Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Det har gått över tre snart sedan Anders Breivik löpte amok i Norge och förändrade en hel
nation, kanske till och med snudd på en hel värld. Jag har varit på väg att skriva detta inlägg
länge. Men någonstans på vägen har jag stakat mig, känt tårarna bränna bakom ögonlocken
när jag ska skriva. Och trots tre veckor har jag fortfarande inte smällt händelserna i Norge.
Tre veckor för att finna ord. Men jag står fortfarande mållös... fortfarande utan något vettigt
eller några som helst tröstande ord att säga. Allt som finns inom mig är varför... Helgen som
var borde verkligen ha gått i glädjens tecken. Helgen när händelserna inträffade borde gått i
glädjens tecken. Jag ställde ut Fanny, som gjorde bra ifrån sig i ringen på den internationella
utställningen i Köping. Dessutom spenderades de lediga dagarna jag hade från jobbet dedn veckan
med underbart folk; lapphundsfolk och en person jag tycker om. Men trots de bra dagarna med
underbara människor som jag hade, plus att Fanny gick bra, så hade jag under den helgen väldigt
svårt att vara glad och le. Trots tre veckor, så gör minnena av tragedin i Norge hela tiden påminda...
de påminner mig om att fredagen den 22's händelse i Norge var verklig.

Jag borde ha landat, kunnat känna glädje igen. Jag har kunnat känna glädje och le igen sedan
denna dagen. Mycket på grund av att jag har en del arbetskamrater på hemtjänsten i Östhammar
(yngre och äldre) som är härliga. Men om jag har landat? Nej, och jag tror inte jag kommer att
göra det. För jag tror inte jag kommer kunna förstå förödelsen och omfattningen av bilbomben
och skjutningarna i Norge någonstin. Borde jag kunna förstå i framtiden? Det är möjligt, men i
dagsläget känns det som att jag aldrg kommer det. Det har nämligen gått tre veckor. Jag nyper
mig fortfarande lite lätt i armen... På bara väldigt kort tid har det hänt saker som jag ifrågasatt vad
det finns för mening till att det skett. Även detta är en sådan sak. När det händer sådana här saker
börjar man ifrågasätta vad för saker som är viktiga i livet.

Någonstans under dessa tre veckor, har jag känt att jag velat ventillera mig... men vad ska jag
ventillera. De känslor och tankar som finns inuti mig kring detta far runt och är en enda röra. Jag
kommer aldrig förstå. Det är kanske inte meningen att en människa som är frisk psykiskt ska göra
det heller? Jag vet att jag inte kan göra någonting åt det förflutna, men jag kan ändå inte släppa det
helt för tillfället.

Någon sa till mig; "Jag orkar inte bry mig om det där..." Vem det var, det låter jag var osagt. Alla
människor har sin egen uppfattning kring saker och ting. Men jag kan ändå inte låta bli att funderar
på om vi bara ska släppa det, släppa ett massmord riktat mot en hel nation, ett massmord som tog
död på en hel nations framtid.  riktat mot oskyldiga vuxna och barn som trodde på mänskligheten
och dess värde? Ska vi låta en människa med, enligt mig, sned människosyn gå lös på oskyldiga
människor utan att vi inte reagerar?

Kort efter händelsena läste jag en intervju med Norges statsminister Jens Stoltenberg. Inte ett öga
var torrt. På en av bilderna står han och blickar ut över regeringsbyggnaden... På en annan bild är
hans blick helt tom... ögonen nästintill blanka. Hans innersta tankar har ingen riktigt fått reda på.
Det enda han sa i denna intervjun är att han gråtit massa och att det är nyttigt att göra det. Stoltenberg
är en av de som förlorat en vän eller närstående i attacken. När han höll talet i kyrkan tog jag honom
till mig... hans öppenhet, hans sätt att visa känslor - han gick rakt genom tv-rutan och det kom en tår
hos mig.


Jens Stoltenbergs tal




SSU's föredetta ordförande Jytte Guteland talade på minnesstunden i Oslo



Det finns mycket jag känner att jag skulle vilja skriva. Men det känns någonstans som att orden
inte räcker till. Det känns också någonstans som att jag inte kan samla orden eftersom de är så många
och jag inte riktigt vet hur jag ska formulera allting. Denna händelse sträckte sig långt ut över Sveriges
gränser och har berört en hel värld. De som dog skall aldrig glömmas.



