Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Usch, jag hade en sådan värdelös kväll på jobbet igår. Det är ingen av de som jag arbetade
meds fel. Utan som vanligt det här när det gäller personaltillsättningen som fungerar lika med
noll. Så när jag kom hem vid ca 22.40 kände jag bara för att gå och självdö i ett hörn ungefär.

Men det behövde jag inte. Från ingenstans och väldigt oväntat fick jag ett samtal från S som
frågade om jag inte ville komma in till Uppsala och träffa honom och sova ihop med honom.
Då var klockan 23. Så halv tolv inatt satte jag mig på bussen till Uppsala. Och det var verkligen
en välkommen överraskning att han ringde mig... för det fick mig att glömma bort skitkvällen
jag hade haft på jobbet. Riktigt skönt måste jag säga :)

Vi käkade lite på Burger King klockan 00.40 inatt som var. Haha. Snacka om bra mattider. Men
när jag jobbar sent, då är jag jättehungrig om kvällarna. Och hann aldrig äta något när jag var
hemma och vände. Sen åkte vi till hotellet och tog det lugnt och myste. Jag var väldigt smart
och lade mig med halvblött hår. Vaknade upp imorse och såg ut som "hej kom och hjälp mig"
i håret. Blev kallad penntroll av S, och så rufsade han om mitt hår. Vi avnjöt hotellfrukost. Det
är nog det bästa med att sova på hotell. Jag vet inte vad det är med S. Men han blir behandlad
som värsta hedersgästen på Scandichotellen. Jag känner mig ibland som en idiot... men
samtidigt är han så jäkla charmig och öppen av sig, så jag tror vissa tjejer är lite avis på mig^^
Det kan de gott vara. Han hade skrivit på sin dejtingprofil att han nog ändå var ett riktigt kap...
Jag har skakat på huvudet åt hans profil många gånger i början innan jag träffade honom.
Men han är nog ett riktigt kap.

 

Just nu när jag träffar S så känner jag att jag aldrig vet när han kommer ha tid att träffas
nästa gång. Känns skumt. Men vi träffade varandra mitt i en kaosperiod i våra liv. Vi
har snart haft kontakt med varandra i 3 månader och nästan känt varandra lika länge.

Av någon anledning tror jag att det kommer att bli annorlunda när han är klar med allting
inom 2-3 veckor. Då tror jag vi kommer träffas en del de veckor han är barnledig. Är
något jag ser fram emot faktiskt. Det var en underbar känsla att vakna upp intill honom
imorse, en känsla som jag garanterat kommer att sakna imorgonbitti, när det är dags
för jobb igen. Hatar att vara tillbaka i den grå vardagen. Jag kan tycka att en kvinna
förtjänar att bli bortskämd av sin kille ibland. Men jag blir jämt bortskämd av S...
Känns bra men konstigt på samma gång. Det känns väldigt speciellt. Imorse så var
han faktiskt tacksam på att jag avstyrde de planer han hade på utgång igår kväll
precis när jag kom till stan. Jag tror han gillar mig för att jag är ganska simpel och
inte så krussidullig av mig. Jag har alltid haft känslan att jag är komplicerad av mig.
Men sen jag började må bättre, har jag insett att jag är väldigt speciell på mitt vis.
Fast samtidigt gör S det så enkelt. När vi umgås, så känns det ibland som att jag
trots tidigare känslor om att vara komplicerad, helt plötsligt känner att jag är simpel.
Jag är simpel, men ändå väldigt unik. Har till och med gått så långt nu att jag ändrat om
min status till "I ett förhållande" på facebook. Jag gjorde det redan under våran
underbar helg tillsammans i stockholm för två veckor sedan. Men efter det har det ju
varit så hattig att jag varken vetat ut eller in, då han då kallade mig flickvän och sedan
har det varit som att jag varit luft värd (vilket han igår erkände att det varit alldeles för
mycket de sista veckorna, att han känt att folk i hans omgivning blivit lidande, vilket
han har haft lite ångest över). Undrar om någon kille tidigare har haft ångest för att
han inte ha varit på och gett mig uppmärksamhet? Knappast troligt, vilket känns bra :)

 

Denna synen vaknade jag upp till imorse. Riktigt mysigt <3

 

 

 

 

Hmm... Saknar S något oerhört ikväll. Pratade lite med honom tidigare och vara inte så glad över
det han berättade, då han har lyckats göra sig illa tidigare idag genom att trampa in en spik i foten.
Tycker ju att han ska ta det lite lugnare just för att jag är rädd att han gör sig illa. Men men.
Har varit i Fjällnora och badat ikväll och har nu lagt mig i sängen efter en varm dusch. Klockan
ringer 06 imorgon bitti då det är dags för jobb 7.30-15.30. Godnatt människor

 

Me and my man, på Grinda den 14 juli 2012. Hade ett helt underbart
dygn med S, som slutade med att jag totaldäcka klockan halv fyra på
morgonen den 15 juli på hotellrummet och vaknade halv åtta och var
bakis. Haha.

 

Kan kanske verka konstigt att jag täckt över hans ansikte m.m. Men det är för att vi dels är
i ett sådant tidigt stadium, samt att jag inte frågat om lov på att lägga ut bild på honom :)
Så därför får han vara så här hemlig tills vidare...

 

 

Herregud, jag inser att jag inte har bloggat på två veckor igen. Har varit på väg med ett inlägg.
Men har inte blivit av än bara. Det är 27 grader varmt idag och jag börjar en period med jobb
ikväll igen. Har varit ledig i sen i fredags, vilket har varit helt underbart kan jag avslöja.
Det är välbehövligt med lite ledighet emellanåt när man har ett både kroppsligt och psykiskt
påfrestande arbete. Så de här dagarna som har varit, har jag myst en massa med min
vovve och hennes kullsyster, som min bror äger som har varit här sedan i torsdags.

