Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Jag har spelat innebandy i mångar år. Men jag har aldrig någonsin råkat
ut för någon skada. Men någon gång ska väl vara den första, även om man
hoppats att den där första gången aldrig ska komma. Men igår inträffade det.
Laget åkte till Vattholma för att möta Storvreta U:2... en match som skulle bli
tuff. Just nu är det lite vinna eller försvinna när det gäller vårat avancemang till
division 3. Vi ligger nära kvalplats, och de som låg före oss inför matchen
var just Storvreta. De hade fyra poäng mer än oss, samt en match mer spelad.

För min del var matchen en chansning. Har haft problem med baksidan av låret
i två veckor... men kände ändå efter uppvärmningen att det skulle fungera
att spela, även om det gjorde lite ont.

Matchen inleddes med att vi tryckte dit 1-0 ganska tidigt, ett resultat som stod
sig hela första perioden. Storvreta hade några ganska farliga lägen, men
fick aldrig bollen att smaka på nätmaskorna. Andra perioden fortsatte med att vi
gjorde ett par mål... men Storvreta lyckades sedan trycka dit en boll.

Dock kändes vi nästa överlägsna när tredje perioden fortsatte. Boll efter boll
hittade in bakom Storvretas osäkra målvakt. Måste ändå ge storvretaspelarna
en eloge att de inte gav upp trots att låg under stort. I mitten av tredje perioden
råkade jag ut för att jag backade in i en tjej och trampade henne på foten, så
benet vek sig bakåt, varpå det smällde till i lårmuskeln. Jag har fått sträckningar,
men den här smärtan var hemsk. Jag är inte den som gråter för lite smärta,
men det var nära igår. Trots smärtan gav jag mig fan på att fortsätta spela.
Efter att ha suttit ett byte gav jag mig in på planen igen, och ja det gjorde jävligt
ont, men det gick. I slutskedet av matchen lyckades jag slå en backhand pass
fram till min kedjekamrat Jessica, som riktigt jävla snygg tryckte in 9-1-målet.

Matchen slutade 9-1 till oss. Alla tjejer i laget gjorde en kämparinsats.
Min match, slutade med 3 timmar på akuten under lördagskvällen,
där jag fick genomgå diverse undersökningar av knäet,
då läkarna trodde att knäet gått åt helvete. Genomgick även röntgen
som inte visade något. Det läkarna sa var att det troligen handlade om
en blödning i lårmuskeln. Jag trodde mer på en liten bristning, men då
förklarade läkaren för mig att jag absolut inte hade kunnat fortsätta
spela. Dock kan jag efter att ha sökt lite på internet och muskelbristningar
konstatera att ortopedläkaren missat en sak i sin utbildning. Det
går närmligen få en mindre bristning där det är några muskelfibrer
som släpper och man upplever den smärta jag gjorde och får en blödning.
Muskelbristning eller inte? Hur som helst vann vi och mitt lår är bättre
idag. Dock är jag avrådd att använda muskeln och ska vara i stillhet. Så
den närmaste veckan blir det definitivt ingen träning för min del.
Tråkigt eftersom vi har en ny match kommande söndag på hemmaplan
mot SK Vide U.

I måndags var jag och bevittnade en match på ”Hovet”[1] i Uppsala. Det var nykomlingslaget
IK Sirius IBK som tog emot regerande svenska mästarna AIK, som denna säsong känts oslagbara.
Jag måste medge att jag inte trodde så mycket på att Sirius skulle kunna ta hem en vinst.
Men det är klart jag hade mina förhoppningar.

AIK kom till ”hovet” med ett lite splittrat lag; skadelistan är lång. Landslagsforwarden Kim Nilsson
är långtidsskadad med ett trasigt lår och det är osäkert om han kommer att hinna kurera sig så att
han kan spela mer denna säsong, även om förhoppningarna är att han ska spela senare i vår.
Landslagsmeriterade Mats Carlsson är korsbandsskadad, för att bara nämna några. Dessutom
saknades landslagsbacken Kristoffer Kranberg som blivit sjuk inför matchen i Uppsala. Sirius saknade
lagkaptenen Erik Svenson som har problem med ena lårmuskeln.