Dessa dog i Norge, på grund av Anders Behring Breivik

Sharidyn Svebakk-Bøhn,
Född 970717, från Drammen
(Dog på Utøya

Silje Merete Fjellbu,
Född 931113, från Tinninn
(Dog på Utøya)


Bano Abobakar Rashid
Född 921228, från Nesodden
(Dog på Utøya)

Syvert Knudsen,
Född 930821, från Lyngdal
(Dog på Utøya)



Diderik Aamodt Olsen
Född 920603, från Nesodden
(Dog på Utøya)

 
Simon Sæbø
Född 920725, från Salanger
(Dog på Utøya)

Synne Røyneland
Född 930118, från Oslo
(Dog på Utøya)

Anne Lise Holter
Född 590916, från i Østfold
(Dog vid regeringskvarteret)

Hanne A. Balch Fjalestad
Född 671013, från Lunner
(Dog på Utøya)


Trond Berntsen
Född 600512, från Övre Eiker
(Dog på Utøya)

Birgitte Smetbak
Född 960225, från Nøtterøy
(Dog på Utøya)

Margrethe Bøyum Kløven
Född 950303, från Bærum
(Dog på Utøya)

Even Flugstad Malmedal
Född 921216, från Gjøvik
(Dog på Utøya)

Tamta Lipartelliani
Född 880107, från Georgien
(Dog på Utøya)

Kevin Daae Berland
Född 960624, från Askøy
(Dog på Utøya)

Silje Stamneshagen
Född 930515, från Askøy
(Utøya)

Hanne Kristine Fridtun
Född 910815, från Stryn
(Dog på Utøya)

Kjersti Berg Sand
Född 841010, från Nord-Odal
(Dog i Regeringskvarteret)

Håkon Ødegaard
Född 940518, från Trondheim
(Dog på Utøya)

Sondre Furseth Dale
Född 940219, från Haugesund
(Dog på Utøya)

Henrik André Pedersen
Född 840219, från Porsanger
(Dog på Utøya)

Eivind Hovden
Född 960126, från Tokke
(Dog på Utøya)

Rolf Christopher Johansen Perreau
Född 860609, från Trondheim
(Dog på Utøya)

Sverre Flåte Bjørkavåg
Född 830101, från Sula
(Dog på Utøya)

Eva Kathinka Lütken
Född 940703, från Sarpsborg
(Dog på Utøya)

Ismail Haji Ahmed
Född 910823, från Hamar
(Dog på Utøya)

Maria Maagerø Johannesen
Född 940324, från Nøtterøy
(Dog på Utøya)

Modupe Ellen Awoyemi
Född 950814, från Drammen
(Dog på Utøya)

Lene Maria Bergum
Född 920316, från Namos
(Dog på Utøya)

Guro Vartdal Håvoll
Född 930617, från Ørsta
(Dog på Utøya)

Marianne Sandvik
Född 950314, från Stavanger
(Dog på Utøya)

Andreas Dalby Grønnesby
Född 940716, från Stange
(Dog på Utøya)

Sondre Kjøren
Född 940616, från Orkdal
(Dog på Utøya)

Bendik Rosnæs Ellingsen
Född 930126, från Rygge
(Dog på Utøya)

Gizem Dogan
Född 940501, från Trondheim
(Dog på Utøya)

Snorre Haller
Född 810429, från Trondheim
(Dog på Utøya)

Johannes Buø
Född 961105, från Mandal
(Dog på Utøya)

Gunnar Linaker
Född 880707, från Bardu
(Dog på Utøya)

Tove Åshill Knutsen
Född 540731, från Oslo
(Dog vid Regeringskvarteret)

Hanna M. Orvik Endresen
Född 500321, från Oslo
(Dog vid Regeringskvarteret)

Kai Hauge
Född 780731, från Oslo
(Dog vid Regeringskvarteret)

Karar Mustafa Qasim
Född 920222, från Vestby.
(Dog på Utøya)

Andreas Edvardsen
Född 921130, från Sarpsborg
(Dog på Utøya)

Ronja Søttar Johansen
Född 940203, från Vefsn
(Dog på Utøya)

Emil Okkenhaug
Född 951102, från Levanger
(Dog på Utøya)

Åsta Sofie Helland Dahl
Född 941119, från Sortland
(Dog på Utøya)

Monica Iselin Didriksen
Född 930218, från Sund
(Dog på Utøya)

