När det ofattbara inträffar...

Varje morgon när jag vaknar kollar jag alltid på facebook, för att se vad som hänt.
Imorse var det en tung dag att göra det. På en vän facebook (en kennelägare var ena
dräktiga tik igår satte igång förlossningen), stod det: "Hemkommen från Ultuna djursjukhus
med 8 valpar, varav minstingen nog inte överlever natten. Daimi fick vi inte med oss hem,
vi förlorade henne i valpnings komplikationer, så ofattbart :(
"

Jag kände tårarna välla fram. Jag kände sorgen i det som inträffat, känslan och allting
på en gång. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är. Hela dagen har jag gått med funderingar
på hur det ska gå, viljan att hjälpa till fast jag inte vet hur. En av valparna väger bara 78
gram medan de resterande sju väger cirka 300 gram. Kontraster i dålig bemärkning eftersom
det i dagsläget inte går att säga om denna valp kommer att överleva.

Att ikväll få läsa att man hittat en amma till valparna gör mig så otroligt glad, mitt i det mörka.
Det värsta nu är dock att jag börjat fundera på hur det blir när Fanny ska få valpar, vilket är
jobbigt.

Jag beklagar verkligen sorgen Cattling och hoppas att allt ska gå så bra som det kan
just nu. Håller alla mina tummar och tår. Alla mina tankar går till dig just nu.

Rest in Peace Daimi!





Orden räcker inte till...






Kommentarer
Postat av: CJ

ÅH jag förstår känslan helt! Finns inget värre än när man läser om tråkigheter med djur.

2011-12-28 @ 13:45:32
URL: http://cjs.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0