AIK hade en storseger mot Järfälla i ryggen inför matchen i Fyrishov. En seger för AIK skulle inneburit
att de klättrat om Storvreta IBK i den lite splittrade tabellen. Sirius hade en knapp seger mot de andra nykomlingarna i årets SSL; Västerås. Inför säsongen var Sirius målsättning att hänga kvar i SSL
inför säsongen 2010/2011, när man i April-Maj summerar den pågående säsongen. Men allt efter att
ligaspelet pågått, har de Uppländska nykomlingarnas målsättning växt. Från att hålla sig kvar i SSL,
är nu målsättningen att klara av att ta sig till slutspel, en målsättning som jag tycker är rätt att ha
efter att ha sett Sirius resultat denna säsong och sett de lag som de slagit.

Matchen inleddes med att Fredrik Djurling gav AIK ledningen. Bara ett par minuter in i första perioden
kom målet, som betydde 1-0. Min första tanke var att nu rinner det iväg. Jag var säker på att
Sirius skulle behöva ha första målet för att känna att de var med i matchen. I första perioden hade
AIK ett knappt övertag, även om jag förväntat mig mer av dem efter att ha sett vad de presterat
under denna säsong. Sirius stod upp bra, de satsade allt för att inte låta AIK få flera mål än ett i
den första perioden och hade ett par egna mål- chanser. Det som är noterbart är att AIK visar stor
frustration. I slutet av perioden rappades Sirius Johan Eriksson i knäväcket utan påföld. Istället
drabbas de genom hårt spel av John Barck av en tvåminutare. Den sista en och en halv minuten
spelar Sirius Boxplay.

När andra perioden började stod inte AIK att känna igen. De var otroligt bleka. AIK fick gå på
hög press medan Sirius försvarade sig. Men av de snabba passningarna, finesserna och de
snygga målen som AIK brukar göra, gick det inte att se. Bollarna hamnade ibland meterna
utanför målburen, fastnade i Sirius stabila försvar, eller i Tomas Åhrbergs händer. Frustrationen
blir allt mer tydligt. Sirius kom närmare och närmare en kvittering. Cirka tretton
minuter in i perioden lyckades Sirius kvittera. Ett långt oväntat skott ställde AIK-
målvakten. På läktaren står Siriusklacken och sjunger av glädje, medan AIK-klacken
blir allt mer bedrövliga. AIK klackens burop haglar i hallen när Sirius har anfall.
Johan Eriksson blir bland annat kallad sopa efter att ha missat målet. Siriusklacken
börjar sjunga ”Solnatattare” för AIK-klacken. Några ur AIK-klacken fortsätter
med sitt omogna beteende varpå säkerhetsvakterna senare under matchen skulle komma
att kasta ut dem. En person skrev en kommentar i ett blogginlägg som handlade om Sirius
seger mot AIK,  att ”Enda gången man ser väktare och polis i tjänst vid inneband
 i Uppsala är när Solnalaget är på besök. Tråkigt, men så illa är det ju.”
Det är otroligt sorgligt att kvinnan som skrev denna kommentar ska behöva ha
rätt. De supportrar som agerar på det sättet som Gnagets klack gjorde på ”hovet”
tar innebandyn som gisslan. Naturligtvis får man visa känslor på matcher när
man sitter i publiken. Men det går att göra det utan att man beter sig våldsamt. Men tillbaka till
matchen. Slutet av andra perioden tillhörde mer och mer Sirius, som hade fått ett övertag på
de svenska mästarna.

Tredje perioden inleds med att Sirius flera gånger är nära att ta ledningen. AIK försöker streta emot,
men det ser allt annat än bra ut för Solnalaget i tredje perioden. Det dröjer cirka fem och
en halv minut innan Jesper Johansson trycker in bollen genom ett skott en bit ut på planen.
Två minuter senare är Fredrik Sandqvist framme igen och gör sitt andra mål för kvällen.
Sirius leder med 3-1. Glädjen på läktaren är total… jag känner en lättnad i kroppen, en lättnad
över att jag faktiskt haft fel då jag funderat över matchen i förhand och trott att det nästan skulle
vara omöjligt för Sirius att slå jättarna från Solna. Men jag liksom de cirka 1000 andra på ”hovet”
insåg att det nästan omöjliga var på väg att inträffa. Tre mål var inte nog. Tre minuter efter 3-1-
målet trycker Sandqvist dit ett hattrick varpå Siriusklacken exploderar. Unga killar sliter av sig
tröjorna och börjar vifta med dem i luften. Kort efter Sirius fjärde mål, visar AIK’s lagkapten
Patrik Edgren allt annat än att han är sportslig. Han hoppar på en Siriusspelare bakifrån varpå han
får två minuters utvisning. Under matchen har han även, utanför min åsyn då jag satt så illa till att
det var omöjligt att se, rappat till Siriusbacken Jonas Berggren i ansiktet då Berggren satt på
bänken mellan ett byte. Edgren beteende under Siriusmatchen är det som tillsammans med
skrällvinsten blir den stor snackisen efter att domarna blåst av matchen. I övrigt fortsätter tredje
perioden med att Fredrik Sandqvist får en tackling mot sargen och tvingas sitta resten av matchen.
AIK plockar ut målvakten, vilket resulterar i att Pontus Holmgren kan lägga in 5-1 i tom kasse,
ett resultat som blir slutresultatet.

