Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Ja herregud. Tiden bara går.... och jag känner mig helt tom i huvudet emellanåt.
Oroar mig över en massa saker och framtiden; ska jag komma in på högskola/universitet?
Ska jag flytta till den staden jag kommer in? Kommer jag klara av att bo själv ekonomiskt?
Vart kommer jag in, om jag kommer in? Var vill jag helst komma in? Hur kommer högskole-
provet att gå den 27 oktober? Hur ska det bli med relationen till S i framtiden? Hur kommer

det bli när jag köper en till finsk lapphund(valp) till våren? Kommer jag behöva glasögon i fram-
tiden på grund av att jag upplever att jag inte riktigt ser ordentligt just nu? Ska jag åka till Göte-

borg på utställning eller inte?

 

Ja ni ser, jag oroar mig för typ allting just nu. Men är inte van av att absolut inte har koll på
en enda grej i mitt liv. Så blir väl lätt så. Jag har lärt mig att man inte måste ha koll på allting.
För det tar så otroligt mycket energi av en att försöka ha kolla på exakt allting som sker m.m
i ens liv. Men man kan ju ändå ine låta bli att känna lite oro när det är så många saker som
man inte har någon koll på.

 

Det enda jag i stort sett vet att jag ska göra just nu är att jobba, äta, gå upp varje morgon, gå
och lägga mig varje kväll m.m. Jag håller inte ens på med innebandyn just nu. Har inte ens
spelat något iår. Ibland är det ju så att var sak har sin tid. Jag kände redan förra säsongen att
jag inte hade lika mycket hunger som tidigare. Visst jag har inte full hunger. Men jag tycker
fortfarande innebandyn är kul. Så jag tror att jag kommer komma igång med innebandyn snart.
Men har inte hundra procent bestämt mig ännu.

 

Nä nu börjar det bli dags för sängen. Har kikat på Gardellbaserade tv-serien: "Torka aldrig
tårar utan handskar..." Riktigt bra och intressant serie faktiskt. Det finns nog mycket vi inte
vet idag om "bögsamhället" och aidshysterin på 80-talet. Det får kallas bögsamhälle, för då
var det svårt att vara öppet gay rakt av. Det var lite uppdelat likt apartheidvis när det gällde

bögar i Sverige. Jag vet inte om vi är fullt öppna med det idag heller. Men det är ett öppnare
samhälle och idag vet vi att vi inte blir sjuka bara av att vistas i samma rum som en aidssjuk
människa; att man kan leva i stort sett som alla andra fast att man har aids med vissa restrik-

tioner. Godnatt människor.