Sammanfattning av helgen
Jag är inte på speciellt bra humör ikväll, borde egentligen låta bli att skriva
då kanske. Men ska verkligen försöka hålla mig i skinnet så grodorna inte hoppas
ur munnen. Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta min helg. Det är nämligen
med lite blandade känslor som jag tänker tillbaka och funderar över det som
har hänt. Jag känner glädje över vissa saker, men känner mig extremt ledsen
över andra saker. Jag tänker börja med det jobbiga som gör mig lite ledsen.
Det som gör mest ont just nu och som gör mig väldigt ledsen, det är att vissa människor
tror att de kan sparka på en hur som helst, behandla en som skit och inte förstå att det
blir konsekvenser av handlandet. Samtidigt så tror vissa människor saker, utan att veta
sanningen och antar en massa och hittar på både det ena och det andra. De lyssnar inte ett
dugg på vad man säger fast att man försöker förklara läget. Hallå! Jag är faktiskt
en levande person som är vuxen och går att prata med. På ett sätt har jag försökt hålla
mig positiv, trott på en förbättring och trott på att vissa personer ska börja behandla
mig rättvist... Men det har gått så lång tid nu, så jag börjar inse att det inte kommer att
ske, vilket har lett till att jag inte orkar hålla käften längre. Jag har ett äss i rockärmen
som jag kan utnyttja. Men jag vill inte behandla andra som skit, även om det just nu
inte känns som att jag har något val. Det bästa är att jag fick sista ordet sist och det
kändes ändå som en seger, att jag fick personer att bli mållösa och inte veta vad de
skulle säga.
Igår fick jag veta att brorsan eventuellt kommer flytta, 25 mil bort (!) pga jobb,
d v s om han får det. Jag känner mig splittrad inför det. Jag är naturligtvis glad att
brorsan hittat ett annat jobb, eftersom hans nuvarande arbetsgivare, är en riktig
surfitta och lovar guld och gröna skogar men inte håller något. Samtidigt tycker jag
det är jobbigt. Jag trodde inte jag skulle känna det jag gör och att vi skulle ha den kontakt
som vi har idag, eftersom vi var som hund och katt som små och bokstavligen talat hängde
i varandras hår jämt. Jag vet inte hur ofta vi höll sams. Men vi bråkade mer än höll sams
i alla fall. Så mycket kan jag säga. När han flyttade hemifrån tyckte jag det var lite jobbigt.
Men samtidigt så visste jag att han fans 6 km bort, vilket inte var hela världen. Nu kommer
han eventuellt finnas 25 mil bort. Tycker inte det är speciellt kul att tänka på, även om
jag naturligtvis är glad för hans skull.
Ikväll så vann Storvreta sin match i SSL hemma mot Balrog, en match som man bara skulle
vinna, anser jag. Trots att man vunnit de senaste matcherna tycker inte jag att det går
att avskriva ordet kris ännu. Vinsterna har kommit mot bottenlag som ligger efter laget
i den ganska jämna tabellen. Sirius drog däremot nitlotten i kvällens match mot AIK.
De blåsvarta får verkligen åka hem till Uppsala och slicka såren efter 13-4(!)-förlusten
mot de Gul-svarta. Jag kan säga att jag är lite besviken över Sirius insats. Jag var inte
på plats utan följde matchen via UNT's liverapportering. Jag visste att AIK var duktiga och
att det kanske var ganska stor chans att AIK skulle vinna. Men jag hade förväntat mig
bättre motstånd från Sirius, kanske ett 7-4-resultat eller så. Men inte att det skulle sluta
13-4. Det som förvånar mig lite är att Fredrik Sandqvist verkar ha väldigt svårt att
träffa målet. Enligt UNT hade han väldigt många chansen som han totalt brände. Han satte
bara en boll av sina lägen och det är alldeles för lite när man möter ett lag som AIK.
Någon skylde på att det var pga att det unga superlöftet Tobias Steineck tvingats utgå,
som gjorde att Sirius förlorade matchen. Men med tanke på att Steineck redan släppt
in massa mål, så hade man troligen förlorat matchen redan innan han tvingades utgå
med skada. Finns ingen specifik person att skylla på. Bara att inse att Sirius inte var
på tå idag och att AIK var mycket bättre.
Det bästa med den här helgen har varit att jag fick döma matcher igår morse. Trots att jag
gick upp 06.45 och endast hade sovit 1,5 timme på natten (var naturligtvis trött) så kändes
det ändå postivit att få döma. Det är roligt och just nu, pga det första jag skrev om här i
inlägget, så verkar det vara enda tillträdet jag har till en tävlingsmatch just nu. Jag kan säga
att det var trötta steg med en hjärna som inte riktigt hängde med, i Björklinge sporthall igår
morse och förmiddag. Åkte hemifrån 07.31. Var uppe i Björklinge 07.59. *Host* Det är
fyra och en halv mil dit. Pappa körde 115-120km/h på en 80 väg (stark gjort pappa).