Skräll är ordet och hur Sirius kunde vinna mot ett AIK, som har en sådan bredd att någon duktig
spelares frånvaro normalt fall inte märks, kunde förlora så totalt mot en nykomling är för
mig egentligen ett mysterium... eller egentligen inte eftersom jag var där och såg matchen.
Sirius hade övertaget, medan AIK så bleka ut. Man ska absolut inte ta äran från Sirius spelare,
för de gjorde nog sin livs match hittills i klubbens SSL-historia. Men att AIK föll ihop som
ett korthus i den tredje perioden är verkligen märkligt. Kanske var det underskattnng. En
när vän som har bättre insikt i Sirius trodde i alla fall det. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt.
Jag låter nog resultatet tala. Sirius var bättre än AIK i måndags... de gav allt, och det gav resultat.

När det gäller Patrik Edgrens beteende återkommer jag om det, troligen senare denna vecka.
Sirius funderar på en anmälan av Edgren.

---

[1] Fyrishov.

Jag är en stor idrottsfantast. Ett av de senaste inläggen jag skrev handlade om Nicklas Lidström
erkännande här hemma i Sverige. Idag när jag såg Sportspegeln på kvällen visade de ett
reportage om New York Rangers Henrik Lundqvist, som ska vakta Tre Kronorkassen i
kommande OS-turneringen i hockey. Reportaget handlade också om San José Sharks tuffing
Douglas Murray, som är en frisk fläkt i Tre Kronor och som jag ser fram emot att se "kötta"
med motståndarna. När jag såg detta reportage, samt den stora portion vinteridrott som
jag fått i mig via tv-apparaten idag så längtar jag verkligen. Inget är väl som längtande barns
ögon på julafton. Mina ögon är sådana när det gäller vinter-OS. Lägger in reportaget här.



I senaste spelen lyckades Sverige med att göra sitt bästa vinter-OS någonsin. Anja Pärson snodde
hem tre medaljer, varav ett guld och sedan också två brons. Sedan kom ett oväntat brons i storslalom
för veteranen Anna Ottosson, som året efter avslutade karriären.

Lag Anette Norberg tog ett efterlängtat guld i curling,
efter att OS:et innan inte fått åka till Salt Lake City eftersom SOK valde att skicka lag Elisabeth Gustafsson
istället.

Fyra dagar in på OS tog både dam- och herrlagena guld i sprintstaffeterna i längd. Hjältarna hette
Lina Andersson, Anna Dahlberg (idag; Olsson), Björn Lind och Thobias Fredriksson. En vecka senare lyckades
sprinthjälten Björn Lind att även ta guld i den individuella sprinten. Han var snabbast i alla lopp. Den andra
guldhjälten; Thobias Fredriksson lyckades "slugga" till sig en bronspeng i den individuella sprinten. Bara dagar
senare lyckades Mats Larsson, Johan Olsson, Anders Södergren och Mathias Fredriksson med bedriften att
ta ett brons i längdstaffeten.

