Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Som ni märker är inte aktiviteten i bloggen direkt hög just nu. Hinner fasiken inte
med allting som ska göras... Bloggar ju numer på tre olika bloggar, jobbar och håller
på med innebandyn ur olika vinklar. Hade träningmatch ikväll... förlust 4-0. Men vi
börjar få till något... det finns något där som kan bli riktigt bra. Våran tränare
pushar oss på ett bra sätt. Härligt med en tränare som gapar lite och som inte står
tyst som en mus i ett hörn på matcherna. Tummer upp för det. Och jagär överraskad
över att jag inte däckade efter första perioden. Men känns efter ikväll som att jag är
igång med innebandyn igen på allvar litegrann... Och jag älskar det. Jag är så sugen
på att lira igen, att jag till och med är beredd att offra ett jobbpass och ca 700-800 kronor
för det på tisdag. Får se om det går att lösa på något bra sätt så det blir en win-win-
situation :)

Känner mig ganska till freds med livet just nu, förutom just det att jag saknar personen
som jag älskar väldigt mycket och vill ha honom hos mig. Det är det enda som det känns
just nu, att jag saknar i mitt liv. Och han har varit och är en stor grej i mitt liv. Låter konstigt
att beskriva en person som en grej, men jag tror ni förstår. Får väl se vad framtiden
bestämmer för öde. Hoppas på det bästa... och att han inser sitt misstag. Tids nog är jag
säker på att han kommer det.


Älskar dig och det säger jag med denna låten:


"I’ve never opened up to anyone... so hard to hold back when
i’m holding you in my arms We don’t need to rush this, let’s just
take this slow..."




XOXO Jenny has left the building...