Candrahs seger - När viljan att dö blir verklighet

Skulle du vilja ha dödshjälp om du var obotligt sjuk?


En milsstolpe inom svensk historia är satt. Den 5 maj 2010 sövdes
Candrah Löfgren, 32, på Danderyds sjukhus i Stockholm. Några minuter senare
stängde hennes mammas av respiratorn. Det var första gången en person i Sverige
fick välja att själv dö. Beslutet att dö tog Candrah en decemberdag 2009.
Hon hade lidit av tumörsjukdomen neurofibromatos, en sjukdom där förtjockningar
på nerverna bildar godartade tumörer. Dock ger de en ökar risk att utveckla cancer.
Sjukdomen skapas på grund av en mutation (cellförändring) i kroppens sjuttonde
kromosom. Oftast ärvs den från en förälder. I Candrahs fall fick hon sjukdomen från
sin far som bar på genen. När hon var sex år skulle läkarna operera bort tumören,
det slutade med en förlamning från halsen och neråt. Sedan dess har Candrah levt
på grund av en respirator. Årena innan den 5 maj 2010 hade kroppen börjat brytas
ner fortare, smärtan ökat och Candrah kunde inte längre sitta i sin ellrullstol.
Den 27 mars 2010 berättade hon för Aftonbladet att hon inte ville lida längre och
att hon ville dö medan hon fortfarande var klar i huvudet och innan kroppen hade
ruttnat bort helt. Aftonbladet följde henne under de sista sex veckorna i hennes
liv.


Candrah Löfgren med en av sina katter under veckorna innan dagen
då hon fick hjälp att somna in...


Samtidigt satt juristen Maria Jacobsson på socialstyrelsen på Lilla Essingen i stockholm.
Hon var den som skulle komma att avgöra Candrahs ärende, den som skulle komma att
godkänna att Candrah fick rätten att dö. Men innan var lagar tvugna att vägas mot
varandra. Den 26 april, en månad efter att Aftonbladet började följa henne kom beskedet:
"Du får rätt. Respen får stängas av. Du får bli nedsövd först." Den 5 maj när stunden är
kommen finns det ingen tvekan hos Candrah. När läkaren som hjälper henne mot döden,
frågar om hon verkligen är säker, så svarar hon utan att tveka att hon är det. Beslutet
verkar enkelt, men det är något hon tänkt över under många månader. Hon är säker.
Den 5 maj 2010 somnar hon in utan smärta.

Candrahs fall kom att ändra en hel lagstiftning. Efter hennes brev och död fick Maria Jacobsson
uppdraget att se över reglerna för "vård i livets slutskede". Idag den 18 juni 2011 kom nya föreskrifter
från Socialstyrelsen vad det gäller just vården i livets slutskede. Patienten ska ha rätt till en fast
läkare i livets slutskede, samtidigt som de ger läkare och sköterskor intruktioner om hur de
ska agera. Dessutom visar de tydligt att det är patienten som bestämmer var som ska ske
själv. Läkare måste respektera om en patient i livets slutskede inte vill ha livsuppehållande behandling.




Det här med dödshjälp har varit en fråga som inte har lagts fram så mycket i
strålkastarljuset tidigare i Sverige. I USA är det tillåtet i fyra stater, samt att
man i Kalifornien försöker få det legalt. I Europa är det endast tillåtet med döds-
hjälp i Nederländerna, Albanien Belgien, Tyskland och Schweiz. Luxemburg kämpar
också för att legalisera dödshjälp. När det gäller Sverige så är det ju en form av
inaktiv dödshjälp som de nya föreskrifterna förespråkar. Jag tror många tror
att frågan kring aktiv dödshjälp splittrar många. Men tvärtom så visar en undersökning
som Aftonbladet gjorde den 20 mars 2010, när nyheten om Candrahs förfrågan till
socialstyrelsen blev känd, att nio av tio svenskar sa ja till aktiv dödshjälp. I början
kallandes Candrah för Kim i medierna (så även i undersökningen som aftonbladet gjorde
eftersom Candrah inte gått ut officiellt i media vid den tiden och berättat själv).

         


Jag själv ställer mig positiv till aktiv dödshjälp. Det finns så mycket fler fördelar med
det jämfört med att inte ha dödshjälp. Vid dödshjälp kan man hindra mycket lidande.
När en människa är så dålig att den inte kommer att överleva och man vet det säkert...
vad finns det egentligen för mening att dra ut på lidandet om människan själv inte vill
leva längre? Det finns människor som är ensamma och som inte har något kvar att
leva för och som är väldigt sjuka, varför ska man tvinga dem kvar i en värld där de inte
är lyckliga om de är dödssjuka.

För många är det inte lika självklart att vara positiva till dödshjälp. Varje människa har
sina värderingar och är man inte positiv till aktiv dödshjälp så är det inte fel. Det finns flera
nackdelar och fördelar. Man kan väga dem fram och tillbaka hur länge som helst. När jag
ställer mig positiv, så ser jag också till det mänskliga och mest humana mot den människan
som vill ha aktiv dödshjälp då det är dödssjuk. Jag tycker det är okej att man inte är positiv,
men hittade en sida där jag tycker att man går till överdrift i sin negativitet mot dödshjälp.
Det är en kristen sida, så förvånar inte mig att de överdriver. De menar på att aktiv dödshjälp
är planerade mord. Och visst ser man det från den vinkeln de gör så är det kanske det. Men man
måste se det från den vinkeln att det är en hjälpgrej som görs. Kristna förespråkar att man ska
vara snälla mot andra och ta hand om andra och så vidare. De motsäger sig litegrann genom att
ställa sig negativa till dödshjälp egentligen och dessutom kallar det för planerade mord. Jag
respektera att de säger nej till dödshjälp, men inte argumenten.

Frågan om dödshjälp kommer att rulla vidare. Candrahs öde och hjälp mot döden satte en
milstolpe som kommer att vara en riktning vid framtida liknande frågor. Vi har alltid tyckt
förrut att man ska få dö på ett värdigt sätt om man varit sjuk. Men det värdiga sättet har
varit att man får dö efter månader i respirator (för att upprätthålla en människa i livet) och
smärtlindring genom morfin. Det sättet vi har sett som värdigt har inte varit värdigt. Värdigt
har fått en helt ny innebörd i och med Candrah Löfgren. Värdigt är att få hjälp att dö om man
är dödssjuk och slippa lidande. Candrah fick sin slutgiltiga seger, ett år efter att hon själv
fick hjälp att lämna den här världen.




Ska vi inför även aktiv dödshjälp framöver? Den frågan känns enkel för mig att svara på. Men
för många är det inte enkelt. Det finns många om och men i den frågan och mycket små detaljer
och små underregler som måste till. Ska en sådan lag träda i kraft så måste det till en ordentlig
utredning och det måste verkligen finnas ordentligt finjobb bakom en sådan eventuell lag. Jag
är inte främmande för det och jag hoppas att det finns människor inom socialstyrelsen som överväger
en sådan lagstiftning, för människors välmående och av human syn.

Candra Löfgren är en stor och modig människa i mina ögon!



Over and out!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0