Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

För fyra dagar skrev jag att jag var lycklig, att jag hittat den mannen jag ville dela mitt liv
med. Tyvärr så är det inte säkert att det blir så, då han just nu känner att han inte har tid
att bygga vidare på våran relation, på grund av mycket runt omkring. Så var vi hamnar
i slutänden vet jag inte. Men det gör ont inom mig, för att jag vet exakt vad jag vill och att
jag inte vill förlora honom. Så det är möjligt att han och jag kommer ta en paus, istället
för att gå isär helt och hållet, för att kanske försöka på nytt. Det är vad jag hoppas. För jag
tror att han behöver tid att komma igång med sitt "nya" liv, innan han ens kan blanda in
en annan människa i det.

 

Så jag kan inte påstå att livet känns på topp just nu. Jag saknar honom varje minut vi
är ifrån varandra. Så jag hoppas inte det här är slutet för oss, för jag vet inte om jag orkar
gå igenom det här igen. Jag hade givit upp på att träffa någon innan S. När han kom
in i mitt liv ville jag bara nypa mig i armen. Jag trodde inte att någon så bra kunde hända
mig, och hade ställt in mig på ett liv där jag skulle leva ensam. Jag hade givit upp på det
här med tvåsamhet, och det kommer jag göra igen om det inte blir jag och S.