Den 16:e februari var det åter igen dags. I Salt Lake City tävlade Anna-Carin
Olofsson-Zidek (då bara Olofsson) för längdlandslaget men nådde inga framskjutna placeringar.
Istället fick hon se Sveriges älskling Magdalena Forsberg få sina efterlängtade OS-medaljer.
Senare samma säsong deltog "ACOZ" i sin första skidskyttetävling; SM. Anna-Carin sköt tio bom
och åkte elva straffrundor. Att den där tjejen fyra år senare, den 16 februari skulle få en bättre
valör än "Magda" någonsin fick i ett OS, hade ingen kunnat tro. Ett silver på sprintloppet över 7,5
kilometer. Bara dagar innan hade hon misslyckats kapitalt i distansloppet över 15 kilometer och
med svenska folkets förväntningar efter ledning i världscupen samt tre världscupsegrar under säsongen,
var en 15:e plats ingenting att skriva hem om. Dagarna som följde silverloppet i sprinten blev ingen
rolig historia för "ACOZ". Efter silvret i sprinten var förväntningarna ännu mera uppskruvade.
Anna-Carin sköt bort sig och blev bara 14:e tjej. Men än hade Anna-Carin en chans; Masstartsloppet
på spelens sista dag. Där lyckades hon åter överglänsa Forsbergs OS-resultat. Det blev ett
guld och hon kunde åka hem mer är nöjd. En medalj hade varit målet, nu hade hon två och en
av dem var av den ädlaste valören. Svenska konungen gick bärsarkargång på alla säkerhetsstaket
efter "ACOZ" målgång för att kunna ta sig ner i målområdet och hylla den svenska guldhjältinnan.

I Salt Lake City för åtta år sedan överraskade Damkronorna hela svenska folket
genom att ta ett OS-brons. Maria Rooth, Erika Holst, Gunilla Andersson och Kim
Martin (då blott 16 år gammal) för att bara nämna några, satte Sverige på ishockeykartan
även när det gällde damishockey. Fyra år senare i Turin var förväntningarna på medalj
skyhöga. Damkronorna svek in, utan slog USA i semifinalen efter straffavgörande. Det
blev en riktig nagelbitare som gick till världshistorien, då något annat lag än Kanada
lyckades slå USA. Damkronorna hade överträffat förväntningarna och ett silver var
säkra. De hade ingenting att förlora i finalen, men förlorade till sist den mot ett starkare
Kanada med 1-4.

Det återstod en sak av Turin-OS, ishockeyfinalen förr herrarna. Sverige hade med ett
superlag lyckats ta sig hela vägen till finalen. Det som förutspåtts med att Kanada
skulle vara ett av två lag i finalen slutade i ruiner. Redan efter kvartsfinalen fick
kanadickerna packa väskorna och åka hem efter 0-2-förlust mot Ryssland som i semifinalen
fick fyra mål i baken av Finland och framåt presterade 0. En helnordisk final, en historisk
final, en finnkamp... kalla det vad ni vill. Kanske är det inte så märkligt att dessa lag stod
i finalen till slut. Både Finland och Sverige hade kommit till Turin med rutinerade, världsklasspelare,
som väntat länge på ett guld... som var otroligt hungriga. Teemu Sällene, Jere Lethinen, Saku Koivo,
Ville Peltonen, Teppo Numminen, Peter Forsberg, Mats Sundin, Nicklas Lidström, Per-Johan Axelsson,
Tomas Holmström, Daniel Alfredsson... listan på världstjärnor som stod på Torino Palasport Olimpicos
is klockan 14.00 den 26 februari 2006 då OS-finalen inleddes, kan göras lång. Matchen blev en
"kniv-på-strupen"-match. Inget lag ville vika ner sig, och matchen blev jämn, den var tajt. Sverige
lyckades dock en kort stund in i sista perioden gå till ledningen med 3-2... ett resultat som stod sig
matchtiden ut trots hård påfrestning från finnarna i slutminuterna då puckarna ven kring Henrik
Lundqvist i målet... lugnt plockade han någon puck här och var och styrde undan resten.

Sju guld (Anja Pärson, Anna-Carin Olofsson-Zidek, Lag Anette Norberg, Sprintstafettdamerna,
              sprintstafettherrarna, Björn Lind och Tre Kronor)
Två silver (Anna-Carin Olofsson-Zidek, Damkronorna)
Fem Brons (Anja Pärson 2, Anna Olofsson, Thobias Fredriksson och Längdstafettlaget)

Det kommer att bli svårslaget detta år därför att Sverige enligt mig inte har samma bredd
som de hade i OS i Turin. Men som en svensk föredetta världsstjärna i längdspåren; Gunde Svan
brukar säga: "Ingenting är omöjligt. Och det är det väl egentligen inte, men jag har nog svårt att
se att Sverige kommer vara lika framgångsrika detta OS. Här nedan rankar jag medaljchanserna.

