Tomten...
i värmen, ljusbågen i fönstret är tänd nu sedan idag eftersom det är första
advent. Det är riktigt mysigt. Min katt Lexus ligger mot mitt ben på täcket och
snusar. Efter en dag med matchdömning (trots skadan i låret) och efter att ha
bevittnat mitt eget lag (från seketeriatet där jag satt idag) spela jämt och få
oavgjort mot Storvreta IBK U, så har jag avslutat kvällen med att få massage
av min bästa vän Ulla, som är utbildad massör. Sedan när jag kom hem från
henne tog jag en glass och så har jag druckit en kopp med glögg och mandel,
pepparkakor (var bjuden till brorsan på fika, men blev inget eftersom innebandyn
tog över), ätit en avokado och Nachochips med ostsmak. Nu ligger jag under
täcket och njuter av ljusbågen och av rimfrpsten som slagit sig på fönstret.
Trots kylan, så är det något visst med den, rimfrosten och vintern. Jag tycker
egentligen inte om kylan. Men ändå... det knastrar och knarrar så mysigt under
skorna när man går i snön i denna kyla. Just därför kom jag och tänka på
Viktor Rydbergs "Tomten", en dikt som jag älskar. Så tänkte därför bjuda på den
i denna midvinternatt när termometern krypit ner rejält...
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar
sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladgårdsdörr, grå mot den vita driva, tittar,
som många vintrar förr, upp emot månens skiva, tittar mot skogen,
där gran och fur drar kring gården sin dunkla mur, grubblar, fast ej
det lär båta, över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår, skakar huvud och hätta --- »nej, den
gåtan är alltför svår, nej, jag gissar ej detta» --- slår, som han plägar, inom
kort slika spörjande tankar bort, går att ordna och pyssla, går att sköta sin
syssla.
Går till visthus och redskapshus, känner på alla låsen --- korna drömma vid
månens ljus sommardrömmar i båsen; glömsk av sele och pisk och töm.
Pålle i stallet har ock en dröm: krubban han lutar över fylls av doftande klöver; ---
Går till stängslet för lamm och får, ser, hur de sova där inne; går till hönsen,
där tuppen står stolt på sin högsta pinne; Karo i hundbots halm mår gott, vaknar
och viftar svansen smått, Karo sin tomte känner, de äro gode vänner.
Tomten smyger sig sist att se husbondfolket det kära, länge och väl han märkt,
att de hålla hans flit i ära; barnens kammar han sen på tå nalkas att se de söta
små, ingen må det förtycka: det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son, ren genom många leder slumra som barn;
men varifrån kommo de väl hit neder? Släkte följde på släkte snart, blomstrade,
åldrades, gick --- men vart? Gåtan, som icke låter gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft: där har han bo och fäste högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste; nu är väl svalans boning tom, men till våren med blad och
blom kommer hon nog tillbaka, följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om månget ett färdeminne, intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne. Genom en springa i ladans vägg lyser månen på gubbens
skägg, strimman på skägget blänker, tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all, livet där ute är fruset, blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset. Tomten lyssnar och, halvt i dröm, tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara, undrar, var källan må vara.
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma. Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken.
Avslutar inlägget med en bild som togs ikväll. Jag skrev ju att jag var hos min kompis
och fick massage. men innan hon började massera tyckte hennes katt Charlie att det
var så mysigt att jag lade mig på massagebänken. Så han hoppade upp, gick upp på
mig och satte sig på ryggen på mig. Haha. Vi hade rätt kul ett tag och skrattade gott
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
