Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Jag är datorlös, därav mitt dåliga bloggande plus att jag jobbat hela julhelgen.
Det har varit skönt att fly smärtan av att vara ensam på julen. Det har varit
otroligt skönt att fly smärtan av verkligheten. Min verklighet blev att jag fick
världens största kram av en av mina favoritbrukare. Och den verkligheten
var en bra julafton för mig :)

Kan ärligt talat inte säga att det hänt något intressant under julhelgen...
eller jo i och för sig. En fyllomorsa som valde bort sina barn för att åka ut och
supa på juldagen, höll på att få en knytnäve av mig. Men smart som jag är gav
jag bara henne ett elakt flin och sa till henne att jag tyckte hon va patetisk
då hon betedde sig dåligt mot mig. Ångrar dock att jag inte sa en del saker till
henne. Men lätt att tänka efter i en sådan där situation. Sedan var det en person
som öppet skrev på sin facebook att jag var en tragisk människa m.m.

Den tragiska människan i det läget skulle jag anse är den som skriver en sådan
sak och hänger ut en annan människa. Visst kan jag skriva att jag tycker någon
betett sig illa och så... MEN ska dock poängtera att jag aldrig skriver ut namn.
Om jag tycker någon beter sig illa, då ignorerar jag bara den människan fortsättnings-
vis och det är exakt det jag kommer att göra med denna och de gemensamma
vänner vi hade på facebook som satt och gilla hennes inlägg hon skrev. Vad är det
för vänner liksom. Det finns en dörr ut ur mitt liv om det är så jobbigt att vara
i närheten av mig. De som ändå inte kan ta alla sidor av en, som när man skriver
2 negativa statusuppdateringar av 20 påstår att man är en negativ och tragisk
människa, det är inte riktiga vänner.

Jag vet hur riktiga vänner är. Jag och min närmaste vän... vi är extremt lika men
ändå så olika. Det flyger gnistor om oss ibland och ryker nästan för att vi är
så tjurskalliga, bångstyriga och ibland har så extremt olika åsikter. Men för det
så kallar vi inte varandra för att vara tragisk människor, utan oftast rinner det ut
i sanden och efter 1 timme är vi som världens bundisar igen.

Jag har förändrats mycket det senaste året. Sedan hör man ibland människor som
påstår att jag är bitter bara för att jag har radikala åsikter och biter ifrån när jag
tycker saker och ting är fel och jag känner mig felbehandlad? De människorna som gör
det, jag undrar hur bittra de är egentligen som bara följer med helt lealöst och tar allt
och aldrig säger ifrån... Ska man komma någon vart, visst måste man vara ödmjuk ibland
och ta åt sig av vissa saker, det är jag... och jag har blivit väldigt mycket bättre på det
under det året som har gått. Men man måste ändå lära sig att använda armbågarna och
det är nog uppenbart något som jag är expert på, eftersom jag emellanåt lyckas reta upp
människor. Men that's life. Det viktigaste är att man trivs med sig själv och är stolt över
sig själv och det är jag. För jag vet att jag gör mycket viktiga saker i mitt liv.

You can try but never stop me
This is what I'm made of
I will never ever let go
This is what I'm made of
No one can control me
'Cause this is what I'm made of
You can hate but never break me
This is what I'm made of


Så jag tänker önska er alla läsare en god fortsättning...




XOXO jenny has left the building. To be continue...