Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

SM-guld 2010 och ett fortsatt segertåg inför 2010/2011?

Efter sex omgångar av SSL har Örnarna från Storvreta av någon anledning slutat
flyga och istället landat på innebandyplanen. Det är tunga steg, sänkta huvuden på
vissa håll, finns ingen finess i spelet, ingen fantasi... Allting som i våras gjorde dem till
svenska  mästare lyser med sin frånvaro. Frågan är obekväm men måste puttas in i
ljuset nu eftersom nog många undrar; Är det kris hos mästarlaget?


Efter kvällens förlust mot Falun, känns slutspel allt mer avlägset. För ett par dagar sedan
sa jag att de inte kunde stå och stampa på perrongen längre, att det var dags att bestämma
sig om man ville kliva på tåget eller stå kvar på perrongen... Jag trodde att firma Brottman/
Pettersson skulle kunna hitta ett recept för att vända den nedåtgående trenden, jag trodde
verkligen på vinst idag...


Thomas Brottman - En snart ifrågasatt tränare eller?


När Storvreta inledde säsongen i Tibble CC mot Capeiro Täby var jag säker, trots att jag inte
sett matchen, att Storvreta skulle vara med i toppen även iår. Täby är ju faktiskt ett av Sveriges
bästa lag. Men fem omgångar senare och med en tabellplacering som säger 11 av 14 lag talar
för något helt annat. Jag såg Storvreta spela i derbyt hemma mot Sirius. De blev bokstavligen
överkörda av lillebror Sirius. Lite tillfällighet(inte för att Sirius inte var bra, utan för att Storvreta var
bleka) tänkte jag, likaså förlusterna innan det. Men det är ingen tillfällighet. Storvreta är inte
bättre just nu. Och det blir inte bättre av att stjärnor som Hannes Öhman underpresterar, samtidigt
som man har lite nya, unga spelare i sitt lag som håller på att etablera sig.


Hannes Öhman - Superstjärnans bländande spel lyser med sin fråvaro


Jag är van att Storvreta spelar ett anfallsspel som gör motståndarna rädda. Men som jag
tidigare skrev så saknas glöden och passionen i spelet. Det fanns dock stunder under kvällens
match mot Falun när man blixtrade till; vid underläge 5-3, när man lyckades pressa in två bollar
till 5-5 med ett bländande spel. Men det räcker inte att blixtra till... man måste vara på tå
hela tiden. Frågan är vara var man ska hitta inspirationen?


Alla har nog börjat myntat ordet kris vid det här laget. Dock har tränarduon tigit som muren om
situationen som råder. Men publiksiffran; 804, för ett lag som enligt tv4 Sports tv-team snittat
ca 2000 personer tidigare, visar att publiken och omgivningens tro på laget verkar ha försvagats...


Ska man tro att det vänder för Storvreta? Många tror det. Jag vill så gärna tro det. Jag vill vara
optimistisk. Jag vill se de rödsvarta örnarna börja flyga och spela ytterligare en final och slåss
om ännu ett guld. MEN... jag vet inte riktigt vad jag tror. Som trenden ser ut nu, så kan det
lika gärna bli repass till Allsvenskan nästa år, vilket jag absolut hoppas att jag har fel i.
Jag talade om ett skräckscenario för ett par dagar sedan. Jag berättade inte mina tankar...
men mitt skräckscenario som dykt upp i huvudet handlar om just en Storvretarepass neråt
i divisionsystemet. Jag får se hur mycket onda kommentarer jag får efter detta... Jag ska
tillägga att jag dock hoppas att jag har så jävla fel och att killarna vänder detta nu!



XOXO Jenny has left the building. To be continue...

Jag vill tillägna detta inlägg till de svenska

soldaterna som har stupat i Afghanistan:


* Kenneth Wallin
* Gunnar Andersson
* Johan Palmlöv
* Jesper Lindblom
* Tomas Bergqvist



Flaggorna vajar på halv stång på Camp Northern Lights, där bl.a. Johan Palmlöv
och Gunnar Andersson var stationerade under sin tid i Afghanistan.


Jag har aldrig reflekterat över krig, jag har sällan reflekterat över
rätt och fel i samband med krig... kanske har jag inte behövt. Sverige
har ju trots allt aldrig varit i krig under min livstid. Faktum är att Sverige,
om man vill vara lite elak i sitt sätt att tänka, varit fega och backat
då det varit krig. Under både första och andra världskriget var Sverige
neutralt, även om det fanns aktivister som under första världskriget
offentligt förklarade att Sverige skulle kriga på Centralmakternas
sida (ett offentliggörande som blev kortvarigt, då riksdagen snabbt
efter detta offentliggörande, gjorde klart att Sverige skulle förbli
neutralt i sitt ställningstagande till kriget).


Det tog många år för Sverige att gå ut i krig, men i dagsläget efter
att fem svenska soldater dödats, efter att svenska soldater deltagit
i flertalet eldstrider i Afghanistan går det bara att stirra sanningen
i vitögat och erkänna:


"Vi är i krig!"



