EPO - Rysslands bästa träningsmetod.
Nu har det hänt – IGEN! En rysk skidåkare anklagas just nu för att ha försökt förbättra sina
prestationer, genom att använt sig av EPO-doping, Och det är inte första gången rysk idrott
skakas av s
kandaler. Alla började egentligen inför Sommar-OS i Peking år 2008. Inför
de spelen, uppdagades en ordentlig skandal inom friidrotten, som på
damsidan länge dominerats av Ryssland. Sju ryska friidrottare som alla
tillhörde världseliten, ertappades med att ha bytt ut sin urin vid dopingkontroller
för att på så sätt undvika att bli fällda för dopning. Gulfija Chanafejeva, som
ett tag innehade världsrekordet i Slägga, var en av dem. En annan världsrekord-
hållare, Jelena Soboleva, som innehar rekordet på 1500 meter, en annan. Alla de
ryska friidrottare ertappades med bloddopning. För många kom dessa avslöjanden
som en chock. Efter dessa avslöjanden var inte den ryska friidrotten länge lika
framstående som tidigare, även om det fortfarande fanns ryskor som hävdade sig
internationellt utan att behöva använda sig av förbjudna preparat. När en sådan här skandal
inträffar är det första jag tänker att nationen och resten av världen måste inse att det inte går
att komma undan med orent spel. Du kan klara dig ett kort tag, men blir genom dagens
utvecklade metoder,ertappad väldigt snabbt. Men den som trodde att Ryssland lärde sig
något av dessaavslöjanden, kunde bara konstatera att Ryssland och idrott nästan bara kan nämnas med
ett ord; Doping.
Fyra månader efter friidrottsskandalen uppdagades nämligen ännu en rysk dopningsskandal när
världscuppremiären 2008/2009 i skidskytte i december 2008 körde i Östersund. Jekaterina
Jurjeva, Albina Achatova och Dmitrij Jarosjenko, var de tre skidskyttar som genom
Epo försökt ta en genväg till framgångar. Alla tre hade tidigare tagit VM-guld. Om det
också var en effekt av doping har ingen kunnat bevisa. Inte nog med att tre skidskyttar
stängdes av i två år för dopning. När längd-VM senare samma säsong skulle avgöras
i Liberec, uppdagades ännu en dopningsskandal som med största sannolikhet var rysk
rakt igenom. Fem längdåkare hade ertappats med onormalt höga blodvärden under
en dopningskontroll FIS (Internationella skidförbundet) anordnat. Men den internationella
antidopingbyrån WADA fällde inte dessa åkare. Anledningen är att WADA har höjt gränsen
för hur högt blodvärde en idrottare får ha, efter att många idrottares a-prov visat på
doping men b-provet sedan varit negativt. FIS har dock behållit de gamla gränsvärdena.
Men eftersom de inte hade något stöd från antidopingbyrån valde FIS att låta de fem
åkarna tävla vidare utan någon påföljd.
Men Ryssland flera gånger ertappats med fusk, stoppat dem inte från fortsätta ta
genvägar till toppen. Det har visats även i år, fast att ingen ännu fällt.
har fällt för doping. Men flera av de ryska skidåkarna har haft för höga värden och
Vissa som tidigare varit avstängda har kommit tillbaka starkt efter avstängningar.
Tjugofemåriga Irina Chazova var framstående junior, men ertappades med ett
otillåtet preparat i kroppen, ett preparat som döljer användning av andra mediciner.
Chazova var denna vinter tillbaka och har varit väldigt vass i spåren, något som
fått flera människor runt om i världen att höja på ögonbrynen och ifrågasätta hennes
framfart. Aftonbla
det intervjuade ryskan efter ett segerlopp på 10 kilometer fristil.
När hon ställdes mot väggen med frågor gällande dopning, var ryskans
svar väldigt slingriga. Under Tour dé Ski vid nyår tvingades Ivan
Alypov och Alexander Kuznetsov att åka hem på grund av för höga
blodvärde. Även Maxim Vylegzhanin och Alexander Legkov lämnade
Tour de ski. Den officiella anledningen till de två sistnämdas avhopp
var sjukdom, även om misstankar har väckts mot dem genom Alypov
och Kuznetsov förhöjda hemoglobinvärden. En okänd 38-årig ryska;
Elena Vedeneeva vägrade i december 2009 att låta sig dopingtestas
efter ett lopp i Italien, vilket är detsamma som doping. Den före detta
olympiska mästarinnan Julija Tchepalova stängdes inför denna säsong
av för EPO-doping, precis som Jevgenij Dementiev. De båda har nu valt att
lägga skidorna på hyllan. Även den unga, okända Nina Ryisina fälldes för
bloddoping. Vid OS 2002 var både Olga Danilova och Larissa Lazutina framgångsrika och
lyckades bli mästarinnor. Dock uppdagades det att de tävlade med NESP, en farligt, dopingklassat
preparat som fungerar som bloddoping. Listan på framförallt ryska längdåkare som dopat sig kan
göras lång. Sergey Shiriaev och Natalia Baranova- Masolkina är ytterligare två ryska åkare som
fällts för dopning.
