Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

"Åh det gör så jävla ont i mitt hjärta. Fattar inte hur du kan vara så jäkla otänksam,
och inte inse att det du gör är ett stort misstag... troligen ett av ditt livs största.
Du ska vara min, fattar du inte det?! Inser du inte vilket misstag du begår just nu?!"

Känner mig inte på topp just nu. Visserligen är jag nog starkare än någongång tidigare
i en sådan här situation. Det känner jag. Men jag vet att känslorna aldrig kommer att
försvinna... Jag kan somna om kvällarna ganska lätt, även om det gör väldigt ont i
mitt hjärta att jag vet att du dela säng med någon annan (vilket gör mig arg, för jag
vet att jag är bättre rakt av...). Men du är alltid i mina tankar när jag somnar in och
när jag vaknar... och ja hela dagen. För jag älskar dig. Jag kan överleva dagarna på
ett ganska bra sätt nu ändå, därför att jag är starkare än någonsin. Men saknaden efter
dig finns där hela tiden. Det är du och ingen annan...




Jag går in i vissa perioder när jag tappar fotfästet, när jag knappt kan andas... när det
känns som att hela världen trycker emot mig. Jag försöker hålla tillbaka mycket, jag
försöker vara stark och jag är det. Men inte hela tiden. Världen lyckas trycka hål på
min bubbla ibland, och när det sker... då sjunker jag ner på golvet i tårar och jag
får panik och kan knappt andas för att jag saknar dig så jävla mycket och vill att du
ska vara min. Du var ju den jag skulle gifta mig med... som jag ville bli gammal med,
och då har jag alltid sett bröllop som en onödig grej som jag aldrig kände att jag
behövde. Men du fick mig att vilja det och du gav mig en annan syn på livet, ett
jusare... Du fick mig att sluta känna att jag inte hade något att leva för, du fick mig
att se småsaker som jag alltid tog för givet förrut... Men samtidigt får du mig också
att känna att jag inte vill leva mitt liv utan dig...

What happens in the future, only time can tell. I hope future is mine...