För över ett år sedan skrev Jan Guillou (en person som jag förövrigt
tycker är jävligt besk, men en otroligt bra reporter; en förebild för mig)
om Sveriges framfart i kriget, han skrev om att han ville att svenska
folket skulle få en klar bild av motivet till insatsen. Det beskedet som
har getts är att befria den Afghanska kvinnan. Dock tror jag det riktiga
svaret är betydligt större. Det handlar visserligen delvis om kvinnan,
men det handlar om demokratin i världen. Det finns människor här

Rösterna kring kriget har på senare tid höjts. Det finns de som menar på
att Svenskarnas närvaro nästan är ett skämt. Aftonbladets krönikör
Wolfgang Hansson tycker att det är dags att svenska regeringen, och
även övriga länder som har trupper närvarande, försöker komma på ett
annat sätt att besegra terroristerna på än med militära insatser. Trots
150 000 soldater, lyckas talibanerna hela tiden flytta fram sina positioner.
Jag tror dock det handlar om att trupperna mera försökt bevara freden
och bygga upp samhället, och inte krigat så mycket.
En fundering; Är det inte bättre att vi ställer Pakistan som har koranskolor
varifrån terroristerna kommer, mot väggen eftersom de både stödjer kampen
mot terrorismen men även organisationen Al Quida som håller på med terrorism?

Det är många som vill att Reinfeldt och regeringen ska sätta ett slutdatum för
Sveriges insats i Afghanistan. Jag är dock inte en av dem. En del människor menar att
kriget mot terrorismen inte är Sveriges krig, åsikter som får mig att vilja
skrika rakt ut! Höjde inte Säpo i början av oktober, terrorhotet ett snäpp
på en femgradig skala från 2 till 3, d v s lågt hot till förhöjt? Man kan ju undrä
såhär i efterhand, med allas arga röster mot kriget, om det var ett skämt.
Jag känner bara att människor inte tar terrorismen på allvar genom detta.

Det finns svenskar som säger: "Men det är så onödigt att liv ska gå till
spillo...". Ni har väl säkert märkt hur familjer till stupade soldater i USA
agerar. Det är förbannade på regeringen, på krigen som tagit deras anhöriga.
Jag förstår om det kan vara en sorgreaktion. Men för vissa personer förblir
tycket på det sättet även efter att sorgen är bearbetat. De som tar värvning och
familjer till de som tar värvning, vet vad som eventuellt väntar dem...
Det är ingen som tvingar någon att ta värvning. Det är ett frivilligt val som
män och kvinnor gör. Ändå har anhöriga mage att vara förbannade fast att
det är deras barn, fruar, makar, sambos, flick- eller pojkvänner, pappa eller mamma
som själva valt att ägna sitt liv åt landet. Likaså i Sverige. Även om det förr
var allmän värnplikt (något som jag egentligen tycker det var fel att vi avskaffade),
så är det ingen som tvingar den som legat i lumpen att fortsätta inom militären. De
väljer själv vad de vill med sina liv efter det. Så jag tycker människor ska lägga
ner skitsnacket om att det bara är att ödsla liv... Istället för att vara förbannad borde
vi faktiskt hedra de svenskar som stupar i Afghanistan, som offrat sina liv för att
försvara demokration och männskligt värde. Ändå beundrar jag Johan Palmlöfs
(stupade i februari 2010) far. Jag är med i en grupp på facebook som heter
RIP: Kapten Johan Palmlöv och Löjtnant Gunnar Andersson, Svenska Hjältar!
Istället för att vara bitter och förbannad berättar han hur stolt han är över sin
son.


Jag tycker att funderingarna på att ta ur trupperna ur Afghanistan är helt fel.
Sverige pratar om hur man vill vara med och skapa demokrati, bevara demokrati,
kämpa för friheten. Talibanerna som härjar dödar demokratin, de känner inget
mänskligt värde... de vet inte vad det är. Soldaterna som är där, är där för att
försöka återkalla demokratins värde, de är där för att skapa frihet och demokrati.
Att dra ur trupperna är det detsamma som att säga att vi i Sverige inte vill vara med
och kämpa för demokratin! Hylla dem och stötta dem i deras arbete istället för att
döma dem.



Hatten av för Kenneth, Tomas, Jesper, Johan och Gunnar som osjälviskt åkt till
Afghanistan för att kriga för friheten och demokratin. Må deras minne och deras
uppoffringar för demokration och kampen mot terrorismen alltid kommas ihåg.´


Vila i frid! Ni är hjältar killar!




fr.v; Kenneth, Johan, Gunnar, Tomas & Jesper




XOXO Jenny has left the building... to be continue...

Jag läste en artikeln i aftonbladet i dag, där det är människor som klagat
över att Sahlgrenska sjukhuset i sin kampanj för att locka nya blodgivare,
använt sig av sloganen: "Ge blod! Se Blod!". De menar på att de känt att
budskapen varit hotfullt. Vad tycker du?

Jag har reflekterat lite kring detta.

XOXO Jenny has left the building... to be continue...