Medaljchanser individuellt Sverige:
                                                                                                                                                                      
Anja Pärson, 70% chans; Anja har haft en säsong med blandade resultat.
                                          Men de två senaste veckorna har hon visat fin form
                                          med tre pallplatser av fem möjliga, en femteplats
                                          och sedan en totalmiss i sin föredetta paradgren slalom.
                                          Största chanser är Super-G, Störtlopp och kombination,
                                          även om hon i och med helgens pallplats i storslalom även
                                          seglat upp lite som ett svagt medaljhopp där med.
                                          Ska Pärson lyckas slå den omöjliga Lindsay Vonn?                                                     
Mattias Hargin, 40% chans; Hargin har varit stabil i slalomgrenen hela säsongen.
                                              Han har visat att han kan vara med i toppen, inte minst
                                              med förra helgens tävling, där han ledde efter första åket
                                              men tappade i andra och nådde bara en femteplats. Den gångna
                                              helgen blev en missräkning och han kom långt ner i resultat-
                                              listan. Han har chans att nå en pallplats i slalom, men måste
                                              verkligen få till två bra åk då. Risken för OS-nerver är stor.
                                              Håller nerverna?                                                                                                
André Myhrer, 50% chans;  André Myhrer har haft en lite trevande säsong. År 2006 var senaste
                                             gången han stod på en prispall i slalomvärldscupen. Myhrer har inte
                                             fått det att stämma riktigt denna säsong. Den har kantats av flertalet
                                             urkörningar och antalet gånger han tagit sig ner i mål har inte många.
                                             De få gånger han tagit sig ner har han ändå gjort skapliga tider. I helgens
                                             slalomtävling nådde han andraplatsen efter att ha gjort ett stabilt
                                             förstaåk och gasat på ordentligt i det andra. Han slog åkare som Bejamin Raich,
                                             Julien Lizerouix och Reinfrid Herbst. I senaste OS fick Myhrer den snöpliga fjärde-
                                             platsen och är nog måttligt revanscgsugen. Revanschlusta, nyvunnet själv-
                                             förtroende och rutin kan ta Myhrer upp på pallen i OS. Jag tror att han har stor
                                             chans nu efter att ha tagit sig upp på en världscupprispall igen.
                                             Är revanschlustan så stor att den kan räcka ända till pallen?                                          
Hans Olsson, 20% chans; Hans Olsson har inför denna säsong tagit ytterligare ett kliv mot
                                          världstoppen i Störtlopp och Super-G. Han visade även den gångna
                                          helgen att han kan åka hyfsad slalom och har seglat upp som ett mikro-
                                          skopiskt hopp i kombinationen. Största chanserna återfinns dock i fart.
                                          Men han har ännu inte nått en ordentlig topplacering utan är stabil
                                          runt tiondeplatsen trots snabba träningsåk under störtloppsträningar.
                                          Men kapaciteten finns, det gäller bara att den goda Morasonen får ut
                                          det som han verkligen kan, så kan det räcka en bit... till pallen?                                       
Markus Larsson, 15% chans; Markus Larsson har iår kommit tillbaka från den otäcka kraschen
                                               som vållade honom en rejäl hjärnskakning och gjorde att han fick ställa
                                               in sluttampen på förra årets säsong. Dock har han inte kommit tillbaka till
                                               samma fina form som han en gång var i. Han skulle kunna ta en medalj i
                                               slalom men har inte visat tillräcklig form hittills även om den verkar vara
                                               på uppgående genom placeringar högre upp än under inledningen av
                                               säsongen. I kombination anser många att han är ett hopp. Men då måste
                                               han dels ta det där lilla extra klivet som krävs i slalomen. Killen kan
                                               bevisat åka. Han behöver dessutom våga mera i störtloppet och förbättra
                                               placeringen i detta så att han får ett litet bättre utgångsläge inför slalomen.
                                               Kan Larsson slakta demonerna i huvudet?                                                                   
Jessica Lindell-Vikarby, 20% chans; Jessica var på gång inför VM i Val d Isere förra året, men fick
                                                            aldrig chansen att visa vad hon gick för, då hon kraschade och slet sönder
                                                            knäet på träningen inför VM-störtloppet. Har kommit tillbaka
                                                            iår från skada och han inledningsvis inte nått några topp-
                                                            laceringar. Kanske är formen på väg. De senaste veckorna
                                                            har hon klättrat och klättrat en liten bit i resultatlistorna. Det
                                                            är fortfarande en bit kvar, men chansen finns.
                                                            Hinner Vikarby komma iform till OS?                                                             
Maria Pietelä-Holmner, 30% chans; Maria har i år varit det största hoppet på damsidan
                                                          när det gäller teknikgrenar. Vid VM i Åre 2007 knep hon
                                                          en silvermedalj i storslalom. Men till den formen har hon inte riktigt
                                                          nått. Hon får inte skidorna att gå tillräckligt fort, men har genom silvret
                                                          för tre år sedan visat att hon har kapaciteten. Hon har inte följt upp