Att skriva om doping och ryska längdåkning är som att leta efter en nål i en höstack,
därför att det finns så mycket skit inom just längdåkningen i Ryssland som i vissa
fall är svårt att hitta. Men skandalen inom friidrotten visar även att Ryssland inte
drar sig för att fu
ska till sig segrar och medaljer oavsett idrott. Senaste i raden att
anklagas för doping är längdskidåkerskan Alena Sidko, som
enligt rysk media åkt fast för EPO på en nationell tävling, en
misstanke som förstärks ytterligare genom att hon som var
självskriven i OS-truppen, petats för att hon – BLIVIT FÖR TJOCK(?!).
Jag förstår inte ens att ryska ledare efter alla skandaler över-
huvudtaget mäktade med att försöka sopa ”Sidkopetningen” under
mattan med förklaringen att hon har blivit för tjock. Skidvärlden,
ja idrotts- världen rakt av, har inget förtroende för rysk idrott länge.
Jag tror många i dagsläget är frustrerade och arga på Ryssland.
Kanske är det så illa att många skulle vilja pissa på världsmakten Ryssland, för deras
beteenden på arenorna runt om i världen under de senaste åren. Sidko har förövrigt valt att
krypa till korset och nu erkände för ett par dagar sedan att hon använt sig av EPO-doping.
SVT-sportens krönikör Jonas Karlsson skrev på sin twittersida ” Det är - tyvärr - min
bestämda övertygelse att alla ryska längdåkare i landslaget använder Epo. Jag tror
inte ens de ser det som fusk.” Det är ett uttalande som har väckt känslor hos många
personer. Och han har fått göra intervjuer med aftonbladet och diverse olika tidningar.
Av aftonbladet fick Jonas frågan om han hade några bevis för sitt
uttalande och om inte, hur han då kunde vara så övertygad. Jonas
syftade på de dopingfall som har avslöjats inom rysk toppidrott de
senaste åren.
– Jag har naturligtvis inga bevis, och det har jag heller aldrig
påstått.Men med tanke på att ett tiotal ryska VM- och OS-medaljörer
har åkt dit senaste åren så tycker jag att det är bevis nog för att rysk
skidåkning stinker, sade han till aftonbladet.
Efter det stora mediala intresset som blev kring Jonas Karlsson efter
uttalandet, skrev han ett inlägg i Vinterstudions blogg som handlade om hans
tankar kring rysk idrott och dopingen. Då berättade han att han en grej som får
mig att reagera starkt och som gjorde mig chockad: Jag har rest ganska mycket
i Ryssland, träffat ryssar; pratat med ledare, idrottare och journalister. Jag känner
några fd idrottare personligen. Talade med en av Rysslands mest framgångsrika friidrottare under
2000-talet i höstas och hon berättade för mig hon stött på många idrottare som ställts inför valet att
”antingen tar du de här preparaten, eller så kan du se dig om efter ett annat landslag”.
Naturligtvis kan jag inte med hundra procents säkerhet säga att det som Jonas skriver
stämmer. Men känner han ryska idrottare och har fått detta berättat för sig, så känns
det som att jag är villig att tro på det. Jonas egna hypoteser kring varför detta inträffar
i Ryssland är att de ledare och tränare som idag finns i ryska landslag är rester av
gamla system, samt att idrottarna inte har något att förlora på att chansa. Han är helt
övertygad på att Sidko inte är den enda ryska skidåkaren som är dopad.
Jag är en stor motståndare av doping och genom de skandaler som inträffat, så har
jag börjat fundera på hur idrottsvärlden ska gå till väga för att slippa idrottare
som försöker ta genvägar till toppen. Det är verkligen en känslig fråga. En av
tankarna har varit att kanske stänga av ryska idrottare från att få tävla internationellt.
Men samtidigt är det en rasistisk lösning och vi lever på 2000-talet vilket gör att
det inte ens är ett alternativ, även om tanken har slagit en. Sen är Ryssland
ganska hårt granskade just nu på grund av det som har inträffat de senaste åren,
vilket gör att det kanske är större chans att ryska idrottare åker fast, eftersom jag
personligen tror att andelen ryssar som testas är större än många andra nationers
idrottare. Även avstänga Julija Tchepalova menar att de ryska åkarna diskrimineras,
genom att de som hon kallar det, förföljds av WADA.
Vi ska inte glömma att det faktiskt finns svenskar som också fastnat i
dopingkontroller; Linda Haglund, Tomas Johansson, Ludmila Enqvist och Nicklas
Axelsson. Det är faktiskt bara ett tre veckor sedan som Axelsson för andra gången
under karriären lämnade ett positivt dopingprov, något som förmodligen kommer
leda till livstids avstängning om han åter fälls. Det finns fortfarande inga uppgifter
om b-provet också var positivt. Senaste nyheterna kring dopinganklagelserna
handlade om att svenska cykelförbundet inte lyckas få tag på Axelsson så de får
ett svar på om har erkänner doping, eller tänker kräva att b-provet analyseras.