Fast jag var aldrig rädd, han har ju kört rally en gång i tiden, med betydligt sämre bil än
våran saab 9-3 TDI. Så litar på att han har kontroll. Trots att jag var extremt trött
igår, så var det skönt att komma upp ganska tidigt. Lugnt och tyst och stilla. Jag kan dock
säga att tanken igår morse när jag var trött och precis klivit ur sängen var:
"Alltså vafan har jag gjort... Varför sa jag att jag kunde döma när jag egentligen hatar
att gå upp tidigt och hatar tidigare mornar". Haha. Jag somnade i alla fall som ett litet barn
i sängen igår eftermiddag, 25-30 minuter efter att jag kommit hem och sov ca 3 timmar.
Det va välbehövligt. Tog en utvisning för otillåten träning igår med på en P10-spelare.
De unga killarna har ibland tendensen att satsa in i spelarna istället för att gå på bollen,
inget snyggt det överhuvudtaget. Men de är ändå fruktansvärt duktiga. Björklinge har en
99 som spelar i P10 och P11-laget, som är riktigt duktig. Jag tror han heter Filip Eriksson.
Lägg det namnet på minnet. Tror det är en killen med stor potential, så förvånar mig inte
om vi får se honom i Storvreta eller Sirius i SSL en dag i framtiden. Killen är jätteduktig.
Vet att man inte ska lägga så mycket värderingar som domare. Men det var svårt att
undvika honom. Han gjorde många av P10 och P11-lagets mål.
Det som jag märkt när jag dömt, det är att alla domare har olika hög toleransnivå. Absolut
får man inte tappa matchen så det blir fult. Men att följa domarboken till punkt och pricka går
inte. Alla är olika som domare, det märker man ju fler kollegor man dömer med.
En av de sakerna som jag som domare personligen strävar efter, det är att aldrig blåsa sönder
en match. Men naturligtvis kan det ibland vara oundvikligt. Men ibland går man alldeles för
mycket efter regelboken, och blåser på varenda pytteincident vilket jag personligen inte
tycker är okej eftersom det förstör matcherna. Skulle du som spelare vilja bli avblåste var
tionde-femtonde sekund? Som sagt, i vissa fall är det nödväntigt. Men i andra fall är det
riktigt onödigt.
Sen en annan positiv sak. Om allt går som planerat och det klickar bra, kommer vi
förmodligen har en tio veckor gammal valp springa omkring i huset i slutet av februari,
början på mars. Det är bara att vänta och se...
MEN VET NI VAD... IMORGON ÄR EN ANNAN DAG OCH SOLEN KOMMER GÅ UPP
DÅ MED :) SÅ SKA FÖRSÖKA VARA POSITIV OCH TÄNKA FRAMÅT.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
då kanske. Men ska verkligen försöka hålla mig i skinnet så grodorna inte hoppas
ur munnen. Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta min helg. Det är nämligen
med lite blandade känslor som jag tänker tillbaka och funderar över det som
har hänt. Jag känner glädje över vissa saker, men känner mig extremt ledsen
över andra saker. Jag tänker börja med det jobbiga som gör mig lite ledsen.
Det som gör mest ont just nu och som gör mig väldigt ledsen, det är att vissa människor
tror att de kan sparka på en hur som helst, behandla en som skit och inte förstå att det
blir konsekvenser av handlandet. Samtidigt så tror vissa människor saker, utan att veta
sanningen och antar en massa och hittar på både det ena och det andra. De lyssnar inte ett
dugg på vad man säger fast att man försöker förklara läget. Hallå! Jag är faktiskt
en levande person som är vuxen och går att prata med. På ett sätt har jag försökt hålla
mig positiv, trott på en förbättring och trott på att vissa personer ska börja behandla
mig rättvist... Men det har gått så lång tid nu, så jag börjar inse att det inte kommer att
ske, vilket har lett till att jag inte orkar hålla käften längre. Jag har ett äss i rockärmen
som jag kan utnyttja. Men jag vill inte behandla andra som skit, även om det just nu
inte känns som att jag har något val. Det bästa är att jag fick sista ordet sist och det
kändes ändå som en seger, att jag fick personer att bli mållösa och inte veta vad de
skulle säga.
Igår fick jag veta att brorsan eventuellt kommer flytta, 25 mil bort (!) pga jobb,
d v s om han får det. Jag känner mig splittrad inför det. Jag är naturligtvis glad att
brorsan hittat ett annat jobb, eftersom hans nuvarande arbetsgivare, är en riktig
surfitta och lovar guld och gröna skogar men inte håller något. Samtidigt tycker jag
det är jobbigt. Jag trodde inte jag skulle känna det jag gör och att vi skulle ha den kontakt
som vi har idag, eftersom vi var som hund och katt som små och bokstavligen talat hängde
i varandras hår jämt. Jag vet inte hur ofta vi höll sams. Men vi bråkade mer än höll sams
i alla fall. Så mycket kan jag säga. När han flyttade hemifrån tyckte jag det var lite jobbigt.
Men samtidigt så visste jag att han fans 6 km bort, vilket inte var hela världen. Nu kommer
han eventuellt finnas 25 mil bort. Tycker inte det är speciellt kul att tänka på, även om
jag naturligtvis är glad för hans skull.