                                                          tävlingarna efter jul lika fint som hon inledde säsongen.
                                                          Kan Maria ta fram kapacieten till OS-slalomen?                                                 
Lag Edin, Curling(herr), 50% chans; Blev nyligen Europamästare efter att ha slagit
                                                          Schweiz som 2006 kom bland de sex bästa i Olympiska spelen.
                                                          Man slog även de regerande silvermedaljörerna från Turin-OS;
                                                          Finland med 9-1, under Europamästerskapen. Sverige har fin
                                                          tradition när det gäller Curling. Det finns nog stor chans att
                                                          Lag Edin, kan nå pallen. Kan lag Edin hålla traditionen levande?                           
Anna Haag, 30% chans;  Med Charlotte Kalla är Anna Haag den starkaste
                                         kvinnliga längdåkaren i Sverige. Haag har detta år tagit ytterligare ett
                                         kliv i karriären. Kanske har sambon Emil Jönssons framgångar sporrat.
                                         Genom fina topp-tio-placeringar finns det chans att Haag kan nå upp
                                         på pallen, även om hon kanske inte riktigt har den åkkapaciteten än.
                                         Kan Haag överraska?                                                                                                          
Marcus Hellner, 50% chans; Heller har länge stått på gränsen till sitt definitiva genombrott. Detta kom
                                               i och med fjärdeplatsen i årets Tour de Ski. Hellner har under hela säsongen
                                               varit väldigt stabil. I OS har han stora möjligheter att ta medalj.
                                               Kan Hellner räcka enda fram när det verkligen gäller?                                                                                                              
 Charlotte Kalla, 50% chans; Kalla är den åkare sm jag tror har störst chanser att ta medalj på
                                               damsidan i skidor. Hon tränar hårdare än någon annan svenska
                                               i landslaget vilket också bevisas genom resultaten. Kalla kommer
                                               bli svårslagen på 10 kilometer fristil. Hon visade också i helgen
                                               som var att hon verkligen kan bli ett medaljhopp i dubbeljakten med genom
                                               en fin fjärdeplats i klassisk stil. Lyckas Kalla ta mer än en medalj?                                   
Hanna Falk, 50% chans; Hanna är senaste stjärnskottet inom längdåkningen i Sverige. Hon två
                                         segrar och flertalet finalplatser i sprintvärldscupen. I helgens sprint i
                                         Otepää spurtslog hon fristilssuveränen Petra Majdic på upploppet,
                                         något som få kvinnor inom längdskidåkningen kan lyckas med. Man bör
                                         inte ha för höga förväntningar på Hanna. Men jämnheten talar för en final
                                         i Whistler i februari. Debutanten är bara tjugo år. Kommer den flygande
                                         Falken från Ullricehamn att stå pall för det trycket?                                                              
Björn Ferry, 25% chans; Den gode Björn Ferry har inte rosat året världscup. Skyttet har svikit
                                         och den farten har haft i spåren har inte stått att känna igen. En influensa-
                                         infektion lyckades få Ferry ur balans och i helgen comeback syndes det långa
                                         vägar att Ferry inte kunnat träna. Chansen för en svensk medalj inom
                                         det manliga skidskyttet är i dagsläget minimala. Kan Ferry ändra på oddsen?                         
Carl-Johan Bergman, 30% chans; Carl-Johan har precis som Ferry inte visat några framstående
                                                       resultat i spåren förutom tredjeplatsen i Oberhof där han
                                                       under dåliga förhållanden med snöstorm och dimma var en
                                                       av de få som lyckades pricka ner tio av tio prickar i skyttemomentet.
                                                       Dock är åkfarten riktigt usel, han fick stryk av Evgenji Ustygov och
                                                       Michael Greis, trots att dessa två hade tre och två bommar, d v s
                                                       ca 60 och 40 sekunders extra åktid. Det säger mycket om Bergmans
                                                       form i spåret. Kommer Bergman att överaska?                                                     
Helena Jonsson, 90% chans; Helena är nog Sveriges största guldhopp. Men en resultatrad
                                                som skulle Magdalena Forsberg avundsjuk. Helena har varit
                                                säkerheten själv denna säsong med många fina placeringar.
                                                Frågan är inte om hon tar medalj, utan hur många det blir. Det
                                                som dock kan tala emot Helena är att det är hennes första OS.
                                                Kommer Helena kunna vara lika iskall som hon varit många
                                                gånger under denna säsong i man-mot-manskyttet?                                                    
Anna-Carin Olofsson-Zidek, 70% chans; Anna-Carin är nog den av åkarna i damernas
                                                                  skidskyttevärldscup som är snabbast i spåren.
                                                                  Hon kan bomma ett skott, men ändå vinna
                                                                  en tävling. Men skyttet har inte stämt denna
                                                                  säsong. Vissa tävlingar har hon varit felfri,
                                                                  medan hon i nästa bommat åtta skott. Får
                                                                  "Acoz" till skyttet kan hon vinna alla medaljer.
                                                                  Men skytteformen lyser med sin frånvaro. Hinner
                                                                  Anna-Carin få ordning på skyttet till OS?                                                   