För svensk idrott är det skandal så fort en idrottare åker fast, just därför att doping
officiellt i alla fall är väldigt ovanligt i Sverige, förutom några enstaka fall. Dock
granskas inte speciellt många idrottare i lägre serier, vilket jag tycker är fel. Men
det handlar nog till stor del om en pengafråga eftersom vissa tester är otroligt dyra
och tar lång tid att analyser.
När det gäller EPO-doping är antagligen den metod som används mest inom idrotter.
Första gången man lyckades lokalisera EPO var 1977. Epodopingen förbjöds 1988
av det internationella skidförbundet (FIS) och 1990 av den internationella olympiska
kommittén (IOC). Första gången någon fälldes för att ha använt sig av EPO-metoden
var 1998, då Festinastallets massör ertappas med EPO-preparat i bilen ett par dagar
innan Tour de france skulle starta. Det visar sig att åtta av deras nio cyklister tänkt
tävla dopade i touren. Den första skandalen med EPO-doping inträffade dock 2001,
då sex stjärnor i det finska längdlandslaget, ertappades med doping vid hemma-VM
i Lathis. Virpi Kuitinen, Mika Myllelä, Jari Isometsä, Harri Kirvesniemi, Milla Jauho
och Janne Immonen fastnade alla sex i tester där det påvisades att de hade den
otillåtna substansen Hemohes i kroppen. Det är ett ämnen som ökar plasman i
blodomloppet och på så vis späder ut de röda blodkropparna, vilket gör att en upptäckt av
EPO-doping försvåras. Ingen av åkarna fälldes för just EPO-doping. Men efter att Mika
Myllelä igår erkänt att han använde sig av EPO, så känns det som att det går att dra
slutsatsen att alla finska åkare använde sig av metoden. Även dåvarande landslags-
tränaren Kari-Pekka Kyrö har i flera omgångar trätt fram och berättat att dopingen
inom finsk skidåkning var systematiskt och att den pågick även under VM 1997. Han har
även avslöjat att Finland och Ryssland hade ett gemensamt dopingprogram, något som
även kastar ännu mera skugga över den redan skadade ryska längdåkningen. Fusket
med EPO har utvecklats markant på 2000-talet. Runt slutet av 1990-talet fanns det
några enstaka preparat för EPO-doping. Idag finns det ett 80-tal preparat.
Flera gånger har testerna för hur man ska upptäcka EPO-doping förbättrats. Den
tredje januari kom ytterligare en ny metod. MAIIA-metoden som den nya metoden
heter, har tagits fram av ett forskarteam bestående av professor Jan Carlsson,
Maria Lönnberg och Mats Garle, vid Uppsala universitet. Arbetet med den nya metoden
startade 2003 och har nu nästan nått sitt slutmål. Anledningen till den utvecklade
metoden stavas tid, kapacitet och pengar. Tidigare har det tagit tre dygn att avslöja
om en idrottare använt sig av EPO. Den nya metoden sägs ta endast 40 minuter.
Det har dessutom varit kostsamt att analysera EPO-tester. Ett blodprov har tidigare kostat
cirka 4000 svenska kronor att analysera, samtidigt som det endast gått att analysera
åtta prov åt gången. Den nya metoden får ner kostnaden till mindre än hälften av de
4000 tusen som dagens tester kostar, samt att det kommer gå att analysera flera
prover åt gången, något som gjort att det inte gått att utföra så många tester som WADA
hade velat göra. Proceduren med den nya metoden sker i två steg. Meningen med
det nya testet var att det skulle ha varit godkänt att användas på OS i Vancouver
som startar om sju dagar. Tyvärr har bara en av de två procedurerna som
använts under testningen godkänts. En besvikelse för WADA och IOK. Längdåkningen
och Skidskyttet, där det förekommer mycket EPO, har varit en central del i antidopingarbetet.
– Vi var kanske lite väl optimistiska om att få det klart för ett halvår sedan, men
att en del av metoden kan användas i Vancouver gör att man får ner testtiden från
tre till två dagar, säger Mats Garle till DN, som är övertygad om MAIIA-metoden
kommer att fånga fler epofuskare än tidigare.
Metoden räknas med att helt kunna godkännas senare i år, vilket gör att bara den del
som godkänts, kommer kunna användas i Vancouver. Först 2012 vid sommar-OS i London
är det aktuellt att använda hela metoden inom Olympiska sammanhang. När det gäller
ryska skidåkare, är det bara hoppas att de som försöker sig på genvägar åker fast.
Det går inte stänga av ryssland som land, eftersom det skulle vara en diskriminering.
Och någonstans hoppas jag att det finns någon rysk världsstjärna som tagit sig den
långa vägen till toppen genom hårt slit och träning.
Jenny Andersson-Mård
