Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Första inlägget sen 31 maj, sista inlägget innan min PMS(?) träder i kraft :P
Kanske det sista positiva inlägget på ett par dagar. haha.

Jag har haft fullt upp i flera dagar, eller egentligen inte. Men efter 170 arbetstimmar i maj, kände jag
mig väldigt trött i början av juni. Första helgen i juni var jag dessutom i Norrköping på hundutställning.
Och när jag kom hem, så även om jag tagit ledigt ett par dagar. Meningen var att jag skulle befinna
mig i Dalarna och umgås med S i fyra dagar, bara han och jag... Något som inte blev av. Istället sov jag
hos honom fredag till lördag, en övernattning som slutade med alldeles för lite sömn på grund av att han
snarkar och en 120-säng... tror jag låg på 30-40 cm i sängen och försökte att va där obemärkt. Jag är
sådan av natur att jag inte vill vara i vägen för någon... S fick inte heller så mycket sömn, eftersom han
är ovan att ha någon sova hos sig. Så när jag vaknade till någon gång på tidiga morgonen och
upptäckte att det bara var jag i sängen, så vände jag på mig och såg honom på soffan med ett täcke
som hade ett påslakan med några sagofigurer på. Tyckte det var lite gulligt. På morgonen kom han och
frågade mig och jag ville låna hans morgonrock och äta frukost i. Han hade säkert varit vaken en halv-
timme innan mig, klätt på sig och lagat frukost åt oss. Tyckte det var jättegulligt när han frågade om
jag ville låna hans morgonrock. Men jag kan ändå inte påstå att det känns speciellt kul att första natten
man sover ihop, så slutar den med att man "jagar iväg" S till soffan. Man undrar ju hur det slutar när och
om man sover ihop en gång till.

Ja jag skriver om, för det är ett sådant tidigt skede. Även om S och jag pussas mycket när vi träffas
och jag tycker om honom, så kan man aldrig garantera något... Sen är jag sådan, på grund av gamla
erfarenheten, att jag har svårt att tro på S när han säger att han gillar mig. Han kan säga det, göra
massa gulligt när vi träffas och jag trivs jättebra ihop med honom. Kan, som det känns nu i ett sådant
här tidigt skede, se en framtid med honom. Men man måste ju lära känna varandra fullt ut för att kunna
vara 100 % säker. Jag tror S tvivlar mer på mig. Som sagt var när vi umgås så visar han mig
jättemycket ömhet och så, men när vi inte umgås vilket ofta går 1 ½-2 veckor mellan gångerna, då kan
jag får känslan att jag inte har så stort värde. S är så spontan av sig, jag är nog inte van vid det. Jag
måste kanske anpassa mig efter det, men det är så svårt för mig i ett tidigt skede. Ibland känner jag
nästan på grund av det och han ibland är så off, att jag kan få kalla fötter och bara säga; "Visa mig
respekt och lite uppmärksamhet, annars skiter jag i det här... Då kan du bra dra..." Sedan går jag med
rädslan att det ska komma någon annan tjej emellan honom och mig, ge mig fingret och så är man
bränd igen. För så har det alltid varit. Sist blev jag brädad av en 40-årig kärring. Sådant är perfekta
erfarenheter att ha med i bagaget när man är endast 22 år gammal och när man träffar en
ny kille, som är 13 år äldre än en - eller inte. Jag hoppas... och tror väl att S är annorlunda. Men ibland
kan jag inte rå för att jag tvivlar "/ Fan för alla killar som har gjort mig illa... hemska monster.

När jag skriver detta vet jag att det dröjer ca 1 vecka innan jag om möjligen får träffa honom igen.
Då har det gått en halv vecka sedan jag sist såg honom, även om det känns som en evighet sen.
Men jag antar att det är ett positivt tecken att man känner lite saknad i alla fall :)

Så vad har hänt mer sen sist jag skrev. Ja jag bestämde mig i söndags för att försöka gå ner i vikt
igen och sluta äta massa onyttigt. Det är svårt att bryta ett dåligt beteende bara sådär, d v s sluta
äta godis på en gång, eftersom jag faktiskt insett att jag har ett sockerberoende. Men kan jag "bara"
äta 1-2 bitar godis om dagen är jag nöjd... och det har fungerat ganska bra hitills. Värsta är väl när
man jobbar kväll, då är man alltid småhungrig klockan 22.30 när man kommer hem. Jag kan inte sova
hungrig. Det bara är så. Jag vet att man dessutom inte ska äta för sent på kvällen. Men det är
oundvikligt när man jobbar kväll. Så brukar alltid ta en hårdbrödsmörgås med te på kvällen... ibland en
tallrik yoghurt bara.

Om två timmar bär det av till jobbet. Ska jobba 19-22 ikväll. Sen får jag se om S vill prata i telefon
med mig. Eventuellt åker jag med honom och kollar på första dagen av Rallycross-EM i Höljes. Men
inget bestämt än och när det gäller honom, lärde jag mig förra veckan att han ganska ofta säger en
sak, och gör något helt annat. Lite jobbigt att det faktiskt är så... Man får ju massa förhoppningar
och ser fram emot saker och ting. Då blir man ju lite besviken. Det är ofrånkomligt.

Nä nu ska jag tillaga lite laxfilé i ugn och pasta. God mat det. Måste äta något innan jobbet.

Om ni vill veta hur jag gör:
Tar en laxfilé. Ringlar lite olja i botten på en ugnsfast form och lägger filéen i formen. Saltar
med flingsalt i lagom mängd, tar lite olivolja i en skål, pressar lite citronsaft i och river ner lite
Citronskal. Sedan häller jag det över filéen. Sedan avslutar jag med lite citronpeppar. In i
ugnen i 200 grader i ca 20 minuter (testa dig fram). Servera med pasta, ev hollandaiesås.


Sedan hittade jag ett gott recept för en annan som inte vill ha så mycket onyttigt att äta,
Men som kanske ibland vill ha något fikabröd. Nyttiga cupcakes:

12st
3 dl mandelmjöl
1 msk kruskakli
Sockerersättningsströ motsvarande 75 gram socker (Jag tog 1 msk stevia)
100 g färskost
1 dl vispgrädde
1 dl jordgubbspuré (mixade jordgubbar)
2 tsk bakpulver
4 ägg

Sätt ugnen på 175 g
Vispa sockerersättning och ägg poröst, smält smöret.
Vispa ner smör, grädde, puré och färskost.
Blanda de torra ingredienserna och rör ner.
Portionera upp i muffinsformar och grädda i ca 25-30 minuter!

Frostingen (som blev väldigt god):
200 gram färskost
Stevia efter smak
Lite mixade jordgubbar
Vaniljpulver efter smak
2 msk vatten



XOXO Jenny has left the building. To be continue...