Just two words: INNEBANDY OCH KRIGSSKADOR
Helgen kan summeras på ett sätt egentligen. Och det är med ordet innebandy.
Helgen har bestått av en egen match, tre matcher som jag skulle döma och
en match som jag bevittnade från seketeriatet.
Igår spelade vi oavgjort mot Alunda. Imorse klockan 09.00 ringde klockan för
att gå upp och fixa till sig för att döma en match som började klockan 10.20.
Det var Rasbos 11-åriga killar som skulle spela match i P12. Det gick ganska
bra med dömningen i den matchen. Enda saken jag inte gillade var kroppens
stejk mot för lite vila. Hade ju match igår kväll som avslutades klockan 17.30.
Sedan somnade jag sent, ca 3-4 imorse så blev bara 4-5 timmars sömn. Man
brukar prata om att kroppen ska ha en återhämtning på 36 timmar innan man
är pigg igen. Vilan jag fick var 14-15 ttimmar. I den andra matchen spelade
Rasbos 12-åriga killar. De är riktigt duktiga. Men i den matchen inträffade en
incident som fick både mig och min domarkollega att känna att matchen
förstördes för våran del. Jag är säker på att bollen går i stolpen, står
visserligen en bit ifrån, men ser hur bollen träffar stolpen och det är den
yttre stolpen. Min kollega ser inte mållinjen pga massa backar som står i vägen.
Vi dömer inget mål och jag som dömde på åskådarkanten känner motståndar-
lagets föräldrars nålblickar i ryggen resten av matchen fast jag hänvisat dem
till att det inte var mål när de snackat och likaså de spelare i laget som gnäller.
Sådant är jobbigt. Jag vet att man inte kan vara alla till lags jämt. Men det är
jobbigt när just sådana här situationer uppstår. Jag dömde ytterligare en match,
P10. En match som det inte finns så mycket att säga om, förrutom att en tränare
var tvungen att vara besserwisser och säga vad vi missade osv. Alla gör missar,
vi är bara människor vi med som dömer. Efter detta satt jag i seketeriatet
på Rasbo Dams U-lags match. Träffade på min lärare på domarutbildningen;
Micke. Han dömde U-lagets match. Alltid kul att snacka med honom. Han är
alltid glad, trevlig och tillmötesgående :)
Jag vet inte mer vad jag ska skriva om helgen. Jag är "skadad", krigsskadad
kan man säga. Efter gårdagens match så har man diverse blesyrer.
* Inre blåmärke på höften efter någon brutal spelares armbåge
* Blåmärke i knävecket efter att ha blivit hakad där, vilket
tyvärr inte domarna uppfattade.
* Ett brännmärke på en knäet efter att jag halkade på golvet
och gled.
* Ett blåmärke i armvecket efter att ha fått en boll där.
Innebandy är en farlig sport ibland :P
Men det ska synas att man spelat. Bryr mig inte i fall jag skulle behöva gå ut
på krogen eller så någongång med ett fett blåmärke efter innebandyn.
Folk skulle nog undra då vad jag hade gjort. Men jag ser det så att de får
fråga om de ens vågar det :P
Märket i Armvecket (dock itne sådär rött i verkligheten)
Knävecket ikväll. Misshandel på hög grad :P
Knäet ser ut så här.
Höften finns det inga bilder på då det inte är något jättesynligt blåmärke
då utgjutningen ligger en bit ner i huden.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Helgen har bestått av en egen match, tre matcher som jag skulle döma och
en match som jag bevittnade från seketeriatet.
Igår spelade vi oavgjort mot Alunda. Imorse klockan 09.00 ringde klockan för
att gå upp och fixa till sig för att döma en match som började klockan 10.20.
Det var Rasbos 11-åriga killar som skulle spela match i P12. Det gick ganska
bra med dömningen i den matchen. Enda saken jag inte gillade var kroppens
stejk mot för lite vila. Hade ju match igår kväll som avslutades klockan 17.30.
Sedan somnade jag sent, ca 3-4 imorse så blev bara 4-5 timmars sömn. Man
brukar prata om att kroppen ska ha en återhämtning på 36 timmar innan man
är pigg igen. Vilan jag fick var 14-15 ttimmar. I den andra matchen spelade
Rasbos 12-åriga killar. De är riktigt duktiga. Men i den matchen inträffade en
incident som fick både mig och min domarkollega att känna att matchen
förstördes för våran del. Jag är säker på att bollen går i stolpen, står
visserligen en bit ifrån, men ser hur bollen träffar stolpen och det är den
yttre stolpen. Min kollega ser inte mållinjen pga massa backar som står i vägen.
Vi dömer inget mål och jag som dömde på åskådarkanten känner motståndar-
lagets föräldrars nålblickar i ryggen resten av matchen fast jag hänvisat dem
till att det inte var mål när de snackat och likaså de spelare i laget som gnäller.
Sådant är jobbigt. Jag vet att man inte kan vara alla till lags jämt. Men det är
jobbigt när just sådana här situationer uppstår. Jag dömde ytterligare en match,
P10. En match som det inte finns så mycket att säga om, förrutom att en tränare
var tvungen att vara besserwisser och säga vad vi missade osv. Alla gör missar,
vi är bara människor vi med som dömer. Efter detta satt jag i seketeriatet
på Rasbo Dams U-lags match. Träffade på min lärare på domarutbildningen;
Micke. Han dömde U-lagets match. Alltid kul att snacka med honom. Han är
alltid glad, trevlig och tillmötesgående :)
Jag vet inte mer vad jag ska skriva om helgen. Jag är "skadad", krigsskadad
kan man säga. Efter gårdagens match så har man diverse blesyrer.
* Inre blåmärke på höften efter någon brutal spelares armbåge
* Blåmärke i knävecket efter att ha blivit hakad där, vilket
tyvärr inte domarna uppfattade.
* Ett brännmärke på en knäet efter att jag halkade på golvet
och gled.
* Ett blåmärke i armvecket efter att ha fått en boll där.
Innebandy är en farlig sport ibland :P
Men det ska synas att man spelat. Bryr mig inte i fall jag skulle behöva gå ut
på krogen eller så någongång med ett fett blåmärke efter innebandyn.
Folk skulle nog undra då vad jag hade gjort. Men jag ser det så att de får
fråga om de ens vågar det :P
Märket i Armvecket (dock itne sådär rött i verkligheten)
Knävecket ikväll. Misshandel på hög grad :P
Knäet ser ut så här.
Höften finns det inga bilder på då det inte är något jättesynligt blåmärke
då utgjutningen ligger en bit ner i huden.
XOXO Jenny has left the building. To be continue...
Kommentarer
Trackback
