Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Usch den här månaden har inte blivit mycket i jobbväg...
Har varit sjukskriven hela månaden. Och inte nog med det, andra dagen man väl är tillbaka
till jobbet, åker man på nästa smäll. Tack vare dåligt underhåll av cyklarna på jobbet, kraschar
jag med cykeln så att jag slår i hela vänstersidan och knäna i backen. Landar på vänster bröst
och vänster axel. så fick sjukanmäla mig igen nästa dag. Skitkul säger jag. Har verkligen varit
stolpe ut för mig hela jäkla veckan. Börjar ledsna på det nu och är så jävla glad att veckan är
över efter imorgon. Riktig skitvecka måste jag säga. Längesedan som jag kände mig så jäkla
frustrerad, irriterad och sur över en vecka. Och som gräddet på moset så får man mens också.
Sådana här veckor ger bara en massa negativt i livet. Jag känner bara för att glömma den här
veckan litegrann. Skulle vilja ha en vecka med sol, lite värme (okej det är slutet av september,

men ge mig i alla fall en 15-16 grader), mitt körkort på måndag och att mina skador blir hela.

Jag jobbade idag och vid lunch hade jag värk i axelkulan ner i hela armen. Dagen efter att jag
kört omkull, i torsdags, var jag lite bortdomnad i vänstersida och jag gick som en kratta på
vänster ben på grund av svullnad i knäet samt ett fint blåmärke på vänster bröst. Oavsett hur
mycket jag än kanske inte borde jobba med axeln, så finns det ingen möjlighet för mig att
ens tänka tanken att sjukskriva mig. Jag har varit sjukskriven så mycket denna månad, att
ska jag överhuvudtaget få ut någon lön nästa månad, måste jag jobba i stort sett de dagar
som är kvar av månaden.

 

Imorgon är jag i alla fall som tur var ledig. Och den lediga dagen ska spenderas hos Fannys
uppfödare Mona utanför Uppsala tillsammans med Mona och andra personer som har hundar
från hennes kennel. Ska bli kul. Jag kommer ha med mig Fanny och hennes kullsyster (brorsans
hund) Sivan dit. Ser verkligen fram emot det.

 

Nä nu är det dags för sängen. Klockan ringer strax efter 08 imorgon bitti. Ska lägga mig och
läsa ur boken "Själakistan" nu. En riktigt bra kriminalroman som är skriven av Ann Rosman.
Ska skriva en recension på den när jag läst klart den. Kommer ha recnsioner m.m både på
bloggen, men även samlade på en annan hemsida; här

 

 

Jaha, idag är första jobbdagen på evigheter. Det är i alla fall så det känns. Jag har nog inte, om jag
minns fel, jobbat sedan den 31 augusti på grund av jag inte har mått bra. Halsvärk, matthet, snorig...
Jag är inte hundra procent bra än. Men jag måste komma tillbaka till jobbet. Fungerar inte att vara
hemma.

 

För en vecka sedan klarade jag teoriprovet för B-körkortet och igår hade jag uppkörning. Jag miss-
lyckades med egentligen två skitgrejer, både självförvållat och icke självförvållat. Jag körde upp inne
i Gävle och där är det väldigt mycket trettiosträckor. Jag passerade totalt 7 sådana sträckor igår,
varav jag lyckades köra för fort på 4 (!) av dem. Ja det känns ganska surt. För på två av ställena
var det i stort sett helt omöjligt att veta att det var 30, medan jag missade två skyltar. Det första
grejen hände egentligen direkt när jag svängde ut från trafikverket, Det satt ingen skylt där(?), utan
500 meter bort efter en krök, där sitter det en 30-skylt uppsatt som bara påminner om hastigheten.
Hur kan man då veta att det är 30 från början? På det andra stället där jag missade 30, där var det
max rekommenderade hastighetsskyltar, som satt lite dumt då de satt ganska högt upp bland träd,
så det skymde litegrann även om jag sett dem om jag varit mer uppmärksam. Så den andra gången

och även den tredje stället som jag också missade på grund av dålig uppmärksamhet, så är det helt
mitt eget fel. Men på det sista stället på väg tillbaka, hade det troligen skett en olycka eller om
någon försökt varit rolig. Så trettioskylten som ska vara vänd mot dig, var vänd ut mot vägbanan,
d v s till vänster så den var ganska omöjlig att upptäcka när man samtidigt ska hålla koll på trafik
som kommer från vänster, då två gator sammanvävs där. Så två av tillfällena var det helt och hållet
mitt eget fel... men i de andra två tycker jag att det bara inte är mitt eget fel.