När det gäller bloggandet så är det en sak jag egentligen vill göra. Jag vill dela med
mig av mina åsikter och min syn på saker och ting. Men det finns så många saker
som väcker mitt intresse. Jag kollar ofta på nyheterna, läser ofta tidningen... det blir
i stort sett varje dag. Det är mycket som passerar förbi en i dessa stunder,
mycket som berör och upprör en. Ibland skulle man vilja skriva om allting,
men det går inte... och det är svårt att välja och vraka mellan allting vilket gör att
det väldigt lätt blir pannkaka av det här med att skriva blogg, d v s jag vet inte
vad jag ska skriva eller någonting.

Att skriva blogg tar nämligen tid och det gäller
att fylla ut texten med bra innehåll. Det gäller att ha en röd tråd, som man så fint kallar
det, genom hela texten. Det var en av de viktigaste sakerna jag lärde mig på
journalistiklinjen på GUC under de 2 år jag gick linjen. Jag fick även lära mig detta då jag
skrev diverse uppsatser... men ibland när man skriver är det så oroligt lätt att det
faktiskt blir något hopp som man själv känner är ganska tydlig, till en sak som har med
ämnet att göra, men som man kanske borde försöka väva in bättre och smartare i texten.
Men jag känner, jag vet att jag har en journalistik ådra i mig för jag vet att min lärare i början
av min tid på journalistiklinjen var ganska imponerad av det jag skrev. Många i klassen
gnällde på att hon alltid hackade, och jag upplevde aldrig det där... förrän mitt intresse falnade och
min inställning på att jag ville göra något annat i livet än att hålla på med journalistik dök upp.
En person sa till mig, som är utomstående och duktig på att skriva själv,
att när jag väl gav mig in på att skriva en text här i bloggen så blev det otroligt bra
texter. Jag borde nog ta lärdom av detta och verkligen sätta mig in i det jag skriver,
söka information och dylikt. Att ha en dragarbild i en text är otroligt viktigt. Men själva texten blir
sedan otroligt viktigt. Det gäller att nagla fast läsaren i stort sätt direkt, genom att kanske
inleda med en fråga... eller något annat hett, tabulagt, eller känsloväckande ämne.

Jag har ibland valt ämnen som upprört mig och berört mig på andra olika sätt. Bland annat
tog jag upp det med retuscheringen av bilder inom modebranschen, men även att "lidas" fick
för lite medialt utrymme trots sin storhet. När svensk hockey handlar enbart om "foppas" fot
medan "lidas" får troféer som första europé ifrågasätter man medias sätt att göra
skillnad och skillnad på folk.

Och nu kommer mitt bloggande åter igen få lida då jag började skolan igen idag.