Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Det som inte dödar, det härdar... ett talessätt, som i många fall stämmer (i alla fall till viss del).
De senaste dagarna har varit lite av en röra för mig, och jag tänker inte säga att det ordnat upp sig
på något sätt, för det har det inte... långt ifrån. Jag lever fortfarande i ovisshet och har inte tänkt göra
mitt nästa drag förrän efter helgen. Vilket  utslag det blir av det, eller om det händer något innan
dess får jag se. Jag vet vad jag vill med min framtid, vad jag vill ha ut av den och att jag vill dela den
med S. Sen mitt senaste förhållande, eller ja bättre att säga relation, så har jag när jag tänkt igenom
saker och ting. Jag funderar ibland över mitt agerande, över varför jag har tänkt si och så. Jag kom
fram till den hårda sanningen att jag lade tre år på en människa, som när jag i efterhand varit realistisk,
aldrig hade kunnat få en framtid med. Han och jag ville helt olika saker. Men bara av kärlek och
bekvämlighet så stannade jag, för att det var enkelt och inte smärtsamt. Jag gav upp mina egna framtidsdrömmar (sådant som jag ville med mitt liv),för att jag inte orkade med den smärta som jag
skulle ha känt inom mig om jag gått själv. En form av självdestruktivitet kanske... jag vet inte. Det är
ett svar jag inte tänker försöker fundera över eller lägga energi på nu. Jag har ältat saker och ting klart,
saker som jag gjorde, som jag inte borde ha gjort... smärtsamma misstak, men rika läredomar. Det är
så jag får se det.

Efter samtalet med S i lördags kväll... ett samtal som gjorde mig både förbannad, även om det
egentligen gjorde mig mest ledsen, så fick det mig att tänka över en del saker och ting i mitt liv...
saker som jag under lång tid tänk att jag ska förändra, men som jag av bekvämligheter och
gammal vana, hela tiden skjutit på framtiden... om det är av rädsla vet jag inte. Men det gav mig
ändå en spark i arslet. Det var lite av ett wake up call. Det är möjligt att jag är sådan som person
ganska ofta, att jag av bekvämlighet, struntar i att försöka förändra saker i mitt liv som jag egent-
ligen inte är nöjd med. Egentligen är jag en ganska envis människa, men vissa saker tycks liksom
hamna utanför ramarna när det gäller min envishet, t ex sådana saker som är bekväma.

Sådana saker är t ex det faktum att jag har struntar i att försöka ta körkort, och struntat i att försöka
hitta någonstans att bo själv. När det gäller körkortet, så är det att jag inte har haft tid... i alla fall
inbillar jag mig det. Det är inte riktigt hela sanningen, vilket jag vet... för det är mycket lathet och
bekvämlighet med i det också. Jag hade haft tid... om jag tagit mig tid. För jag jobbade inte 31 dagar
i månaden, utan runt 20 dagar. Jag hade 10-11 dagar varje månad som jag hade kunnat läsa teori på.
Men jag struntade i det. Det är en sak som jag tagit tag i nu. Senaste 2 veckorna har jag råpluggat;
gjort teoriprov på teoriprov och läst boken. Häromdagen fick jag förtjänst av det då jag skrev ett riktigt
teoriprov hemma på datorn, som jag hade tillgång till genom koder jag köpt på körskolan. Jag fick 58
poäng av 70 poäng, varav 52 är godkänt. Jag är ännu inte officiellt godkänd... men jag känner att jag
gör stora framsteg just nu. Och det känns riktigt bra. T ex idag, jag har skrivit lite av denna texten
på datorn på väg hem från Uppsala. Jag kom till busstation och bussen kom aldrig. Ringde upplysningen.
Då hade de ställt in massa turer på grund av att det inte fanns personal. Då kände jag bara: ”Fan om
jag haft bil. Då hade jag varit hemma redan nu... sluppit det här skiten..”

