskidåkningen på SVT.

 

Mando Diao - Strövtåg i Hembygden

 

Mando Diao - En sångarsaga

 

Om du har möjlighet; Slå på dessa låtar, lägg dig på sängen och lyssna på melodin och
texten så ska du få se på mästervärk.

 

 

Nä känner verkligen ikväll när det gäller gårdagsinlägget, att jag måste vara

en stor idiot. Borde inte behöva stå ut med det här. Exakt vad jag måste stå
ut med tänker jag inte gå in på. Men tycker jag förtjänar någon som tycker om
enbart mig... och av någon anledning så känns det inte så just nu. Jag känner
mig som jävla åtlöje, som ett skämt... Usch... är både arg och ledsen. Förtjänar
inte detta. Har så mycket mer värde som människa.

 

 

Jag vaknade upp i Kulla imorse, något jag inte gjort sedan den 20 augusti. Hade nog gett
upp tanke på att jag någonsin skulle komma att göra det igen med. Hade nog innerst inne
för att vara ärlig, givit upp S, även om det fortfarande fanns en strimma hopp i mitt hjärta.

Men hela dagen igår gick jag omkring och var ledsen. Det började redan igår morse egentligen.
Bara av en jäkla tillfällighet så blev jag så otroligt ledsen... bara grät och grät när jag stod
i duschen och fick av någon konstig anledning bara insikten att jag hade förlorat S föralltid;
att vad jag än gjorde så skulle han aldrig ens överväga att ge våran relation en chans.
Jag ringde honom igår två gånger på dagen, men fick inget svar och räknade inte med att
han skulle ringa upp själv. Men det gjorde han.

 

Det va ett kort samtal som egentligen var helt oväsentligt. Igår kväll klockan halv sju hör

han av sig igen. Denna gången via sms och frågar mig: "Om man fattat fel beslut. Har man
då rätten att ändra det fast det har gått en tid?" Det visade sig att han menade angående
det att han inte ville ge våran relation en chans i augusti. Han gjorde världens helomvänding.
Med tanke på allting som varit så vågar jag inte riktigt tro fullt ut på det. Men det kändes så bra
igår kväll när jag kom till honom. Tända ljus... det var jättemysigt att kliva innanför dörren i
hans hus. Det kändes helt klart värt att åka 6-7 mil igår kväll halv elva efter jobbet, bara för att
få träffa honom. Han till och med låg kvar i 120-sängen hela natten bara för att få ligga bredvid
mig. Det kändes lite som att han verkligen hade saknat mig och hade ånger över det han hade
gjort. Han var till och med så nervös att han varit tvungen att ta en whiskey innan jag kom.

 

Imorse när jag vaknade, efter endast 1-2 timmars sömn, kändes det hemskt att åka innan S ens
hade gått upp. Hans hus är verkligen mitt ute i ingenstans från var jag är van, och dessutom var
det strömavbrott när jag vaknade. Så där stod jag 05.30 imorse, i ett kallt hus på ett hallgolv av
betong (som väntar på att få klinker ditlagt), i lyset från en ficklampa och försöka fixa mig så gott

det gick för att åka till jobbet.Verkligen ingen trevlig morgon då jag hellre legat kvar i värmen i
sängen hos S.

 

Jag vet inte säkert om jag ska våga tro på detta fullt ut eftersom det varit så konstigt allting sedan
den där augustidagen. Men igår kändes det för en gångs skull lite som förrut. Så vi får se vad som
sker här framöver och allting.

 

 

XOXO Jenny has left the building. To be continue...

 

 

Ja herregud. Tiden bara går.... och jag känner mig helt tom i huvudet emellanåt.
Oroar mig över en massa saker och framtiden; ska jag komma in på högskola/universitet?
Ska jag flytta till den staden jag kommer in? Kommer jag klara av att bo själv ekonomiskt?
Vart kommer jag in, om jag kommer in? Var vill jag helst komma in? Hur kommer högskole-
provet att gå den 27 oktober? Hur ska det bli med relationen till S i framtiden? Hur kommer

det bli när jag köper en till finsk lapphund(valp) till våren? Kommer jag behöva glasögon i fram-
tiden på grund av att jag upplever att jag inte riktigt ser ordentligt just nu? Ska jag åka till Göte-

borg på utställning eller inte?

 

Ja ni ser, jag oroar mig för typ allting just nu. Men är inte van av att absolut inte har koll på
en enda grej i mitt liv. Så blir väl lätt så. Jag har lärt mig att man inte måste ha koll på allting.
För det tar så otroligt mycket energi av en att försöka ha kolla på exakt allting som sker m.m
i ens liv. Men man kan ju ändå ine låta bli att känna lite oro när det är så många saker som
man inte har någon koll på.