Idag åker Fannys syster hem till min bror igen, och jag börjar jobbar ikväll.

Hade ett superdygn med S i Stockholm den 14-15 juli och jag trodde att jag visste
var vi stod någonstans... han säger sig se mig som flickvän. Men efter de sista dagarna
här, med extremt dålig kontakt med honom, så har jag ingen aning. Får väl se vad som
händer inom de två-tre kommande veckorna. Fortsätter det vara som det varit nu sista
dagarna... då måste jag nog tyvärr se honom och mig som ett avslutat kapitel. Jag kan
ta att en annan människa har mycket att göra. Men att man anser sig vara så upptagen
att man inte ens kan skicka ett sms till den tjejen man ser som sin flickvän, då är det

frågar hur mycket man egentligen tycker om den tjejen om jag säger så. Ingen tjej ska

behöva ha en kille som är så upptagen att han in ens kan skicka ett enda litet pyttesms.

 

Bjuder på denna bilden från igår, när Fanny låg och myste så sött under sängen. Min

älskade tjej som inom de närmaste dagararna ska få sin rabiesvaccination och som ska
få pass så att vi kan åka på Viking Line Dogshow på Åland i slutet av september och
ställa ut.

 

 

Helt galet att börja ett blogginlägg med en bild. Men jag kan inte låta bli...

 

1 juli skedde årets första dopp för mig... Badkruka? Ja, jag ska väl erkänna att jag blivit
lite mer känslig ju äldre jag blir. När man var liten, riktigt pluttliten, då brukade man vara
i redan i slutet av maj första gången. Men så var det ju lilla Testen, eller ska jag kalla det
dypölen, som var supergrund också. Sen kanske det var varmare tidigare under säsongen,
än vad det varit iår. Igår var det cirka 25 grader här på dagen och det får väl betraktas som
ganska varmt ändå... eller? Ja för att vara juli är det väl kallt.Men vad gör det om hundra
år, kommer väl fler somrar... bäst att njuta av den lilla värmen som är i alla fall :) Man kan
ju inte gå runt och vara deppig över en sådan sak.

 

Idag, sista lediga dagen av den fyra dagar långa ledighet jag haft, så har jag gjort lite
blandat. Jag hade tänkt sova till klockan 10 i alla fall. Men nu när Fanny är hemma
igen (hon har varit med mamma och pappa på semester ons-sön), så vaknar jag på
mornarna av henne. Hon har sedan 3-4 veckor tillbaka bestämt sig att hennes sovplats
är under min säng. Där trivs hon väldigt bra. Om det är för att jag har norrsida på huset,
fönstret öppet och att det är väldigt svalt på rummet, det vet jag inte. Har mina misstankar
på att hon kan vara lite vaktig av sig med och hålla koll på mig som jobbar och när jag är
ledig hittar på ganska mycket saker. Men under sängen ska hon i alla fall ligga. De senaste
veckorna har inte vi varit så goda vänner. Exakt varför kan jag inte svara på. Hon har varit
jätteavig mot mig sista veckorna. Vissa påstår att hon inte trivs med mig... vilket egentligen

är rent jävla skitsnack. Någon påstod att hon inte vågade ta ögonkontakt med mig. Det

skrattar jag åt ganska mycket. För hon tar ögonkontakt med mig jättemycket när vi är ute

och går. Men men...

 

Jag ska snart sova. Känner mig bara halvt rastlös... Typsikt mig. Jag "väntar" på samtal
från S. Egentligen ska jag inte vänta... för jag vet att ibland när han sagt att vi ska höras,
då ringer han inte... och det finns relativt ofta bra orsaker till att han inte ringer. Men ibland
kan jag känna: "Aa men skicka ett mess då förfan..." Jag försöker varje gång göra mig

inställd på att han kanske inte ringer, för jag är inte prio 1 i hans liv då han har barn m.m.

Men av någon anledning så är det svårt att få bort förhoppningar ändå. Så blir alltid en
liten besvikelse, fast jag inte vill att jag ska känna så. Jag tror det har att göra med att jag
inte alltid riktigt vet vad jag har honom och att jag ibland känner att jag inte litar på honom
fullt ut. Det är så sjukt... för jag vet att han aldrig skulle ljuga om att han gillade mig.
Finns ingen anledning till det liksom. Och jag tror han är en riktigt jävla bra kille. Men
på grund av tidigare killars beteende och agerande, så föreställer jag mig honom precis
som dem... och det är därför jag får dessa tvivel... kanske... Det jag känner är att ska
det här fortsätta, då måste jag ta professionell hjälp av någon. För när jag får dess tvivel
förstör jag så mycket för mig själv och ser till att jag mår dåligt mentalt... utan anledning.

Jag förstår mig inte på mig själv ibland. S säger att detta verkligen är något jag måste
jobba på. Men jag kan säga att jag var ganska "hård och besynnerlig" i telefonen mot
honom, innan jag träffade honom första gången... och han sa direkt efter att vi träffats
första gången att jag genast mjuknade. Han har nog förstått att jag har ett sorts skal

runt mig, även om det är väldigt bräckligt och han spräckt det mesta av det. Men jag
kommer förstöra alla mina framtida relationer med människor om jag inte vågar ge min
tillit till någon. Det är jobbigt att inse, men även nyttigt att man finner nya sidor av sig
själv som man måste jobba med. Ett sätt att utvecklas som människa.

Nu ska jag i alla fall ta och släcka lampan. Får se om S ringer innan jag somnat.
Bjuder på lite sommarbilder. Godnatt människor.