 

Det andra felet jag gjorde var att jag inte tittade tillräckligt åt höger på en cykelövergång. Problemet
där var; inga linjer i gatan som indikerade varken cykelnövergång eller övergångsställe. Det fanns
inte heller några skyltar. Svårt då att överhuvudtaget veta att det är en ställe där gångar och fotgängare
får/ska passera. Jag kollade till höger, men vred tyvärr för lite på huvudet för att han som jag körde
med skulle uppfatta det.

 

Jag var skitförbannad igår... tyckte inte det kändes fullt rättvist att jag blev kuggad när det inte ens
finns uppmärkt att det är 30-sträcka på ett ställe, skylten är helt felvriden på ett annat och det heller
inte finns någon som berättade att det var en överfart för gångare och cyklister. Jag kände igår: "Jag
ska fan köra upp så fort som möjligt igen... Jag ska fan visar er och jag ska fan ha det där körkortet

nu!" Verkade som att jag inte skulle få tid förrän den 8 oktober... "great" tänkte jag... "ska jag behöva
vänta så jävla länge?" Jag bokade den 8 oktober. Men så igår eftermiddag var jag in och kikade på
trafikverkets bokningssida för körprov. Då hade det kommit in lediga tider på fredag och måndag. Så på
måndag den 24 september så kommer jag förhoppningvis att klara mitt körkort. Håller tummarna. Som
jag sa till en kompis igår: "Jag orkar fan inte ha barnvakt längre när jag kör bil..."

 

Får hoppas det går vägen. Nu taggar jag för jobb, två kvällsskift och två dagskift under resten av denna
vecka. Hoppas saker och ting går bra. På söndag ska jag till Fannys uppfödare på kennelträff.

 

 

Tänk att 11 september kommer att vara speciellt för mig på många sätt efter idag.

Det var nämligen idag som jag bland annat fick veta hur jäkla mycket skit som har
inträffat just detta datum under åren.

Den första händelsen var för 39 år sedan, närmare 1973, när Augusto Pinochet
tillsammans med militären störtade Chiles folkvalde president och regering. Det är en
händelse om jag tyvärr har väldigt dålig koll på. Det har nämligen inte pratats mycket
om det under min livstid.

 

För 34 år sedan dog en av våra största racingstjärnor någonsin; Ronnie Pettersson,

efter en krasch inom Formel 1.

 

För 11 år sedan inträffade en av de mörkaste händelserna i modern tid. Det var dagen
när terrorismen fick järngrepp om stora delar av världen, genom att förstöra World Trade
Center med två kapade flygplan och i samma veva döda runt 3000 oskyldiga människor.

Jag tror att det är en händelse som har kommit att förändra världen på många sätt.

 

För 9 år sedan tog en psykiskt sjuk människa till övervåld och högg ner våran utrikesminister
Anna Lindh. Hon fick skador som gjorde att hon tidigt på morgonen den 11 september
2003, avled.

 

Igår, den 11 september 2012, tog jag mig ett steg närmare mitt körkort... måste vara en av
bra saker som har hänt just den 11 september. Tanken slog mig igår, då jag körde i stan
och det gick ganska dåligt, att det kanske var en dålig sak att jag klarade teorin och att jag
snart troligen har körkoet. Det är nämligen så att jag endast är 3 gången på 5-6 månader
som jag kör en manuellt växlad bil. Jag har nämligen kört automat de sista månaderna på

grund av att våran förra manuellt växlade bil gått sönder. I helgen som var så fick vi hem våran
nya bil; en Saab 9-3 Sport Combi. Det är den jag kört... och det har varit minst sagt trixigt.
Igår körde jag t o m motorstopp på stora vägen.Det var sådär lagom kul. Känns ju lite jobbigt
då jag ska köra upp inom några dagar. Känner lite nu att jag nog ska låta bli automatväxlade
bilar ett tag.

 

På torsdag ska jag förhoppningsvis tillbaka till jobbet, första dagen denna månad nästan.
Har varit orkeslös och smått förkyld och halsont under en längre tid. Känner mig inte okej
i halsen än. Men kroppen har börjat svara på fysisk aktivitet. Har under dessa dagar gått
en del i skogen med Fanny och det har varit väldigt skönt. Har även varit på hundutställning

lite och det har varit skönt att träffa lapphundsfolk. Man brukar säga att hundfolk är speciella.

Jag säger snarare att lapphundsfolk inte är så speciella. Jag tror det beror mycket på vad man
har för hundras och sådär. Men lapphundsfolk är som vilka andra människor som helst tycker
jag.