 

Det enda jag i stort sett vet att jag ska göra just nu är att jobba, äta, gå upp varje morgon, gå
och lägga mig varje kväll m.m. Jag håller inte ens på med innebandyn just nu. Har inte ens
spelat något iår. Ibland är det ju så att var sak har sin tid. Jag kände redan förra säsongen att
jag inte hade lika mycket hunger som tidigare. Visst jag har inte full hunger. Men jag tycker
fortfarande innebandyn är kul. Så jag tror att jag kommer komma igång med innebandyn snart.
Men har inte hundra procent bestämt mig ännu.

 

Nä nu börjar det bli dags för sängen. Har kikat på Gardellbaserade tv-serien: "Torka aldrig
tårar utan handskar..." Riktigt bra och intressant serie faktiskt. Det finns nog mycket vi inte
vet idag om "bögsamhället" och aidshysterin på 80-talet. Det får kallas bögsamhälle, för då
var det svårt att vara öppet gay rakt av. Det var lite uppdelat likt apartheidvis när det gällde

bögar i Sverige. Jag vet inte om vi är fullt öppna med det idag heller. Men det är ett öppnare
samhälle och idag vet vi att vi inte blir sjuka bara av att vistas i samma rum som en aidssjuk
människa; att man kan leva i stort sett som alla andra fast att man har aids med vissa restrik-

tioner. Godnatt människor.

Ibland undrar jag var allting är på väg? Just nu känner jag att jag inte har någon som
helst kontroll över någonting i mitt liv. Förra måndagen den 24 september var jag så
extremt glad. Jag klarade körkortet då. Så idag har jag haft körkortet i en vecka och
en dag. Känns bra faktiskt. Känns inte ens konstigt att köra själv. Det var egentligen
bara på kvällen på måndagen förra veckan som det kändes skumt. Nu tycker jag det
bara är skönt...

 

Men av någon anledning känner jag att jag har så dålig kontroll över saker och ting.
Det känns som att jag sitter på ett tåg, på en okänd resa med en okänd destination.
För ca 1 ½-2 månader sedan kändes det som att jag visste exakt vad som skulle hända.
Jag hade en underbar man bredvid min sida, ett mål och jag kände mig så tacksam
för saker och ting. Idag känns allt tomt. Jag har fortfarande kontakt med S. Men det
är inte som förrut. Han finns inte vid min sida på det sättet som jag vill. Inte nog med
det... det går en massa skitsnack i min vardagliga omgivning... och jag funderar hur vissa
människor överhuvudtaget kan ha den informationen att de kan uttala sig på det sättet
det gör. Människor som har tystnadsplikt, som om de har synpunkter på mig ska komma
till mig, läcker som ett såll. Det är redan en tjej som inte tollererat detta, och på grund av
det hoppat av. Det är fan inte konstigt att det är kaos väldigt ofta.

 

Skulle bara vilja ha en nystart på allting. Jag har körkortet nu. Skulle vilja ha en nystart
med S. Och jag hoppas verkligen att vi kan få det. Vi har pratat om att vara vänner för
att se om det kan utveckla sig från det. Man vet som sagt var inte. Jag har så svårt att
se ett liv utan honom. Jag hade en treårig relation, som jag egentligen visste under lång
tid att det säkerligen inte skulle kunna fungera i längden. Men av bekvämlighet och att
jag inte orkade med smärtan det skulle bli i mitt hjärta över att lämna den person som
jag höll av så mycket, gjorde att jag stannade. Sedan kom S in i mitt liv i början av
sommaren. Jag känner fortfarande inte att jag riktigt har fullt grepp om honom. Men
när jag är realistisk mot mig själv när det gäller honom, så finns det inga tvivel alls.
Vi vill egentligen samma sak med livet, men befinner oss i lite för olika faser för tillfället
för att få saker och ting att fungera felfritt just nu. Jag tror han och jag kan bli lyckliga
ihop. Men jag behöver komma vidare med mitt egna liv och flytta hemifrån och lära

mig att stå på egna ben helt och hållet. Men släpper jag fram känslorna, så saknar

jag honom så jäkla mycket. Känns som ett stort hål inom mig. Jag har känt honom
under så kort tid egentligen, men saker och ting känns bara rätt... och det är en
underbar känsla att känna så med en person. Men det är också en smärta att inte
veta om du kommer få ha den personen vid din sida som din man i framtiden.
Det gör ordentligt ont.

 

Jaha imorgon är det jobb igen. Får se om det blir min sista månad inom hemtjänsten.
Vissa saker är inte riktigt som det ska vara. Så jag funderar på om jag inte skulle ta
och försöka söka mig något annat jobb. Känner verkligen att jag behöver vidare.
Problemet är att jag eventuellt ska börja plugga till våren (vilket jag hoppas så att
jag kan få flytta själv och leva mitt egna liv). Det är nämligen svårt när man är är
timvikarie att få hyra lägenhet och så.