Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Hm... Efter tre år tror du fortfarande jag är den samma. Du borde lära
känna den rätta jag... den jag blivit under dessa tre år; den person som
bryr sig om sina medmänniskor och inte bara är egoistisk. Den människa
som lärt sig uppskatta små saker i livet. Den människa som har tro och
ser positivt på väldigt mycket idag. Och den som hellre går iväg ifrån
en fight genom att vara diplomatiskt och inte alltid öppnar munnen,
därför att det inte alltid är det bästa.

Jag är inte den gamla jag; den människa som bara tyckte synd om sig
själv, den som bara brydde sig om sig själv och trodde att det jag upplevt
alltid var värre än alla andras upplevelser och livserfarenheter. Den människa
som inte uppskattade någonting, och inte kunde ta en komplimang. Den
människan som hela tiden skapade koflikter och öppnade munnen. Jag
kom ut på andra sidan eländet som en annan, bättre människa.

Den människan borde du se... inte det barnet jag var när jag var 18 år och
vi först träffades. Jag har kommit en lång väg och jag ska längre. Du borde
verkligen se mig som den jag är idag... Då skulle du se den kärleksfulla kvinna
jag blivit, den kvinnan som älskar dig och som skulle göra allt för dig, den
kvinnan (som till skillnad från många andra kvinnor) kommer stå upp för dig
när det stormar... Den kvinnan som vill dela resten av sitt liv med dig och som
vill ge dig allting... Då skulle du kunna se den kvinnan du vill leva med och som
du kan känna trygghet i... Tänk om honey. För jag ska ingenstans...