Samma sak är det när det gäller det faktum att jag fortfarande bor hemma. Har varit less på det
väldigt länge, men av gammal vana och bekvämlighet och en negativ syn att jag inte kommer att
klara av det ekonomiskt (fast jag har ut ca 12 000 i månaden). Jag skulle lätt klara av en hyra på
3000-4000 kronor i månaden så länge jag bor själv. Jag har gett mig tusan på att jag ska flytta nu.
Har de senaste dagarna letat efter eget. Men Uppsala kryllar inte direkt av lättåtkomliga lägenheter
om jag äger så. Har stått i kö på Uppsalahem sen jag var 16-17 år. Tyvärr glömde jag logga in, vilket
gjorde att jag först i april för ett år sedan återregistrerade mig. Så har stått i kö i ca 1,5 år nu. Går
dock segt framåt. Bara på skojs skull lade jag ut en blänkare på facebook och fick veta att en
kompis till mig funderade på att hyra ut i andra hand när hon åker till norge. Så ser väl ut (håller
tummarna hårt), som att jag kanske kan få flytta inom två månader (hoppas hoppas). Känner bara
att jag behöver flytta, vill stå på egna ben och bli mer självständig.

När det gäller S så är jag väldigt realitisk. De senaste dagarna har fått mig att fundera över min
relation med honom... vad jag vill och vad han vill... jag måste nästan leta efter saker och ting som
vi vill olika och jag finner inga tydliga och självklara saker som vi vill olika. Jag vet att S och jag vill
samma sak i väldigt många avseenden. Det känns skönt att jag har kunnat tänka realitiskt när det
gäller honom, d v s inte bara gå efter det  hjärtat säger. Men vad vi står vet jag inte just nu...  Vi har
inte pratat med varandra på en vecka. Det är hårt. Dock ingenting som det går att göra något åt
just nu när han är ute och reser inom jobbet.

Jag har varit hos en kompis under senaste dygnet, kom hem först här på kvällen. Vi har så jäkla kul
ihop hon och jag. Det är tur man har henne när man har lite för mycket i huvudet att fundera på.
Hon får en att tänka på annat. Vi tog en långpromenad idag mitt på dagen från hennes studentrum
i Flogsta, ut till Hågadalen och Hågahögen... tog väl ca 1 timme. Var ganska skönt i alla fall :) Det
som dock är mindra kul just nu är det faktum att vårdcentralen väckte mig imorse och inte gav mig
så bra besked. Var hos dem förra onsdagen och tog prover för Borelia, då jag hade haft konstig led

och muskelvärk under några dagar. Det togs både infektionsprover och två prover för borelia.
Infektionsproverna såg bra ut. Likaså ett av boreliaproven. MEN ett av boreliaproven var inte okej.
Det visade tendens på att jag eventuellt kan ha borelia. Men på grund av att provet låg på gränsen,
måste jag vänta ytterligare fem veckor och göra ett nytt boreliaprov, så att de kan se om värderna
har förbättrats, eller om de ligger kvar. Så summa av kardemumma, jag lider eventuellt av borelia,
även om jag inte kan säga något säkert ännu.

Det finns en låt som beskriver saker och ting i mitt liv så bra just nu. Jag har förlitat mig på det trygga,
det som jag har känt till... jag har varit rädd för förändring för att det varit okänt... vilket kan vara ett av
de största misstagen i mitt liv. Men också den största lärdomen.Texten: "Well I've been afraid of
changing, cause I built my life around you..." Jag har byggt mitt liv runt det trygga; mina föräldrar
och mitt barndomshem... och blundat för omvärlden. Medan tiden har gått har jag stått stilla.
Det är förändring på det nu. Fleetwood Mac - Landslide

 
Nä nu är det dags att sova. Jobbar dag imorgon och lördag. Sen är det hundutställning i Eskilstuna
på söndag och sedan peppar peppar, ser det ut som att jag är ledig hela nästa vecka förutom helgen :P
Var längesen man hade fem dagars ledighet på rad.