Ikväll så vann Storvreta sin match i SSL hemma mot Balrog, en match som man bara skulle
vinna, anser jag. Trots att man vunnit de senaste matcherna tycker inte jag att det går
att avskriva ordet kris ännu. Vinsterna har kommit mot bottenlag som ligger efter laget
i den ganska jämna tabellen. Sirius drog däremot nitlotten i kvällens match mot AIK.
De blåsvarta får verkligen åka hem till Uppsala och slicka såren efter 13-4(!)-förlusten
mot de Gul-svarta. Jag kan säga att jag är lite besviken över Sirius insats. Jag var inte
på plats utan följde matchen via UNT's liverapportering. Jag visste att AIK var duktiga och
att det kanske var ganska stor chans att AIK skulle vinna. Men jag hade förväntat mig
bättre motstånd från Sirius, kanske ett 7-4-resultat eller så. Men inte att det skulle sluta
13-4. Det som förvånar mig lite är att Fredrik Sandqvist verkar ha väldigt svårt att
träffa målet. Enligt UNT hade han väldigt många chansen som han totalt brände. Han satte
bara en boll av sina lägen och det är alldeles för lite när man möter ett lag som AIK.
Någon skylde på att det var pga att det unga superlöftet Tobias Steineck tvingats utgå,
som gjorde att Sirius förlorade matchen. Men med tanke på att Steineck redan släppt
in massa mål, så hade man troligen förlorat matchen redan innan han tvingades utgå
med skada. Finns ingen specifik person att skylla på. Bara att inse att Sirius inte var
på tå idag och att AIK var mycket bättre.
Det bästa med den här helgen har varit att jag fick döma matcher igår morse. Trots att jag
gick upp 06.45 och endast hade sovit 1,5 timme på natten (var naturligtvis trött) så kändes
det ändå postivit att få döma. Det är roligt och just nu, pga det första jag skrev om här i
inlägget, så verkar det vara enda tillträdet jag har till en tävlingsmatch just nu. Jag kan säga
att det var trötta steg med en hjärna som inte riktigt hängde med, i Björklinge sporthall igår
morse och förmiddag. Åkte hemifrån 07.31. Var uppe i Björklinge 07.59. *Host* Det är
fyra och en halv mil dit. Pappa körde 115-120km/h på en 80 väg (stark gjort pappa).
Fast jag var aldrig rädd, han har ju kört rally en gång i tiden, med betydligt sämre bil än
våran saab 9-3 TDI. Så litar på att han har kontroll. Trots att jag var extremt trött
igår, så var det skönt att komma upp ganska tidigt. Lugnt och tyst och stilla. Jag kan dock
säga att tanken igår morse när jag var trött och precis klivit ur sängen var:
"Alltså vafan har jag gjort... Varför sa jag att jag kunde döma när jag egentligen hatar
att gå upp tidigt och hatar tidigare mornar". Haha. Jag somnade i alla fall som ett litet barn
i sängen igår eftermiddag, 25-30 minuter efter att jag kommit hem och sov ca 3 timmar.
Det va välbehövligt. Tog en utvisning för otillåten träning igår med på en P10-spelare.
De unga killarna har ibland tendensen att satsa in i spelarna istället för att gå på bollen,
inget snyggt det överhuvudtaget. Men de är ändå fruktansvärt duktiga. Björklinge har en
99 som spelar i P10 och P11-laget, som är riktigt duktig. Jag tror han heter Filip Eriksson.
Lägg det namnet på minnet. Tror det är en killen med stor potential, så förvånar mig inte
om vi får se honom i Storvreta eller Sirius i SSL en dag i framtiden. Killen är jätteduktig.
Vet att man inte ska lägga så mycket värderingar som domare. Men det var svårt att
undvika honom. Han gjorde många av P10 och P11-lagets mål.
Det som jag märkt när jag dömt, det är att alla domare har olika hög toleransnivå. Absolut
får man inte tappa matchen så det blir fult. Men att följa domarboken till punkt och pricka går
inte. Alla är olika som domare, det märker man ju fler kollegor man dömer med.
En av de sakerna som jag som domare personligen strävar efter, det är att aldrig blåsa sönder
en match. Men naturligtvis kan det ibland vara oundvikligt. Men ibland går man alldeles för
mycket efter regelboken, och blåser på varenda pytteincident vilket jag personligen inte
tycker är okej eftersom det förstör matcherna. Skulle du som spelare vilja bli avblåste var
tionde-femtonde sekund? Som sagt, i vissa fall är det nödväntigt. Men i andra fall är det
riktigt onödigt.
Sen en annan positiv sak. Om allt går som planerat och det klickar bra, kommer vi
förmodligen har en tio veckor gammal valp springa omkring i huset i slutet av februari,
början på mars. Det är bara att vänta och se...
MEN VET NI VAD... IMORGON ÄR EN ANNAN DAG OCH SOLEN KOMMER GÅ UPP
DÅ MED :) SÅ SKA FÖRSÖKA VARA POSITIV OCH TÄNKA FRAMÅT.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Kommentarer
Postat av: keela
ja, sånt folk SUGER!
Trackback
