Jenny Andersson Mård - En sjuksköterskas vardag - "Only god can judge me..."

Jag har fått jobb! 2 stycken dessutom. Visserligen är det bara som timvikarie. Men det
är i alla fall jobb. Dock så kommer jag troligen jobba 70% fram till slutet av Augusti från
och med denna vecka på det ena. Har redan jobbat 2 dagar denna vecka; idag och igår.
Trots att det fysiskt kan vara ett rätt tufft jobb, så trivs jag... mycket tack vare att jag
har bra arbetskamrater. Känns bra. Jag har jobbat två dagar... och man babblar redan på
som att man har känt personalen hur länge som helst. Det roliga är att jag nästan är den enda av
oss unga tjejer som jobbar, som babblar med de som är lite äldre som jobbar :)
Känns riktigt bra i alla fall. har kommit in ordentligt i det idag, så imorgon under min sista,
introduktionsdag så tror jag det kommer att gå på räls :) I alla fall känns det så nu.
Får hoppas att magkänslan är rätt :)

Just nu känns livet ganska bra. Visst saknar jag en sak i mitt liv... men den saken är som
den är just nu. Jag kan gå och gräva ner mig i den och grubbla. Men jag orkar inte göra det.
Varför grubbla när man kan ta saker och ting som de kommer? Jag skrev för några
veckor sedan om att jag tänkt förändra mig och det går bättre och bättre. Jag
blir mer och mer positiv för varje dag som går. Mitt kontrollbehov, ja det är som det är
med det, men det håller på att lossna det med och bli bättre. Jag har varit van att alltid ha
koll, och det är därför jag planerat saker långt i förväg. Jag planerar fortfarande saker.
Det finns saker i livet, i tillvaron, som måste planeras för att det ska gå att genomföra.
Men sedan andra saker, som jag tidigare planerade, mycket av det har jag försökt släppa.

En person sa förrut till mig, du vet vem du är, att han tyckte att jag var väldigt negativ...
Istället för att se möjligheter eller finna vägar runt hindren så satte jag mig ner, grubblade en
massa, gnällde på allt och alla istället för att sköta mitt. Jag gnäller fortfarande ibland. Jag
tror att det är en sak som kanske inte går att komma ifrån helt. Men jag har blivit bättre.
Jag har själv insett lite hur jag var förrut när jag var negativ. Nu när jag hör människor
säga massa saker som är negativa: t ex att de inte kommer att lyckas med något, har jag
fått en tendens till att blir förbannad. Det finns nämligen så många andra som har det sämre,
som inte ens kanske har den möjligheten som den negativa personen har. Jag har fått veta
av många när det gäller läkaryrket; Ja men då måste du ha toppbetyg och så måste du ju
plugga utav bara helvete. Det kommer bli svårt att komma in på läkarlinjen... det kanske inte
ens är någon mening att söka.
Dessa människor som säger detta irriterar mig. Jag brukar svara dem vänligt:
"Jag vet att det krävs mycket för att bli läkare. Men jag tänker inte bara ge upp och
sätta mig och glo i ett hörn med en vilja jag har. Man måste kämpa. Börjar man tro
redan innan man söker att man inte kan komma in, då är det inte ens någon mening att
söka. Då har man redan förlorat..."

Visst har jag mina downdays som människa. Det finns ingen människa som är en superhjälte
och som orkar vara positiv tjugofyra timmmar om dygnet varenda dag. Alla har sina downdays.
Man har rätt att ha sådana dagar och då bara vara.

Jag mår bra av mitt nya jag och det är väldigt positivt. Jobbiga, trista saker som inträffar
kan faktiskt vara positiva i längden. :)

Mitt egna citat:
"Den dagen du slutar tro, den dagen har du förlorat"