Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

När jag skriver detta meddelande bör jag väl kanske inte nämna
att jag hoppades på att det var en dålig mardröm då jag vaknade
imorse klockan fem och insåg att det var dags att jobba :P
Inte för att jag inte trivs på jobbet... men jag gillar att sova, och jag
gillar sömn. Och när jag bara får cirka fyra timmars sömn som det
blev inatt, ja då känner man sig inte på topp. Men jag smet iväg fem minuter
innan förmiddagsrasten för att sova en 15-20 minuter i vilorummet.
Det var guld värt.

Jag hade dessutom lyckats hämta mig från min mors vansinnesidé; att jag
helt plötsligt inte får köra våra bilar...
Enligt henne är jag en dålig bilförare... varför hon sover i baksätet när
jag kör, bevisar ju dock motsatsen... Ingen människa sover i baksätet på
en bil om man åker med en person som man är rädd att åka med.
Men det är skitsamma, nog om den saken... Tänker gå högt med
huvudet, skita i hennes beteende... eftersom hon ljuger på andra människor;
hittar på att de sagt en massa saker och så vidare...
Bara för att hennes liv är miserabelt ska hon inte lyckas dra ner mig i skiten.

Ikväll hade laget sista träningen, meningen var att jag skulle ha tränat...
Men de senaste 2-3 veckornas träning har fått utebli för min del, eftersom
jag höll på att hugga av mig fingret andra dagen på jobbet och fick ett
sår som var svårläkt. Fortfarande inte 100% läkt. Men man är väl en tuffing.
Ont som fasiken gjorde det och alvedon fick jag ta... men någon sjukskrivning,
lugn och ro eller vila... det fanns inte ens i tanken. Jag är tuff som fan...
skulle nog kunna gå genom betong som det behövdes. Sen när jag väl tänkt
träna blev jag sjuk, en förkylning som inte har släppt helt ännu. men så är det
med förkylningar och sjukdommar på sommaren, det är svårare att bli av med dem.
Dessutom har min onda handled börjat spöka igen, så nu är det skydd på som gäller
dagarna igenom. Tvingas be om hjälp med tunga lådor på jobbet... tycker inte om det
eftersom jag vill vara självständig och klara mig själv. Men sånt är livet i bland.
Ingenting att deppa ner sig i eller lägga energi på.

Min kväll blev helt annorlunda mot vad jag hade planerat i alla fall, åt det positiva hållet.
Meningen var att jag skulle åka hem efter jobbet, lägga mig i sängen och försöka att somna tidigt. Halv
fyra fick jag ett sms: "Vi kan träffas idag om du vill...". Messet var från en människa
som jag tycker oehört mycket om och som får mig glad. Planerna ändrades på en gång.
Det finns en person i min närhet som får mig att lysa upp som en sol, och det är den personen
som jag träffade ikväll. Klockan 22 lämnade jag stan med bussen. Som vanligt den känslan
av att jag inte ville åka hem... men så är det när man tycker om en människa.
Det roligaste på bussen var chauffören... När jag säger att jag ska till Spånga säger
han:
- Barn eller?
- Haha, inte direkt, svarar jag.
- Äh, vi kör på barn, säger busschauffören och ler vänligt mot mig.
- Tack så jättemycket, utbrister jag.

Så istället för att betala 80 kronor som jag skulle för vuxenbiljett över
två zoner, behöver jag bara betala 24 kronor, vilket är priset för barn
inom zon 1. Ibland har man tur... Ibland är det bra att vara vänlig och
heja glatt.´Jag är kanske konstig... men jag hejar alltid på busschauffören.
Visst finns det gånger som jag funderat på om jag ska heja, då busschauffören
sett grinig och sur ut. Men då brukar jag tänka: Ett hej och ett leende från en passagerare
som kliver på kanske kan förgylla den stunden man kliver på, för busschauffören.
Yrket är nog inte det roligaste, men ungdomar som är grisiga. Vet själv, då jag varit ungdom.

På bussen hem satt jag med ett leende på läpparna. jag var glad att fått träffa människan
som jag träffade ikväll, då han betyder i stort sett allt för mig :) Uppskattar honom mera än
livet. Vädret är dessutom helt underbart. Jag har inte sagt en enda gång att jag tycker det är
för varmt. Den gamla jag skulle gnälla hela tiden. Men jag tycker inte om kyla, varför ska jag
då helt plötsligt gnälla när det äntligen är varmt? Jag njuter istället... är glad åt det jag har.
Jag brände mig dessutom i solen igår och jag kan väl säga att det svider en del... men har
inte ens gnällt över det :)

När jag kom hem inträffade ännu en bra sak... Ibland är hämden så jäkla ljuv och
man behöver inte själv va inblandad i den. Min mamma klankar på mig om jag råkar
ha sönder något eller så... ikväll hade hon travat flertalet glas på höjden på köksbordet
för att de skulle diskas. Bara det att innan de hann in i diskmaskinen åkte glasstapeln i golvet.
Kvar av ca 6-7 glas blev bara 2 stycken. Visst är det tråkigt att glasen går sönder. Men jag hade
ett leende på läpparna efter att det hänt. Ibland är det dumt att behandla folk illa och
människor straffas för det på olika sätt, som i detta fallet :P

Nu säger jag bara till alla myggjävlar: Försvinn, sluta surra i mina öron. jag ska sova :P
                                                              Förstör inte min positiva dag :)