Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Ni som läst bloggen tidigare idag, har sett att jag skrev att jag idag skulle baka.
Sagt och gjort... jag började baka både semlor och matbröd på eftermiddagen.
Tänkte att det kunde vara sjysst att göra semlor till mina föräldrar och alltid
gott med hembakt bröd. Tji fick jag.

När pappa kommer hem vid halv sex är han jättesur och tvär utan anledning.
Är sur för att jag håller på att baka och gapar som en jävla idiot  bl a att jag aldrig
gör rent efter mig. Faktum är att jag senaste gången jag höll på, diskade varenda
pinal. Det var grejer som han använt till julbordsmaten som låg kvar i diskhon.
Skitkul tänkte jag, han är på samma humör som vanligt. Och han har gnällt hela
tiden sen han kom hem på att jag bakar. När jag stod vid diskbänken för att fixa
disktrasa att torka bordet efter mig, för att göra rent tänkte jag, kommer han med
ett vinglas i högsta hugg och ska tömma ut och försöker tränga sig och ställer sig
så när min rygg att när jag vänder mig om, han han glaset i handen så nära mig, att min
arm träffar glaset och han häller allt rödvin över mig. Vilket nu har lett till att en av
mina favorittröjor är förstörda av rödvinsfläckar. Det är mitt fel att den är förstörd
fast det är han som försökte tränga sig fram när jag står vid diskbänken. Det är väl
han som borde väntat tills jag var klar. Sedan får jag höra att jag har fel kläder på
mig och att det är det som är felet. Så det är meningen att man ska förvänta sig att
få ett glas rödvin tömt över sig eller vadå?

Blir arg, men mest ledsen. Jag försöker bara vara snäll och göra något bra.
Men istället för uppskattning är han arg för att jag vill vara snäll och får mig
att känna mig helt jävla värdelös. Sen skriker han att han ska kasta ut mig, bara
för att jag blir förbannad för att han tömmer vin över mig och säger att jag gnäller
hela tiden. Jag har varit tyst nästan hela tiden sen han kom hem, enda gången
jag sa något, och då blev jag arg för att någon hade lagt bakplåtspappret på
annat ställe än där det ska ligga. Tycker det är normalt att man blir arg när
människor inte lägger saker där de ska ligga och gör att det inte går att hitta det,
d v s att det är borta.

Ni kanske tycker det är konstigt att man blir ledsen över en sådan här sak. Jag
tycker det är helt normalt att man reagerar när man försökt vara snäll och man
bara får skit tillbaka och dessutom får sin tröja förstörd på grund av en annan
människa. Och när det dessutom är ens egen förälder tar man hårt vid sig.
Oavsett hur gammal man är, om man fortfarande är ett barn eller blivit vuxen,
så räknar man med att en förälder ska stötta sitt barn och inte få det att känna
sig värdelöst, bara för att det försöker vara snällt...
Jag tycker det är extremt tråkigt att man inte får någon uppskattning när man
försöker vara snäll, utan bara skit... Jag skrek åt min pappa:"Försvinn... jag vill
inte se dig..."  Det är inte sjysst. Men jag känner att han får skylla sig själv lite.



Over and Out!