 

 

Ja jag har inte skrivit på ett tag. Det är för att det känts som att det inte funnit så mycket
att skriva. Jag tycker att allting i mitt liv är en enda jävla röra just nu. Har inte grepp på
någonting och mår inte speciellt bra, varken fysiskt eller psykiskt för tillfället.

 

Det är strul med jobbet, att jag känner att organisationen inte riktigt fungerar felfritt...

Vet att jag inte är ensam om att känna det. Sen känner jag mig lite färdig med branschen
för tillfället, känner att jag vill ha nya utmaningar och nya äventyr. När det är samma sak
dag in och dag ut, det kommer en dag då när man känner att man kan grejerna redan...
att man behöver något nytt att göra.

 

Det är strul med kärleken... Jag och S står verkligen på olika kanter just nu. Jag vet inte
om vi kommer klara det här. Våran relation har blivit jättekonstig sedan han flyttade. Jag
vet inte vad det är som har hänt riktigt. Vi pratar knappt längre när vi träffas... och det får
honom att känna att han inte tror vi kan fortsätta. Jag har haft känslan att relationen varit
konstig sista tiden jag med. Sjuka är att vi knappt har träffats sedan han flyttade och ändå
har det bara blivit kaos. Jag känner att jag inte riktigt kan vara mig själv kring honom, då jag
är så rädd att han inte ska tycka om den jag är... Men i rädslan av att förlora honom, har
jag blivit tyst, säger ingenting... allt är bara en enda röra. Ska försöka prata med honom här
någon kväll. Jag känner fortfarande att han och jag egentligen inte är så olika och att det
är honom jag vill fortsätta med. Så just nu gör det ganska ont att det är kaos. Och det är
något som påverkar negativt. Försöker att inte tänka på det så mycket, även om det är svårt
när man är en tänkare och grubblare som jag. Jag behöver vara ifrån honom ett tag
känner jag... jag behöver få ordning på saker och ting i mitt liv, innan jag kan involvera
honom i det... Något som jag insåg för omkring 3 veckor sedan. Jag gör allt för att jag ska
bli så självstädig som möjligt, få körkort, få mitt alldeles egna hem... Innan det är gjort kan
jag inte involvera S. Jag behöver stå på mina egna ben... för det ären grej som påverkar
S och mig negativt. Att jag är beroende av honom pga att jag inte har körkort. Jag vill vara
oberoende och självständig. Så just nu behöver jag space från honom och han från mig.
Vi behöver tid för oss själva. Det är jobbig fakta. Men enda chansen just nu.

 

Och min kropp strejkar den med... Jag är ständigt trött i den... matt...
Jag orkar inte göra någonting. Ont i lederna. Jag går ju eventuellt med boreliavirus i kroppen.
Kommer få svar om det om några veckor när jag ska ta nya prover. Sen har jag fått halsvärk
och någon liten förkylning som tar ner mig. Jag som har relativt bra kondis just nu (bättre än
på länge tror jag), orkar inte ens gå i skogen någon längre stund utan att känna mig orkeslös.
Så kombinationen av att jag ha någon infektion i kroppen och att det är strul med massa annat
just nu, gör att jag börjar känna mig utbränd.

 

Som tur var är hade jag en jättebra helg i Högbo Bruk, där det var hundutställning hela helgen.
Även om det inte gick superbra för mig och Fanny placeringsmässigt, så fick vi bra kritik,
och jag pratade med lite trevliga lapphundsmänniskor :)

 

Jag kan meddela att jag är ganska valpsjuk. Så finns risk att det kommer in en ny lapphund
i mitt och Fannys liv inom kort... Men just nu finns det inga bra kombinationer parade/planerade
som jag känner att jag vill ha en valp efter. och de få som är bra, har tyvärr dåliga höftlinjer, något
som jag inte tycker om. Så får vänta ett litet tag tror jag.

 

Ska eventuellt åka upp till Sundsvall och hämta en kattunge inom någon månad. Våran Oskar har
varit borta i två veckor. Vi är säkra på att han aldrig kommer hem igen... tyvärr. Vilket är ledsamt :(
Men det är tomt utan fyra katter.

 

Så ska försöka göra en nystart och mysa med våra djur hemma, och ta nya tag och försöka må
bättre. För just nu är det ingen höjdare.

 

Imorn blir det Eckerölinjen med Ulla. Vi ska äta gott och umgås. Och naturligtvis handla ^^


XOXO Jenny has left the building. To be continue...