Rune Havdal
Född 671216, från Øvre Eiker
(Dog på Utøya)

Tore Eikeland
Född 900518, från Bergen
(Dog på Utøya)

Espen Jørgensen
Född 940606, från Bodø
(Dog på Utøya)

Karin Elena Holst
Född 950818, från Rana
(Dog på Utøya)

Aleksander Aas Eriksen
Född 940829, från Meråker
(Dog på Utøya)

Victoria Stenberg
Född 931023, från Nes
(Dog på Utøya)

Ruth Benedicte Vatndal Nilsen
Född 951001, från Tønsberg
(Dog på Utøya)

Isabel Victoria Green Sogn
Född 940318, från Oslo
(Dog på Utøya)

Ida Beathe Rogne
Född 931108, från Østre Toten
(Dog på Utøya)

Elisabeth Trønnes Lie
Född 950309, från Halden
(Dog på Utøya)

Monica Elisabeth Bøsei
Född 660120, från Hole
(Dog på Utøya)

Håvard Vederhus
Född 891110, från Oslo
(Dog på Utøya)

Carina Borgund
Född 930325, från Oslo
(Dog på Utøya)

Ingrid Berg Heggelund
Född 920920, från Ås
(Dog på Utøya)

Tarald Kuven Mjelde
Född 930123, från Osterøy
(Dog på Utøya)

Porntip Ardam
Född 900118, från Oslo
(Dog på Utøya)

Andrine Bakkene Espeland
Född 940730, från Fredrikstad
(Dog på Utøya)

Torjus Jakobsen Blattman
Född 930919, från Kristiansand
(Dog på Utøya)

Jamil Rafal Mohamad Jamil
Född 910305, från Eigersund
(Dog på Utøya)

Tina Sukuvara
Född 920902, från Vadsø
(Dog på Utøya)

Fredrik Lund Schjetne
Född 920816, från Eidsvoll
(Dog på Utøya)

Steinar Jessen
Född 950117, från Alta
(Dog på Utøya)

Lejla Selaci
Född 940109, från Fredrikstad
(Dog på Utøya)

Henrik Rasmussen
Född 930218, från Hadsel
(Dog på Utøya)

Thomas Margido Antonsen
Född 950625, från Oslo
(Dog på Utøya)

Mona Abdinur
Född 930203, från Oslo
(Dog på Utøya)

Anders Kristiansen
Född 930130, från Bardu
(Dog på Utøya)

Jon Vegard Lervåg
Född 790217, från Oslo
(Dog i Regeringskvarteret)

Ida Marie Hill
Född 770220, från Oslo
(Dog i Regeringskvarteret)

Hanne Ekroll Løvlie
Född 810629, från Oslo
(Dog i Regeringskvarteret)

Det har myntats en del minnesvärda ord under denna tuffa tid. En mening är denna:

"Om en man kan visa så mycket hat, tänk hur
mycket kärlek vi som är många kan visa."


Denna mening har satt sig fast i mig och kommer alltid finnas där.
Meningen tror jag har innebörden, att tillsammans är vi starka och kan övervinna allting.
Jag vill skriva mer, men finner inga ord nog som kan sätta en prägel på denna tragedi.
Tiden läker sår sägs det. Och det är möjligt att det är så. Men för många kommer denna
händelse att ligga kvar som ett stort ärr i hjärtat. Minnen kommer bestå. Det är många
norrmän som förlorade någon de kände. Vi kan försöka bära de människornas sorg, stå
enade med dem. Finnas där. Vi måste tillsammans fortsätta kämpa för människors rättigheter,
värde och rätt till att leva. Anders Berhing Breivik såg ner som människor, men hade själv
ett leverne och ett tankesätt som skrek dubbelmoral. Han menade på att människor inte
skulle få socialbidrag och dylikt, när det var han själv som kostade samhället pengar genom
att leva på det. Kan det kallas för annat än dubbelmoral?





Den 22 juli utvecklades till en svart dag i Norges historia, en svart dag i världshistorien.
Den 22 juli tog Anders Behring Breivik demokratin som gisslan. Nu ska vi som kämpar för
demokratin tar vi tillbaka den. Jag är stolt att vara SSU-medlem. Tillsammans står vi enade,
tillsammans är vi starka och kan övervinna allting.


Vila i frid alla ni som föll offen för en psykopats dåd. En människa som inte visste eller vet
vad mänskligt värde är.



Over and out.